Arbetarrörelsens svar på Hebdo-massakern

Det sägs att alla är förlorare vid tragedier, men det stämmer inte. Attentaten och terroristjakterna i Paris är en framgång för jihadisterna, som oavsett om de kopplas till Al Qaida eller Islamiska staten visat sig kapabla till nya spektakulära aktioner i hjärtat av Europa.

Högern utnyttjar massakern

Det är också en framgång för floran av europeiska nationalister som rider på vreden efter massakern. Marine Le Pen, ledare för det högerradikala Nationella Fronten i Frankrike, krävde omgående en skrotning av Schengenavtalet, folkomröstning om dödsstraff och mer resurser till polisen.

Även svenska högerradikaler har i triumf försökt utnyttja situationen – inte för att motverka jihadism och politisk islam, utan för att komma åt invandring och religionsfrihet. Så kommenterade Björn Söder från Sverigedemokraterna ironiskt att ”fredens religion visar sitt ansikte”. Lars Vilks passade i namn av yttrandefriheten på att rita en rondellhund inför kamerorna.

Den tredje vinnaren efter attentaten Paris är repressiva organ i EU som söker större anslag och möjligheter att ingripa mot befolkningen med övervakning, inskränkning av friheter och förebyggande tillslag.

SD behöver jihadismen

Arbetare, invandrartäta förorter, religiösa och etniska minoriteter samt kvinnor som hotas av både högerradikala nationalister och religiösa fanatiker tillhör förlorarna. Friheten skärs av från flera vinklar. Trojkan av jihadister, högerradikaler och repressiva statsorgan gör det svårare att organisera, driva på för social förändring och kämpa om politisk makt.

Sverigedemokraterna behöver jihadister för sitt politiska projekt. En vanlig idé i nationalistfloran är att Europa hotas av muslimsk invandring och massfödsel, vilket kommer att försvaga eller utrota de euroeiska folken. Det är ett rasistiskt hopkok som vunnit mark bland infödda som fått se sina livsvillkor försämras, och söker såväl enkla förklaringar som botemedel. Trots 1,6 miljarder muslimer i världen, merparten sekulära, sprids nidbilden av svärdviftande erövrare.

Om USA, EU och i högsta grad Sverige verkligen ville besegra jihadismen skulle man bryta handels- och militäravtal med stater som sponsrar dessa rörelser, exempelvis Saudiarabien. Man skulle isolera Israel och verka för en binationell lösning mellan judar och palestinier. Man skulle skicka vapen till kurderna som bekämpar Islamiska staten i Syrien och Irak. Men det gör man inte.

Klassoberoende perspektiv

Jihadismen har istället blomstrat i ruinerna som ”kriget mot terrorismen” lämnat, och sedan reaktionära krafter kommit att dominera inbördeskrigen som den all-arabiska revolutionen fastnade i. Jihadismen måste konfronteras effektivt både i Mellanöstern och Europa, men det går inte så länge högerradikaler, ljusskygga polistjänster och imperialistiska krigsherrar styr utvecklingen.

Det kan verka orealistiskt med tanke på trögheten hos våra arbetarpartier, men arbetarrörelsen behöver ställa sig lika oförsonlig mot jihadister, högerradikaler och repressiva statsorgan. En oberoende arbetarrörelse kan med politiska alternativ släcka lyskraften hos dem som lovar ett paradis i livet efter, och dem som lovar föra tryggheten åter genom att ”rena folken”.

Vi ska bekämpa jihadister och högerradikaler med vårt eget politiska projekt – med motmakter och arbetardemokrati, med befriade zoner och självorganisering, med kvinnor i ledning och solidaritet mellan arbetarrörelse och förorter. De ska bekämpas politiskt, och där de löper linan ut med sin aggressiva retorik måste arbetarrörelsen möta dem med självförsvar.

Ideologisk upptrappning från höger

Så har då KD presenterat ett set urvalsmetoder för att slussa invandringen. FP och M uttalar snabbt sin uppskattning. Båda sakerna är i linje med Knegarkampanjen Kirunas valanalys. SD har fått rollen som den borgerliga skutans bakre roder, redo att backa upp en framtida Alliansregering.

På kort sikt är inte denna snurr så mäktig och förödande för invandrare och flyktingar. När Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder nivåindelar befolkningsgruppers formella status, så att samer, tornedalingar och judar görs utom-svenska, ingår det inget förslag till regeländring med avseende på stödform eller rättigheter inom det svenska samhället. Samma sak med KD-paketet, som trots mindre generositet föreslår en uppehållsgaranti om tre år.

Men det som pågår är en ideologisk upptrappning, som SD framkallat på högerradikaliserande grund. För att uppnå den eftersträvade ”svenskhet” där barn till svenskfödda föräldrar är mottot, måste hela inställningen spridas till Sveriges arbetarklass. Det blir mycket svårgenomförbart när importerade medborgare utgör 25% eller mer inom arbetslagen. ”Rör inte min kompis” är en inställning som ligger nära tillhands på landets arbetsplatser.

Men det finns en mer långtgående logik i den ideologiska upptrappningen. Det är att längre fram påföra arbetare våld på sig själva: få dem att vända ryggen åt ”invandrarfacken”, motsätta sig kollektiva kampformer och solidaritet, det vill säga bli korporativistiska. Mellan den upptrappade ideologin och en sådan realitet måste en para-militärt organiserad rörelse växa ut i samhällsbilden. Då skulle krypto-fascismen blir mer än en ideologisk kod.

Söder och SD, påhakade av KD och röster ur andra allianspartier, håller på att skapa atmosfären som eggar och legitimerar synen på medmänniskor som under-människor. Däri ligger den stora faran med pågående ideologiska upptrappning. I morgon – om ett tidevarv – kan det bli koden för uppmarsch och systematiserad pennalism av arbetskompisar på landets arbetsplatser, med svenskfödda arbetare som startelvor i landslaget mot invandrare och flyktingar.

Den högerradikala polen, SD, får sina politiska kusiner i Alliansen att öppna politikens Pandoraask.

SD växer – varför är de inte ett knegaralternativ?

”Det är för svårt att se skillnad på en svensk socialdemokrat och en social sverigedemokrat.

En ny Sifo-undersökning visar att var sjätte LO-medlem skulle röstat på SD om det var val idag, vilket gör dem till näst största parti i LO. Varför? Ingen verkar kunna lösa gåtan om varför SD växer.

Aftonbladets Karin Pettersson står för den typiska humanistiska och demokratiska kritiken. I en ledare nyligen konstaterar hon att SD är dåliga för att deras ”ideologi bygger på att göra åtskillnad mellan människor”. Fackföreningsrörelsen har samma budskap.

SD är ett parti där ledande medlemmar filmar sina egna fylleslagsmål med järnrör och rasistskandalerna avlöser varandra. Deras högerpolitik gynnar helt uppenbart bara en liten grupp. Frustrationer växer: vad är logiken i att de går framåt, trots att väljarna känner till deras taskiga människosyn?

Till att börja med så sker det en polarisering av politiken i hela EU-området: nya alternativ tränger sig fram både till höger och vänster. I den meningen kan Grekland, som drabbats hårt av den ekonomiska krisen som världskapitalismen befunnit sig i sedan 2008, ge en fingervisning om framtiden i andra EU-länder. Där kunde öppet nazistiska Gyllene Gryning växa sig starka och erövra en bred bas samtidigt som vänsterkoalitionen SYRIZA klev fram. I valet 2009 fick SYRIZA 4,6 procent av rösterna men i juni 2012 hade de 26,9 procent och blev största oppositionsparti. Väljarna söker uppenbarligen nya alternativ.

Ska man översätta det grekiska mönstret till Sverige, så uttrycker SD:s framgångar en fundamental politisk kris, och att det framförallt handlar om arbetarrörelsens kris.

När socialdemokratiska ledare (politiker eller opinionsbildare) beklagar sig över det fruktansvärda i att ”göra åtskillnad mellan människor” så rinner ilskan över bland knegare som dagligen konfronteras med klasskillnaderna i Sverige – orättvisor som socialdemokraterna varit med om att skapa. Det är för svårt att se skillnad på en svensk socialdemokrat och en social sverigedemokrat. Båda accepterar och omfamnar kapitalismens exploatering – av arbetare, av kvinnor, av fattiga länder – i god demokratisk ordning.

I ögonen på många arga knegare är en röst på SD handlingens kritik, en bestraffning av makthavarna. ”Ni är skitstövlar allihopa, så vi väljer de värsta av er”. Det är det som är logiken bakom ”ju värre skandal desto bättre opinionssiffror”.

Knegarkampanjen anser att den sortens proteströster är rena självstympningen.

Om Jimmie Åkessons pojkar får ökad makt så är det utan tvekan arbetarna och arbetarorganisationerna som drabbas. Men istället för humanistiska och demokratiska floskler (som bara gäller ibland och för vissa) så måste det till trovärdiga politiska alternativ. I valrörelsen kommer vi att driva på för en massiv investeringspolitik för att bygga bort klassklyftor och arbetslöshet.

Vi räds inte att möta SD:s väljare. I liten skala har  Knegarkampanjen i Kiruna redan gjort erfarenheten av det i valet 2010 där våra starkaste distrikt kommunalt var SD:s starkaste distrikt nationellt. I kommunfullmäktige tog vi ett mandat. SD misslyckades.

Självständiga knegarkampanjer är SD:s tuffaste motståndare. Vi är inte rädda för närkontakt utan tar debatterna och vågar se saken från knegarnas vinkel. Den erfarenheten borde göras om i tio eller hundra andra kommuner i valet 2014. Få facket och arbetarpartierna att bemöta varje offentligt möte som SD arrangerar. Bygg självständiga knegarkampanjer till kommunvalen bakom en trovärdig politik.

En trovärdig kritik av SD kan inte ursäkta djupa sociala orättvisor. En trovärdig kritik av SD kräver att man i handling är beredd att faktiskt gå i opposition mot makt och klassorättvisor och inte kör med splittringstaktiker och svammel om värdegrunder.

Socialdemokraterna splittrar oss när de säger att vi ska lita på de där uppe. SD splittrar oss när de säger att vi inte ska lita på varann.

Nu är det upp till oss.

EUs makthavare och arbetarbyråkraterna släpper fram fascisterna

Igår var det 22 juli. Tvåårsdagen av de fascistiska attentaten på arbetarrörelsens dominerande organisationer i Norge; de arbetarbyråkratiska Arbeiderpartiet och AUF. Högerextremismens handlingsman Anders Behring Breivik bombade regeringshögkvarteret och avrättade närmare 80 ungdomar på sommarläger för ”landsförräderi” och för samarbete med ”fienden”, invandrare och muslimer.

22 juli. Tvåårsdagen. Alla mindes. Socialdemokrater tävlade i att inte glömma. Åsiktsproducenter kommenterade. Liberaler hoppades. Hoppades att fascismen ska försvinna av sig självt. Men som Ali Esbati, vänsterpartisten som överlevde Utöya, skrev i Aftonbladet så har inget förändrats, utan tvärtom så har hatpropagandan fått ökat utrymme efter attentaten. I Sverige har vi dessutom haft rasprofilering i Stockholms tunnelbana, riksdagsledamöter som avslöjats som rasistiska råskinn och nazister som tagit plats i några kommunfullmäktige. Så kallade medborgargarden försökte dessutom ta rygg på förortsrevolten och påbörja sin utrensningspolitik. Sverigedemokraterna har parkerat på ca 10% i opinionsmätningarna. Allt medan statsministrarna i såväl Norge som Sverige tävlar i deklarationer om att ta avstånd och att prata om alla människors lika värde. Allt för att inte det uppenbara ansvaret för samhällsutvecklingen ska klistra sig fast på dem.

Samtidigt i en annan del av Europa.

18 juli. Tysklands finansminister Schäuble besöker Aten. Mötes- och demonstrationsfriheten avskaffas i hela centrala staden, 4000 poliser bevakar, turister som promenerar i grupper större än tre personer skingras, fotografering förbjuds. Ingen kan dokumentera vad som händer.

Det är den så kallade Trojkan; EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och Internationella Valutafonden; som har skickat Tysklands finansminister till Grekland för att ”följa upp” hur det går med nedskärningarna och utförsäljningarna.

Nazisterna blir näst största partiet

Trojkan fungerar idag som en överrock till både regeringen och riksdagen i Grekland där man inte ens kan lägga en statsbudget  utan att den ska passera deras tjänstemän. De är den verkliga regeringen i Grekland idag, men som ingen har valt och ingen kan rösta bort och de genomdriver en politik som ödelägger landet. När både borgarna och socialdemokraterna sluter upp kring Trojkan frodas högerextremismen som kliver fram både i riksdagen och regeringen.

Efter besöket utnämnde den grekiska regeringen – där socialdemokratiska PASOK, partikamrater till norska Arbeiderpartiet och AUF, ingår – en ny hälsovårdsminister från det högerextrema partiet LAOS, en antisemit och förintelseförnekare som anser att man ska trakassera invandrare så att de förstår att de inte är välkomna, och den 22 juli, på tvåårsdagen av Utöya, publicerades en opinionsmätning som visar att det nazistiska partiet Gyllene Gryning är det näst största partiet i åldersgruppen 25-44 år.

Den kraftigaste splittringskraften

Fascismen, högerextremismen och de främlingsfientliga utgör ett dubbelt hot mot arbetarrörelsen. När de inte skjuter eller trakasserar oss så tar de sig in i våra led. Gyllene Gryning, ”invandringskritiker”, ”Sverigevänliga”, Breivikare, Sverigedemokrater, alla har de som mål att ta sig in bland maktlösa låginkomsttagare och knegare för att där sprida sitt hat mot andra maktlösa låginkomsttagare och knegare. De är den starkast verkande splittringskraften inom arbetarleden i Europa idag. Från norr till söder. De påstår att vi inte har råd med varandra medan de verkliga plundrarna finns i maktens korridorer.

Det är de etablerade partiernas uppslutning kring den globala arbetslöshets- och plundringspolitiken i spåren på kapitalets kris i hela Europa, som är huvudorsaken till högerextremismens uppsving och det är de som bär ansvaret. Trojkans framfart i Grekland och andra länder i södra Europa är ivrigt påhejad av alla EU-regeringar, inte minst den svenska. Och den svenska socialdemokratiska oppositionen har inte haft några invändningar, tvärtom. De har skickat experthjälp. Inte heller har de socialdemokratiska internationalerna klagat.

Fri- och rättigheter avvecklas med socialdemokraternas goda minne

Att en av den borgerliga demokratins grundpelare; möjligheten att välja och välja bort sin statsledning, och flera av dess friheter, press-, mötes- och demonstrationsfrihet, monteras ned i Grekland ordas det inget om alls från det hållet. För vad sa de etablerade partierna och den internationella arbetarbyråkratins ledning när tunnelbanestationer och caféer i centrala Aten tårgasades och polisvåldet rasade utan urskillning under protesterna mot Trojkan i juni 2011? Vad sa de när public service-TV utan förvarning stängdes för att göra Trojkan på gott humör, när staden stängdes ned och mötesförbud utlystes, när den högerextreme hälsovårdsministern utsågs? Vad säger de egentligen om att ett nazistiskt parti vars medlemmar är beväpnade växer sig starkt och varje natt begår hatbrott på Atens gator? Vad säger de? Var är avståndstagandena, deklarationerna om människovärdet?

Det är det globala kapitalet som ska räddas

De är tysta för de är ju i realiteten överens om Trojkans saneringspolitik som går ut på att hålla kapitalismen och dess ”systemviktiga” finansinstitutioner (1) vid liv. Nödlånen till södra Europa går inte till befolkningarna utan till att upprätthålla värdet på lån och värdepapper i dessa banker och institut. Befolkningarna däremot skickas ut i arbetslöshet och fattigdom och ställs om till att bli jobbtiggare i norra Europa.

De ”systemviktiga” finansinstituten arbetar i symbios med de stora globala kapitalägarna (2) och plundrar samhället på resurser som de genom värdepapperskonster och skuldtrollerier omvandlar till plus i den egna balansräkningen. Att arbetarorganisationer attackeras och att knegarna splittras har de inget alls emot. Fri- och rättighetsinskränkningar är ur deras perspektiv ganska praktiskt.

Bygg upp Europa på knegarvillkor – sätt stopp för splittrarna!

Den 22 juli var det tvåårsdagen för Breivik-attentaten och vi borde ha ägnat den åt att planera upp vad vi ska göra framåt.

För det som behövs är en alleuropeisk enhet för att få stopp på globalkapitalets springpojkar med en politik som överflyglar alla hatare som påstår att knegare med olika bakgrunder inte ska hålla ihop. Europa måste byggas upp igen, arbetslösheten avskaffas genom att dra in alla i arbete för att sätta igång ekonomin genom storskaliga investeringsprogram för social upprustning, energiomställning och produktiva jobb. Trojkan måste köras ut från EU, skulderna avskrivas, en ny enhetsvaluta inrättas på de svagare ekonomiernas villkor och en banksammanslagning genomföras under arbetarrörelsens kontroll så att kreditflödet kan gå till investeringar istället för att stoppas undan i bolagens bokföring.

Detta kräver att vi upprättar våra egna arbetardemokratiska arbets- och kampformer där alla knegare och maktlösa låginkomsttagare släpps in utan etniska eller kulturella barriärer, som inte underordnar sig några borgerliga eller arbetarbyråkratiska partier, parlament eller företagsägare och erövrar verkliga fri- och rättigheter som går över nationsgränserna. Bort med både herrefolksfasonerna och underdånigheten.

Annika Blomberg

(1) Enligt IMFs lista är de systemviktiga finansinstitutionerna 29 st: Bank of America, Bank of China, Bank of New York Mellon, Banque Populaire, Barclays, BNP Paribas, Citigroup, Commerzbank, Crédit Agricole, Credit Suisse, Deutsche Bank, Dexia, Goldman Sachs, HSBC, ING Bank, JPMorgan Chase, Lloyds Banking Group, Mitsubishi UFJ, Mizuho, Morgan Stanley, Nordea, Royal Bank of Scotland, Santander, Société Générale, State Street, Sumitomo Mitsui, UBS, Unicredit Group, Wells Fargo
(2) http://www.forbes.com/global2000/list/

Sverigedemokraterna vill bli vita knegares vänner

Utanförskapet ska och kan brytas, skriver Jimmie Åkesson på DN Debatt 5 november. SD ska lyckas med detta genom bättre arbetsmarknad, mer vuxenutbildning, generella satsningar för alla. De ska bryta segregationen och ta bort låtsasjobben för att få bidrag. Åh, vad bra det låter. Särskilt för en fattig knegare. Tills man kollar vad som faktiskt står i artikeln.

För det första, Sverigedemokraterna har fullt ut köpt lögnerna om att det inte finns pengar i samhället. Som om hela den ekonomiska världskrisen, varselvågen, nedskärningarna, bostadsbristen, kommunernas snåla budgetar, vore naturlagar.

Hur ser man det? Jo, SD:s lösning på alla problem är inte offensiva investeringar för att bygga infrastruktur, ställa om energipolitiken, rusta upp arbetsmiljöer, vård, skola, omsorg, stoppa bolagens och politikernas konstgjorda kapitalbildning, och ge mer makt och inflytande för jobbare. Nej, nej, nej. Deras lösning är färre människor. För det finns ju inga pengar. Vilket är lögn.

Och som om det inte vore nog så vill de ha ”tydliga krav från samhället”, de tycker att ”ansvaret vilar tungt på den enskilde” och att ”språk och värderingar är lika viktiga som arbete”. Detta här är inget annat än en slags kinesisk kulturrevolution som under Mao, som riktar sig mot alla som inte vältrar sig i kristna gamla bondetraditioner och som envisas med att tala flera språk. Vad blir nästa steg? Åsikts-, traditions- och språkpoliser? Svenskhetskontrollanter i fikarummen?

Det är inte så länge sen som den svenska staten förbjöd barnen att prata sitt eget språk. Det finns många som minns huggen och slagen i skolan när svenskheten skulle trummas in. Och en av de viktigaste orsakerna idag till att invandrarungdomar är arbetslösa, är inte deras brist på ”integration” utan ren och skär diskriminering för att de heter ”fel” sak, ser ”fel” ut eller bor på ”fel” ställe.

SD ser Sverige som en satellit utanför planeten jorden. Folkvandringar, krig, revolutioner, tsunamis, energikris, oljeuttömning, bankkollapser, kärlek, global kultur och kommunikation, allt detta händer någon annanstans. SD:s invandringsstopp ska utropas nu, mitt under pågående inbördeskrig i Syrien, och Jimmie Åkessons budskap till dem som försöker rädda sitt skinn blir; stanna och dö. Så trevligt.

Vad skulle då SD vilja göra om de lyckades slita loss Sverige från planeten jorden, stoppa invandringen och genomföra sin kvasi-maoistiska kulturrevolution? Jo, då ska vi få…. Allians-politik. Se här: stärkt starta eget-bidrag, sänkta arbetsgivaravgifter, minskat sjuklöneansvar och sämre anställningsskydd. Bara företagarpolitik. Inte nån knegarpolitik så långt ögat når.

Några förslag som i och för sig är bra i artikeln är förslag om en satsning på KomVux och Yrkesvux, borttagande av låtsasjobb för att få bidrag och nej till skattefria zoner i förorter. Men det där ska inte betalas genom storsatsningar och investeringar för samhälleliga behov som faktiskt skulle kunna dra in alla i riktiga jobb och skapa mer resurser. Nej, pengarna tror SD att de ska hitta när folk inte längre kommer till satelliten Sverige för att de längtar efter asylbidrag och att bo i baracker, eller när jobben som genom ett trollslag från Anders Borg börja växa på träd. Dessa stora summor finns inte. Storsatsningen på utbildning med mera är en bluff.

Jimmie Åkesson vill klä ut sig till vita knegares bästa vän men han är Voldemort som ställer folk mot varandra och sprider hat och misstänksamhet mellan vanliga jobbare som istället måste hålla ihop. Sverige är ju det land i världen som har flest multinationella företag per invånare. Svenska storföretag har ju 1 miljon anställda utomlands jämfört med några hundratusen här i Sverige. Sverige deltar ju i alla NATOs övningar och säljer vapen till de värsta diktaturerna. Sverige är som alla andra indraget i skuldekonomin och lever av de globala finansmarknaderna.

Slavdrivare Åkesson

Sverige ägs inte av knegare utan av storföretag, storbanker, finansförvaltare och deras Allians-regering. SD vill framställa sig som knegarnas vänner som ”bryter utanförskapet” men de är värre slavdrivare än cheferna. De kommer att kräva ett språk, en kultur, rätt utseende, lydnad och tystnad och de kommer att slicka Alliansen där det krävs för att få vara med och regera 2014. Detta är sant.