LKAB ska inte smita från ansvaret

Knegarkampanjen var inte med när partierna i fullmäktige skrev sitt brev till näringsdepartementet som publicerades i flera medier idag. Men våra krav på LKAB är inte mindre.

Vi tycker det är bra att fullmäktige försöker säga ifrån. Vi tycker också att LKAB är arrogant när de påstår att de redan ersatt den rivna järnvägsstationen. Det finns ingen som har missat att detta är en tillfällig station på fel sidan av staden.

Det här är det senaste utspelet i en lång rad från LKAB:s sida som handlar om att förhala och smita från ansvar.

Samtidigt väntar vi sedan tio år på att kommunledningen ska våga gå i öppen konflikt med LKAB:s ägare, det vill säga regeringen, som ger bolaget direktiv och tar hand om vinsten. På sikt är det Malmfältens överlevnad som står på spel, inte bara en järnvägsstation.

Rapport från Kommunfullmäktige

Denna månads kommunfullmäktige var ett utdraget tvådagarsmöte som bland annat behandlade budgeten för kommande år, fastställde arvoden för politikerna och där vi fick ny information om hur det går med stadsflytten.

Politikerarvoden
Moderaterna stod för det mest skandalösa agerandet då de röstade för att bibehålla sina dubbla arvoden. Vi har tidigare kritiserat detta hårt och för ett år sedan lovade Moderaternas ordförande Stefan Sydberg i NSD att detta skulle rättas till i år (artikeln kan läsas på NSD).

Vänsterpartiet tar också emot dubbla arvoden enligt det regelverk som kommunledningen drev igenom förra året, så de är lika giriga som Moderaterna, men till skillnad från Moderaterna så har de inte lovat att bättra sig.

Pengar och privilegier till politiker har korrumperat den svenska arbetarrörelsens traditionella partier, och det är därför som Knegarkampanjen har den principen att våra förtroendevalda endast får behålla ersättning för den inkomst som de går miste om för sina politiska uppdrag.

Budget
Budgeten för 2016 innehöll inga större överraskningar. Inga stora satningar, men inte heller några nedskärningar jämfört med tidigare år. Vi fick dock en rapport om att Kirunas befolkning minskar igen, hittills i år med 100 personer, så på längre sikt är det ekonomiska läget osäkert.

Centerpartiet fortsatte däremot sin tradition av att ställa ett budgetförslag som skulle innebära stora nedskärningar i den kommunala verksamheten. Redan 2018 så vill de spara 50 miljoner årligen. Argumentet för att det skulle vara möjligt var att tidningen Dagens Samhälle publicerat en undersökning som visar att Kirunas grundskola och äldreomsorg är betydligt dyrare än landet i genomsnitt.

Vi tror också att många saker kan göras på ett bättre sätt, men vår utgångspunkt är inte att spara pengar utan att förbättra villkoren för anställda och brukare. Med större inflytande från personalen så tror vi att resurserna skulle kunna användas effektivare, men moroten för att effektivisera måste vara att man ser förbättringar av arbetsmiljön och -villkoren och inte ett sparbeting från politiken.

Stadsflytt
Informationen om stadsflytten handlade mest om att arbetet med stadshuset har påbörjats. Men vi fick också se nya tidsplaner för olika byggnader, och där visade det sig att tidsplanerna förskjutits med ytterligare 1-2 år för det mesta förutom stadshuset.

Vår linje har hela tiden varit att det måste byggas bostäder och samhällsservice först. Ett stadshus är ingen attraktionspunkt för någon annan än politiker och kommuntjänstemän.

Kommunfullmäktige 23 februari

Knegarkampanjens Tommy Hjertberg hade mycket att göra på veckans kommunfullmäktigemöte 23 februari. För det första så var det frågan om att börja förhandla med ett antal byggfirmor och fastighetsbolag om markanvisningar i nya centrum. Bolagen, dvs PEAB, Skanska, NCC, KBAB, LKAB plus någon till, hade lämnat in anbud med skisserade bostadskvarter, hotell, butikslokaler etc. Knegarkampanjen hade redan tidigare föreslagit att kommunen skulle kräva garantier i anbuden för rimliga hyresnivåer men blivit nedröstad. Och mycket riktigt, i anbuden fanns det mest bostadsrätter och kommersiella lokaler inritat. Det var bara KBAB som hade planerade hyreslägenheter i sitt anbud men utan garantier för att nuvarande Kirunabor som tvingas flytta dit ska hållas skadeslösa.

Tommy Hjertberg kritiserade Vänsterpartiet i kommunledningen för att inte ens leva upp till den bostadspolitik som man propagerar för på sin egen nationella hemsida. Där säger man nämligen att man vill prioritera hyreslägenheter i alla nybyggnadsprojekt och att boende som tvingas till högre kostnader vid ombyggnader ska få stort inflytande över renoveringar o dyl.

KF 23 feb

Tommy Hjertberg i talarstolen angående markanvisningar i Nya Kiruna

Tommy Hjertberg ville först att fullmäktige skulle avslå hela ärendet eftersom det inte fanns något skydd för hyresgästerna. När detta avslogs så föreslog han att Hyresgästföreningen och berörda bostadsrättsföreningar ska få vara med vid förhandlingarna med bygg- och fastighetsbolagen. Detta hånades av Vänsterpartiets Niklas Sirén som är vice kommunalråd, trots att det är exakt vad Vänsterpartiet säger sig stå för på sin nationella hemsida. Han påstod att det vore olagligt att ställa krav på byggherrarna och ta in berörda föreningar i förhandlingarna fast det är helt i linje med vad hans eget parti påstår att de vill och kräver. Vanliga knegare ska nog inte fästa så stor vikt vid vad Vänsterpartiet skriver och säger i fortsättningen utan vid vad de gör. Även detta förslag avslogs alltså.

På mötet avhandlades också två motioner från Knegarkampanjen, en om kommunal svenskundervisning för asylsökande och en om förbättrad busstrafik. Kommunledningen (s, v, fi, m, sl) avslog båda förslagen.

Saken är den att väldigt många asylsökande i Kiruna – som vill och skulle kunna arbeta inom kommunen som har personalbrist – idag går sysslolösa eftersom de inte får någon svenskundervisning sedan Migrationsverket slutade bedriva detta. Det skulle vara en win-win-lösning för alla om kommunen kunde bereda dem som vill ut på arbetsmarknaden svenskundervisning och det skulle även vara en konkret åtgärd för att överbrygga den klyfta som finns idag mellan permanent boende och asylsökande. Men det gick såpass långt i debatten att Vänsterpartiets Niklas Sirén påstod att det skulle vare ett dåligt ”incitament” för hela asylprocessen om kommunen löste språkfrågan för några asylsökande i Kiruna. Tommy Hjertbergs omdöme om detta var att kommunledningen är kallhamrade byråkrater.

Angående busstrafiken så var det andra gången som Tommy Hjertberg föreslog en utvidgad busstidtabell för att passa skiftarbetare bättre och med trafik helgkvällar/nätter när folk behöver kunna ta sig hem från krogar och restauranger. Behovet är väldigt påtagligt framförallt för kvinnor och ungdomar men än en gång var svaret att ”vi ser över frågan”. Vänsterpartiet anklagade Tommy Hjertberg för att vilja ta åt sig äran av de förändringar som kommunledningen planerar till nästa avtalsperiod som börjar till sommaren.

Ibland undrar man om de får logiken att gå ihop inför sig själva eller om det bara handlar om att dölja det egna ansvaret för att de uppenbara behoven inte blir tillgodosedda, år efter år. Förra gången som Knegarkampanjen föreslog busstrafik för skiftgående och på helgkvällar så avslogs den med samma motivering, så det är nog tveksamt om kommunledningen kommer att leva upp till sina löften den här gången heller.

Vad hotar jobben i LKAB?

Bokslutskommunikén för 2014 för LKAB presenterades 12 februari ackompanjerad av dramatiska rubriker; ”400 jobb ska bort!”

lkab framtidDessa rubriker matades ut efter en vinter av fallande malmpriser, konkurs för Northland Resources i Pajala och domstolsprocesser om de nya gruvsatsningarna kring Svappavaara, så naturligtvis var det många LKAB-anställda och Kiruna-bor som drog efter andan och kände klumpen av oro växa i magen. Så hur står det egentligen till?

Svårigheterna att faktiskt kunna svara på den frågan utifrån anställdas och övriga stadsbors synvinkel är en del av problemet. En bokslutskommuniké är ett slutresultat i sifferkolumner och som lekman och allmänhet har man inte tillgång till de bakomliggande flödena i bolaget som dessutom skyddas av bolagshemligheten. Men om man går till texten så kan man ändå få en hel del matnyttig information.

Till exempel att LKABs produktion inte är i kris. Både produktionsvolymer och försäljningsvolymer är desamma som tidigare. De produktionsstörningar man haft beror på anläggningsproblem i Kiruna underjordsgruva och inte på att produkterna inte går att sälja. LKAB har dessutom prognoser för en växande efterfrågan både på pellets och på sina förädlade produkter från LKAB Minerals.

Vad som hänt och som orsakar larmen är att vinsten, överskottet, nästan har utraderats. Från 7,6 miljarder kronor före skatt 2013 blir det nu 570 miljoner före skatt. Detta beror främst på malmprisfallet på världsmarknaden men också på förlusten när satsningen på Northland Resources gick upp i rök plus större utbetalningar till stadsomvandlingarna än vanligt.

LKAB är med andra ord ett råvarubolag på en extremt instabil och konkurrensdriven världsmarknad. Det är detta som driver bolagsledningen att presentera kostnads- och personalminskningar, inte behoven i själva produktionen. LKAB säljer allt de producerar, de har enligt bokslutsrapporten knappt någon lagerhållning och företagets planer på en 35%:ig volymökning ligger fast. De tänker med andra ord fortsätta satsningen på att expandera sig till en allt bättre marknadsposition.

LKAB försöker hävda sig på världsmarknaden genom expansion och ta marknadsandelar och sälja till vem det vara må.

LKAB_logotype_1

LKAB vill expandera ytterligare på världsmarknaden

 

 

 

 

 

 

 

Bolaget framställer det som att det är en strid på kniven hela tiden men den sker verkligen inte på arbetares villkor. LKABs krympta vinst underminerar nyinvesteringar i t ex nya framtida huvudnivåer, samhällsansvar för stadsflyttarna och hotar jobben, trots att företaget som sådant inte är i gungning eller för närvarande riskerar att dras med i en konkursvåg.

På 2 år ska 400 tjänster rationaliseras bort och 700 miljoner sparas in. Detta ska ske samtidigt som planerna för volymökning ligger fast och utdelningen till staten som ägare genomförs. I år blir den 370 miljoner kronor.

Det är många frågetecken som reses just nu. Många frågar sig om neddragningarna är ett led i en strategi för att flexibilisera hela arbetsstyrkan eller motsatsen, att göra sig av med entreprenadavtal och koncentrera sig på egen regi? Rör det sig om ett förhandlingsspel för att få staten att släppa till miljötillstånden för de nya satellitgruvorna kring Svappavaara? Blir det överhuvudtaget några neddragningar av arbetstillfällen eller flyttas bara folk till Mertainen när den gruvan öppnar? Klart är att frågetecknen inte rätas ut genom att bara lyssna på mediautspel eller de motstridiga buden om hur länge facket har vetat om det här. De anställda har ingen insyn i detta och så kan det inte fortgå.

underjordarbetare

De anställda har ingen insyn och det kan inte fortgå

Vad som också är oroväckande är ”avsättningarna” till stadsomvandlingarna. Dessa sker inte genom fondering av reala pengar utan bokförs som skulder till framtiden. ”Avsättningarna” är med andra ord en bokföringsteknisk historia och bolaget döljer inte att man justerar dessa år från år. Även om skulden till framtiden, alltså prognosen för vad stadsomvandlingarna ska kosta, drar ned slutresultatet i bokslutet och bolaget kör med öppna kort i den delen, så finns det inga garantier för att man faktiskt klarar av att betala, om resultatet faller ännu mer framöver.

Knegarkampanjen har pekat på behovet av en oberoende fond för stadsomvandlingen som inte LKAB kontrollerar, och det blir bara mer och mer aktuellt ju hårdare klimatet på världsmarknaden blir. Dessutom behövs sammanhållning på golvet och insyn i bolagets inre för att arbetarnas villkor ska få genomslag i den nya situationen som växer fram i gruvbranschen. För det är inte ”dåliga tider” i största allmänhet eller fallande behov av stål som hotar jobben i LKAB, utan överdrivna vinstkrav, global konkurrenshets och en ägare som vägrar ta ansvar för bygden och jobben. När malmpriserna är höga använder staten bolaget som kassako men när konjunkturen vänder får det klara sig på egen hand och istället lägga kostnaderna på de anställda och samhället i Malmfälten.

Nej, nu måste utdelningarna till statskassan stoppas tills stadsflytten är säkrad och de lokala fackliga ombuden måste släppas fram till fullständig insyn i de flöden som ligger bakom bokslutskommunikén, så att de anställda kan ta ställning till vad som ska prioriteras nu.

Annika Blomberg

Knegarkampanjen föreslår motorgård för ungdomar

Kiruna har många motorintresserade ungdomar, men det är brist på lämpliga ställen för dem att träffas och umgås, meka med bilar och liknande.

I stadsomvandlingens Kiruna borde finnas lokaler som kan användas för att öppna en motorgård för ungdomar. Därför föreslår Knegarkampanjen att kommunen ska öppna en motorgård för ungdomar.

Läs motionen i sin helhet här.

Rapport från kommunfullmäktige

Det starkaste intrycket från måndagens kommunfullmäktige var manifestationen till stöd för Emanuel som hotas av deportering. På Knegarkampanjens begäran så lästes stöduttalandet upp i kommunfullmäktige.

Knegarkampanjen ställde två motioner till kommunfullmäktige:

  • Inför kommunal svenskundervisning för asylsökande (Läs den som pdf eller word)
  • Förbättra busstrafiken (Läs den som pdf eller word)

Motionen om busstrafiken handlar om att det borde gå bussar på sena helgkvällar och att tidtabellen ska anpassas så att skiftgående kan åka buss till och från arbetet.

Motionen om svenskundervisning handlar om att kommunen borde se till så att de som är asylsökande i Kiruna får möjlighet att studera svenska redan från första början när de kommer hit. Som det är nu får man rätt till svenskundervisning först när man fått uppehållstillstånd.

Kommunen har brist på arbetskraft och många asylsökande går utan jobb på grund av att de inte kan svenska. Svenskundervisning hade underlättat båda dessa problem.

Fördjupade översiktsplanen

Kommunfullmäktige beslutade att anta en ny fördjupad översiktsplan för Kiruna stad. Det är ett dokument som anger en översiktlig inriktning för hur staden ska byggas. Det var en ganska självklar fråga eftersom kommunfullmäktige redan beslutat att flytta centrum mot Tuollavaara och de ändringar som gjorts bara är en anpassning till detta, och därför röstade vi för förslaget.

Men som vanligt i valtider så kom debatten att handla om allt annat än sakfrågan. Samma dåliga argument som malts fram och tillbaka i fyra år upprepades och Centern tävlade med kommunledningen om att vara mest hård i sin kritik mot staten.

Sanningen är att detta bara är hyckleri. Staten struntar i Kirunas fördjupade översiktsplan och Sehlbergs eget parti har suttit i regeringen i åtta år utan att göra något. Centern bluffar om sitt eget ansvar och vill skjuta frågan om stadsflytten på framtiden, men vi kräver att staten agerar nu och fonderar medel för att finansiera både en återuppbyggnad och en upprustning av Kiruna.

Gör verklighet av planerna!

Skärmavbild 2014-04-13 kl. 10.21.05

För första gången på de 10 år som gått sedan det beslutades om att flytta Kiruna, så finns det nu en plan värd namnet, en plan som det går att fylla med social upprustning för Kirunaborna.

Planen kallas Utvecklingsplan för Kiruna och alla kan läsa den genom att klicka på bilden ovan. Detta är en detaljerad framtidsritning med bostäder, handel, social service, kulturliv och idrott, mötesplatser för människor och stad och natur, moderna trafiklösningar och möjlighet till befolkningstillväxt.

Huvudproblemet med planen är att de ekonomiska villkoren inte är klara och att man håller på att förhandla fram dem utan insyn från berörda Kirunabor. Det är tjänstemän från kommunen och LKAB som sitter och bollar dokument mellan varandra och vi från Knegarkampanjen har inte fått några svar på vilka principer som ska gälla för hyresgäster, bostadsrättsinnehavare, butiksägare i det som kommer att bli Gruvstadspark 2. Inte heller är vare sig Hyresgästföreningen eller någon annan intresseorganisation inbjuden som part vid förhandlingsbordet.

Kommunledningen har sagt att avtalet om Gruvstadspark 2 ska klubbas innan sommaren så det är bråttom att sätta tryck på dem som förhandlar. Det är dags att alla som är berörda nu gör sin röst hörd, framförallt gäller detta de boendes intresseorganisationer.

Utan ett genombrott i avtalet om Gruvstadspark 2 med minst ”nyckel-mot-nyckel” för alla som bor och verkar i gamla stadskärnan kommer folk inte ha råd att följa med och då kommer inte Utvecklingsplanen att vara värd mer än färgtrycket på pappret.

Som enskild Kirunabo kan man såklart också maila makthavare (tex kommunalråd, kommunchef, samhällsomvandlingschefen på LKAB m fl) och framföra behov och krav. Men framförallt kan man  komma förbi på Knegarlokalen och snacka om vad vi kan göra tillsammans för var och en kan inte ensam sätta kraft bakom orden utan det behöver vi göra samlat.

För nu ska planerna bli verklighet!