Fritid, kultur och friluftsliv – vad händer nu?

Den 4 december hade Fritids- och Kulturnämnden sammanträde. Där behandlades budgeten för 2014 och vad som händer nu när en hel del av de pengar som de hade begärt hos Kommunfullmäktige, inte blev verklighet. Det som bland annat fattas till de löpande verksamheterna är

– 300 000:- till sim- och sporthallar
– 194 000:- till ridklubben
– 100 000:- till utomhusanläggningarnas el
– 150 000:- till Kulturskolan
– 300 000:- till Matojärvi/Lombia för att helårsanställa personal
– 550 000:- till Loussabacken
– 500 000:- till skoterleder
– 350 000:- till biblioteket

Det som nu kommer att ske är befarade underskott och kanske nedskärningar, att eftersatt underhåll inte åtgärdas, att man inte kan ha den bemanning man vill, inte de arbetskläder personalen behöver, inte köpa in de böcker som behövs och att det blir arbetsmiljökonsekvenser som ingen vet vilka de blir.

Knegarkampanjens krav i november på att återremittera hela kommunbudgeten till facken och brukarorganisationerna för att inventera behoven visade sig nu vara helt rätt.

Men facken i kommunen måste rustas upp och personalen behöver de två timmar i veckan, som vi motionerat om, i facklig tid för att kunna börja driva sina frågor. MBL-förhandlingen inför stora kommunbudgeten tog 20 minuter och på MBL-förhandlingen inför fritidsbudgeten var Kommunal inte ens närvarande.

De borde ha varit där och ställt krav på konsekvensanalyser för arbetsmiljön i varenda verksamhet. De borde ha diskuterat med de anställda både före och efter budgetbeslutet i nämnden.

Knegarkampanjen tycker att hela den kommunala verksamheten måste vändas upp och ned. Det är personalen och brukarna som ska bestämma om hur budgeten ska fördelas och vad som ska prioriteras. Det börjar bli dags att bygga föreningar eller arbetsgrupper för alla som brukar kommunens tjänster och de anställda och som lägger sig i vad som sker i nämnderna.

Det måste också bli ett slut på trängre och trängre budgetramar. På ca 20 år har ramen för Fritids- och Kulturnämnden krympt från 79 Mkr till 62 Mkr.

Kulturhuset

En annan sak som hände på mötet var att ”controlern” kom och berättade att Kiruna Näringsfastigheter AB, som är ett kommunägt dotterbolag till KBAB, sitter och höjer hyran på Kulturhuset och har lagt till kvadratmeter på kontraktet utan att svara på hur och varför. Nämnden beslöt att säga upp avtalet – främst pga Kulturskolans flytt till Bolagsskolan – men ingen visste om det kommer att gå att bli av med avtalet innan avtalstiden löper ut 2015. Fast bolaget är kommunalägt.

Nya E10

Sen kom frågan upp om friluftslivet i Matojärvi upp och hur det drabbas av nya E10:an. Då visade det sig att ingen kunde svara på vem som förhandlar med vem; är det kommunen på ena sidan bordet och LKAB och Trafikverket på den andra sidan, eller sitter kommunen och LKAB ihop och förhandlar med Trafikverket? Nämndens ordförande skakade själv på huvudet och sa efter mötet att det är helt ogenomträngligt.

De krav som Fritids- och kulturförvaltningen vill att kommunen nu driver är:
– sänkning av vägen så att man kan göra fler passerställen och infarter till Kiruna
– cykel- och skoterleder utmed vägen
– upprustning av Matojärvi idrottsplats
– förlängning av Luossabacken över vägen
– förlängt elljusspår i Luossavaara
– rullskidbana och snökanon på Matojärvi idrottsplats
– skidskyttestadion i Vargropen

Totalsumma att kräva av LKAB; knappt 100 Mkr.

Nu behövs stadsrådet

De som hade beställt prioriteringsrapporten från Fritids- och Kulturförvaltningen var ”stadsomvandlingsprojektet” under Christer Vinsa. Där har LKAB, Trafikverket, Länsstyrelsen med flera representanter på plats – för att man ska slippa en massa överklaganden i efterhand – vilket antagligen innebär att man är något effektivare än förr. Men det innebär samtidigt att hela processen mot en ny stadskärna totalkontrolleras av experter och höjdare utan att ens politikerna i nämnderna hänger med.

Det blir också väldigt oklart vem som är med- och vem som är motpart. Kommer kommunen att få kompensation för E10ans dragning motsvarande 100 Mkr? Vilka delar blir godkända och vilka delar blir inte godkända? På vilka grunder? Detta kommer vi inte att veta någonting om förrän efteråt. Och vi kommer aldrig att få veta varför och ännu mindre kunna utkräva något ansvar om det går åt pipan. De som sitter där är inte valda.

Behovet av ett stadsråd för föreningslivet med total insyn i alla frågor börjar bli akut. Expertklicken i stadshuset kan göra vad som helst, bra eller dåligt. Vi har ingen makt över dem. Inte ens politikerna hänger med längre.

Annika Blomberg, insynspolitiker

Sanningen om stadsflytten – en social bomb väntar!

De flesta i Kiruna har nog någon gång sett kartorna över hur sprickbildningen kommer att utveckla sig. Men hur många kommer ihåg vilka datum som faktiskt stod vid gränslinjerna på kartan? De flesta minns dem nog som långt framåt i tiden, tiotals år bort.

Men ljuset har bränts i båda ändar. Tiden går och datumen närmar sig, men dessutom flyttar sig de där linjerna på kartan allt längre fram för varje prognos. Datumen är desamma, men där linjen för 2032 tidigare gick nedanför kyrkan, går den rakt genom sporthallen i de senaste prognoserna.

Det kan vara svårt att se framför sig, att ett helt samhälle ska rivas på 20 år. Men ännu svårare är att se hur detta samhälle ska kunna återuppbyggas på samma tid.

Järnvägsstation stängs redan i år

Kommunalrådet Zakrisson gick ut i media innan jul och påstod att ”nu börjar det!” och företagarna som annonserade inför sin festival nu i januari ansåg sig veta att det nu ska byggas ”tusentals bostäder”. Sanningen är en helt annan.

Järnvägsstationen kommer att stängas under 2012 och en provisorisk järnvägshållplats kommer att användas tills en ny järnvägsstation har kunnat byggas. Preliminärt verkar det som att den provisoriska hållplatsen kommer att placeras bort mot LKABs lokstallar.

Hälften av alla lägenheter i Kiruna rivs

Prognos över markdeformationerna

Prognos över markdeformationerna med antal lägenheter som påverkas. Källa: http://www.kommun.kiruna.se/Stadsomvandlingen/ Markdeformationer/Byggnader-och-ytor-som-paverkas/ 2012-01-20


Enligt de senaste prognoserna kommer 2522 lägenheter samt ett stort antal villor att behöva rivas de närmaste 20 åren och redan 2023 ska 444 lägenheter vara borta. Innan huvudnivån på 1365 meter är slutbruten kommer uppskattningsvis ytterligare 530 lägenheter att behöva rivas. Sammanlagt är det alltså 3052 lägenheter som ska rivas.

För att kunna föreställa sig hur många lägenheter det innebär så måste man tänka på att det i Kiruna kommun finns 6353 lägenheter (källa:SCB Fastighetstaxeringsregistret 2010-01-01). Eftersom det även innefattar alla lägenheter i byarna kan man konstatera att mer än hälften av alla lägenheter i Kirunas tätort kommer rivas.

Dessutom kommer ca 200 000m2 offentliga och kommersiella byggnader som inte är bostadshus att behöva rivas de närmaste 20 åren, och ytterligare 19 000m2 innan huvudnivån på 1365 meter är slutbruten.

Gigantiskt byggprojekt

Att bygga upp infrastruktur, 220 000m2 offentliga och kommersiella byggnader, 3000 lägenheter samt ett stort antal villaområden kommer bli ett gigantiskt byggprojekt. I ungefär motsvarande skala håller man på att bygga den nya tätorten Järvastaden i Solna kommun i Stockholms Län Där beräknas tiden från fördjupad översiktsplan till färdigställande bli 14 år. (Källa: http://www.solna.se/stadsbyggnad-trafik/stadsplanering/utvecklingsomraden/jarvastaden/ 2012-01-20)


Om det ska finnas en chans att de som tvingas flytta på grund av sprickbildningen ska kunna flytta in i nybyggda lägenheter när deras gamla rivs så är det alltså mycket otroligt bråttom att börja bygga bostäder.

Den förväntade nyproduktionen, 25 lägenheter för 2012, täcker inte ens upp behovet hos de som idag är bostadslösa och kommer alltså inte på minsta vis att hjälpa till att överbrygga behovet.

Lagar och regler hindrar

Den svenska lagstiftningen är till för att skydda den privata egendomen och staten. De stora aktörerna i sammanhanget styrs var och en av lagar och regler som står i motsättning till en stadsflytt av den kaliber som vi behöver. Lagkraven på LKAB är att de genererar vinst till statskassan och håller sig framme i världskonkurrensen. Lagkraven på Kiruna Kommun är att man gör 0-resultat eller visar överskott. Lagkraven på fastighetssektorn, även de kommunala bolagen, är att man går med vinst. Lagar och regler innefattar inte några krav på ansvarstagande för samhället från företagens sida eller några rättigheter för de människor som drabbas men som inte äger någon fast egendom. Det gäller inte minst Expropierings- och Minerallagarna. Det finns alltså ingenting som tvingar fram en lösning på situationen i Kiruna, utan lagen garanterar bara en ekonomisk kompensation i efterhand till de som äger fastigheter.

Kiruna Kommun har inte den ekonomiska styrkan, och för närvarande inte heller något intresse av, att klara av sådana här storskaliga projekt.

Kommunledningen försvarar sig med långa handläggningstider hos staten för att köpa loss mark och liknande, och det finns förvisso en sanning i det. Men sanningen är att de själva inte har lyft ett finger för att föra upp frågan på dagordningen eller ställa några krav på regeringen. Deras passivitet stämmer väl överens med deras bristande intresse för människors boendesituation.

Det som kommer hända om kommunledningen och LKAB får fortsätta att driva stadsflytten på det sätt som de gör nu är dels att Kirunas befolkning kommer att minska kraftigt eftersom det inte kommer att finnas bostäder, och dels att det kommer byggas ett betydligt mindre antal lägenheter än de som rivs och dessa kommer att ha höga hyror och lösa bostadssituationen för den mest kapitalstarka delen av de som måste flytta. Det är här HSBs utlovade 800 lägenheter kommer in i bilden. Många, många andra hotas av bostadslöshet, trångboddhet och temporära lösningar i det oändliga som i sin tur undergräver all samhällsservice. Hotet är en väntande social misär.

Nu krävs ett ”stadsråd” för stadsflytten!

Eftersom varken kommunen eller LKAB har kraft eller intresse av att lösa bostadskrisen för vanliga människor i Kiruna, så måste befolkningen nu ta saken i egna händer. Kommunens översiktsplanegrupp och tjänstemannaorganisation måste få konkurrens utmanas av ett ”stadsråd” som utgörs av föreningslivet och som inte är rädd för att ställa krav som går utöver lagstiftningen och bolagens frivilliga åtaganden. Knegarkampanjen har föreslagit att kommunen skulle ta initiativ till detta i en motion som vi skrev, men som vanligt så är behandlingen av den motionen uppskjuten på obestämd framtid, samtidigt som tiden rinner iväg om det ska kunna bli en stadsomvandling som inte leder till en drastisk befolkningsminskning och social misär.

Nu måste det vara slut med kommunens förhalningstaktik; hela Malmfälten måste resa sig mot staten och kommunledningarna som håller på att förstöra levnadsvillkoren och framtidsutsikterna för oss som bor här.

Vi från Knegarkampanjen har genomgående krävt att kommunen ska ta initiativ till att involvera föreningslivet och de boende på de drabbade områdena, på samma sätt som man idag ser det som självklart att involvera LKAB. Men eftersom kommunledningen varit helt kallsinniga till detta så behöver vi nu ta saken i egna händer.

Kommunledningen ser befolkningsminskningen som naturlig och oundviklig. Men vi tycker att den är helt absurd i en region där industrin genomgår ett sådant otroligt uppsving, där det råder brist på arbetskraft och husvagnarna och barackerna blir allt fler. Vi tror att det är möjligt att öka befolkningen och med tanke på den utveckling som sker även i Svappavaara så borde målsättningen för kommunen som helhet vara att bli 30 000 innevånare år 2030 med god boendestandard och ett levande samhälle.