Kommunfullmäktige 27 maj – inga garantier, inga krav

På vårens sista fullmäktigemöte ställde vi från Knegarkampanjen en rad krav.

För det första, att kommunen inte ska besluta om detaljplanerna för det nya industriområdet i Merttainen, där LKAB ska öppna en gruva, innan Trafikverket har garanterat en förbifart för att inte vägen ska behöva stängas vid sprängningar.

För det andra, att Situation Kirunas annons som har krav och målsättningar för verkliga satsningar i Kiruna med bostäder för 30 000 innevånare, fullvärdigt sjukhus etc ska ersätta kommunledningens till intet förpliktigande visionsdokument.

För det tredje, att kommunen ska skaffa sig garantier för att inte respiratorvården nedmonteras på Kiruna sjukhus så att intensiven verkligen blir kvar och informera fullmäktige och allmänheten om hur de agerar i ”samrådsgruppen om Kiruna sjukvård”..

Vad hände?

För det första, detaljplanen för Merttainens industriområde antogs utan garantier från Trafikverket.

För det andra, visionsdokumentet antogs.

För det tredje, inga bindande krav kommer att ställas av kommunen så att landstinget inte kan montera ned respiratorvården. Kommunledningen tänker inte heller ta ansvar inför fullmäktige och kirunaborna för sitt agerande i ”samrådsgruppen om Kiruna sjukvård” utan tänker fortsätta springa på deras möten utan att rapportera vidare vad som sagts där, så att Landstinget kan fortsätta att påstå att de har ”samråd med Kiruna Kommun”.

Back Camera

     

  Tommy Hjertberg, ledamot

Visions-fluff

Den 22 april behandlade Kiruna Kommunstyrelse förslaget till Vision för Nya Kiruna som tagits fram i projektet Kiruna 2.0. Detta har varit kommunledningens uppifrån-projekt med ett år av seminarier och massor av influgna experter och utvalda arbetsgrupper, istället för att vända sig till föreningslivet och låta dem välja representanter med möjlighet att föra fram de mest brännande behoven. Projektledare har varit Peter Nygårdhs, fd styrelseledamot i LKAB och expert hos Swedbank.visonsloggan

Inte desto mindre skulle man kunnat förvänta sig en offensiv vision där kommunen sätter ned foten kring några konkreta mål för stadsomvandlingen. Varför inte ett mål för befolkningsökningen, samlande satsningar för kultur- och idrottslivet och för ett tillvaratagande av kulturbyggnaderna, förbättrade arbetsmiljöer i alla kommunala verksamheter, inrättande av föreningslivsforum för inflytande och påverkan, och så vidare? Det hade också varit bra med åtaganden om vad man ska driva mot landstinget när det gäller ambitionsnivån på sjukvård och kollektivtrafik och kanske till och med idéer om trafikslag, till exempel spårvagn utmed den nya Malmvägen som ska inrättas som stadsgata. Man skulle också kunnat vänta sig ett utvecklat resonemang om prioriteringar och i vilken ordning saker och ting ska ske.

Istället handlar visionen om att allt ska bli bra. Bra bostäder, bra kollektivtrafik, bra för kvinnor, bra för män, bra för miljön, bra för industrin, bra för turismen, bra för friluftslivet, bra för företagen, bra för offentlig sektor, bra för idrotten, bra för kulturen med mera. Allt ska bli bra och alla ska med. sockervadd_156273071Jämlikhet, uthållighet och inflytande är ledorden – ord som alla håller med om men som värmt många kommunal hyllmetrar hittills och aldrig tvingat någon makthavare till något. Visionen sammanfattas i projektledningens lilla dikt; ”Vår övertygelse om människors lika värde är lika djup som vår malm. Våra ambitioner är högre än våra fjäll. Våra näringar gör oss världsledande. De stora vidderna ger rymd åt ursprung och nytänkande. Vi är Kiruna”.

Detta är inget annat än en ridå av ord för att gömma sig bakom inför dem som ställer krav på konkreta handlingar och åtaganden. Men man ska kanske inte vara förvånad. Kiruna 2.0 har finansierats främst av LKAB som är kommunens motpart när det gäller stadsflytten och för att inte komplicera saker och ting kan det vara behändigt med en vision full av godsaker, helt utan åtaganden och förpliktelser mot kirunaborna. Att visionen inte går ut på remiss till alla hushåll, som Peter Nygårdhs lovade när projektet lanserades är kanske inte heller att förvåna sig över. En och annan knegare skulle nog ha dragit på smilbanden över den kommunala sockervadden och visions-poesin.

/ Annika Blomberg, insynspolitiker i Kommunstyrelsen