Är farhågorna om stadsflytten på väg att besannas?

  • LKAB går återigen med vinst – och anser stadsflytten för dyr
  • Svenska staten har inte tagit ägaransvaret, vare sig för LKAB eller för flytten av Kiruna, enligt Riksrevisionen
  • LKABs styrelser och regeringarna har mörkat både kostnader och konsekvenser
  • Kostnaderna vältras över på Kiruna-bor och anställda. Är farhågorna om stadsflytten på väg att besannas?

Knegarkampanjen analyserar Riksrevisionens rapport om stadsomvandlingarna i Malmfälten. Klicka på bilden.

Kommer Kiruna stadsflytt att stanna på arkitekternas ritbord?

Tala klarspråk om LKAB och Moström

LKAB har en ny verkställande direktör som heter Jan Moström och närmast kommer från Boliden AB. Hans företrädare Lars-Eric Aaro sparkades under dramatiska former i maj. Styrelseordföranden Sten Jakobsson sa då att bolaget behövde ett tuffare ledarskap, att det handlade om ”kostnadseffektivitet, produktivitet och djup gruvkunskap”. Han menade att LKAB blivit ”rund över magen” och att tiden hade kommit för ”att ’karva’ i det överflödiga fettet.”

Den som ska karva heter alltså Jan Moström, som snabbt fick smeknamnet ”slaktaren” av media. Gruvarbetarna undrade vad Jakobsson egentligen menade: var fanns det överflödiga fettet, vilka skulle karvas bort?

I februari meddelade LKAB att 400 anställda skulle få gå. Förhandlingar inleddes och till en början trodde alla att tjänstemännen skulle drabbas hårdast. Under rekordåren har ett redan byråkratiskt bolag svällt upp av ytterligare projekt och arbetsgrupper, skiftgående arbetsledare och ”experter” som satt sig över arbetslagen. Men när förhandlingarna med tjänstemannafacken avslutades menar källor att frivilliga uppsägningar, förtidspensioneringar och vakanser som dras ur bemanningsplanen uppgår till 200 tjänstemän. Det verkar alltså som att återstående 200 ska tas från kollektivet.

Redan nu har rejäla besparingar gjorts och kollektiv personal minskats utan att några varsel lagts. Det finns färre visstidsanställda, och LKAB låter på många håll bli att tillsätta vakanser efter pensioneringar och andra så kallade ”naturliga avgångar”. Den egna personalen utför i större utsträckning sådana jobb som tidigare köptes av entreprenörer. Men det verkar inte räcka.

I decembernumret av LKAB Framtid, ett av bolagets många ”informationsblad”, står det att läsa att man bedömer det som möjligt att göra resterande personalminskningar genom avslutade visstidsanställningar. Men går det att lita på? Behövs dessutom inte de visstidsanställda i produktionen? Dessa arbetare som ofta är ungdomar och har en större andel kvinnor än kollektivet som helhet är i stort sett försvarslösa. De behandlas som buffert eller ”stötdämpare” av både bolaget och fackföreningen.

En som verkar tro på det nya ledarskapet är Gruv 12:ans ordförande Jan Thelin. Apropå den nye vd:n säger Thelin till NSD att ”det här att han kallas slaktaren från Boliden, det kanske blir så att han blir räddaren från Boliden i slutändan”.

Det är snabba växlingar. För bara ett år sedan skulle arbetarna lita på Aaro och hans följe, nu uppmanas de att fästa tilliten till Moström. Men varför skulle arbetarna göra det? Ser man på några stora fakta verkar det uppenbart att ett stålbad planeras, som inte begränsas till 400 anställningar och fler jobb i egen regi. Den så kallade pelletspremien* kan inte väga upp ett fortsatt prisfall på järnmalm.

Den nya bolagsledningen har uppdraget att pressa produktionskostnaderna, den saken har styrelsen varit väldigt tydlig med. Moström behöver lägga fram ett åtgärdspaket som vässar bolaget i priskriget och dessutom skapar reserver i form av likvida medel.

Bolagskassan kan öka om man ger återbud till kommunen om stadsflytten, och framöver minskar sina kostnader för att återuppbygga det som rivs i Kiruna och Malmberget. Redan den förra bolagsledningen anmälde att man ville göra detta. Ett annat sätt att öka reserverna är utförsäljning av andelar, dotterbolag eller anläggningar – alltså delvisa privatiseringar. Men varken minskat utflöde till stadsflytten eller större inflöde genom utförsäljning ger några långsiktigt hållbara effekter.

Därför kommer den nya bolagsledningen att behöva omstrukturera produktionen och försöka ställa kollektivet inför avsevärt hårdare villkor. De flesta prognoser spår ett fortsatt prisfall – allt från 10 till 30 procent under kommande år – och i det perspektivet kommer Moström helt klart att göra sig till slaktare.

Det är fullt rimligt att fråga sig om vi får se uppsägningar, lönepress och ökat arbetstempo, permitteringar eller korttidsvecka relaterat till svängningar i efterfrågan, entreprenörer som konkurrerar med punktinsatser, mindre satsningar på arbetsmiljö och ännu längre fram kanske långtidsarbetslösa på timvikariat. Vi ser inga tecken på att den nya officerskåren tänker långsiktig med gruvdriften. Tvärtom luktar det kortsiktig lönsamhet om de uttalanden som gjorts hittills – en inriktning som kolliderar med behoven hos både arbetarna och Malmfältens invånare.

Gruvarbetarna och Malmfältens invånare behöver en långsiktig och ansvarsfull gruvbrytning. I kollektivet finns kunskaperna för att kunna genomföra effektiva kostnadsminskningar, men också viljan att under lågkonjunktur investera i gruvor och anläggningar för att senare möta upp stigande järnmalmspriser med ökade produktionsvolymer. Men detta ansvarstagande är omöjligt så länge bolagsledningens avsikter mörkas och fackbasar inte ens ställer de mest grundläggande frågorna.

Gruv 12:ans medlemsmöte har bjudit in Moström till nästkommande träff för att få information direkt från källan. Men innan dess borde klubbstyrelsen besöka samtliga arbetsplatser med anonyma enkäter: vad vill och behöver medlemmarna få veta? Den situation som varit i framväxande under ett år kan vända upp och ner på LKAB och Malmfälten, och medlemmarna behöver förberedas på det som väntar.

 

* LKAB producerar en långt förädlad järnmalmsprodukt som kallas pellets, vilket har gett bolaget en konkurrensfördel i leveranserna till stålproducenterna.

Rapport från Kommunfullmäktige

Denna månads kommunfullmäktige var ett utdraget tvådagarsmöte som bland annat behandlade budgeten för kommande år, fastställde arvoden för politikerna och där vi fick ny information om hur det går med stadsflytten.

Politikerarvoden
Moderaterna stod för det mest skandalösa agerandet då de röstade för att bibehålla sina dubbla arvoden. Vi har tidigare kritiserat detta hårt och för ett år sedan lovade Moderaternas ordförande Stefan Sydberg i NSD att detta skulle rättas till i år (artikeln kan läsas på NSD).

Vänsterpartiet tar också emot dubbla arvoden enligt det regelverk som kommunledningen drev igenom förra året, så de är lika giriga som Moderaterna, men till skillnad från Moderaterna så har de inte lovat att bättra sig.

Pengar och privilegier till politiker har korrumperat den svenska arbetarrörelsens traditionella partier, och det är därför som Knegarkampanjen har den principen att våra förtroendevalda endast får behålla ersättning för den inkomst som de går miste om för sina politiska uppdrag.

Budget
Budgeten för 2016 innehöll inga större överraskningar. Inga stora satningar, men inte heller några nedskärningar jämfört med tidigare år. Vi fick dock en rapport om att Kirunas befolkning minskar igen, hittills i år med 100 personer, så på längre sikt är det ekonomiska läget osäkert.

Centerpartiet fortsatte däremot sin tradition av att ställa ett budgetförslag som skulle innebära stora nedskärningar i den kommunala verksamheten. Redan 2018 så vill de spara 50 miljoner årligen. Argumentet för att det skulle vara möjligt var att tidningen Dagens Samhälle publicerat en undersökning som visar att Kirunas grundskola och äldreomsorg är betydligt dyrare än landet i genomsnitt.

Vi tror också att många saker kan göras på ett bättre sätt, men vår utgångspunkt är inte att spara pengar utan att förbättra villkoren för anställda och brukare. Med större inflytande från personalen så tror vi att resurserna skulle kunna användas effektivare, men moroten för att effektivisera måste vara att man ser förbättringar av arbetsmiljön och -villkoren och inte ett sparbeting från politiken.

Stadsflytt
Informationen om stadsflytten handlade mest om att arbetet med stadshuset har påbörjats. Men vi fick också se nya tidsplaner för olika byggnader, och där visade det sig att tidsplanerna förskjutits med ytterligare 1-2 år för det mesta förutom stadshuset.

Vår linje har hela tiden varit att det måste byggas bostäder och samhällsservice först. Ett stadshus är ingen attraktionspunkt för någon annan än politiker och kommuntjänstemän.

Vad hotar jobben i LKAB?

Bokslutskommunikén för 2014 för LKAB presenterades 12 februari ackompanjerad av dramatiska rubriker; ”400 jobb ska bort!”

lkab framtidDessa rubriker matades ut efter en vinter av fallande malmpriser, konkurs för Northland Resources i Pajala och domstolsprocesser om de nya gruvsatsningarna kring Svappavaara, så naturligtvis var det många LKAB-anställda och Kiruna-bor som drog efter andan och kände klumpen av oro växa i magen. Så hur står det egentligen till?

Svårigheterna att faktiskt kunna svara på den frågan utifrån anställdas och övriga stadsbors synvinkel är en del av problemet. En bokslutskommuniké är ett slutresultat i sifferkolumner och som lekman och allmänhet har man inte tillgång till de bakomliggande flödena i bolaget som dessutom skyddas av bolagshemligheten. Men om man går till texten så kan man ändå få en hel del matnyttig information.

Till exempel att LKABs produktion inte är i kris. Både produktionsvolymer och försäljningsvolymer är desamma som tidigare. De produktionsstörningar man haft beror på anläggningsproblem i Kiruna underjordsgruva och inte på att produkterna inte går att sälja. LKAB har dessutom prognoser för en växande efterfrågan både på pellets och på sina förädlade produkter från LKAB Minerals.

Vad som hänt och som orsakar larmen är att vinsten, överskottet, nästan har utraderats. Från 7,6 miljarder kronor före skatt 2013 blir det nu 570 miljoner före skatt. Detta beror främst på malmprisfallet på världsmarknaden men också på förlusten när satsningen på Northland Resources gick upp i rök plus större utbetalningar till stadsomvandlingarna än vanligt.

LKAB är med andra ord ett råvarubolag på en extremt instabil och konkurrensdriven världsmarknad. Det är detta som driver bolagsledningen att presentera kostnads- och personalminskningar, inte behoven i själva produktionen. LKAB säljer allt de producerar, de har enligt bokslutsrapporten knappt någon lagerhållning och företagets planer på en 35%:ig volymökning ligger fast. De tänker med andra ord fortsätta satsningen på att expandera sig till en allt bättre marknadsposition.

LKAB försöker hävda sig på världsmarknaden genom expansion och ta marknadsandelar och sälja till vem det vara må.

LKAB_logotype_1

LKAB vill expandera ytterligare på världsmarknaden

 

 

 

 

 

 

 

Bolaget framställer det som att det är en strid på kniven hela tiden men den sker verkligen inte på arbetares villkor. LKABs krympta vinst underminerar nyinvesteringar i t ex nya framtida huvudnivåer, samhällsansvar för stadsflyttarna och hotar jobben, trots att företaget som sådant inte är i gungning eller för närvarande riskerar att dras med i en konkursvåg.

På 2 år ska 400 tjänster rationaliseras bort och 700 miljoner sparas in. Detta ska ske samtidigt som planerna för volymökning ligger fast och utdelningen till staten som ägare genomförs. I år blir den 370 miljoner kronor.

Det är många frågetecken som reses just nu. Många frågar sig om neddragningarna är ett led i en strategi för att flexibilisera hela arbetsstyrkan eller motsatsen, att göra sig av med entreprenadavtal och koncentrera sig på egen regi? Rör det sig om ett förhandlingsspel för att få staten att släppa till miljötillstånden för de nya satellitgruvorna kring Svappavaara? Blir det överhuvudtaget några neddragningar av arbetstillfällen eller flyttas bara folk till Mertainen när den gruvan öppnar? Klart är att frågetecknen inte rätas ut genom att bara lyssna på mediautspel eller de motstridiga buden om hur länge facket har vetat om det här. De anställda har ingen insyn i detta och så kan det inte fortgå.

underjordarbetare

De anställda har ingen insyn och det kan inte fortgå

Vad som också är oroväckande är ”avsättningarna” till stadsomvandlingarna. Dessa sker inte genom fondering av reala pengar utan bokförs som skulder till framtiden. ”Avsättningarna” är med andra ord en bokföringsteknisk historia och bolaget döljer inte att man justerar dessa år från år. Även om skulden till framtiden, alltså prognosen för vad stadsomvandlingarna ska kosta, drar ned slutresultatet i bokslutet och bolaget kör med öppna kort i den delen, så finns det inga garantier för att man faktiskt klarar av att betala, om resultatet faller ännu mer framöver.

Knegarkampanjen har pekat på behovet av en oberoende fond för stadsomvandlingen som inte LKAB kontrollerar, och det blir bara mer och mer aktuellt ju hårdare klimatet på världsmarknaden blir. Dessutom behövs sammanhållning på golvet och insyn i bolagets inre för att arbetarnas villkor ska få genomslag i den nya situationen som växer fram i gruvbranschen. För det är inte ”dåliga tider” i största allmänhet eller fallande behov av stål som hotar jobben i LKAB, utan överdrivna vinstkrav, global konkurrenshets och en ägare som vägrar ta ansvar för bygden och jobben. När malmpriserna är höga använder staten bolaget som kassako men när konjunkturen vänder får det klara sig på egen hand och istället lägga kostnaderna på de anställda och samhället i Malmfälten.

Nej, nu måste utdelningarna till statskassan stoppas tills stadsflytten är säkrad och de lokala fackliga ombuden måste släppas fram till fullständig insyn i de flöden som ligger bakom bokslutskommunikén, så att de anställda kan ta ställning till vad som ska prioriteras nu.

Annika Blomberg

Knegarkampanjen föreslår motorgård för ungdomar

Kiruna har många motorintresserade ungdomar, men det är brist på lämpliga ställen för dem att träffas och umgås, meka med bilar och liknande.

I stadsomvandlingens Kiruna borde finnas lokaler som kan användas för att öppna en motorgård för ungdomar. Därför föreslår Knegarkampanjen att kommunen ska öppna en motorgård för ungdomar.

Läs motionen i sin helhet här.

Rapport från kommunfullmäktige

Det starkaste intrycket från måndagens kommunfullmäktige var manifestationen till stöd för Emanuel som hotas av deportering. På Knegarkampanjens begäran så lästes stöduttalandet upp i kommunfullmäktige.

Knegarkampanjen ställde två motioner till kommunfullmäktige:

  • Inför kommunal svenskundervisning för asylsökande (Läs den som pdf eller word)
  • Förbättra busstrafiken (Läs den som pdf eller word)

Motionen om busstrafiken handlar om att det borde gå bussar på sena helgkvällar och att tidtabellen ska anpassas så att skiftgående kan åka buss till och från arbetet.

Motionen om svenskundervisning handlar om att kommunen borde se till så att de som är asylsökande i Kiruna får möjlighet att studera svenska redan från första början när de kommer hit. Som det är nu får man rätt till svenskundervisning först när man fått uppehållstillstånd.

Kommunen har brist på arbetskraft och många asylsökande går utan jobb på grund av att de inte kan svenska. Svenskundervisning hade underlättat båda dessa problem.

Fördjupade översiktsplanen

Kommunfullmäktige beslutade att anta en ny fördjupad översiktsplan för Kiruna stad. Det är ett dokument som anger en översiktlig inriktning för hur staden ska byggas. Det var en ganska självklar fråga eftersom kommunfullmäktige redan beslutat att flytta centrum mot Tuollavaara och de ändringar som gjorts bara är en anpassning till detta, och därför röstade vi för förslaget.

Men som vanligt i valtider så kom debatten att handla om allt annat än sakfrågan. Samma dåliga argument som malts fram och tillbaka i fyra år upprepades och Centern tävlade med kommunledningen om att vara mest hård i sin kritik mot staten.

Sanningen är att detta bara är hyckleri. Staten struntar i Kirunas fördjupade översiktsplan och Sehlbergs eget parti har suttit i regeringen i åtta år utan att göra något. Centern bluffar om sitt eget ansvar och vill skjuta frågan om stadsflytten på framtiden, men vi kräver att staten agerar nu och fonderar medel för att finansiera både en återuppbyggnad och en upprustning av Kiruna.

Radiointervju med huvudkandidaterna

P4 Norrbotten intervjuade Knegarkampanjens huvudkandidater i kommun- och landstingsvalet 14 september Tommy Hjertberg och Annika Blomberg den 25 augusti.

Tommy Hjertberg, 1a på kommunlistan

Tommy Hjertberg, 1a på kommunlistan

Annika Blomberg, 1a på landstingslistan

Annika Blomberg, 1a på landstingslistan

Lyssna på hela intervjun på Sveriges Radio P4 genom att klicka här.