”Sovskandalen” i Malmberget: intervju med en gruvarbetare

Knegarkampanjerna är arbetardemokratiska organisationer. Det betyder att vi alltid ger företräde åt arbetare: vi samlar och sätter arbetare i rörelse, ger råd och röst åt varandra.

Därför publicerar vi den här intervjun med en arbetare som nyligen fick lämna sin anställning på LKAB. Ett vilorum hade påträffats i LKAB:s gruva i Malmberget och media kallade det för en ”sovskandal”. Sociala medier exploderade med hat och hån.

Rapporteringen om ”sovskandalen” baserades enbart på information från gruvbolaget. Se bland annat Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Nordnytt och Sveriges radio. Inte en enda arbetare får ge sin version.

I den här intervjun tonar en annan berättelse fram – en som media aldrig var intresserad av. Med hänsyn till de berördas oro för repressalier publiceras inga namn eller personliga uppgift

”LKAB monterade en åtelkamera i verkstaden”

Vad är det för dolt sovrum som media skriver om?

– I den gamla verkstan på 815-nivån fanns det en bänk bakom våra ombytesskåp. Alla har vetat om den. Även chefer. Sedan flyttade vi ner till 1250-nivån som är den nya huvudnivån. I den nya verkstan har vi varit cirka 2 år nu och det blev en bänk, precis som i förra.

Kan du beskriva det närmare?

– I verkstan har vi en rad med skåp. Där vi har ombyte ifall det skulle behövas och verktyg. Vid skåpraden fanns det ett litet hålrum och där ställdes bänken. Men det ser inte snyggt ut, så ett trasigt skåp ställdes framför hålrummet. Det ser bättre ut helt enkelt. Det är många med småbarn som jobbar här och någon har vilat när de kört dubbla skift, fått för lite sömn eller kommit smårisiga till jobbet. Inget som missbrukats.

Tillhandahåller inte företaget något vilorum?

– Jo, det finns ovan jord men det är 30 minuter bort med bil. Det är inte rimligt om man får migrän till exempel. När vi för två år sedan påtalade att det inte fanns något vilorum så fick vi till svar av en chef, och det här minns jag ordagrant: ”Känner man sig så dålig att man måste vila så ska man åka till hälsovården, där det finns sängar och även tabletter.” Så om man får migrän och inte kan köra bilen själv, ska man då ta med en arbetskompis och ställa produktionen? Det är inte rimligt.

Använder inte de anställda företagets vilorum?

– Det tror jag inte, det vågar man inte. Absolut inte nu. Det ser illa ut bara att vila på kontorsstolen. Det är därför folk har gått och ”gömt” sig och vilat en halvtimma på maten och i skiftskarven istället för att ligga öppet och skämma ut sig. ”Jag går och vilar en stund, ring om det kommer in någonting”, har jag sagt till kollegan. Det har vi gjort när vi har rast. Produktionsmässigt har vi skött det snyggt, jobbet har aldrig blivit lidande. På de flesta arbetsplatser i gruvan finns det någon slags brits på arbetsplatsen, men här finns det bara stolar. Inte en enda bäddjävel och det är en stor huvudnivå.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?

– Vi jobbar runt 15 personer under dagarna. Vi har olika skiftformer så vi är mindre personal på helgen. Vi har jobbat dubbla skift på helger för att hinna med. En vanlig dag är att dricka kaffe, skruva, kaffe, skruva, äta, skruva, hem.

Hur började det här som media kallar ”sovskandal”?

– Vi var fyra stycken från olika skift som blev inkallade en och en till möte med vår sektionschef tisdag 22 mars. Han hade bilder på skåpraden där vi har våra privata skåp i verkstaden. Det såg ut som om bilderna var från en åtelkamera*, och så ville han att vi skulle erkänna att vi vilat på jobbet. Vilket vi alla erkände, det har alla gjort. Vi är ju ändå människor och inga maskiner. Det är många småbarnsföräldrar som jobbar på arbetsplatsen.

Vad hände sedan?

– De lovade att straffet skulle komma på onsdag veckan efter. Men då tog de in oss en och en igen och skällde istället ut oss och sa hur jävla dumma vi var. LKAB har verkligen inte skött det här snyggt. Två sade upp sig och på skärtorsdagen kom domen till de andra två, att de skulle få kicken. Vilken present lagom till påsken.

Vem satte upp kameran?

– Sektionschefen vill inte säga vem det är, och vi vet inte hur länge den har suttit uppe heller. Han sa att han fått tips om en bänk. Det är han som visat oss bilderna. På filmen syns inte bänken, däremot i princip hela skåpraden där vi har privata grejer. Tänk om någon tjej har fått olja på sig och bytt tröja och det fastnat på film? Det känns integritetskränkande, jag vet inte ens om det är lagligt.

Hur tycker du att LKAB skulle ha agerat?

– För det första skulle en personalchef ha tagit det här. Varför ska en sektionschef ta det, som inte har någonting med personalen att göra? Sen tycker jag personalchefen borde ha kallat in folk direkt och haft ett möte, påtalat att det finns en bänk här och om någon ligger där så blir det varning, och hjälper inte det så sparken. Men ingen har fått varning eller liknande. De borde absolut inte låta folk fullfölja ”brott” och sen sätta dit dem. Det är att jävlas med folk.

Menar du att det är svagt ledarskap?

– Det är så jävla ruttet att de är så jävla… Det känns så jävla korrupt. Sektionschefen har sitt kontor ovanför vårt fikarum. Men han beblandar sig aldrig med fotfolket, han har varit in två gånger i fikarummet på mina år.

Hur är stämningen på jobbet efter det här?

– På verkstaden på 1250 mår folk psykiskt dåligt på riktigt. De är rädda för mikrofoner, rädda för kameror och rädda att prata i sina privata telefoner eftersom de går på LKAB:s nät. Folk funderar på om en tjej måste byta tröja, fastnar hon på någon dold kamera då? Så stämningen är verkligen i botten. Några har sökt nytt jobb efter det som hänt. Vi är ju människor och inga maskiner, man kan vara trött en dag och vi har alltid jobbat flitigt. Sektionschefen gör sig av med nästan 30 års arbetserfarenhet bara sådär. Det känns som de inte ser något människovärde i oss som jobbar, så alla mår verkligen psykiskt dåligt nu.

Tror du att ditt fall har med spartiderna att göra?

– När de har gått ut så mycket i media med vårt fall så känns det som att de förbereder sig för att sparka folk. De har blåst ut en version om att LKAB-gubbar bara ligger och sover. Det sägs att under kvartal två ska det börjas varslas. Jag vet att LKAB har tagit in entrepenörer istället för oss. Hur kan det vara acceptabelt under spartider, då en entreprenör är mycket dyrare än oss och inte alls har lika många års erfarenhet?

* Åtelkameror används vid jakt och aktiveras av rörelsedetektor

Direktörerna belönas

När LKAB visar förlustsiffror och nedskärningspaket blir vardag, när arbetarna tittar på varandra över köksbordet och räknar på huslån och dagisavgifter, så fortsätter både nya och gamla chefer att casha in.

Årsbokslutet för LKAB visar att 40 miljoner gick till att försörja utrensade chefer ett par år till. Det fick så kallade fallskärmar, och den nye VD:n en löneförhöjning jämfört med Lars-Eric Aaro motsvarande en månadslön för en undersköterska.

Chefsnivån i bolag och myndigheter belönas alltid: oavsett om de är på jobbet eller slutar, om det är röda eller svarta siffror i bokslutet, om arbetare får gå eller jobba.

De belönas just för att upprätthålla bolagsmakten över dem som skapar värdet, arbetarna i processen och driften. Det handlar inte om ett väl- eller vanskött bolag. Det handlar om maktutövning.

Nu är industrins löneavtal undertecknat och det gav ca 2% för nästkommande år. IF Metalls ordförande Anders Ferbe oroade sig under förhandlingarna för vad som skulle kunna hända om arbetarnas handlingskraft och frustration släpptes lös i till exempel strejker.

Men nu slipper han bekymra sig. Industriarbetarna är kvar på sin plats och bolagsmakten är ohotad. Gamla och nya chefer kan fortsätta att casha in.

Tala klarspråk om LKAB och Moström

LKAB har en ny verkställande direktör som heter Jan Moström och närmast kommer från Boliden AB. Hans företrädare Lars-Eric Aaro sparkades under dramatiska former i maj. Styrelseordföranden Sten Jakobsson sa då att bolaget behövde ett tuffare ledarskap, att det handlade om ”kostnadseffektivitet, produktivitet och djup gruvkunskap”. Han menade att LKAB blivit ”rund över magen” och att tiden hade kommit för ”att ’karva’ i det överflödiga fettet.”

Den som ska karva heter alltså Jan Moström, som snabbt fick smeknamnet ”slaktaren” av media. Gruvarbetarna undrade vad Jakobsson egentligen menade: var fanns det överflödiga fettet, vilka skulle karvas bort?

I februari meddelade LKAB att 400 anställda skulle få gå. Förhandlingar inleddes och till en början trodde alla att tjänstemännen skulle drabbas hårdast. Under rekordåren har ett redan byråkratiskt bolag svällt upp av ytterligare projekt och arbetsgrupper, skiftgående arbetsledare och ”experter” som satt sig över arbetslagen. Men när förhandlingarna med tjänstemannafacken avslutades menar källor att frivilliga uppsägningar, förtidspensioneringar och vakanser som dras ur bemanningsplanen uppgår till 200 tjänstemän. Det verkar alltså som att återstående 200 ska tas från kollektivet.

Redan nu har rejäla besparingar gjorts och kollektiv personal minskats utan att några varsel lagts. Det finns färre visstidsanställda, och LKAB låter på många håll bli att tillsätta vakanser efter pensioneringar och andra så kallade ”naturliga avgångar”. Den egna personalen utför i större utsträckning sådana jobb som tidigare köptes av entreprenörer. Men det verkar inte räcka.

I decembernumret av LKAB Framtid, ett av bolagets många ”informationsblad”, står det att läsa att man bedömer det som möjligt att göra resterande personalminskningar genom avslutade visstidsanställningar. Men går det att lita på? Behövs dessutom inte de visstidsanställda i produktionen? Dessa arbetare som ofta är ungdomar och har en större andel kvinnor än kollektivet som helhet är i stort sett försvarslösa. De behandlas som buffert eller ”stötdämpare” av både bolaget och fackföreningen.

En som verkar tro på det nya ledarskapet är Gruv 12:ans ordförande Jan Thelin. Apropå den nye vd:n säger Thelin till NSD att ”det här att han kallas slaktaren från Boliden, det kanske blir så att han blir räddaren från Boliden i slutändan”.

Det är snabba växlingar. För bara ett år sedan skulle arbetarna lita på Aaro och hans följe, nu uppmanas de att fästa tilliten till Moström. Men varför skulle arbetarna göra det? Ser man på några stora fakta verkar det uppenbart att ett stålbad planeras, som inte begränsas till 400 anställningar och fler jobb i egen regi. Den så kallade pelletspremien* kan inte väga upp ett fortsatt prisfall på järnmalm.

Den nya bolagsledningen har uppdraget att pressa produktionskostnaderna, den saken har styrelsen varit väldigt tydlig med. Moström behöver lägga fram ett åtgärdspaket som vässar bolaget i priskriget och dessutom skapar reserver i form av likvida medel.

Bolagskassan kan öka om man ger återbud till kommunen om stadsflytten, och framöver minskar sina kostnader för att återuppbygga det som rivs i Kiruna och Malmberget. Redan den förra bolagsledningen anmälde att man ville göra detta. Ett annat sätt att öka reserverna är utförsäljning av andelar, dotterbolag eller anläggningar – alltså delvisa privatiseringar. Men varken minskat utflöde till stadsflytten eller större inflöde genom utförsäljning ger några långsiktigt hållbara effekter.

Därför kommer den nya bolagsledningen att behöva omstrukturera produktionen och försöka ställa kollektivet inför avsevärt hårdare villkor. De flesta prognoser spår ett fortsatt prisfall – allt från 10 till 30 procent under kommande år – och i det perspektivet kommer Moström helt klart att göra sig till slaktare.

Det är fullt rimligt att fråga sig om vi får se uppsägningar, lönepress och ökat arbetstempo, permitteringar eller korttidsvecka relaterat till svängningar i efterfrågan, entreprenörer som konkurrerar med punktinsatser, mindre satsningar på arbetsmiljö och ännu längre fram kanske långtidsarbetslösa på timvikariat. Vi ser inga tecken på att den nya officerskåren tänker långsiktig med gruvdriften. Tvärtom luktar det kortsiktig lönsamhet om de uttalanden som gjorts hittills – en inriktning som kolliderar med behoven hos både arbetarna och Malmfältens invånare.

Gruvarbetarna och Malmfältens invånare behöver en långsiktig och ansvarsfull gruvbrytning. I kollektivet finns kunskaperna för att kunna genomföra effektiva kostnadsminskningar, men också viljan att under lågkonjunktur investera i gruvor och anläggningar för att senare möta upp stigande järnmalmspriser med ökade produktionsvolymer. Men detta ansvarstagande är omöjligt så länge bolagsledningens avsikter mörkas och fackbasar inte ens ställer de mest grundläggande frågorna.

Gruv 12:ans medlemsmöte har bjudit in Moström till nästkommande träff för att få information direkt från källan. Men innan dess borde klubbstyrelsen besöka samtliga arbetsplatser med anonyma enkäter: vad vill och behöver medlemmarna få veta? Den situation som varit i framväxande under ett år kan vända upp och ner på LKAB och Malmfälten, och medlemmarna behöver förberedas på det som väntar.

 

* LKAB producerar en långt förädlad järnmalmsprodukt som kallas pellets, vilket har gett bolaget en konkurrensfördel i leveranserna till stålproducenterna.

Maktskifte i Malmfälten

Uttalande från Knegarkampanjen Kirunas öppna medlemsmöte 28 maj 2015

Lokalnyheterna i Malmfälten har präglats av beskedet att Lars-Eric Aaro tvingas lämna posten som LKAB:s VD.

Kommunalråden i Gällivare och Kiruna beklagar att de fått en ny ”husbonde” att förhålla sig till. De muntliga överenskommelserna med Aaro är inte längre giltiga. Gruvtolvans ordförande Jan Thelin känner sig ”tagen på sängen” av bolagsstyrelsen, trots att han själv sitter där som ledamot.

Kraven på LKAB som måste ställas från kommun och fack ställs inte. Genom denna passivitet kan LKAB:s nya VD härja fritt och det gör honom till den verkliga makthavaren i Malmfälten.

Sten Jakobsson, ordförande för LKAB:s bolagsstyrelse, motiverar VD-bytet med ”tuffare ledarskap” för ”kostnadseffektivitet, produktivitet och djup gruvkunskap” och att ”karva i det överflödiga fettet” (intervju i Norrländska Socialdemokraten 27 maj). Med andra ord vill han ha högre arbetstakt och större personalminskningar.

Aaros tid som VD har präglats av ett allt hårdare arbetsklimat. LKAB har under denna tid försökt slingra ifrån sig så mycket ansvar som möjligt rörande stadsomvandlingen i Malmfälten. Jakobsson uttalar att han nu vill etablera en helt ny ordning där bolagsledningen tvingar fram nya avtal och villkor. Avtal som är till nackdel för de anställda och invånarna.

Fackledaren Thelin och kommunalråden uppmanar arbetarna och invånarna i vanlig ordning att ”vänta och se”. Med de orden har LKAB fått en rensopad bana. Kommun och fack sviker sina väljare genom att inte ge motstånd mot denna maktfaktor.

Solidaritet är inte detsamma som välgörenhet. Det är ett verktyg för att skapa enighet bland oss som drabbas. Vi i Knegarkampanjen Kiruna har startat ett solidaritetsarbete tillsammans med dem som hamnat i kläm på grund av besparningarna.

Vi kommer att försöka bidra med ett handlingsprogram för att möta den nya situationen. Vi försvarar boendemiljön, arbetsmiljön och arbetsvillkoren i Malmfälten. Även att att arbetarnas inflytandemakt ska öka i företaget.

Men för att lyckas måste vi stå samlade mot det stålbad som bolagsledningen planerar.

Vad hotar jobben i LKAB?

Bokslutskommunikén för 2014 för LKAB presenterades 12 februari ackompanjerad av dramatiska rubriker; ”400 jobb ska bort!”

lkab framtidDessa rubriker matades ut efter en vinter av fallande malmpriser, konkurs för Northland Resources i Pajala och domstolsprocesser om de nya gruvsatsningarna kring Svappavaara, så naturligtvis var det många LKAB-anställda och Kiruna-bor som drog efter andan och kände klumpen av oro växa i magen. Så hur står det egentligen till?

Svårigheterna att faktiskt kunna svara på den frågan utifrån anställdas och övriga stadsbors synvinkel är en del av problemet. En bokslutskommuniké är ett slutresultat i sifferkolumner och som lekman och allmänhet har man inte tillgång till de bakomliggande flödena i bolaget som dessutom skyddas av bolagshemligheten. Men om man går till texten så kan man ändå få en hel del matnyttig information.

Till exempel att LKABs produktion inte är i kris. Både produktionsvolymer och försäljningsvolymer är desamma som tidigare. De produktionsstörningar man haft beror på anläggningsproblem i Kiruna underjordsgruva och inte på att produkterna inte går att sälja. LKAB har dessutom prognoser för en växande efterfrågan både på pellets och på sina förädlade produkter från LKAB Minerals.

Vad som hänt och som orsakar larmen är att vinsten, överskottet, nästan har utraderats. Från 7,6 miljarder kronor före skatt 2013 blir det nu 570 miljoner före skatt. Detta beror främst på malmprisfallet på världsmarknaden men också på förlusten när satsningen på Northland Resources gick upp i rök plus större utbetalningar till stadsomvandlingarna än vanligt.

LKAB är med andra ord ett råvarubolag på en extremt instabil och konkurrensdriven världsmarknad. Det är detta som driver bolagsledningen att presentera kostnads- och personalminskningar, inte behoven i själva produktionen. LKAB säljer allt de producerar, de har enligt bokslutsrapporten knappt någon lagerhållning och företagets planer på en 35%:ig volymökning ligger fast. De tänker med andra ord fortsätta satsningen på att expandera sig till en allt bättre marknadsposition.

LKAB försöker hävda sig på världsmarknaden genom expansion och ta marknadsandelar och sälja till vem det vara må.

LKAB_logotype_1

LKAB vill expandera ytterligare på världsmarknaden

 

 

 

 

 

 

 

Bolaget framställer det som att det är en strid på kniven hela tiden men den sker verkligen inte på arbetares villkor. LKABs krympta vinst underminerar nyinvesteringar i t ex nya framtida huvudnivåer, samhällsansvar för stadsflyttarna och hotar jobben, trots att företaget som sådant inte är i gungning eller för närvarande riskerar att dras med i en konkursvåg.

På 2 år ska 400 tjänster rationaliseras bort och 700 miljoner sparas in. Detta ska ske samtidigt som planerna för volymökning ligger fast och utdelningen till staten som ägare genomförs. I år blir den 370 miljoner kronor.

Det är många frågetecken som reses just nu. Många frågar sig om neddragningarna är ett led i en strategi för att flexibilisera hela arbetsstyrkan eller motsatsen, att göra sig av med entreprenadavtal och koncentrera sig på egen regi? Rör det sig om ett förhandlingsspel för att få staten att släppa till miljötillstånden för de nya satellitgruvorna kring Svappavaara? Blir det överhuvudtaget några neddragningar av arbetstillfällen eller flyttas bara folk till Mertainen när den gruvan öppnar? Klart är att frågetecknen inte rätas ut genom att bara lyssna på mediautspel eller de motstridiga buden om hur länge facket har vetat om det här. De anställda har ingen insyn i detta och så kan det inte fortgå.

underjordarbetare

De anställda har ingen insyn och det kan inte fortgå

Vad som också är oroväckande är ”avsättningarna” till stadsomvandlingarna. Dessa sker inte genom fondering av reala pengar utan bokförs som skulder till framtiden. ”Avsättningarna” är med andra ord en bokföringsteknisk historia och bolaget döljer inte att man justerar dessa år från år. Även om skulden till framtiden, alltså prognosen för vad stadsomvandlingarna ska kosta, drar ned slutresultatet i bokslutet och bolaget kör med öppna kort i den delen, så finns det inga garantier för att man faktiskt klarar av att betala, om resultatet faller ännu mer framöver.

Knegarkampanjen har pekat på behovet av en oberoende fond för stadsomvandlingen som inte LKAB kontrollerar, och det blir bara mer och mer aktuellt ju hårdare klimatet på världsmarknaden blir. Dessutom behövs sammanhållning på golvet och insyn i bolagets inre för att arbetarnas villkor ska få genomslag i den nya situationen som växer fram i gruvbranschen. För det är inte ”dåliga tider” i största allmänhet eller fallande behov av stål som hotar jobben i LKAB, utan överdrivna vinstkrav, global konkurrenshets och en ägare som vägrar ta ansvar för bygden och jobben. När malmpriserna är höga använder staten bolaget som kassako men när konjunkturen vänder får det klara sig på egen hand och istället lägga kostnaderna på de anställda och samhället i Malmfälten.

Nej, nu måste utdelningarna till statskassan stoppas tills stadsflytten är säkrad och de lokala fackliga ombuden måste släppas fram till fullständig insyn i de flöden som ligger bakom bokslutskommunikén, så att de anställda kan ta ställning till vad som ska prioriteras nu.

Annika Blomberg

Insänt: Spotta inte på gruvarbetare!

Det skrivs mycket på nätet. Jag läser både det ena och det andra. Igår läste jag tex att gruvisar som strider för jobben och bekämpar Northlands och LKAB:s rovdrift är av samma sort som invandrarhetsare. Vi som kräver industrialiserad drift, transporter och vidareförädling av malmproduktionen, är alltså lika människofientliga som SD och fascistiska grupper?!?!

Det är en som heter Lundström skriver i tidningen Internationalen den 11/12 att ”Det är inget okänt fenomen att ekonomiska och politiska makthavare använder sig av det kapitalistiska systemets kris för att ställa människor mot människor. Vi har sett det när det gäller gruvboomen. Gruvmotståndarnas krav på ett långsiktigt miljömässigt hållbart nyttjande av markerna ställs mot gruvförespråkarnas tro på att kortsiktiga gruvjobb kan rädda bygden. SD använder sig av invandringen på ungefär samma sätt: vi kan rädda den sjunkande båten om vi bara gör oss av med dem som kliver ombord just nu.”

Grönvänstern menar alltså att vi är lurade när vi försöker organisera oss mot rovdriften med krav på att malmen faktiskt ska brytas på våra villkor och användas av samhället? Grönvänstern menar att vi springer globalkapitalets ärenden? Den inställningen, att spotta på gruvarbetare, hjälper inte till att binda samman kampen för miljön och arbetarrörelsen. Usch!

Jonte

Kliv åt sidan, översittare!

Ladda ned som flygblad här

Tre veckor före valet tar Gruvtolvans styrelse ställning för socialdemokraterna i Kiruna. Man har inget medlemsbeslut i ryggen, men i ett mejl till medlemmarna förklarar man att ”som facklig klubb har vi ett ansvar att engagera oss politiskt” och hänvisar till stadgarna.

Knegarkampanjen vill se politiskt aktiva men partioberoende fack, medan Gruvtolvans ordförande Jan Thelin gör sig till nyttig idiot för socialdemokraterna. Hans uttalanden kommer dessutom som på beställning från LKAB. Nyligen presenterade bolaget en dålig delårsrapport och hänvisade till ökade kostnader för stadsflytten. Strax därefter sitter Gruvtolvans styrelse på en presskonferens med socialdemokraten Kenneth Stålnacke som utmanar nuvarande (s)-kommunalråd om makten i Kiruna.

stålis o thelinHur förklarar man det? I mejlet till medlemmarna skriver man att man blandar sig i politiken för att ”stadsomvandlingen slår hårt på LKAB:s resultaträkning, det kommer i förlängningen drabba våra medlemmar med besparingar” genom att ”visstidsanställningar begränsas och avslutas, visstidsanställningar övergår inte till tillsvidareanställningar, vårt förhandlingsutrymme begränsas”.

Gruvtolvans styrelse vill alltså ha en kommunledning som håller nere kraven på LKAB, och hotar medlemmarna med sämre arbetsvillkor och lön. Detta är inte en acceptabel politik.

Vi har sett vad socialdemokraternas styre har inneburit av sjukhusslakt, förhalad stadsflytt och hemliga förhandlingar med LKAB. Vi vet att den borgerliga oppositionen i Kiruna gärna tar över, med centerpolitikern Gunnar Selberg i spetsen, och då blir Kirunas kommunledning ett verktyg i Alliansens händer. En röst på Selberg är en röst på de borgerliga partierna.

10609574_10153422288442699_3781160920592075855_n

Blocket av bolagsköpta partier (socialdemokraterna, vänsterpartiet och samelistan) och blocket av regeringsköpta partier (centerpartiet, moderaterna, folkpartiet, sverigedemokraterna med fler) tävlar om att lura kirunaborna i fyra år till. En kommunledning med Selberg skulle inte heller ta strid. Den skulle försämra arbetsvillkoren och ge fritt spelrum åt bolagen.

Knegarkampanjen står som ensam arbetaropposition i Kiruna. Vi är de enda som inte styrs av bolag, fackpampar eller regering. Därför kan vi också stå upp och ställa de nödvändiga kraven för att stadsflytten ska fullföljas.

 

__

Vi publicerar nedan mejlet från Gruvtolvans styrelse fredag 22 augusti, som en sympatisör vidarebefordrat till oss.

Medlemsinfo!

Vi stödjer inte enskilda politiker! Det här handlar inte om att stödja Kenneth Stålnackes personkampanj. Vi vill lyfta fram hur politik påverkar våra medlemmars fackliga rättigheter och arbetsvillkor.

Vi sitter alla i samma båt när det gäller stadsomvandlingen i Kiruna och vill ha en lugn och trygg stadsomvandling. Med tanke på det som cirkulerat i media dom senaste dagarna så valde vi att ansluta på en presskonferens. Detta för att väcka politiker och allmänhet om den pågående diskussionen gällande stadsomvandlingen, det är dags att hela Kiruna tar sitt ansvar. Som facklig klubb har vi ett ansvar att engagera oss politiskt: §2 IFMetall stadgar där det bland annat står att vi ”ska tillvarata medlemmarnas gemensamma intresse och styrka för att skapa bästa möjliga villkor i arbetslivet och i samhället”.

Vi vet att stadsomvandlingen slår hårt på LKAB:s resultaträkning, det kommer i förlängningen drabba våra medlemmar med besparingar i form av:

– Visstidsanställningar begränsas och avslutas.

– Visstidsanställningar övergår inte till tillsvidareanställningar.

– Vårt förhandlingsutrymme begränsas.

Stadsomvandlingen är en process som kommer att pågå under lång tid. Vi kommer inte att behöva flytta 5000 boenden nu, en del medborgare kommer aldrig att behöva flytta på grund av stadsomvandlingen. Företag i Kiruna går för högtryck och gör stora vinster på gruvverksamheten – Vilket ansvar har dom?

Vi värnar om våra arbetstillfällen!

/Klubb Gruv12