Ska(m)löst, Reinfeldt!

Med sina 1,8 miljoner i årsinkomst anser sig statsminister Reinfeldt tydligen för lågt avlönad. Hur förklarar han annars att han inte – som hans världsidol i politiskt artisteri, Barack Obama – skänker  tillbaka 5 procent av sin jetsetlön till den magra statsbudgeten?

Reinfeldt är bara statsledare för ett land med mindre än 2% av USA:s invånare (exklusive papperslösa invandrare), med 2,6% av USA:s ekonomiska omsättning och en offentlig sektor under sin taktpinne som är 1,7% av USA:s. Ändå anser han själv, uppenbarligen, att hans uppdragsgivare i moderata Högerpartiet och deras bolagsfans ska garantera honom 10 gånger högre inkomst än genomsnittliga LO-medlemmar och att han är så skitviktig att han ska ligga snäppet under idolen Obama. Hade Reinfeldt ansett något annat, skulle han pröjsat tillbaka betydande andelar till skattekassan. Svenska Dagbladet har räknat ut skillnaden efter debet och kredit som blir 700 000 kr/år mer till Obama än till Reinfeldt!

De har visserligen båda två även andra inkomstkällor. Obama har innehav och ägor i mångmiljonersklassen, men sett till inkomster, så taxerar Reinfeldt 160 000 kr/år ytterligare, utöver statsministermutan. Obama kan räkna intäkter för skrivna böcker men Reinfeldts tilläggsinkomster vet ingen varifrån de kommer. Medan Obama donerar till välgörenhet i storleksordningen 1 miljon eller mer från sina många arvoden, har Reinfeldt ansträngt sig till det yttersta för att t o m driva ned sitt fastighetsvärde till 3 400 kronor för 2012.

Nu är förstås Obama god för många miljoner mer än Reinfeldt, inte minst genom aktieinnehav. Men den lilla gnutta skam som han har svårt att hålla innanför västen beror på att han som USA:s statschef hänvisas till en väljarbas vars genomsnittsinkomst (för de som verkligen har jobb) ligger på ca 177 000 kronor/år. Han skär därför ned delar av sina privatinkomst, åtminstone som en gest.

president

Men i Alliansregeringens Sverige där väljarkåren antas vara en avbild av statsledaren själv, med ca 300 000/år, sjunker underlaget ihop alltmer längs en sluttande inkomstkurva i den fortsatta ”euro-krisen”.  LO-medlemmarna vet redan idag att deras arbetsinsats är värd 1/10 av Sveriges statsledande rorsman. Reinfeldt är en girigbuk och helt skamlös, till skillnad från idolen sin.

Teddy Nordström

Valet i USA: snabb eller snabbare forcering av klasspolitiken

President Barack Obamas hustru, Michelle Obama, inledde det demokratiska partiets konvent som utgör upptakten till slutspurten inför valet i november. Hennes program sammanfattades i förtroendet för makens ytterligare fyra år i presidentmakten eftersom han är ”opåverkad av livet i maktens centrum”. Detta är ungefär lika verklighetsförankrat som Obamas visionära program om ”förändring” och ”hopp” 2008. Han hade ju full insyn i den galopperande ekonomiska krisen och de pågående krigen.

Partikonventen i USA samlar den yppersta eliten, däribland sk superdelegater, lika permanenta som grevarna och baronerna i engelska överhuset, men med faktiskt inflytande över konventen. Tillsammans med ”vanliga” delegater hurrar, jublar och bildar de hejaklack inför mediaindustrins intensiva bevakning.

Men bakom kulisserna pågår ett mer konkret programarbete, även om det inte binder presidentkandidaten. Demokraternas konvent har lagt betoning på fyra målgrupper: först och främst ”den vita medelklassen” där dock inte 47 miljoner kupong- och gatuköksförsörjda ingår, kvinnor som lovas rätten till p-piller och abort, barn/ungdomar som berörs av sjukvårdsreformen Obama-care (dock i dess bolagsprivatiserade försäkringsutformning) och pensionärerna som berörs av sjukvårdsregeln, sk Medicare. Därtill är det arbetslösheten och de närmast fredlösa arbetsvillkoren som ska åtgärdas.

Såpbubblan har brustit

Om det blir till att en ny mandatperiod gör Obama ännu mer opåverkad och uppfylld av ”förändring” och ”hopp” återstår inte att se, för den såpbubblan från 2008 har redan brustit i amerikansk verklighet.

Dagen efter konventets avslutning levererades den färskaste arbetsmarknadsstatistiken. Den visar att det står mycket illa till. Endast 63% av de arbetsföra är överhuvudtaget aktiva på arbetsmarknaden och av dem är dryga 8% arbetslösa. Dessutom visade det sig att antalet nyskapade jobb inte alls håller takten med befolkningstillväxten vilket innebär att arbetsmarknaden krymper för varje dag som går. En eventuellt kraschlandning i Kina skulle kunna bli det som slutligen drar ur proppen ur badkaret.

Om Obama hade haft ett äkta intresse av att dra in de krafter som skulle kunna infria ”förändringen” och ”hoppet”, då hade konventet istället gett stor plats åt Wisconsin-rörelsen mot anti-fackliga intrång och talespersoner från de yngre generationernas Occupy Movement med sina aktioner i hundratals städer för rättvisa och mot bossväldet från miljardärernas 1% av befolkningen.

Från gräsbrand till präriebrand

Men det hände inte, för det skulle riskera att stämpla Obama som ”socialist”. Yttersta högern påför honom den etiketten genom stridslisten ”ljug inte en gång, utan tio, för då blir det sant”. Och detta är en fara som räcker för att skrämma de skuldsatta amerikanska familjerna. En ”socialist”-president skulle nämligen innebära ännu hårdare krav från bankerna och utmätningarna av egna hem skulle accelerera från gräsbrand till präriebrand från Atlantkusten till Stillahavskusten. Detta i kombination med dubbla bensinpriser som är i ankommande.

Obamas överskylande taktik är en lek med elden. USA har sitt eget ”Grekland” fast värre, det snudd på statsbankrutta Kalifornien, delstaten med flest invånare, inräknat papperslösa, och med störst skuldnota men som för bara 20 år sedan var ett ”under av innovationer, arbetstillfällen och nyföretagande” (enligt Manuel Castells). USA:s delstater såg för 20 år sen sin framtid i Kalifornien, och imiterade efter förmåga (Boston, Miami, Seattle). Nu är Kalifornien på randen till undergång och de andra dras med i nedgångens och sönderfallets oemotståndliga kraft.

Religiös fanatism

I denna situation har även utmanaren Mitt Romney och hans Republikaner hållit sitt lika ypperliga konvent i delstaten Florida. Deras budskap gick ut på USA:s come-back, dess återuppståndelse. Hur då och med vad? Jo, nybyggarandan, med hermetiskt slutna familjer, med människans bästa år i 12-14 timmars arbetsdagar fram till pensionen i lyxiga hotellmiljöer. Inom republikanerna finns Tea-partyrörelsen, med Sarah Palin som förgrundsgestalt, som är partiets starkaste grupp med sin sammanhållning och målmedvetenhet inte olikt en aktieinnehavare inom ett bolag, som äger 10% av ägartitlarna: de kontrollerar bolagsstämmorna genom sin starka minoritetsställning.

Tea-Party falangen är lika med fortsättningslinjen på George W Bush Jr och hans kabinett av Vulcanus-gruppens medlemmar. Tea-party har redan fått fram högerrebeller som bedriver kampanjer för guvernörs- och senatorposter. Deras program kan sammanfattas till; private property – no trespassing (ingen överträdelse av privategendomen), inklusive privatägarnas rätt att bombardera egendomslösa med religiös fanatism; hålla hemmahuset rent från mänskliga svagheter och dess ondskefulla natur samt säkra patriarkens (faderns) överhöghet. Våldtagna kvinnor ”kan inte bli med barn” heter det från detta håll, som dock inte skrevs in i plattformen. Budskapet från guvernören som yttrade orden är dock, att det finns ett gudomligt pekfinger som pekar ut gravida våldtäktsoffer som lögnare och vid abort, som mördare. I Tea Party-rörelsens USA kommer ingen kvinna undan mannens eller gudens mästrande med hennes kropp.  I Romneys eget tal tog han sin utgångspunkt i sin maka: med våra fem söner har hon gjort insatser som jag – guvernören – inte kan mäta mig med. Läs: stora män har idoga kvinnor baki ryggen och stora kvinnor stannar hemma.

Världspolis

Presidentvalet i USA blir ett val endast mellan olika politiska linjer för att fortsätta bygga klassamhället och sporra profitmakeriet – och tempot genom vilket det ska realiseras. För oss andra som befinner oss utanför USAs gränser blir skillnaden än mindre för i utrikespolitiken har de båda hållit sig till alla soldaters kodex: som överbefälhavare kommer jag ta det yttersta ansvaret för världens i särklass största militära rustningar och rollen som världspolis.