Rapport från Kommunfullmäktige

Denna månads kommunfullmäktige var ett utdraget tvådagarsmöte som bland annat behandlade budgeten för kommande år, fastställde arvoden för politikerna och där vi fick ny information om hur det går med stadsflytten.

Politikerarvoden
Moderaterna stod för det mest skandalösa agerandet då de röstade för att bibehålla sina dubbla arvoden. Vi har tidigare kritiserat detta hårt och för ett år sedan lovade Moderaternas ordförande Stefan Sydberg i NSD att detta skulle rättas till i år (artikeln kan läsas på NSD).

Vänsterpartiet tar också emot dubbla arvoden enligt det regelverk som kommunledningen drev igenom förra året, så de är lika giriga som Moderaterna, men till skillnad från Moderaterna så har de inte lovat att bättra sig.

Pengar och privilegier till politiker har korrumperat den svenska arbetarrörelsens traditionella partier, och det är därför som Knegarkampanjen har den principen att våra förtroendevalda endast får behålla ersättning för den inkomst som de går miste om för sina politiska uppdrag.

Budget
Budgeten för 2016 innehöll inga större överraskningar. Inga stora satningar, men inte heller några nedskärningar jämfört med tidigare år. Vi fick dock en rapport om att Kirunas befolkning minskar igen, hittills i år med 100 personer, så på längre sikt är det ekonomiska läget osäkert.

Centerpartiet fortsatte däremot sin tradition av att ställa ett budgetförslag som skulle innebära stora nedskärningar i den kommunala verksamheten. Redan 2018 så vill de spara 50 miljoner årligen. Argumentet för att det skulle vara möjligt var att tidningen Dagens Samhälle publicerat en undersökning som visar att Kirunas grundskola och äldreomsorg är betydligt dyrare än landet i genomsnitt.

Vi tror också att många saker kan göras på ett bättre sätt, men vår utgångspunkt är inte att spara pengar utan att förbättra villkoren för anställda och brukare. Med större inflytande från personalen så tror vi att resurserna skulle kunna användas effektivare, men moroten för att effektivisera måste vara att man ser förbättringar av arbetsmiljön och -villkoren och inte ett sparbeting från politiken.

Stadsflytt
Informationen om stadsflytten handlade mest om att arbetet med stadshuset har påbörjats. Men vi fick också se nya tidsplaner för olika byggnader, och där visade det sig att tidsplanerna förskjutits med ytterligare 1-2 år för det mesta förutom stadshuset.

Vår linje har hela tiden varit att det måste byggas bostäder och samhällsservice först. Ett stadshus är ingen attraktionspunkt för någon annan än politiker och kommuntjänstemän.

Knegarkampanjens arvodeskritik får genomslag

Knegarkampanjens har hårt kritiserat de ökade arvodena för Vänsterpartiet och Moderaterna. Samtliga oppositionspartier stödde vårt motförslag när frågan behandlades i kommunfullmäktige, men arvodena drevs ändå igenom av kommunledningen.

Nu går även Moderaterna ut i NSD och tar ställning för att arvodena ska förändras i enlighet med Knegarkampanjens förslag, läs artikeln på: http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/overens-om-samordning-8940303.aspx 

Nu ställs frågan på sin spets mot Vänsterpartiet. Ska de fortsätta att försvara sina höga arvoden, trots att till och med delar av deras egen kommunledning ansluter sig till kritiken?

 

Vänsterpartiet luras

äldrevård

 

I början av juli, under förvalsrörelsen i Almedalen lovade Vänsterpartiet att de ska genomföra personalstyrd offentlig service. Partiledaren Jonas Sjöstedt sa till Sveriges Radio: ”Vi tror att det blir bäst om lärarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna själva får makt över sitt arbete. Därför vill vi ge ett väldigt kraftigt stöd för att bilda personalkooperativ, få inflytande inom den offentliga sektorn, och för att starta företag utan vinstintresse. Målet med att ta bort vinster i välfärden är inte att gå tillbaka till det gamla offentliga verksamheten, utan att skapa en ny personal- och brukardriven verksamhet”.

Det låter ju jättebra! Knegarkampanjen har i alla sammanhang drivit på för ökad makt för personalen i den offentliga sektorn och vi vill sätta upp standardkriterier för att komma till rätta med underbemanning, nedskärningar och budgetdiktatur, av vanvård, onödig byråkrati, nedläggningar i inlandet och glesbygden med mera. Vi vill också driva på för att personalen får facklig tid för att inspektera de egna verksamheterna och driva fram förbättringar och organisera fajter för bättre villkor. Tänk om man skulle kunnat göra gemensam sak med Vänsterpartiet, det hade ju varit trevligt och det hade ökat möjligheterna att få igång en förändring.

Sagt och gjort. Vi satte oss och läste vad förslaget går ut på. Och insåg att det inte alls handlar om någon storsatsning på personalen på golvet, inte på kooperativ och inte heller några kriterier för standardhöjningar för brukarna.

Istället går hela planen ut på att hjälpa enhetschefer i kommuner och landsting att lägga anbud på den egna verksamhet så att den blir ett slags kommunalt minibolag – intraprenad. Detta har prövats på olika håll och handlar väldigt sällan om att ge personalen mer att säga till om utan istället ökas chefernas makt. Det har heller inte bevisats leda till standardhöjningar.

Vänsterpartiet vill i och för sig underlätta ifall det finns personalkooperativ eller föreningar som vill ta över offentlig verksamhet men bara genom att göra det lättare att få statliga lån och stöd från en specialfond.

Hela poängen med förslaget är att Vänsterpartiet vill förbjuda vinstuttag i privata bolag som bedriver vård, skola och omsorg. På det viset vill de få bort giganterna som Aleris, Vardaga, Academedia m fl från upphandlingarna. Sen vill de förbättra lånemöjligheterna för enhetschefer och föreningar som vill ta över. Men de vill att hela upphandlingscirkusen ska fortsätta. Fast den driver fram korta avtalstider med byten av arbetsgivare och ändrade arbetsvillkor t ex vart tredje år.

Att Vänsterpartiet inte vill göra slut på upphandlingssystemet måste bero på att de inte vill ta strid mot EU-politiken. Lagarna som styr upphandlingarna är ju genomförda för att Sverige ska följa EUs direktiv om ”konkurrensneutralitet” – att alla bolag ska få konkurrera och lägga anbud på allt som finns. Och frågan är verkligen om Vänsterpartiet tror att ett vinstförbud ska gå att genomföra? Vad händer om Vardaga (fd Carema) stämmer t ex ett landsting till EU-domstolen och kräver att Sverige följer EU-fördragens regler om fri rörlighet för kapitalet och om konkurrensneutralitet för alla bolag, och stoppar vinstförbudet?

Vänsterpartiet vill dessutom skapa ett centrum för ”välfärdsutveckling” men det ska ske tillsammans Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som idag är ansvariga för de styrsystem och regler som gäller. Frågan är om de inte därigenom sätter bocken till trädgårdsmästare.

Vänsterpartiet har gjort en tupp av en fjäder för att framstå som personalens befriare i den plågade vård/skola/omsorgssektorn. Men arbetslagen på golvet är i deras förslag fortfarande helt sidsteppade, precis som de är idag i alla kommuner och landsting där Vänsterpartiet sitter med vid makten, t ex i Kiruna. Att de i budgetförslaget vill avsätta pengar till 24 000 nya anställningar inom vård/skola/omsorg förändrar inte detta, även om alla nya tjänster är välkomna. Men man ska ha i åtanke att det var drygt 100 000 jobb som försvann i den offentliga sektorn under 90-talskrisen.

Knegarkampanjen har krävt kortare arbetstid i kommunen, personalveton vid chefstillsättningar och 2 timmars facklig tid i veckan för all personal för att jobba med verksamhetsutveckling. Vi vill driva på för en personalinspektion av både brukar- och arbetsvillkoren och kriterier för brukarstandarden. Vi kräver att EU-fördragen rivs upp, upphandlingsraseriet stoppas och att statsskulden avskrivs så att medel kan frigöras för social upprustning. Vi vill att cheferna ska vara förtroendevalda.

Om Vänsterpartiet skulle slå in på en sådan väg skulle vi kunna snacka. Men nu verkar de mest försöka slå blå dunster i ögonen på alla anställda i kommuner och landsting om att de ska få mycket mer att säga till om på jobbet och att budgetdiktaturen ska bort. Så är det inte. Dessutom påstår de att satsning är kraftfull feministisk och en satsning på de offentliganställda, men förslagen gäller mest enhetschefer och deras motsvarighet i föreningar, kooperativ och icke vinstdrivande företag. Så var det med den kvinnopolitiken. Den verkar mest gälla cheferna.

Kärrtorp visar vägen!

Den gångna helgen hölls två protester mot rasism och nazism i Stockholm. Den första hölls i  lördags då  nätverket Stockholm mot Rasism promenerade omkring på Södermalm. På Södermalm i Stockholm bor media- och kultureliten. Det är en välbeställd stadsdel som är populär att besöka på helgerna för att shoppa i småbutiker, promenera i mysiga kvarter, ta en öl, sippa på en latte eller två.

Stockholm mot Rasism består av SSU, Ung Vänster, LO-distriktet med flera och de hade fått ihop 2000 deltagare och satt facklor i deras händer. Flera artister och Aftonbladet var på plats och alla sa att ”nu måste det till en vändning” för läget börjar bli ”som på 90-talet” då flyktingförläggningar brann, fackledare mördades, Lasermannen sköt ned 11 mörkhyade innan han åkte fast, Vitt Ariskt Motstånd plundrade vapendepåer, rånade och mördade. Hatbrotten, särskilt mot svarta, radade upp sig.

I klippen från marschen på Södermalm i lördags kan man höra slagorden; ”kampen fortsätter, nazismen ska krossas”. Från talarstolen sades att ”vi vågar säga ifrån”, ”jag är här idag så att jag inte ska behöva komma nästa år för att jag inte gjorde tillräckligt i år” etc.

Snacka går ju. Om en enda fras som yttrades i denna demonstration var uppriktigt menad undrar man vad i hela fridens namn de gjorde där? Arrangörerna måste ju ha vetat att dagen efter hade ett annat nätverk, Linje 17, kallat till protestmöte mot nazism i förorten Kärrtorp. Detta efter att Svenska Motståndsrörelsen, som är den mest hårdföra och våldsamma nazistorganisationen i landet, etablerat en organiserad närvaro i Kärrtorp och kringliggande förorter utmed tunnelbanans linje 17.  Trakasserier, hakkors-klotter, misshandelsfall och till och med stridsträning i uniform på Kärrtorps IP har blivit vardagsmat. När Linje 17 kallade till möte vällde det in människor som inte var organiserade någonstans men som ville göra något. Ett datum spikades och informationen spreds. Det kan omöjligt ha undgått potentaterna i LO, Ung Vänster och SSU att denna protest skulle hållas och varför.

Så varför dirigerade inte Stockholm mot Rasism om sina planer till Kärrtorp för att där solidarisera sig med och förstärka den reella och pågående kampen mot i allra högsta grad aktiva nazister i lokalsamhället?

Om 2000-mannamarschen hade slutit upp i Kärrtorp istället för att lördags-strosa inne på Södermalm, hade nazistattacken i söndags aldrig inträffat. Dessutom hade nazisterna ställts inför en styrkedemonstration av ett sådant slag att de hade tvingats överväga sina planer att skapa ett fäste i Kärrtorp för sin Stockholms-lansering av terror.

Det som nu hände i frånvaron av arbetarrörelsens massorganisationer blev istället ett krigsliknande angrepp på en helt obeväpnad manifestation organiserad av ett nätverk av grannar. Sanningen har inget gemensamt med de rubriker som först kavlades ut om ”bråk”, ”uppgörelse” eller om en demonstration som ”urartade” utan det var ett ensidigt överfall.

Svenska Motståndsrörelsen skröt om attacken på sin hemsida och kallade det för ”konfrontation med svenskhatare” och man ska ha klart för sig att Svenska Motståndsrörelsen är en militärt tränad organisation. De ligger på träningsläger i Ungern och deras ledare är Klas Lund, känd från Vitt Ariskt Motstånd, dömd för dråpet på Ronny Landin, ihjälsparkad på en badplats 1986.

Trots deras farlighet så drevs nazisterna bort från Kärrtorp. Linje 17s manifestation kunde slutföras tack vare att antifascistiska aktivister konfronterade nazisterna fysiskt och tillsammans med de knappt 500 personer som samlats på torget drev dem på flykten. Se och lär! Istället för att producera högtravande floskler om människovärde och fördömanden av nazisterna i efterhand, ska man vara på plats och ta de risker som krävs för att driva bort dem.

Agerandet i Kärrtorp är ett exempel för arbetarrörelsen. Skanderar man ”inga nazister på våra gator” duger det inte att evakuera sig till observatör och sedan sätta sig och skriva ett uttalande dagen efter, som lokalavdelningen i Vänsterpartiet gjorde. Ett uttalande som till råga på allt vädjar till polisen att de ska köra bort nazisterna. Något som aldrig hänt och aldrig kommer att hända.

Polisen kommer aldrig att gå arbetarrörelsens ärenden. De har en helt annan uppdragsgivare – makthavarna – och deras i demokratisk ordning lagstadgade uppgift är att bevara den sociala ordningen där majoriteten inte är makthavare, utan maktlösa.

Arbetarrörelsen måste bygga upp sig själv igen och den kan göra det genom att faktiskt börja bekämpa högerradikalerna i såväl Sverigedemokraterna som Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen. Börja med att skydda och försvara de egna mötena och manifestationerna.

Knegarkampanjen uppmanar dessutom LO, (s) och (v) att under valrörelsen manifestera utanför varje valmöte i SDs regi och blockera varje möte som hålls av Svenskarnas Parti.

Insändare: Fackliga vänsterpartister ger medlemmarnas pengar åt (s)

Insänt till NSD

5 december skrev NSD om att IF Metall Malmfälten beslutat att öka anslagen till ”facklig-politisk samverkan” från 200 000 per år till 800 000. Jag var en av dem som argumenterade emot detta på representantskapet.

Jag röstade nej till att summan skulle höjas och jag föreslog att pengarna inte skulle reserveras för Socialdemokraterna utan användas för att driva medlemmarnas intressen i valet utan att ta ställning för något enskilt parti.

Det är kanske inte förvånande att socialdemokraterna på mötet ville att pengarna skulle gå till deras parti, men även vänsterpartister, bland annat (v):s fd. viceordförande i Kiruna, röstade för att pengarna enbart ska gå till Socialdemokraterna. Detta är alltså fackliga vänsterpartisters politik för valåret 2014 – att ge medlemmarnas pengar till Socialdemokraterna.

Erfarenheten visar att (s) sannolikt kommer att fortsätta den borgerliga politiken, bara lite mindre aggressivt än alliansregeringen. Därför gynnar det inte medlemmarna att överlämna pengar och avlönade valarbetare utan att ha ett självständigt program för vad som ska hända efter valdagen.

Samtidigt som man beslutade detta så minskades pengarna till arbetsmiljögruppen med 92 % – från 245 000 till 19 300. På min direkta fråga så svarade styrelsen att man inte kommer hinna använda mer. Är det försvarbart att som avdelningsstyrelse för över 6000 medlemmar säga att man inte hinner med arbetsmiljön för att det är valår?

Det är bra att facket engagerar sig i politiken. Men medlemmarnas pengar ska inte gå till enskilda partier, och engagemanget får inte innebära kompromisser med medlemmarnas säkerhet och hälsa. Så är det bara!

Tommy Hjertberg

Arbetarrörelsen ska skydda sina medlemmar

Den 19 november gjorde polis, Nationella Insatsstyrkan och SÄPO ett tillslag mot ett tiotal adresser i Mälardalen och grep 13 personer varav 5-6 personer anhölls.

Det som snabbt kom ut i media var att det rörde sig om vänsteraktivister som angripit och/eller försvarat sig mot nazistiska Svenskarnas Parti som har sina starkaste fästpunkter i Mälardalen. De misstänkta brotten ska ha skett i samband med aktioner som Svenskarnas Parti genomfört. Svenskarnas Parti gick snabbt ut och publicerade de anhållnas namn på sin websida Realisten.

I och omkring Svenskarnas Parti flockas den svenska högerextremismens mest hårdföra figurer med förflutet i Svenska Motståndsrörelsen, Nationalsocialistisk Front, Info 14, Vitt Ariskt Motstånd etc. Flera av dem har varit aktiva i decennier och ligger bakom grova brott. Det finns uppgifter om att det inom den bredare högerradikala organisationsfloran finns tunga vapen och att det var nynazister som låg bakom flera plundringar av militära vapendepåer i Sverige på 90-talet.

Svenskarnas Parti bildades 2008 vid en ommöblering inom nynazismen och de ställde upp i kommunalvalet på flera ställen i Mälardalen 2010. De fick ett mandat i Grästorp som de inte kunde besätta men de har medlemmar i andra kommuner som tagit över kommunala mandat som tillhört Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna. Svenskarnas Partis politik går ut på att genomföra en nationalistisk mot-revolution uppifrån, eliminera arbetarrörelsen och etniskt rensa landet. I partiprogrammet kallas detta för ”folkgemenskap”.

9 november i år när 75-årsminnet av Kristallnatten* högtidlighölls i Stockholm med anti-rasistiska manifestationer marscherade även Svenskarnas Parti i Stockholm, men under nazi-symboler och hetsade ”Döda Röda”, ”Adolf Hitler”. De marscherade till Grekiska Ambassaden för att stödja nazisterna Gyllene Gryning i Grekland.

Den etablerade arbetarrörelsen har inte lagt två strån i kors för att organisera arbetarrörelsens basmiljöer mot Svenskarnas Parti och det hot som deras verksamhet innebär för varje fackligt aktiv, varje vänstersinnad, varje invandrare, varje kvinnokämpe.

Båda partierna med mandat i olika parlamentariska församlingar, det vill säga (s) och (v), har enat sig om att man kan inte kan göra något annat göra än att förfasa sig, producera värdegrunder och ta avstånd från deras människosyn.

dam_med_väska

1985 i Växjö agerade en kvinna spontant mot det hot som nynazistiska marscher utgör.

Men inför högerrradikala grupper som Svenskarnas Parti är det nödvändigt att bygga upp ett självförsvar där arbetarrörelsens aktiva skyddar sina möten och sina medlemmar. Högerradikala grupper genomför attacker och hatbrott och många har samma politiska syn som högerterroristen Breivik. Exemplen på våldsamma attacker mot vänsteraktiva, partilokaler och studiecirklar saknas inte. Den senaste månaden har Svenskarnas Parti ”förseglat” både kommunhus och medier som en protest mot ”svenskfientlighet”.

Det är frånvaron av ansvarstagande från (s) och (v) som gör att andra vänstergrupper – ofta i arbetarrörelsens periferi – kliver fram, ger allt och tar stryk för att få bort dem från gator och torg. Deras metoder är ineffektiva i längden eftersom de inte mobiliserar arbetarkollektiven och arbetarrörelsens kärntrupper i fackföreningarna, men de är beredda att ta de risker som ingen annan gör.

Ur det perspektivet är Vänsterpartiets agerande i Örebro helt skandalöst när man nu suspenderat Ung Vänster-ordföranden Markus Allard som vägrat ta avstånd från de anhållna. Han har istället sagt sanningen om att arbetarrörelsen har rätt till självförsvar, att det behövs ett skydd mot nazisterna för att vi ska kunna verka politiskt och att den borgerliga politiken är långt mer våldsam än det som de anhållna först misstänktes för.

Avståndstagandena från Markus Allard har efter det haglat från partiledande figurer men inte ett ord har sagts om vad Svenskarnas Parti representerar för hot i den politiska vardagen i området.

Hyckleriet i ”nej till våld som politiskt metod” blir ännu vidrigare när det kommer från vänsterledare som röstat för NATO-interventionerna i Libyen och nu de facto sluter upp bakom både SÄPOs och Nationella Insatsstyrkans räder.

Många vänsteraktivister sätter allt på spel mot nazisthotet men arbetarpartiernas ledningar vägrar ens ta i dem utan applåderar istället indirekt när de grips. Nu har det gått så långt att de egna förtroendevalda hotas av uteslutning om de inte svansar med SÄPO. Det är en skam. Särskilt nu när det visat sig att det bara är en av de 13 gripna som faktiskt har häktats, och att många av brottsanklagelserna smält bort som snö i solsken.

Arbetarrörelsen ska inte springa SÄPOs ärenden utan skydda sina medlemmar och förtroendevalda mot Svenskarnas Parti.

____
*9 november 1938 genomförde nazisterna i Tyskland en natt av förföljelse som dödade hundratals judar, brände hundratals synagogor och tusentals butiker och upp fängslade upp till 30 000 judar som sattes i koncentrationsläger