Öppet brev till Tomas Nilsson – gruvis till gruvis

[Skickad till NSD:s debattsida]

Heder åt dig som ryter till om väg E10! De tragiska olyckor som skett på sistone hade kunnat undvikas, precis som de flesta arbetsplatsolyckor. Därför är det så viktigt att nu gå från ord till handling.

Vi vet att infrastrukturen är eftersatt och att statens förhållande till Malmfälten (oavsett regering) har varit som att mjölka en kassako. Vi behöver bygga ut Malmbanan till dubbelspår med bättre driftsäkerhet. Ett brett bostadsprogram skulle också möta akuta behov. Samordning av gruvindustrin under fackligt överinseende gör det möjligt att kapa logistikkonstnader. Men vägen – den tar liv här och nu.

Jag skriver ett öppet brev till dig eftersom du är ordförande i IF Metalls avdelning 1, den organisation jag tillhör och varit förtroendevald i. Numera tillhör jag ”gruvoppositionen” men kan försäkra dig om vårt fulla stöd om du tar den här fajten. Från en gruvis till en annan vill jag dock varna för att leka med människors förhoppningar. När du sa ”nu kör vi” så reste sig Malmfälten. Nåja, nästan i alla fall. Vi längtar efter handlingskraft, något rejält i de här förbannade (ursäkta) stadsomvandlingarna, något som enar malmfältsborna. Vi är en rik gruvregion – med en sjunkande social standard.

Här i Kiruna har ”törnmanismen” (att hojta högt och sedan låta det rinna ut i sanden) en egen historia. Jag går inte in på det men kan nämna ett närmare exempel. Gruvtolvan var på tårna när landstinget började avveckla Kiruna sjukhus. Våra modiga skyddsombud satte ett kort skyddsstopp på gruvan som markering: vi krävde ett sjukhus som kunde ta emot skadade arbetare och ge dem akutvård.

Tunga förtroendevalda hotade därefter att stänga ner gruvan helt om landstinget fortsatte enligt plan. Det inspirerade kirunaborna som väntat på att någon skulle uttala det rätta allvaret. Tillsammans med sjukhuspersonalen fyllde vi mötessalarna och våren 2011 hölls den största demonstration i Kiruna sedan gruvstrejken 1969.

Tusentals människor var redo. Men när Kent Ögren drev igenom sin plan så var plötsligt ingen man av sitt ord. Sjukhuset demonteras nu bit för bit. Sjukhuskämparna säger bittert att motstånd inte lönar sig. Därför är ”törnmanismen” en större skada än att hålla tyst, och du gör en historisk insats om du bryter ovanan att hojta/glömma. När vi nu pratar vägfrågor: du har varvat upp kärran – lägg i en växel!

Under ”Kirunas heta vår” jobbade Gruvtolvan med stöd från välbesökta medlemsmöten för en 1-timmes regional politisk strejk mot social nedrustning. Ta vid där vi slutade – vi står bakom dig! Man kan inte vara alla till lags. Det skulle sätta fart på det ena och det andra, och det kan rädda liv på våra vägar och i våra sjukhussängar.

Jari Söyrinki

Kommunfullmäktige 27 maj – inga garantier, inga krav

På vårens sista fullmäktigemöte ställde vi från Knegarkampanjen en rad krav.

För det första, att kommunen inte ska besluta om detaljplanerna för det nya industriområdet i Merttainen, där LKAB ska öppna en gruva, innan Trafikverket har garanterat en förbifart för att inte vägen ska behöva stängas vid sprängningar.

För det andra, att Situation Kirunas annons som har krav och målsättningar för verkliga satsningar i Kiruna med bostäder för 30 000 innevånare, fullvärdigt sjukhus etc ska ersätta kommunledningens till intet förpliktigande visionsdokument.

För det tredje, att kommunen ska skaffa sig garantier för att inte respiratorvården nedmonteras på Kiruna sjukhus så att intensiven verkligen blir kvar och informera fullmäktige och allmänheten om hur de agerar i ”samrådsgruppen om Kiruna sjukvård”..

Vad hände?

För det första, detaljplanen för Merttainens industriområde antogs utan garantier från Trafikverket.

För det andra, visionsdokumentet antogs.

För det tredje, inga bindande krav kommer att ställas av kommunen så att landstinget inte kan montera ned respiratorvården. Kommunledningen tänker inte heller ta ansvar inför fullmäktige och kirunaborna för sitt agerande i ”samrådsgruppen om Kiruna sjukvård” utan tänker fortsätta springa på deras möten utan att rapportera vidare vad som sagts där, så att Landstinget kan fortsätta att påstå att de har ”samråd med Kiruna Kommun”.

Back Camera

     

  Tommy Hjertberg, ledamot

Knegarkampanjen larmar kommunen! Skaffa garantier för intensivvården!

Anförande av insynspolitiker Annika Blomberg vid motionsbehandling i Kiruna Kommunstyrelse 22 april 2013.

”Innebörden i den här motionen är ett krav på att kommunen ska agera för att få garantier för att intensivvården blir kvar vid Kiruna Sjukhus. Landstinget har ju lovat att intensiven ska vara kvar till långt in på 2020-talet så varför gå fram med ett sådant här krav nu? Jo det kommer sig av att personalen har larmat om att respiratorsverksamheten är hotad. Sen i januari så pågår det diskussioner om att flytta respiratorspatienterna till Gällivare ”på grund av kompetensbrist” i Kiruna. Enligt personalen så öppnar detta för en ond spiral. Om man inte säkrar respiratorvården kommer hela intensivvården att börja gunga. Det kommer inte att finnas underlag för narkosläkare, intensivvårdspersonal kommer att förlora kompetensen att vårda svårt sjuka, rekryteringen blir ett problem. Argumentet att det skulle saknas kompetens drar igång larmklockor på sjukhuset eftersom, både inför stängningen av BB och av akutkirurgin, har det börjat på det viset. Först säger de att de saknar kompetens, sen börjar  nedskärningsförslag att komma och beslut att genomföras. Oavsett vad Kirunaborna eller kommunen har sagt.

Det var ett möte i Samrådsgruppen om sjukvården i Kiruna i februari och Gruvtolvan gick ut med en rapport från det mötet. Där framgår det att Landstinget medger att man diskuterar en flytt av respiratorspatienterna, trots att  man har lovat att upprätthålla intensivvården. I den rapporten visar det sig dessutom att Landstinget inte har någon planering för bemanningen inom respiratorvården. De berättade att de för tre veckor sen hade upptäckt att de saknade kompetens. Men personalen på sjukhuset kan ju berätta att ingenting har gjorts för att behålla de vidareutbildade sjuksköterskor man har haft, utan de har tvärtom uppmuntrats att söka sig därifrån.

Det är därför vi larmar! Vi larmar nu och kräver att kommunen ska skaffa sig tydliga garantier från Landstinget för att intensivvården ska upprätthållas. Det är livsfarligt att leva i Kiruna om det inte finns intensivvård.

Så kommer vi till den andra delen i motionen som handlar om Samrådsgruppen. Den har funnits sen 2005 och har startat på initiativ av LKAB och företagarna och kommunen har deltagit via representanter från Kommunstyrelsen. Detta kan man se på Samrådsgruppens hemsida, kommunen har varit med och skickat remissyttranden till Landstinget och man går på deras möten.

Jag vill invända väldigt mycket mot uppfattningen som kommunalrådet Kristina Zakrison redogjorde för här tidigare, att man kan gå på sådana här möten utan att rapportera tillbaka. Kommunen är en politisk organisation som leds av förtroendevalda, det understryks ju allt som oftast. Det som politiskt ansvariga och förtroendevalda gör i olika samrådsorgan kring Kirunabornas behov, särskilt när det gäller sjukvården, måste kunna kontrolleras och följas upp. 

Vi har motionerat i den här frågan för vi vill larma om hoten mot intensivvården och vi anser att kommunens högsta beslutande församling måste kunna påverka hur kommunen agerar mot Landstinget när det gäller sjukvården.

Det viktigaste nu för Kirunaborna är att kommunen skaffar sig garantier för den fortsatta intensivvården och redovisar dessa för fullmäktige och för Kirunaborna. Tack för ordet!” 

Kommunledningen föreslog att motionen ska avslås när den behandlas i Kommunfullmäktige 27 maj.

Vill du lyssna på anförandet och debatten så finns det här