BOLAGSSOSSARNA del 3

Artikelserie av Annika Blomberg.

Del III: Hur hänger bolagssossarna ihop med kapitaliseringen av den offentliga sektorn och staten, med vårdslakten och hur kapitaliserade är egentligen facken?

Om man flyttar sig till andra sidan bankdisken och för ett ögonblick tar på sig placerar-kostymen, öppnar portföljen och börjar efterfråga obligationer som man kan placera några miljarder i, kan det hända att man stöter på något som kallas kommunobligationer.

Kommunobligationer är värdepapper som är utfärdade av KommunInvest. KommunInvest ägs av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och är ett finansieringsinstitut som förmedlar förmånliga och långfristiga lån till kommuner och landsting när de har budgetunderskott eller behöver låna till investeringar.
Skärmavbild 2016-03-03 kl. 06.31.59
Enligt KommunInvests egen hemsida så är kommunobligationerna väldigt populära ränte-papper. KommunInvest har hittills tryckt upp och sålt obligationer till ett värde av 100 mdr kronor och kommunerna själva har gjort likadant för 105 mdr kronor. De säger att detta är en följd av att bankerna inte är pigga på att låna ut till kommunsektorn just nu, så då trycker de upp obligationer och säljer till privatkapitalister och andra ”finansaktörer” direkt. KommunInvest säger dessutom att de satsar på en ”ökad närvaro” på marknaden för räntepapper.

Säkerheten, panten, för obligationerna är hela kommun- och landstingssektorn i Sverige. Det betyder att hela verksamheten – vård, skola, omsorg, vatten, avlopp, trafik etc – måste vara ”kreditvärdig” i obligationsinnehavarnas ögon, annars ökar risken och de vill då sälja eller lösa in dem. KommunInvest är i sista instans de som måste lösa tillbaka lånet. Att utfärda obligationer är ju ett sätt att låna pengar och den som har lånat är ju skyldig att kunna lösa lånet när det förfaller eller när man ser sig tvingad att köpa tillbaks det från ”kredit-marknaden” om det har sålts till någon tredje part.

Det här är ett infernaliskt skruvstäd på all samhällsservice som inte tillåts möta brukarnas och de anställdas behov, utan har underställts kreditmarknaden och bankernas krav. Att vård-skola-omsorg inte tillåts mätta sina brukares behov utan istället ägnar sig åt kostnadseffektivitetsberäkningar och mätövningar förklaras inte bara av politiska direktiv utan även av kapitalets logik.

Ledarbanken, den som arrangerar själva försäljningen av obligationen och pantsättningen av den offentliga sektorn i Sverige är Swedbank, dvs sosse-”rörelsens” egen bank. Så, mitt framför ögonen på oss förvandlas nu partiet, genom sina band till bankvärlden och innehavet av en egen affärsbank, till en hallick, en månglare eller auktionsförrättare som bjuder ut den gemensamma samhällsservicen och alla dess anställda, inte bara till försäljning utan även till framtida försäljningar, om ”marknadsvärdet” eller ”kreditvärdigheten” faller.

Socialdemokraterna som redan dragits med i att ta politiskt ansvar för budgetdiktaturen, nedskärningarna, upphandlingarna och EU-anpassningen är i allra högsta grad på väg att göra hela sin existens beroende av att detta fortsätter. Framväxten av bolagssossar på alla nivåer har skapat ett materiellt behov av den egna banken, Swedbank, som i sin tur lever av den konstlade värdeackumulationen och utarmar de redan upparbetade resurserna och anläggningarna.

För att göra slut med bolagssossar och ”rörelse”-banking måste nu fackklubbar och -medlemmar börja ställa krav på att pengaflödet in i denna soppa upphör. LO-facken har 1,5 miljoner medlemmar och 158 000 förtroendevalda. Det går att sätta stopp för pengarullningen.

Ett första steg kan vara att, som en Livs-klubb i Slakthusområdet kräver, att göra A-kassan medlemsägd och -styrd. Sen handlar det också om styra om strejkkassorna, från aktier och bankfonder, till medlemskontrollerade kassor och fonderingar.

Facken måste ut ur bolags- och banksfären och rustas upp med förtroendevalda utan privilegier och som är ansvariga inför medlemmarna, permanent valbara och avsättningsbara. Folksam måste göra sig av med Swedbank omgående, gå ur Kooperationen, kalla till kund-kongress, välja ny ledning och utse en annan VD, utan kopplingar till bolagsmakten. LO-förbunden måste vart och ett klippa banden till socialdemokratin och köra ut alla förtroendevalda och anställda med kopplingar till finansvärlden.
nedlusad
Svårigheterna att genomföra allt detta visar på graden av kapitalisering av fackföreningarna själva, men tills utrensningen av bolags- och banksossar är genomförd kommer facken att fortsätta vara nedlusade av parasiter och pampar som inte har något annat intresse än att berika sig själva och sina partikamrater. Kommunalskandalen var med andra ord inget undantag eller en övervintrad gammeldags ”kultur”, utan toppen på ett isberg av en parti-”rörelse” i full omvandling till ett bolagskonglomerat där medlemmar och basföreningar icke göre sig besvär.

Den funktion som partiet spelar i ett sådant här system, är att genomföra valrörelser vart fjärde år så att man kapar åt sig det kritiska antal mandat i de parlamentariska församlingarna, nämnder och styrelser, och kan fortsätta besätta poster och nominera varandra. Den funktion som facket har i ett sådant här system, är att leverera kunder, medlemsavgifter och löneutrymme, så att värdekarusellen snurrar vidare, maktpositionerna finns kvar och privatförmögenheter kan byggas upp.

Den sovande jätten - målning av Goya

Den sovande jätten – målning av Goya

Nu måste medvetenheten spridas om att bolagssossarna måste köras ut ur arbetarrörelsen, banden klippas till partiet och banken, och en upprustningsoffensiv inledas från fackklubbarna på golvet. LO har 158 000 förtroendevalda och 1,5 miljon medlemmar. De förfogar över väldigt mycket pengar och kraft tillsammans som nu förslösas, binder ris åt de egna ryggarna och finansierar demonteringen av det som en gång var en arbetarrörelse och en motkraft till bolagsmakten. Denna sovande jätte skulle faktiskt kunna räta på ryggen, skaka av sig lössen i pälsen – bolagssossarna – och sätta sig i verklig Rörelse för sina egna intressen.

BOLAGSSOSSARNA del 2

Artikelserie av Annika Blomberg.

Del II: Är det bara en slump att det är två socialdemokrater som hamnat i toppen av Folksam och Swedbank eller finns det en socialdemokratisk ägarstruktur?

Morgontidningarnas ekonomireportar kallar den för ”rörelsens finanssfär”. Den består av Swedbank, Folksam och Kooperativa Förbundet KF. Eventuellt kan man börja räkna in även fackföreningarna i sfären i och med deras förkärlek för Swedbank-aktier och deras band till Folksam som ordnar starkt subventionerad hemförsäkring till LO-medlemmar och rabatt till andra förbund. Det handlar om en pyramid med COOP-kunder och fackmedlemmar i botten och s-märkta bankdirektörer i toppen.

Det hela började i arbetarrörelsens ungdom med behovet av att bygga upp egna kassor för medlemmarnas skydd mot arbetslöshet, sjukdom, skada och en konsumentrörelse för livsmedelskontroll och -distribution. Hit hör också sparkasse-rörelsen som lade grunden för sparbankerna.
1888arbetarrörelse

Redan på 30-talet förstatligades dock större delen av A-kassan och den fungerar idag som en del av det allmänna försäkringssystemet. Av bruttolönerna går ca 30% i skatt och sociala avgifter som bl a innehåller A-kasseavgift som betalas ut som bidrag till de fackliga A-kassorna mot att de tillsammans med Arbetsförmedlingen sköter kontrollen av de arbetslösa och utbetalningarna.

Det gemensamma försäkringsbehovet lade grunden för Folksam som ett rörelseägt bolag och konsumentkooperationen bildade Konsum som idag är COOP. Både Folksam och COOP är dock alltigenom kapitaliserade idag och fungerar precis som vilka andra bolag som helst. Men styrningen ligger fortfarande i sosse-”rörelsens” händer och de används som språngbrädor för karriärer i den egna finanssfären.

*

Kooperativa Förbundet är ett förbund av konsumentföreningar plus OKQ8 och Folksam, och man hävdar att man har 3,4 miljoner medlemmar. Men dessa är i stort sett maktlösa. Enda bandet till kooperationen är ett medlemskort för 100:- som man till och med får tillbaka om man går ur. COOP MedMeraTill stämmorna är det komplicerat att komma för att påverka och de regionala styrelserna domineras av socialdemokrater.

Som ordförande för Kooperationen återkommer Swedbanks ordförande – Anders Sundström – och VD är som tidigare sagts Tommy Ohlström, mannen som har jobbat både på partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm, i LO-borgen på Norra Bantorget, i riksdagen och i regeringskansliet Rosenbad. Valberedningen i KF leds av Anders Bergström, Kommunals avgångne skandalkassör.

Den rikaste konsumentföreningen i landet finns i Stockholm och styrelsen har flera högaktiva socialdemokrater i spetsen. VD är fd socialdemokratiska kommunalrådet i Tyresö, Lars Ericson, som har ett förflutet på Swedbank som chef för organisationskunder, dvs ”rörelsen”.

Lars Ericson, VD Stockholms Konsumentförening

Lars Ericson, VD Stockholms Konsumentförening

Kooperationen går med förlust men konsumentföreningen i Stockholm lånar ut pengar till både förbundet och COOP så att boksluten går ihop. Anledningen till att man inte säljer butikerna och bensinmackarna torde vara att de lägger grunden till en utnämnings- och nomineringsmakt högre upp och längre in i finanssfären och med vidhängande privatförmögenheter.
*
Folksam slår mynt av att man är ”kundägt” men till deras stämma är det bara organisationer som kan nominera. Kooperationen får skicka 22 ombud, LO 18 st, TCO 9 st och så vidare. Det är totalt 80 ombud som har rösträtt.

Folksam är Sveriges största försäkringsbolag och förvaltar 365 mdr kronor placerade i aktier 33%, räntepapper 59% och fastigheter 6%. I Folksam har alla LO-medlemmar subventionerad hemförsäkring och facken köper gruppförsäkringar mot både olycksfall och dödsfall. Fackens uppgift har blivit att helt enkelt leverera kunderna – majoriteten av alla fackligt anslutna löntagare – till Folksam.
folksam
Folksam består av två huvudbolag, Folksam Sak och Folksam Liv. Tidigare var Anders Sundström VD för koncernen och han efterträddes 2014 av sin parhäst Jens Henriksson. Styrelserna domineras helt av fackförenings- och ”rörelse”folk. Det ingår i uppdragen som LO-, TCO- eller förbundsordförande att sitta i någon av Folksams styrelser. Och i valberedningen sitter såklart Tommy Ohlström.

Ett av Folksams dotterbolag är KPA som placerar nästan alla svenska kommuners och landstingens tjänstepensioner för 1 miljon kommunanställda. Förvaltare är Swedbank Robur och det förvaltade kapitalet är 85 mdr kronor som de placerar i aktier och andra värdepapper. Enligt Dagens Industri har Folksam även överlåtit en stor del av hela koncernens kapitalförsörjning till Swedbank Robur.

Folksam är största ägaren i Swedbank vid sidan av Sparbankerna och uppenbarligen en huvudsaklig kapitalförsörjare till banken. Det är här fackmedlemmarnas pengar hamnar och blir garanten för bankens affärer.

Tillsammans äger ”rörelsens finanssfär” ca 20% av aktierna vilket är tillräckligt för att ha all makt. De andra ägarna är splittrade på minoritetsposter.

*

Sparbanksgruppen är näst största ägare i Swedbank men vem utövar ägarmakten i den gamla sparkasserörelsen? Jo, i Sparbankerna företräds ”insättarna”, dvs vi som har löne- och sparkonton och bostadslån, av ”huvudmän”. Dessa utser styrelsen och övervakar bankens förvaltning. ”Huvudmännen” utses i sin tur av de olika kommunfullmäktige i regionen. Och vilka utser då kommunfullmäktige?

Till Sparbanken Nord har Kiruna Kommunfullmäktige skickat Håkan Bäckström (s), Sten Nylen (s),

Sten Nylén, ordförande Kirunabostäder AB

Sten Nylén, ordförande Kirunabostäder AB

Elisabeth Persson Holmden (s), Dick Vånsjö (nsp) och Jörgen Lövgren (fd KiP och s, numera c), dvs tre av den lokala socialdemokratins betonghäckar med uppdrag i flera bolag och styrelser, och så två från oppositionen. Tittar man sen på vilken styrelse dessa ”huvudmän” totat ihop så klarnar bilden ännu mer.

Sparbanken Nords styrelse består av idel bolagssossar. Det är VDn för Norrbotniabanan, socialdemokrat, VDn för Piteå Näringsfastigheter, socialdemokrat, det är styrelseledamöter i partiägda Piteå Tidning (som i sin tur skickar pengar till Piteå-sossarna), styrelseledamöter från olika kommunala bolag med syfte att gynna ”näringslivsklimatet”, en ombudsman från Byggnads, socialdemokrat. VDn för Sparbanken Nord är styrelseledamot i det helägda kommunala bolaget Piteå Science Park som ”stöttar entreprenörer, företag, studenter och forskare, för att skapa tillväxt i hela Norrbotten, genom att driva klusterinitiativ och utvecklingsprojekt, erbjuda stöd för affärsutveckling och nyföretagande, samt skapa attraktiva mötesplatser”.

Gusten Granström, ordförande Sparbanken Nord, socialdemokrat, VD Norrbotniabanan, styrelseledamot i socialdemokratiska Piteå Tidningen som delfinansierar socialdemokraterna i Piteå, styrelseledamot i Flexibla Bostäder (samägt av kommunerna i Norrbotten, Sparbanken Nord och LKAB), styrelseledamot i YouCall, dotterbolag till SOS Alarm

Gusten Granström, ordförande Sparbanken Nord, socialdemokrat, VD Norrbotniabanan, styrelseledamot i socialdemokratiska Piteå Tidningen som delfinansierar socialdemokraterna i Piteå, styrelseledamot i Flexibla Bostäder (samägt av kommunerna i Norrbotten, Sparbanken Nord och LKAB), styrelseledamot i YouCall, dotterbolag till SOS Alarm

Maktduon Sundström&Henriksson är alltså inte enskilda socialdemokrater som oberoende av partiet blivit bolags- och bankdirektörer, utan det finansiella (s)-konglomeratet är ett faktum. Det finns en karriär att göra i finans- och bolags-Sverige om man har socialdemokratisk partibok. Men det handlar inte om karriär och maktutövning baserad på mervärde-exploatering av obetalt arbete som i de kapitalistiska industrikoncernerna.

Socialdemokraterna kommer aldrig att bli de nya Wallenberg. Tillflödet av värden sker nästan uteslutande från löntagarnas utbetalda löner, efter att kapitalet tagit sitt, eller från kommunernas/landstingens/statens skattekistor och EU-fonder, som också byggs upp ur löneutrymmet. Sen sätter pamparna snurr på dessa värden genom kapitalplaceringar eller knoppar av bolag från kommuner och landsting så att värdena kan snurra runt där och förmeras med hjälp av värdepapper och påhittad köp- och säljverksamhet. Själva installerar de sig som styrelseledamöter och direktörer. Socialdemokratin har helt enkelt blivit en del av den konstlade kapitalackumulationen för att förmera och vidareforsla överflödskapital. Och det sker med arbetarklassens pengar.

Socialdemokratiska partiet är med andra ord inte längre bara en statsförvaltare eller en förhandlare med kapitalet, utan det dirigerar både resurs- och värdeflöden och är den verklige ägaren i bakgrunden i många kommunala bolag, i samriskföretagen mellan skattefinansierad sektor, Swedbank-koncernen och EU, samt i bolagen i den egna finanssfären – KF/Folksam/Swedbank.

Hela denna värdekarusell med dess pampvälde sker som sagt med knegarnas pengar och löneutrymmet. De skulle vi kunna ta tillbaka för att bygga upp vår egen rörelse på nytt. Om LO-facken gjordes partipolitiskt oberoende och slutade forsla medlemmarnas avgifter, pensionspengar och löner till ”rörelsens” finanssfär så skulle ett av huvudflödena skäras av.

En bredsida mot alla knegare

Ur Knegaren nr 9

Löfvén-regeringen och stöd-Alliansen har slutit något som de kallar ”den migrationspolitiska överenskommelsen” men detta är allt annat än migrationspolitik. Här finns ingenting som kommer att dra in nyanlända på arbetsmarknaden eller lösa bostadskrisen. Här finns inget som undanröjer underlaget för människosmuggling och livsfarliga rutter över haven. Istället har regeringen passat på att göra upp med borgarna om att försämra rättigheter och villkor för alla arbetare och arbetslösa. Både för dem som redan bor här och för dem som kommer hit nu.

andersson_johansson(s)-regeringen har nu bekänt färg och alla knegare i det här landet kommer att få smaka på vad Löfven menar med att ”alla människor är lika mycket värda”, nämligen att om du måste söka socialbidrag kommer du att tvingas till gratisarbete och om du behöver en yrkesintroduktions-anställning är du inte längre garanterad kollektivavtal. Det betyder också att om du istället har en stor trädgård som behöver fixas eller om du behöver installera bredband i villan, så kan du få avdrag på skatten om du har råd att anställa någon som gör det jobbet.

Vägrar befatta sig med bostadsbristen

Löfvén-regeringen som är så måna om ”alla människors lika värde” vägrar dessutom befatta sig med bostadsbristen som både gör att unga människor inte kan flytta hemifrån, att nyanlända sitter fast på migrationsverkets anläggningar och att skrupellösa företag kan inkassera fantasisummor från stat och kommun för att logera nyanlända. Istället för att ta ordentliga beslut om en bred satsning på billiga hyresrätter, småhus och kooperativ vill man ändra på lite byggregler. Men det finns inga investeringsplaner för nya hyresbostäder eller småhus för vanliga människor och som utmanar bygg- och fastighetsbolagens vinstintressen, och där även Migrationsverket kan hyra vad som behövs. Det är ju framförallt bostadsbristen som gör att kommuner har svårt att ta emot nyanlända och som driver fram galopperande kostnader. Men det är faktiskt Löfvén-regeringen och stöd-Alliansen som är ansvariga för att det växer fram motsättningar på många småorter, när människors behov ställs mot bristen på pengar och bostäder. Detta skulle kunna lösas med en nationell bostadsplan som sjösätts omgående.

Sverige behöver personalförstärkning

Dessutom, istället för att bygga upp en ordentlig nationell utbildningsverksamhet med kvalificerade snabbkurser i svenska, varvat med yrkespraktik i bristyrken och i yrken som människor redan är utbildade till, så pratar man nu om att ”pröva” regeljusteringar, starta svenskakurser hos studieförbunden och lite yrkesskolor. Löfvén-regeringen och stöd-Alliansen verkar inte anse att Sverige behöver personalförstärkning och att det gäller att snabbutbilda folk så att de kommer i jobb. Och varför går inte de läkare och ingenjörer som kommer hit från Syrien och Irak parallellt med befintlig personal, på industrier och sjukhus redan idag? Och varför går ungdomar, som redan bor här, arbetslösa eller har otrygga jobb när personalbehoven är skriande inom vård, skola och omsorg? Och varför flyr befintlig personal därifrån? Och varför urholkas arbetsvillkoren i bygg- och transportsektorn, Stefan Löfvén?!

Akut behov av arbetarnas investeringspolitik

Läget börjar bli akut och det behövs en arbetarnas investeringspolitik, oavsett om vi står mitt i en folkvandringstid eller ej, oavsett hur många av dem som flyr Mellanösterns krig och samhällskollapser, som når till Sverige? Hela samhället är skevt och arbetslösheten parallellt med underbemanningen i offentlig sektor är ett ologisk och enormt slöseri med människokraft och samhälleliga resurser. Att staten numera fungerar som en affärsbank lämnar alla knegare utanför, fastboende och nyanlända.

Öppna ambassaderna utomlands

När det gäller effekterna av USAs invasioner och EUs och Rysslands uppslutning bakom olika regimer i Mellanöstern, dvs permanent sönderfall, krig och uppkomsten av nya mördarmaskiner under religiös flagg, så har människorna som bor där dragit sina egna slutsatser. De försöker nu ta sig till de länder som har regeringar som påstår att ”alla människor har lika värde”.

Men EUs länder och även Sverige vägrar fortfarande att öppna sina ambassader och konsulat utomlands för asylsökande och tvingar därmed folk att korsa hav, berg och öknar, göder medvetet människosmugglare och driver fram situationer som i grekiska övärlden där människor dör på havet, fastnar i lervälling, blir attackerade av polis som slåss etc.

Om de menade ett enda ord av vad som sägs om att försvara asylrätten och ”människors lika värde” skulle man öppna Sveriges och EUs beskickningar utomlands. Då skulle EUs olika utrikesdepartement och ambassadpersonalen få bära konsekvenserna av utrikes- och handelspolitiken, istället för att de som redan gjort det ska betala en gång till i form landsflykt och livsfarliga resvägar. Trycket på kommunerna i Sverige skulle dessutom lätta betydligt och man skulle kunna ha planerade insläpp till Sverige.

Löfvén-regeringen och stöd-Alliansen säger i sin uppgörelse att trycket är stort på asylsystemet och vi läser den ena rapporten efter den andra i tidningarna om hotande ”systemkollaps”. Nu har man till och med kommit fram till att madrasserna och boendeplatserna är slut. Men hur är detta möjligt i ett av världens rikaste länder som dessutom har högst andel multinationella företag och vapenexport per person?!

Nej, höj bolagsskatten, den statliga skatten och återinför förmögenhetsskatten om det fattas pengar för att organisera mottagandet av dem som söker asyl. De här utgifterna ska verkligen inte belasta dem som redan har det svårt. Det kan väl inte vara så svårt, om nu ”alla människor har lika värde”, Stefan Löfvén?

En fråga som har blivit en symbolfråga från höger till vänster är införandet av tillfälliga uppehållstillstånd, men om perioden för uppehållstillstånd frikopplas från försörjningskrav och om det finns utbildning, arbete och bostad för alla skulle hela den frågan bli sekundär. Man grälar om detta för att slippa ta ansvar för de verkliga problemen!

Arbetarrörelse behövs nu!

Löfvén-regeringens och stöd-Alliansens uppgörelse är en ren och skär fortsättning på den Allianspolitik som väljarna gjorde slut med på valdagen 2014, och den tjänar bara syftet att behålla den så eftersträvade balansen i riksdagen, hindra oppositionella röster och pressa ned arbetsvillkoren ytterligare.
Det borde vara fler som vänder riksdagen ryggen och ger sig ut på gator och torg än SD-gaphalsarna. Arbetarrörelsen har allt att vinna på solidaritet med dem som flyr och en arbetarnas investeringspolitik för jobb, bostäder och utbildning och, till att börja med, beslagtagande av resurser från dem som tjänar på krisen.

Löfvén-regeringens facit!

Ur Knegaren nr 9

I september 2014 föll Alliansregeringen och socialdemokraterna bildade regering med Stefan Löfvén som statsminister. Socialdemokraterna hade gått till val på löften om att skapa sysselsättning för unga, stoppa lönedumpningen som sker i utländska företag, framförallt inom bygg- och transport-sektorn och laga ett land som höll på att ”gå sönder”. Det första som hände var dock att de bildade regering med Miljöpartiet som aldrig varit ett arbetarparti utan tvärtom i vissa fall är öppet fackföreningsfientligt.
Eftersom stödet i riksdagen var historiskt lågt för regeringen så kunde SD snabbt hota med att fälla den med hjälp av fd Alliansen. Då kontrade Löfvén med att utropa nyval bara för att ta tillbaks det lika snabbt. Istället snickrade han ihop en allians med borgarna, den så berömda December-överenskommelsen, som tystar all opposition i landet. Även från arbetarhåll. Fjäskandet från LO-ledningen inför uppgörelsen med borgarna för att ”ta ansvar” för landet har varit skämmigt!

Decemberöverenskommelsen föll i oktober. 10 oktober höll Löfvén en presskonferens där han återigen sa att  det är stora utmaningar att få människor i arbete och att bygga en välfärd som gör att folk känner sig trygga inför framtiden. Och det är sant att närmare en miljon människor saknar den grund-läggande trygghet som ett fast jobb ger. Oavsett regering så biter sig både massarbetslösheten och de många, tillfälliga och osäkra anställningarna fast och det finns inget som tyder på någon bestående förbättring med Löfvén vid rodret. Hans medicin är fortsatta lönesubventioner för tillfälliga anställningar, skatterabatt till globala företag som Facebook och stöd till frihandelsavtal som TTIP, som ger storföretagen ännu mer makt.
Stoppet för lönedumpningen på byggarbetsplatser och inom transportsektorn har också stött på patrull. Även om man nu har föreslagit lagförändringar (Utredningen om Lex Laval) så ger detta i alla fall inte tillräckligt stöd för kollektivavtal och stridsåtgärder, eftersom det rör sig inom ramen för det EU-direktiv som skulle behöva rivas upp.

Löfvens samarbetsregering är en i grunden lydig EU-regering och inriktningen på ett fördjupat samarbete med alliansen uttrycker (s)-ledningens allmänna anpassning till kapitalets och borgerlighetens agenda, såväl i Sverige som på europeisk och internationell nivå. Det gäller även överenskommelserna om försvaret, vapenexporten och militära insatser, som får ökade anslag i budgeten för 2016.
Vad gäller andra viktiga delar av tryggheten inför framtiden så är Löfvén mycket belåten över ett fortsatt gott samarbete med borgarna kring pensions-överenskommelsen. Men alla vanliga knegare som öppnat sitt orangea kuvert vet vad den överenskommelsen är värd.
Både socialdemokraterna och LO vill ha samarbete över block-gränsen och vägrar vända sig till arbetarplatserna och bygga upp den arbetaroppositionella rörelse som behövs mot EU-regimen och nu har det gått så långt att ledande socialdemokrater i facken, IF Metall och Handels, förhandlar med arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv om att ytterligare försämra anställningstryggheten.
Och som ett brev på posten kom den så kallade ”migrationspolitiska överenskommelsen” med tydlig inriktning – försämrade villkor för alla – fastboende och nyanlända! Det senaste pressmeddelandet om jobbpolitiken visade dessutom att av de utlovade 32 000 trainee-jobben för unga  har det registrerats 1 (!) eftersom hela reformen gjorts beroende av att fack och arbetsgivare ska sluta avtal om detta och arbetsgivarna vill inte. Ridå!

Från gnäll till verkstad

Ur Knegarkampanjen Kirunas medlemsblad nr 8/2015

Dagens arbete kallas ibland för ”gnällmagasinet”. Det är medlemstidningen för IF Metall, GS och Pappers. Artiklarna handlar, förstås, oftast om villkoren på jobbet och fritiden.

Visst är det eländigt att läsa om förslitningar och avskedanden men så ser verkligheten ut. Dagens arbete och LO undersöker och sammanställer läget på arbetsplatserna i Sverige. De visar ett hårdnande arbetsliv, med ohälsa och de sociala problem som följer av en råare exploatering av arbetarna.

Samtidigt finns få saker som ger hopp om förändring. De som på allvar trodde att en socialdemokratisk regering efter valet skulle sätta arbetsköparna på plats borde vara besvikna, om de inte (som så ofta) stänger ögonen och drömmer sig tillbaka till Palme. Den tummetott till förändring som Löfven presenterat för att minska missbruket av tidsbegränsade anställningar kan bara beskrivas med ett ord: förolämpande. Glömda är valrörelsens hedersord, för nu är Löfven en statsman med ansvar för industriföretagen och ägarnas välmående.

Bland LO:s medlemmar var förra året 25 procent av kvinnorna och 17 procent av männen tidsbegränsat anställda. Bland unga i åldrarna 16-24 år var det hela 52 procent. Det här är en daglig utpressning och misshandel av tiotusentals arbetare, som bara är möjlig för att arbetsköparna dessutom har 432 000 öppet arbetslösa (april 2015) på avbytarbänken, redo att ta deras plats.

Idag blir du fast anställd om du har jobbat två år som allmän visstid eller två år som vikarie under en femårsperiod. Arbetsköparna kringgår denna så kallade inkonvertering genom att växla anställningsformer och skicka hem arbetarna i perioder så att de aldrig får den sammanhängande anställningstid som krävs.

Den tidigare fackordföranden på Stockholmsbagarn Frances Tuuloskorpi, som trots oviljan att befatta sig med politiska perspektiv har värdefulla insikter och sporrar många aktivister, sammanfattar på sin blogg:

[Regeringens förslag innebär inte] att man ska få räkna ihop olika sorters visstidsanställningar för att snabbare komma till fast anställning … Den enda skillnaden mot nu är att man ska bli fast anställd efter sammanlagt mer än två års allmän visstidsanställning även om skiten har pågått i mer än fem år! Vilken lycka.

Det är en förolämpning mot unga arbetare att ens lägga förslaget. Men det säger mycket om de ”arbetets hjältar” som tagit plats i Rosenbad (regeringens kansli i Stockholm). För att återvinna väljarna efter nederlaget 2006 och katastrofen 2010 sökte partiet en ”folklig” profil. Nu poserar Löfven som partiordförande och Tomas Eneroth som gruppledare i riksdagen. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson sitter i partiets verkställande utskott och Anders Ferbe i partistyrelsen. Alla med bakgrund i IF Metall. Hela 13 socialdemokratiska riksdagsledamöter kommer från IF Metall.

Kanske var de tungan på vågen för att (s) skulle få väljarnas förtroende, men vad hjälpte det? Regeringen lägger hundratals miljoner på att ”stärka företagens konkurrenskraft” i vårbudgeten. Exakt samtidigt prutar det statliga LKAB ner ansvaret för den stadsflytt som gruvan tvingat fram, och pressar sina anställda med produktionshöjningar och personalminskningar. De drabbade är gamla jobbarkompisar till Emilia Töyrä, en av de 13 metallarna i riksdagen.

Den som inte ser och hör detta måste verkligen skruva upp volymen på sina Palme-inspelningar. Det här är inte vår regering utan en regering som måste bekämpas inifrån arbetarrörelsen, och det bästa sättet är att organisera sig arbetardemokratiskt.

Knegarkampanjerna samlar just nu bemanningsanställda i livsmedelsbranschen och tidsbegränsat anställda/entreprenörer i gruvbranschen, eftersom de är mest utsatta för arbetsköparnas diskriminering. Organiserar vi oss tillsammans kan vi slåss för fasta jobb och arbetsvillkor som inte förstör vår hälsa. Ingen annan kommer nämligen att göra det åt oss. Vi avser pressa fram lokala segrar och avtal där regeringen står passiv.

Läs LO:s rapport Anställningsformer år 2014 – Fast och tidsbegränsat anställda efter klass och kön år 1990-2014 och SCB:s Arbetslöshetsundersökningar

Vett(s)krämd ledarskribent på NSD

Sen 5 år tillbaka finns en förening för arbetare i Kiruna som heter Knegarkampanjen. Den har verkat i föreningslivet i staden och i kommunpolitiken lika länge. Vi har bedrivit flera kampanjer tex för att Kirunaborna ska hållas skadeslösa i stadsflytten, att sjukvården ska återställas, vi har lämnat in en rad motioner till kommunen om busstrafik, om multiarena i nya Kiruna, om svenskundervisning för asylsökande med flera frågor som berör vanliga Kirunabor. Vi har varit hårda kritiker av pampväldet inom arbetarrörelsen och satsat på medlemsinflytande och förtroendemannastyre. Vi har en blogg som uppdateras nästan varje vecka och vi kan utvärderas och granskas av alla intresserade och aktiva. Vi gick fram mycket i förra valet och vi organiserar unga arbetare.

Detta skrämmer uppenbarligen regionens socialdemokrater. Nu när det ska bli fackval i gruvan och några aktiva inom Knegarkampanjen ställer upp tillsammans med jobbarkompisar i en motkandidatur till fackledningen, lanseras den ena skrämselartikeln efter den andra på ledarplats i NSD. För en månad sen hette det att Knegarkampanjen var en kommunistsekt från 70-talet, nu idag 24 februari dekorerar Abrahamsson sin ledarartikel med en rysk revolutionär från 30-talet. Knegarkampanjens praktiska politik har antingen gått Olov Abrahamsson helt förbi eller så är det så att den skrämmer vettet ur honom och partikamraterna.

Ingenting kritik i sak kommer nämligen fram i Olov Abrahamssons ledarskriveri. Han kritiserar inte ens den fackliga plattform som kandidaterna i fackvalet presenterat i Kiruna Annonsblad. Där kan man läsa att de är fem kandidater som enats om följande:

1. Facket ska fatta alla större beslut genom medlemsomröstningar. Medlemsmöten på arbetsplatserna ska ta ställning till t.ex. skiftändringar.
2. Styrka kräver sammanhållning. Fasta jobb åt nyanställda och kompensation åt dem som drabbades när Gruvpensionen försvann. Vi ska inte låta oss splittras.
3. Ge de anställda insyn och inflytande över investeringar. Bind vinster och andra obundna medel till investeringar i de anställda och samhällsbygget. Samarbeta med Kirunas föreningsliv för stadsflytt och sjukvård.
4. Ett arbetssätt nära medlemmarna: maximal spridning av förtroendeuppdrag och facklig tid samt valda kontaktombud i alla arbetslag. Medlemmar ska kunna avsätta förtroendevalda som missköter sina uppdrag.
5. Om arbetsgivaren inskränker fackets handlingsfrihet ska medlemsmöte hållas för att diskutera effektiva motåtgärder. Vi strävar efter att skriva in lokal konflikträtt i stadgar och avtal.
6. Facket ska vara partipolitiskt obundet men engagerat i frågor som medlemsmajoriteten stödjer. Solidaritet med andra gruvklubbar. Inga medlemspengar till politiska partier.
7. Lyft fram kvinnors rättigheter på jobbet och i facket. Vi vill ha en ansvarig för att värva kvinnor till förtroendeuppdrag och samordna ett tjejnätverk.
8. Vi måste hålla ihop inför malmprisfallet. Om varsel i slutändan inte kan undvikas så måste turordningsreglerna i LAS följas – inga överenskommelser som diskriminerar någon.
9. Fri debatt är nödvändig för riktig enighet – ja till yttrandefrihet i alla frågor. Regelbunden facklig information genom egna tidningar, hemsidor och nyhetsblad.

Det är detta och inte något som hände på 70-talet eller 30-talet som Olov Abrahamsson är rädd för.

Annika Blomberg

Ställ (s) till svars för Northland

Svenska Dagbladet har gjort en kartläggning av Northland-etableringen i Kaunisvaara och personbanden mellan ”aktörerna”. Den visar att befolkningen och arbetarna har förts bakom ljuset av ledande norrbottniska socialdemokrater.

SvD skriver 28 januari:

”De som SvD Näringsliv pratat med och som har haft insyn i Northlands resa säger att bolaget hade för bråttom att gå från noll till fungerande anläggning. SvD Näringsliv kan nu dessutom berätta att stora delar av underlaget var baserat på glädjekalkyler. De hundratals konsulterna visste inte hur dyrt det var att driva en gruva. Prognoser för valutakurser och järnmalmspris uppdaterades inte tillräckligt ofta. Förarbetet visade sig ha stora brister, berättar personer med insyn. Det var så illa skött att när den nya gruvledningen kom in på hösten 2012, många från Boliden, rev de upp de gamla kalkylerna och gjorde om budgeten från grunden.”

Dåvarande VDn Waplan säger till SvD att han kände till och informerade styrelsen om miljardhålen i verksamheten. Det bör alltså inte vara någon nyhet för den socialdemokratiska kamratklubben som varit indragna, att projektet var ett luftslott med enda syfte att skapa kortsiktiga vinster för bolagsledningen under prisboomen, och sedan stänga.

En professor i nationalekonomi som tidningen Arbetaren har pratat med, Hans Lööf på KTH, säger dessutom:

” -Den nuvarande modellen välkomnar oseriösa aktörer. Företagen kan, som Northland, skydda sig bakom en moderkoncern, som inte själv tog någon större risk. Man fick en hel del av finansieringen av svenska skattebetalare.” (Arbetaren 12 december 2014)

Det finns naturligtvis ansvariga i regeringsställning för det här vansinnet. Men lokalt är det socialdemokratin som måste ställas till svars. Regionala och lokala (s)-höjdare återfinns på alla strategiska poster i kommunen, länsstyrelsen, Pajala Utveckling AB, Norrbottens Handelskammare, Företagarna Norrbotten, IF Metall och på ledande poster i Northland. Socialdemokraterna har rusat till företagets tjänst och dessutom helt uppenbart deltagit i mörkläggningen av vad som verkligen skedde.

Svågerpolitiken och karriärismen i bolagsintressets tjänst illustreras bäst av Harry Rantakyrös bana och mutanklagelserna som har riktats mot honom i SvD.

rantakyröDen fd facklige ordföranden i Gruvtolvan flyttade till Pajala 2010 och blev socialdemokratisk kommunpolitiker. Han satt i kommunstyrelsen och röstade för Northland-etableringen samtidigt som han av partikompisen Jonas Lundström, vice VD på Northland, hade erbjudits jobb som personalspecialist i bolaget. Rantakyrö tillträdde alltså tjänsten samtidigt som han gjorde partikarriär och sedermera blev kommunalråd. Han kan omöjligt ha varit oinformerad om det verkliga läget.

Riksenheten mot korruption har nu inlett en förundersökning om mutbrott. Men även om åtal skulle väckas så verkar socialdemokratin i Norrbotten vara immun mot sådana blessyrer. Det senaste tillskottet i kommunalrådskretsen Niklas Nordström i Luleå, jobbade ju så sent som för ett par år sedan åt Prime, ett lobbyingföretag med uppdrag att plantera näringslivsagendan inom socialdemokratin.

IF Metall kan inte heller två sina händer och säga att man inget visste. Facket har rätt till representation i bolagsstyrelsen och IF Metall-avdelningen är en alltigenom en socialdemokratiskt kontrollerad förening. Utspelen i media och fackeltåget på stan där hela stan slöt upp, framstår allt mer som en enda stor charad för att föra alla arbetare, oavsett partisympatier, i Norrbotten bakom ljuset.

Vem bär ansvaret för en gruvetablering som enbart hade som syfte att spekulera i en prisboom, som nu dessutom är anmält för miljöbrott och som ställt en hel bygd inför en hotande kommunkonkurs och arbetslöshet? Det är ledningen för Norrbottens socialdemokrati som måste ställas till svars.

Annika Blomberg