BOLAGSSOSSARNA del 3

Artikelserie av Annika Blomberg.

Del III: Hur hänger bolagssossarna ihop med kapitaliseringen av den offentliga sektorn och staten, med vårdslakten och hur kapitaliserade är egentligen facken?

Om man flyttar sig till andra sidan bankdisken och för ett ögonblick tar på sig placerar-kostymen, öppnar portföljen och börjar efterfråga obligationer som man kan placera några miljarder i, kan det hända att man stöter på något som kallas kommunobligationer.

Kommunobligationer är värdepapper som är utfärdade av KommunInvest. KommunInvest ägs av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och är ett finansieringsinstitut som förmedlar förmånliga och långfristiga lån till kommuner och landsting när de har budgetunderskott eller behöver låna till investeringar.
Skärmavbild 2016-03-03 kl. 06.31.59
Enligt KommunInvests egen hemsida så är kommunobligationerna väldigt populära ränte-papper. KommunInvest har hittills tryckt upp och sålt obligationer till ett värde av 100 mdr kronor och kommunerna själva har gjort likadant för 105 mdr kronor. De säger att detta är en följd av att bankerna inte är pigga på att låna ut till kommunsektorn just nu, så då trycker de upp obligationer och säljer till privatkapitalister och andra ”finansaktörer” direkt. KommunInvest säger dessutom att de satsar på en ”ökad närvaro” på marknaden för räntepapper.

Säkerheten, panten, för obligationerna är hela kommun- och landstingssektorn i Sverige. Det betyder att hela verksamheten – vård, skola, omsorg, vatten, avlopp, trafik etc – måste vara ”kreditvärdig” i obligationsinnehavarnas ögon, annars ökar risken och de vill då sälja eller lösa in dem. KommunInvest är i sista instans de som måste lösa tillbaka lånet. Att utfärda obligationer är ju ett sätt att låna pengar och den som har lånat är ju skyldig att kunna lösa lånet när det förfaller eller när man ser sig tvingad att köpa tillbaks det från ”kredit-marknaden” om det har sålts till någon tredje part.

Det här är ett infernaliskt skruvstäd på all samhällsservice som inte tillåts möta brukarnas och de anställdas behov, utan har underställts kreditmarknaden och bankernas krav. Att vård-skola-omsorg inte tillåts mätta sina brukares behov utan istället ägnar sig åt kostnadseffektivitetsberäkningar och mätövningar förklaras inte bara av politiska direktiv utan även av kapitalets logik.

Ledarbanken, den som arrangerar själva försäljningen av obligationen och pantsättningen av den offentliga sektorn i Sverige är Swedbank, dvs sosse-”rörelsens” egen bank. Så, mitt framför ögonen på oss förvandlas nu partiet, genom sina band till bankvärlden och innehavet av en egen affärsbank, till en hallick, en månglare eller auktionsförrättare som bjuder ut den gemensamma samhällsservicen och alla dess anställda, inte bara till försäljning utan även till framtida försäljningar, om ”marknadsvärdet” eller ”kreditvärdigheten” faller.

Socialdemokraterna som redan dragits med i att ta politiskt ansvar för budgetdiktaturen, nedskärningarna, upphandlingarna och EU-anpassningen är i allra högsta grad på väg att göra hela sin existens beroende av att detta fortsätter. Framväxten av bolagssossar på alla nivåer har skapat ett materiellt behov av den egna banken, Swedbank, som i sin tur lever av den konstlade värdeackumulationen och utarmar de redan upparbetade resurserna och anläggningarna.

För att göra slut med bolagssossar och ”rörelse”-banking måste nu fackklubbar och -medlemmar börja ställa krav på att pengaflödet in i denna soppa upphör. LO-facken har 1,5 miljoner medlemmar och 158 000 förtroendevalda. Det går att sätta stopp för pengarullningen.

Ett första steg kan vara att, som en Livs-klubb i Slakthusområdet kräver, att göra A-kassan medlemsägd och -styrd. Sen handlar det också om styra om strejkkassorna, från aktier och bankfonder, till medlemskontrollerade kassor och fonderingar.

Facken måste ut ur bolags- och banksfären och rustas upp med förtroendevalda utan privilegier och som är ansvariga inför medlemmarna, permanent valbara och avsättningsbara. Folksam måste göra sig av med Swedbank omgående, gå ur Kooperationen, kalla till kund-kongress, välja ny ledning och utse en annan VD, utan kopplingar till bolagsmakten. LO-förbunden måste vart och ett klippa banden till socialdemokratin och köra ut alla förtroendevalda och anställda med kopplingar till finansvärlden.
nedlusad
Svårigheterna att genomföra allt detta visar på graden av kapitalisering av fackföreningarna själva, men tills utrensningen av bolags- och banksossar är genomförd kommer facken att fortsätta vara nedlusade av parasiter och pampar som inte har något annat intresse än att berika sig själva och sina partikamrater. Kommunalskandalen var med andra ord inget undantag eller en övervintrad gammeldags ”kultur”, utan toppen på ett isberg av en parti-”rörelse” i full omvandling till ett bolagskonglomerat där medlemmar och basföreningar icke göre sig besvär.

Den funktion som partiet spelar i ett sådant här system, är att genomföra valrörelser vart fjärde år så att man kapar åt sig det kritiska antal mandat i de parlamentariska församlingarna, nämnder och styrelser, och kan fortsätta besätta poster och nominera varandra. Den funktion som facket har i ett sådant här system, är att leverera kunder, medlemsavgifter och löneutrymme, så att värdekarusellen snurrar vidare, maktpositionerna finns kvar och privatförmögenheter kan byggas upp.

Den sovande jätten - målning av Goya

Den sovande jätten – målning av Goya

Nu måste medvetenheten spridas om att bolagssossarna måste köras ut ur arbetarrörelsen, banden klippas till partiet och banken, och en upprustningsoffensiv inledas från fackklubbarna på golvet. LO har 158 000 förtroendevalda och 1,5 miljon medlemmar. De förfogar över väldigt mycket pengar och kraft tillsammans som nu förslösas, binder ris åt de egna ryggarna och finansierar demonteringen av det som en gång var en arbetarrörelse och en motkraft till bolagsmakten. Denna sovande jätte skulle faktiskt kunna räta på ryggen, skaka av sig lössen i pälsen – bolagssossarna – och sätta sig i verklig Rörelse för sina egna intressen.

BOLAGSSOSSARNA del 2

Artikelserie av Annika Blomberg.

Del II: Är det bara en slump att det är två socialdemokrater som hamnat i toppen av Folksam och Swedbank eller finns det en socialdemokratisk ägarstruktur?

Morgontidningarnas ekonomireportar kallar den för ”rörelsens finanssfär”. Den består av Swedbank, Folksam och Kooperativa Förbundet KF. Eventuellt kan man börja räkna in även fackföreningarna i sfären i och med deras förkärlek för Swedbank-aktier och deras band till Folksam som ordnar starkt subventionerad hemförsäkring till LO-medlemmar och rabatt till andra förbund. Det handlar om en pyramid med COOP-kunder och fackmedlemmar i botten och s-märkta bankdirektörer i toppen.

Det hela började i arbetarrörelsens ungdom med behovet av att bygga upp egna kassor för medlemmarnas skydd mot arbetslöshet, sjukdom, skada och en konsumentrörelse för livsmedelskontroll och -distribution. Hit hör också sparkasse-rörelsen som lade grunden för sparbankerna.
1888arbetarrörelse

Redan på 30-talet förstatligades dock större delen av A-kassan och den fungerar idag som en del av det allmänna försäkringssystemet. Av bruttolönerna går ca 30% i skatt och sociala avgifter som bl a innehåller A-kasseavgift som betalas ut som bidrag till de fackliga A-kassorna mot att de tillsammans med Arbetsförmedlingen sköter kontrollen av de arbetslösa och utbetalningarna.

Det gemensamma försäkringsbehovet lade grunden för Folksam som ett rörelseägt bolag och konsumentkooperationen bildade Konsum som idag är COOP. Både Folksam och COOP är dock alltigenom kapitaliserade idag och fungerar precis som vilka andra bolag som helst. Men styrningen ligger fortfarande i sosse-”rörelsens” händer och de används som språngbrädor för karriärer i den egna finanssfären.

*

Kooperativa Förbundet är ett förbund av konsumentföreningar plus OKQ8 och Folksam, och man hävdar att man har 3,4 miljoner medlemmar. Men dessa är i stort sett maktlösa. Enda bandet till kooperationen är ett medlemskort för 100:- som man till och med får tillbaka om man går ur. COOP MedMeraTill stämmorna är det komplicerat att komma för att påverka och de regionala styrelserna domineras av socialdemokrater.

Som ordförande för Kooperationen återkommer Swedbanks ordförande – Anders Sundström – och VD är som tidigare sagts Tommy Ohlström, mannen som har jobbat både på partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm, i LO-borgen på Norra Bantorget, i riksdagen och i regeringskansliet Rosenbad. Valberedningen i KF leds av Anders Bergström, Kommunals avgångne skandalkassör.

Den rikaste konsumentföreningen i landet finns i Stockholm och styrelsen har flera högaktiva socialdemokrater i spetsen. VD är fd socialdemokratiska kommunalrådet i Tyresö, Lars Ericson, som har ett förflutet på Swedbank som chef för organisationskunder, dvs ”rörelsen”.

Lars Ericson, VD Stockholms Konsumentförening

Lars Ericson, VD Stockholms Konsumentförening

Kooperationen går med förlust men konsumentföreningen i Stockholm lånar ut pengar till både förbundet och COOP så att boksluten går ihop. Anledningen till att man inte säljer butikerna och bensinmackarna torde vara att de lägger grunden till en utnämnings- och nomineringsmakt högre upp och längre in i finanssfären och med vidhängande privatförmögenheter.
*
Folksam slår mynt av att man är ”kundägt” men till deras stämma är det bara organisationer som kan nominera. Kooperationen får skicka 22 ombud, LO 18 st, TCO 9 st och så vidare. Det är totalt 80 ombud som har rösträtt.

Folksam är Sveriges största försäkringsbolag och förvaltar 365 mdr kronor placerade i aktier 33%, räntepapper 59% och fastigheter 6%. I Folksam har alla LO-medlemmar subventionerad hemförsäkring och facken köper gruppförsäkringar mot både olycksfall och dödsfall. Fackens uppgift har blivit att helt enkelt leverera kunderna – majoriteten av alla fackligt anslutna löntagare – till Folksam.
folksam
Folksam består av två huvudbolag, Folksam Sak och Folksam Liv. Tidigare var Anders Sundström VD för koncernen och han efterträddes 2014 av sin parhäst Jens Henriksson. Styrelserna domineras helt av fackförenings- och ”rörelse”folk. Det ingår i uppdragen som LO-, TCO- eller förbundsordförande att sitta i någon av Folksams styrelser. Och i valberedningen sitter såklart Tommy Ohlström.

Ett av Folksams dotterbolag är KPA som placerar nästan alla svenska kommuners och landstingens tjänstepensioner för 1 miljon kommunanställda. Förvaltare är Swedbank Robur och det förvaltade kapitalet är 85 mdr kronor som de placerar i aktier och andra värdepapper. Enligt Dagens Industri har Folksam även överlåtit en stor del av hela koncernens kapitalförsörjning till Swedbank Robur.

Folksam är största ägaren i Swedbank vid sidan av Sparbankerna och uppenbarligen en huvudsaklig kapitalförsörjare till banken. Det är här fackmedlemmarnas pengar hamnar och blir garanten för bankens affärer.

Tillsammans äger ”rörelsens finanssfär” ca 20% av aktierna vilket är tillräckligt för att ha all makt. De andra ägarna är splittrade på minoritetsposter.

*

Sparbanksgruppen är näst största ägare i Swedbank men vem utövar ägarmakten i den gamla sparkasserörelsen? Jo, i Sparbankerna företräds ”insättarna”, dvs vi som har löne- och sparkonton och bostadslån, av ”huvudmän”. Dessa utser styrelsen och övervakar bankens förvaltning. ”Huvudmännen” utses i sin tur av de olika kommunfullmäktige i regionen. Och vilka utser då kommunfullmäktige?

Till Sparbanken Nord har Kiruna Kommunfullmäktige skickat Håkan Bäckström (s), Sten Nylen (s),

Sten Nylén, ordförande Kirunabostäder AB

Sten Nylén, ordförande Kirunabostäder AB

Elisabeth Persson Holmden (s), Dick Vånsjö (nsp) och Jörgen Lövgren (fd KiP och s, numera c), dvs tre av den lokala socialdemokratins betonghäckar med uppdrag i flera bolag och styrelser, och så två från oppositionen. Tittar man sen på vilken styrelse dessa ”huvudmän” totat ihop så klarnar bilden ännu mer.

Sparbanken Nords styrelse består av idel bolagssossar. Det är VDn för Norrbotniabanan, socialdemokrat, VDn för Piteå Näringsfastigheter, socialdemokrat, det är styrelseledamöter i partiägda Piteå Tidning (som i sin tur skickar pengar till Piteå-sossarna), styrelseledamöter från olika kommunala bolag med syfte att gynna ”näringslivsklimatet”, en ombudsman från Byggnads, socialdemokrat. VDn för Sparbanken Nord är styrelseledamot i det helägda kommunala bolaget Piteå Science Park som ”stöttar entreprenörer, företag, studenter och forskare, för att skapa tillväxt i hela Norrbotten, genom att driva klusterinitiativ och utvecklingsprojekt, erbjuda stöd för affärsutveckling och nyföretagande, samt skapa attraktiva mötesplatser”.

Gusten Granström, ordförande Sparbanken Nord, socialdemokrat, VD Norrbotniabanan, styrelseledamot i socialdemokratiska Piteå Tidningen som delfinansierar socialdemokraterna i Piteå, styrelseledamot i Flexibla Bostäder (samägt av kommunerna i Norrbotten, Sparbanken Nord och LKAB), styrelseledamot i YouCall, dotterbolag till SOS Alarm

Gusten Granström, ordförande Sparbanken Nord, socialdemokrat, VD Norrbotniabanan, styrelseledamot i socialdemokratiska Piteå Tidningen som delfinansierar socialdemokraterna i Piteå, styrelseledamot i Flexibla Bostäder (samägt av kommunerna i Norrbotten, Sparbanken Nord och LKAB), styrelseledamot i YouCall, dotterbolag till SOS Alarm

Maktduon Sundström&Henriksson är alltså inte enskilda socialdemokrater som oberoende av partiet blivit bolags- och bankdirektörer, utan det finansiella (s)-konglomeratet är ett faktum. Det finns en karriär att göra i finans- och bolags-Sverige om man har socialdemokratisk partibok. Men det handlar inte om karriär och maktutövning baserad på mervärde-exploatering av obetalt arbete som i de kapitalistiska industrikoncernerna.

Socialdemokraterna kommer aldrig att bli de nya Wallenberg. Tillflödet av värden sker nästan uteslutande från löntagarnas utbetalda löner, efter att kapitalet tagit sitt, eller från kommunernas/landstingens/statens skattekistor och EU-fonder, som också byggs upp ur löneutrymmet. Sen sätter pamparna snurr på dessa värden genom kapitalplaceringar eller knoppar av bolag från kommuner och landsting så att värdena kan snurra runt där och förmeras med hjälp av värdepapper och påhittad köp- och säljverksamhet. Själva installerar de sig som styrelseledamöter och direktörer. Socialdemokratin har helt enkelt blivit en del av den konstlade kapitalackumulationen för att förmera och vidareforsla överflödskapital. Och det sker med arbetarklassens pengar.

Socialdemokratiska partiet är med andra ord inte längre bara en statsförvaltare eller en förhandlare med kapitalet, utan det dirigerar både resurs- och värdeflöden och är den verklige ägaren i bakgrunden i många kommunala bolag, i samriskföretagen mellan skattefinansierad sektor, Swedbank-koncernen och EU, samt i bolagen i den egna finanssfären – KF/Folksam/Swedbank.

Hela denna värdekarusell med dess pampvälde sker som sagt med knegarnas pengar och löneutrymmet. De skulle vi kunna ta tillbaka för att bygga upp vår egen rörelse på nytt. Om LO-facken gjordes partipolitiskt oberoende och slutade forsla medlemmarnas avgifter, pensionspengar och löner till ”rörelsens” finanssfär så skulle ett av huvudflödena skäras av.

BOLAGSSOSSARNA del 1

Artikelserie av Annika Blomberg.

Del I: Om pampvälde, bankirer och det socialdemokratiska kapitalet

När Kommunal-skandalen briserade var det många som höjde på ögonbrynen och undrade hur sådant var möjligt i dessa ”moderna tider”. Som om fackföreningsrörelsen sedan det ”mossiga och gubbiga” 70-talet hade blivit ett myller av hängivna och stridbara förtroendevalda som aldrig skulle drömma om att sko sig på medlemmarna. Fackledningarna i förbund efter förbund skickade ut brev där de påvisade att ”vi, i vårt förbund, är minsann och absolut inte sådana som de där i Kommunal” för att hålla skiten på armlängds avstånd och inte drabbas av medlemsflykten som hitintills kapat nästan 5% av Kommunals 1 miljard i medlemsintäkter. Kommunals ordförande antog en åtgärdsplan, lovade att avgå och tittade stint in i kameran och försäkrade att medlemmen är allt.

Men skiten fortsätter att rinna både uppåt och nedåt i den socialdemokratiska ”rörelsen”. Det senaste bostadsklippet stod Tommy Ohlström och hans fru för.

Tommy Ohlström, VD på Kooperationen KF. Mannen som har jobbat både på på partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm, i LO-borgen på Norra Bantorget, i riksdagen och i regeringskansliet Rosenbad. Och som fick en paradvåning av Kommunal och gjorde ett bostadsklipp på 11 miljoner.

Tommy Ohlström, VD på Kooperationen KF. Mannen som har jobbat både på på partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm, i LO-borgen på Norra Bantorget, i riksdagen och i regeringskansliet Rosenbad. Och som fick en paradvåning av Kommunal och gjorde ett bostadsklipp på 11 miljoner.

De fick en hyreslägenhet på 180 kvm vid Odenplan i centrala Stockholm av det bostadsbolag som Kommunal och Byggnads driver, Polstjärnan AB. Frun hade en gång för 10 år sedan jobbat åt Byggnads och ställt sig i en ”intern-kö” som sköttes av den omsusade skandalkassören på Kommunal Anders Bergström, han som ljög i TV om spritfesten i London för medlemspengarna och som sen fick sparken.

Börjar man lyfta lite på stenarna och kolla vilka de här personerna är och hur de hänger ihop med varandra, kommer det fram ett fascinerande nät av parti- och pengaband som blir en delförklaring till varför vältrandet i innerstadslägenheter, lyxkrogar, gratissemestrar framstår som normalt för den socialdemokratiska eliten och hur det bara kan fortsätta och fortsätta. Socialdemokrater kallar gärna sig själv för ”rörelsen” med de inte bara härmar eller minglar med kapitalägarna. Nej, de har blivit en i gänget.

Tommy Ohlström känner alla i (s)-”rörelse”-toppen. Han har varit partikassör i socialdemokraterna, kanslichef på LO, den socialdemokratiska riksdagsgruppens sekreterare och statssekreterare hos fd näringsministern Anders Sundström. Han är VD på Kooperativa Förbundet som äger COOP. Såklart grabben ska ha en paradvåning! När han och frugan i oktober fick hyreskontraktet i city, kunde de dessutom sälja bostadsrätten och inkassera 11 miljoner kronor.

Men det här handlar inte bara om vänskapskorruption, fläskiga vanor och privat förmögenhetsutveckling. Följer man pengarna och utnämningarna i nätet som vecklar ut sig när man följer partibanden, framträder ett makt-konglomerat som har placerat sig i centrum för den svenska kapitalbildning med hjälp av miljardflödet från löntagarna, alltså våra lönekonton, våra medlemsavgifter, våra försäkringspremier och våra pensionsavsättningar. Socialdemokratin och LO-förbunden äger och kontrollerar idag Swedbank-koncernen, Folksam-koncernen och Kooperativa Förbundet med COOP och MedMera Bank. Den socialdemokratiska ”rörelsen” har blivit bankägare, kommunbolags-, bostadsbolags-, försäkringsbolags- och pensionsbolags”ägare” genom sin makt över inflödet från löneutrymmen och skattebaser.

Härigenom livnär de sig dessutom på ett väldigt direkt sätt av skulduppblåsningen, derivathandeln, börsaffärerna, bolagiseringen av allmännytta och samrisk- och uppstartsbolagen med EU-kommissionen för att gynna ”företags- och investeringsklimatet”. De blir härigenom en drivande kraft för fortsatt bolagisering och kapitalisering av såväl kommuner, landsting och stat och har därmed egna intressen i EUs ”fria rörlighet” för kapitalet. Såklart grabbarna behöver en bank!

Swedbank är en av Sveriges största bankkoncerner, handeln med aktien motsvarar ca 3,6% av Stockholmsbörsen. Den har 8 miljoner privatkunder (nästan hela Sveriges vuxna befolkning) och 600 000 företagskunder. 2014 gick Swedbank-koncernen med 16 miljarder kronor i vinst och delade ut 12 miljarder till aktieägarna, däribland fackföreningar, förmögna socialdemokrater, storägarna Folksam och Sparbankernas Ägarförening.

Sedan systemchocken 2008 – när Swedbank höll på att gå omkull efter vidlyftig utlåning i Baltikum – är Folksam, Sparbankerna och facken storägare i banken.

Anders Sundström, ordförande Swedbank, socialdemokrat. Mannen som varit bankchef, näringsminister, VD och ordförande i Folksam.

Anders Sundström, ordförande Swedbank, socialdemokrat. Mannen som varit bankchef, näringsminister, VD och ordförande i Folksam.

Socialdemokraten Anders Sundström, fd näringsminister och dåvarande VD i Folksam såg till att det ”kundägda” försäkringsbolaget – det är fackföreningarna och Kooperationen som är huvudaktörer på stämman –  la beslag på en majoritetspost av aktierna. Enligt DN har Svenska Byggnadsarbetareförbundet avdelning 12, Svenska Elektrikerförbundet, Byggnads Norrbotten, Handelsanställdas förbund avdelning 18, Svenska Målareförbundet avdelning 2 södra, Målarettan, Handelsanställdas förbund avdelning 9 och Svenska Målareförbundet avdelning 8 sedan dess 100% av sina strejkkasse-aktier i Swedbank. Kommunal har 60% av sina direktägda strejkkasse-aktier i Swedbank.

Medan Anders Sundström satt i olika regeringar och i riksdagen fram till 2004, jobbade en annan namnkunnig socialdemokratisk kapitaldräng på Finansdepartementet, Jens Henriksson.  När systemchocken var ett faktum och Swedbank höll på att krascha och dra den svenska valutan med sig 2009, jobbade Henriksson på Internationella Valutafonden. Han var, tillsammans med
Jens Henriksson, VD Folksam finansminster Anders Borg (m), en av undertecknarna av det avtal som tvingade på Lettland ”krisstöd” med krav på 30% löne- och kostnadssänkningar. Detta räddade Swedbanks dåliga baltiska lån och den svenska kronan, men till priset av den lettiska befolkningens och arbetarklassens levnadsstandard. Anders Borg fick sen pris av OECD som ”världens bästa finansminister” för de ”välskötta statsfinanserna” som lettiska arbetare levererat genom sin arbetslöshet och fattigdom.

I samband med detta fick Swedbank 300 mdr kronor av svenska staten, dvs av oss skattebetalare. ”Rörelsen” dvs Folksam, facken och sparbankerna, köpte aktier så det stod härliga till. Folksam till och med lånade ut pengar till sparbankerna för att de skulle vara med och köpa aktier – som senare hamnade hos Folksam. Informationen (insider?) om att staten skulle garantera Swedbanksaktien till Sundström och fackens kassörer kanske Jens Henriksson stod för? Hade banken tillåtits gå i konkurs hade skandalen blivit förödande men den här satsningen lyckades och blev en kassako, och har därmed aldrig granskats av några utanför affärstidningarnas spalter.

Jens Henriksson, VD Folksam, socialdemokrat. Mannen som jobbat på finansdepartementet, på IMF och varit chef på Stockholmsbörsen.

Jens Henriksson, VD Folksam, socialdemokrat. Mannen som jobbat på finansdepartementet, på IMF och varit chef på Stockholmsbörsen.

Jens Henriksson har efter detta varit börschef och VD på Stockholmsbörsen (Nasdaq Stockholm) men har nu efterträtt Anders Sundström som VD på Folksam. Sundström har ju, efter att ha kapat åt sig banken åt sosse-”rörelsen”, lagt rabarber på ordförandeposten i  Swedbank.

Radarparet Sundström&Henrikssons senaste eskapad är att polisanmäla och peta bankVDn Wolff och ryktena går om en fusion med Danske Bank (även den sparbanksägd), för att kunna hävda sig på den nordiska bankmarknaden som håller på att omstruktureras just nu. Spänningen inför bankstämman är olidlig… Blir Henriksson ny VD i en fusionerad skandinavisk storbank? Vi väntar med spänning på nästa sändning i denna såpa som tyvärr är på riktigt.

Uteslut Nordströms klick!

annelie_nordstrom_fotobs

 

Aftonbladet har granskat fackförbundet Kommunal och kunnat visa en korruption som chockerat många.

Kommunals ledare med Annelie Nordström i spetsen har ägnat sig åt skumma affärer och lyxliv för medlemmarnas pengar. De har även levererat bostäder och paradvåningar i centrala Stockholm åt högt uppsatta socialdemokrater, däribland utrikesminister Margot Wallström.

Kontrasten mellan denna mut- och lyxkultur och vardagen för medlemmarna är extrem. Kommunal organiserar många lågavlönade och otryggt anställda. Dessa medlemmar som räknat och anpassat sin hushållsbudget för att ha råd med fackavgiften har, för att uttrycka det milt, blivit lurade. Deras roll under ”representationsmiddagarna” var att sköta höjdarnas barn och föräldrar.

Men att borgerliga tyckare förfärar sig över det som hänt är rent hyckleri. Deras syfte är att söndra arbetarrörelsen, knäcka arbetare som orkar och vågar kämpa trots att deras organisationer vacklar. De vill att alla ska lämna facket.

Man kan uppröras över det ”moraliska förfall” som råder bland fackpamparna. Men det är egentligen bara resultatet av toppstyrda organisationer, oåtkomliga ledare, frikostiga löner och förmåner. Knegarkampanjerna finns fortfarande bara på arbetsplatser i industrin, men hade vi varit aktiva inom Kommunal skulle vi:

Samlat namn för en extrakongress – Kommunals medlemmar måste få säga sitt. En extrakongress med valda delegater direkt från arbetsplatserna som väljer ny ledning och antar strikta regler: fackliga ledare ska kunna granskas, avsättas och aldrig få mer i ersättning än förlorad arbetsinkomst. Det bryter mot Kommunals nuvarande stadgar. Men å andra sidan tillät stadgarna den här sortens korruption.

Argumenterat för att utesluta Nordströms klick. Kommunals ledning som helhet är ansvarig. Skadan för arbetarrörelsen, kämpande förtroendevalda och medlemmarna är svår att reparera. Vi behöver visa att vi menar allvar: så här går det, och det här var sista gången! Bryt alla kontrakt och avtal, vägra betala ut fallskärmar. De ska aldrig mer ha uppdrag eller jobb i arbetarrörelsen.

Med sådan handlingskraft skulle Kommunal kunna gå stärkt ur denna kris. Men det räcker inte att offra några höjdare och polera ytan. Medlemmarna måste ”ta fajten” om sin organisation. Att lämna facket leder bara till större isolering och mer maktlöshet.

Visa vad som händer när en halv miljon medlemmar ryter till!

”Det här rör hela arbetarrörelsen”

[Ur Knegarkampanjen Kirunas medlemsblad]

Intervju med Reza Forghani, huvudskyddsombud för bussförarna på Arriva

Det var varit mycket liv omkring Reza Forghani. Han är huvudskyddsombud på Arrivas bussgarage i Råsta, Stockholm, och har tillsammans med sina jobbarkompisar tagit fajten mot försämrade arbetsvillkor. Han är stolt, även om han fått betala ett pris för sitt fackliga uppdrag.

Från elva skyddsombud…

Reza började köra buss 1996 och blev efter kort tid heltidsanställd. Tio år senare blev han fackligt aktiv i Kommunals klubb och har sedan dess varit skyddsombud, vice klubbordförande och huvudskyddsombud. Problemen började när Arriva tog över trafiken 2012.

– Arriva är kända för sina metoder. De vill tysta förtroendevalda och anställda som protesterar. Sedan de vann anbudet har vi gått från elva till betydligt färre pådrivande skyddsombud på över 700 anställda. Av dessa har två skyddsombud som sitter i den lokala skyddskommittén fått illojalitetsvarningar och mig har de avskedat.

Arriva kör trafik i bland annat Skåne och Stockholm men försöker slå sig in på andra sträckor som Västerbotten och Norrbotten (Botniatåg). De ingår i gigantiska Deutsche Bahn som nyligen haft en lång konflikt med det tyska facket GDL om kollektivavtal, arbetstider och representationsrätt (se faktaruta).

”Enkel match”

När Arriva tog över fick förarna scheman med arbetspass på tio eller drygt tio timmar och företagskulturen förändrades dramatiskt. Som tidningen Arbetet skrivit om, började arbetsledarna uppträda auktoritärt och de som klagade blev bestraffade.

Varningar delades ut till höger och vänster och förarna vände sig till Reza som satte skyddsstopp. Arbetsmiljöverket genomförde en inspektion och Arriva fick en lång lista med saker att rätta till eller 250 000 kronor i böter.

– De trodde att det skulle bli en enkel match men vi samlade oss och stod emot. De säger att jag lägger mig i företagets angelägenheter men vi har ju det uppdraget. Arbetsmiljöverket har gett mig rätt och Arriva har fått en föreläggande.

28 augusti 2015 skulle Arbetsmiljöverket göra ett återbesök och kontrollera om bristerna åtgärdats, men Arriva hade andra planer.

– När jag kom från semestern för tre veckor sedan tog de in mig på kontoret och sa att jag skulle avskedas. Jag fick inte sätta min fot i garaget, inte ens gå till fackexpeditionen och hämta mina saker. De vill inte att jag träffar mina jobbarkompisar.

Stöd bakom Reza

Reza säger att han har mycket stöd bakom sig. Det är inte en fråga om hans person, utan om kollektiva rättigheter och villkor. Därför har också jobbarkompisarna backat honom från första början.

Kommunal har ogiltigförklarat avskedandet och nu väntar förhandlingar. SEKO Stockholm har gjort ett uttalande som beskriver Arrivas agerande som ”ett angrepp på hela arbetarrörelsen”. Även SSU Stockholm uttalar sig i samma ordalag.

– Det här rör hela arbetarrörelsen och inte bara mig. LO-förbunden borde gemensamt engagera sig mot det här. Man läser att Byggnads skyddsombud får varningar för småsaker och det är en utveckling som eskalerar.

”Innovativa lösningar”

Arriva är ett hungrigt företag. Som de skriver på sin hemsida vill de ”kombinera den snabba anpassningsförmågan hos det mindre företaget med styrkan och stabiliteten hos det stora”. Arriva är ”utmanaren som tänker vinna nya marknadsandelar genom att se möjligheter till nya innovativa lösningar”.

En av dessa ”innovativa lösningar” är att rensa arbetsplatserna på stridbara arbetare. 2013 avslöjade Svenska Dagbladet att Arriva under ett halvår kartlagt Reza Forghani. Företaget dokumenterade vilka jobbarkompisar Reza pratade med, vilka journalister han var i kontakt med och vilka fackliga möten han kallade till.

– Jag var under bevakning genom datorn och av personer som följde mig, de kartlade mig och min aktivitet.

Arriva har även gett honom jobberbjudanden för att få honom att sluta som huvudskyddsombud.

– Ena dagen kallas jag skadeverkare och Arrivas värsta fiende, nästa dag erbjuder de mig jobb som tjänsteman med titlar som säkerhetsutvecklare och arbetsmiljöutvecklare. Men jag företräder arbetarna. Jag sa att de kan kontakta mig om de behöver hjälp med arbetsmiljön. Det är en skam att många förtroendevalda byter sida, skulle jag sälja mig har jag ingen personlighet kvar.

Svalt politiskt intresse

Reza berättar att många anställda har blivit rädda. Han är övertygad att frågor om arbetares rättigheter och villkor måste drivas politiskt, eftersom facken inte ensamt klarar av att stå emot de här angreppen.

– Jag är stolt över att ha stått upp arbetstagarna. Jag har gjort det jag valdes att göra enligt lagen. Nästan ingen vågar ta fackliga skyddsuppdrag om det fortsätter vara sådana arbetsgivarattacker mot förtroendevalda på arbetsplatserna. Det är hyckleri att politikerna tiger samtidigt som detta sker i en skattefinansierad verksamhet.

 

Fritid, kultur och friluftsliv – vad händer nu?

Den 4 december hade Fritids- och Kulturnämnden sammanträde. Där behandlades budgeten för 2014 och vad som händer nu när en hel del av de pengar som de hade begärt hos Kommunfullmäktige, inte blev verklighet. Det som bland annat fattas till de löpande verksamheterna är

– 300 000:- till sim- och sporthallar
– 194 000:- till ridklubben
– 100 000:- till utomhusanläggningarnas el
– 150 000:- till Kulturskolan
– 300 000:- till Matojärvi/Lombia för att helårsanställa personal
– 550 000:- till Loussabacken
– 500 000:- till skoterleder
– 350 000:- till biblioteket

Det som nu kommer att ske är befarade underskott och kanske nedskärningar, att eftersatt underhåll inte åtgärdas, att man inte kan ha den bemanning man vill, inte de arbetskläder personalen behöver, inte köpa in de böcker som behövs och att det blir arbetsmiljökonsekvenser som ingen vet vilka de blir.

Knegarkampanjens krav i november på att återremittera hela kommunbudgeten till facken och brukarorganisationerna för att inventera behoven visade sig nu vara helt rätt.

Men facken i kommunen måste rustas upp och personalen behöver de två timmar i veckan, som vi motionerat om, i facklig tid för att kunna börja driva sina frågor. MBL-förhandlingen inför stora kommunbudgeten tog 20 minuter och på MBL-förhandlingen inför fritidsbudgeten var Kommunal inte ens närvarande.

De borde ha varit där och ställt krav på konsekvensanalyser för arbetsmiljön i varenda verksamhet. De borde ha diskuterat med de anställda både före och efter budgetbeslutet i nämnden.

Knegarkampanjen tycker att hela den kommunala verksamheten måste vändas upp och ned. Det är personalen och brukarna som ska bestämma om hur budgeten ska fördelas och vad som ska prioriteras. Det börjar bli dags att bygga föreningar eller arbetsgrupper för alla som brukar kommunens tjänster och de anställda och som lägger sig i vad som sker i nämnderna.

Det måste också bli ett slut på trängre och trängre budgetramar. På ca 20 år har ramen för Fritids- och Kulturnämnden krympt från 79 Mkr till 62 Mkr.

Kulturhuset

En annan sak som hände på mötet var att ”controlern” kom och berättade att Kiruna Näringsfastigheter AB, som är ett kommunägt dotterbolag till KBAB, sitter och höjer hyran på Kulturhuset och har lagt till kvadratmeter på kontraktet utan att svara på hur och varför. Nämnden beslöt att säga upp avtalet – främst pga Kulturskolans flytt till Bolagsskolan – men ingen visste om det kommer att gå att bli av med avtalet innan avtalstiden löper ut 2015. Fast bolaget är kommunalägt.

Nya E10

Sen kom frågan upp om friluftslivet i Matojärvi upp och hur det drabbas av nya E10:an. Då visade det sig att ingen kunde svara på vem som förhandlar med vem; är det kommunen på ena sidan bordet och LKAB och Trafikverket på den andra sidan, eller sitter kommunen och LKAB ihop och förhandlar med Trafikverket? Nämndens ordförande skakade själv på huvudet och sa efter mötet att det är helt ogenomträngligt.

De krav som Fritids- och kulturförvaltningen vill att kommunen nu driver är:
– sänkning av vägen så att man kan göra fler passerställen och infarter till Kiruna
– cykel- och skoterleder utmed vägen
– upprustning av Matojärvi idrottsplats
– förlängning av Luossabacken över vägen
– förlängt elljusspår i Luossavaara
– rullskidbana och snökanon på Matojärvi idrottsplats
– skidskyttestadion i Vargropen

Totalsumma att kräva av LKAB; knappt 100 Mkr.

Nu behövs stadsrådet

De som hade beställt prioriteringsrapporten från Fritids- och Kulturförvaltningen var ”stadsomvandlingsprojektet” under Christer Vinsa. Där har LKAB, Trafikverket, Länsstyrelsen med flera representanter på plats – för att man ska slippa en massa överklaganden i efterhand – vilket antagligen innebär att man är något effektivare än förr. Men det innebär samtidigt att hela processen mot en ny stadskärna totalkontrolleras av experter och höjdare utan att ens politikerna i nämnderna hänger med.

Det blir också väldigt oklart vem som är med- och vem som är motpart. Kommer kommunen att få kompensation för E10ans dragning motsvarande 100 Mkr? Vilka delar blir godkända och vilka delar blir inte godkända? På vilka grunder? Detta kommer vi inte att veta någonting om förrän efteråt. Och vi kommer aldrig att få veta varför och ännu mindre kunna utkräva något ansvar om det går åt pipan. De som sitter där är inte valda.

Behovet av ett stadsråd för föreningslivet med total insyn i alla frågor börjar bli akut. Expertklicken i stadshuset kan göra vad som helst, bra eller dåligt. Vi har ingen makt över dem. Inte ens politikerna hänger med längre.

Annika Blomberg, insynspolitiker