Rapport från Kommunfullmäktige

Denna månads kommunfullmäktige var ett utdraget tvådagarsmöte som bland annat behandlade budgeten för kommande år, fastställde arvoden för politikerna och där vi fick ny information om hur det går med stadsflytten.

Politikerarvoden
Moderaterna stod för det mest skandalösa agerandet då de röstade för att bibehålla sina dubbla arvoden. Vi har tidigare kritiserat detta hårt och för ett år sedan lovade Moderaternas ordförande Stefan Sydberg i NSD att detta skulle rättas till i år (artikeln kan läsas på NSD).

Vänsterpartiet tar också emot dubbla arvoden enligt det regelverk som kommunledningen drev igenom förra året, så de är lika giriga som Moderaterna, men till skillnad från Moderaterna så har de inte lovat att bättra sig.

Pengar och privilegier till politiker har korrumperat den svenska arbetarrörelsens traditionella partier, och det är därför som Knegarkampanjen har den principen att våra förtroendevalda endast får behålla ersättning för den inkomst som de går miste om för sina politiska uppdrag.

Budget
Budgeten för 2016 innehöll inga större överraskningar. Inga stora satningar, men inte heller några nedskärningar jämfört med tidigare år. Vi fick dock en rapport om att Kirunas befolkning minskar igen, hittills i år med 100 personer, så på längre sikt är det ekonomiska läget osäkert.

Centerpartiet fortsatte däremot sin tradition av att ställa ett budgetförslag som skulle innebära stora nedskärningar i den kommunala verksamheten. Redan 2018 så vill de spara 50 miljoner årligen. Argumentet för att det skulle vara möjligt var att tidningen Dagens Samhälle publicerat en undersökning som visar att Kirunas grundskola och äldreomsorg är betydligt dyrare än landet i genomsnitt.

Vi tror också att många saker kan göras på ett bättre sätt, men vår utgångspunkt är inte att spara pengar utan att förbättra villkoren för anställda och brukare. Med större inflytande från personalen så tror vi att resurserna skulle kunna användas effektivare, men moroten för att effektivisera måste vara att man ser förbättringar av arbetsmiljön och -villkoren och inte ett sparbeting från politiken.

Stadsflytt
Informationen om stadsflytten handlade mest om att arbetet med stadshuset har påbörjats. Men vi fick också se nya tidsplaner för olika byggnader, och där visade det sig att tidsplanerna förskjutits med ytterligare 1-2 år för det mesta förutom stadshuset.

Vår linje har hela tiden varit att det måste byggas bostäder och samhällsservice först. Ett stadshus är ingen attraktionspunkt för någon annan än politiker och kommuntjänstemän.

Budgeten sätts för Kiruna kommun

1-2 september så deltog samtliga partier i kommunfullmäktige vid budgetberedning på stadshuset. Budget-beredningen är ett möte där kommuntjänstemännen ger politikerna information om de ekonomiska förutsättningarna för kommande års budget.

Kiruna har alltid fått stora statsbidrag, men på grund av att inkomsterna i Kiruna är högre än genomsnittet så gör staten allt större avdrag för inkomstutjämning. 2016 får Kiruna ungefär 45 miljoner netto i statsbidrag. 2017 beräknas den summan bli 34 miljoner. Skatteintäkterna (inklusive fastighetsavgift) beräknas bli 1,39 miljarder 2016, så de sammanlagda intäkterna beräknas bli 1,43 miljarder.

Denna beräkning grundar sig på att befolkningen ökar med 60 personer per år. Men det är ett statistiskt antagande som grundas på de senaste årens utveckling och som inte tar någon hänsyn till lågkonjunkturen inom gruvindustrin. Eftersom lönesänkningar (vilket utebliven bonus, minskad övertid, etc. i praktiken är ur skattesynpunkt) inte heller tas med i beräkningen så finns en stor osäkerhet gällande kommunens intäkter.

Det som är desto säkrare är kommunens utgifter. Med löpande drift av befintlig verksamhet så blir det mellan 19 och 27 miljoner (beroende på bl.a. hur riksdagen beslutar om statsbidragen) över till nyinvesteringar och utvidgning av driften.

Mot dessa 19-27 miljoner i nya intäkter så står 77 miljoner i äskanden från de olika nämnderna. Av dessa så står skola och barnomsorg för 48 miljoner och där är samtliga krav motiverade med att de är tvingande på grund av lagar och avtal (främst p.g.a. stora barnkullar i barnomsorgen och lågstadiet).

På rak fråga så svarade tjänstemännen att det enda sättet att klara budgeten för Kultur- och utbildningsnämnden vore att genomföra omstruktureringen som skulle innebära nedläggning av byskolorna. Det verkar alltså som att kommunledningen kommer att gå fram med nedskärningar nästkommande år. Beslut om budgeten fattas på kommunfullmäktige 23-24 november.

Nej till skolreformen – organisera aktiviteten!

100-150 personer samlades idag på Kupoltorget i Kiruna för att demonstrera mot förslaget på en skolreform för kommunen, som på kort sikt innebär färre årsklasser i flera skolor och på lång sikt koncentrering av eleverna till tre skolor i staden och bara ett fåtal på landsbygden.

De som har utmärkt sig i organisation och initiativförmåga hittills är föräldragrupperna i byarna Övre Soppero, Svappavaara och Jukkasjärvi – som alla riskerar att stå utan skolor inom några år. Men även kirunaborna har visat skärpa på de informationsmöten som tjänstemän och ansvariga politiker har hållit.

11198933_10152722512036459_43442104_nUtredningen bakom den så kallade Skolstruktur 2.0 har visat stora brister. Trots det har Roger Suup, socialdemokratisk ordförande för kultur- och utbildningsnämnden, insisterat på att beslut ska fattas i nämnden istället för kommunstyrelse och kommunfullmäktige kanske så tidigt som 21 maj. Detta har Knegarkampanjen Kirunas förtroendevalda vänt sig emot, bland annat i en intervju i Norrländska Socialdemokraten 24 april där insynspolitikern Jari Söyrinki beskriver det som ”klassisk toppstyrning”.

Knegarkampanjen Kiruna stödjer föräldraföreningarna och förslaget att istället börja med en rekryteringsplan för lärare. Vi kommer att publicera den motrapport som Jukkasrådet inom kort offentliggör som i detalj kritiserar utredningen bakom Skolstruktur 11198424_10152722521586459_2069860978_n2.0. Men vi anser också att det krävs långsiktig organisering för att aktiviteten inte ska avta, vilket kommer att lämna byarna och eleverna försvarslösa mot nya angrepp.

Föräldra- och byaföreningarna har ett utmärkt tillfälle att organisera sig arbetardemokratiskt, samla upp medlemmarnas alla frågor (inte bara skolrelaterade), göra det fritt för medlemmarna att löpande välja och välja bort förtroendevalda samt knyta sig till Kirunas stora arbetarkollektiv.

Vi kommer inom kort att publicera en artikel om hur ett sådant arbete går till rent praktiskt. Men det vi vet från tidigare erfarenheter av att bygga politiska rörelser i Kiruna, är att de snabbt går vilse och passiviseras om de inte slår vakt om sitt oberoende från partier samt ökar sin egen organisationsgrad. Det har tidigare skol- och sjukhusstrider lärt oss.

Dagens demonstration var ett steg framåt men det mesta återstår. Så länge det inte finns organiserade motmakter är det en tidsfråga innan politiker och andra makthavare får sin vilja igenom ändå, och med den insikten jobbar Knegarkampanjen Kiruna framåt.

Första fullmäktige i Kiruna: ”En svartfot som ordförande”

 

På det första fullmäktigemötet med nyvalda politiker drev Knegarkampanjens Tommy Hjertberg två frågor med kraft: att Kiruna kommun inte ska använda skattemedel för att erbjuda kreditgarantier åt företag, och att kommunens finanspolicy inte ska tillåta spekulation.

Kreditgarantiföreningen Norr Ekonomisk Förening begärde drygt 200 000 kronor från Kiruna kommun för att ”skapa en stark kapitalbas” och använda den som borgen för lån från småföretag. Tommy argumenterade mot detta och kritiserade kommunledningen.

– Det finns skriande behov i Kiruna och företagen ska stå på egna ben. Kommunen har sedan länge slutat borga för enskilda personers lån men fortsätter göra det för företag, det är inte rätt.

När det gällde revidering av finanspolicyn föreslog kommunstyrelsen en ändring som gjorde att finansiella tillgångar kan användas för spekulation, vilket var förbjudet i de gamla riktlinjerna. Tommy drev linjen att förbudet måste finnas kvar. Vänsterpartiet, som först försvarade alla placeringar med god avkastning, ställde sig sedan bakom Tommys linje och Knegarkampanjens tilläggsyttrande antogs.

I kommunfullmäktige används mycket av tiden till ”gnabb” mellan blocken och de flesta ledamöter sitter helt tysta. Allvaret och ansvaret som utslitna undersköterskor och arbetslösa ungdomar kräver från politiska ledare finns inte.

– Vårt beslut att stå utanför ”blocken” är helt riktigt. Feministiskt initiativ som gått in i kommunledning står nu tysta bakom högerpolitiken. Vi är oberoende i fullmäktige eftersom våra uppdragsgivare finns på arbetsplatserna och bostadsområdena och inte i något kommunkansli, säger Tommy.

Men bomben på detta möte var ändå att Ann-Kristin Nilsson blev fullmäktiges ordförande. Det är samma Nilsson som röstade för nedläggning av akutkirurgin på Kiruna sjukhus i landstinget, och förra året spred anonyma flygblad om Knegarkampanjen på LKAB:s industriområde. Jari Söyrinki, knegarnas insynspolitiker i kommunstyrelsen, tyckte så här:

– Det är en provokation mot kirunaborna och något ännu värre mot gruvarbetarna. Socialdemokraterna belönar Nilsson för hennes insatser i partiet och skiter i vad kirunaborna tycker, men för oss är hon en svartfot.

Knegarkampanjen ser fram emot fyra nya år av politik – men vi tänker flytta den politiska makten till befolkningen och hålla en sund distans till politikerklubben. Den nya kommunledningen har redan anmält stora besparingar och vi kommer att informera och mobilisera väljarna mot varje försämring av standard.

Arktiska Rådet döljer det oljeindustriella komplexet

Arktiska Rådets toppmöte i Kiruna Stadshus den 15 maj var en välregisserad föreställning som nästan lyckades med målsättningen att dölja vad det handlade om – att den pågående uttömningen av olje- och gasreserverna kräver överstatliga ”råd” som löser upp nationella gränshinder och tar beslut som invånarna sedan inte kan utkräva ansvar för. Det krävs helt enkelt regionala uppgörelser och avtal, för att ”Big Oil” ska kunna operera ostört och dela upp fyndigheterna mellan sig. Fem av världens sex största och 17 av världens 50 största företag är oljebolag enligt Fortune Global 2012.

Skärmavbild 2013-05-26 kl. 20.21.39Att Kirunamötets ordförande Carl Bildt samma dag på DN Debatt påstod att frågan om oljeutvinningen ägs av de enskilda länderna, var en dimridå för att dölja rådets samhörighet med det oljeindustriella komplexet. Slutdeklarationen slår fast, inlindat i fraser om klimathotet som inte förpliktigar till något, att det är ”business” som är nyckeln till Arktisk utveckling och att man har beslutat att öppna ett särskilt företagarforum för Arktis.

Följdriktigt slöts Arktiska Rådets första juridiskt bindande avtal, om hur man ska hantera oljeutsläpp, i Kiruna. Detta trots att  forskaren Annika E Nilsson, knuten till rådet, rakt ut har sagt i Arctic Year Book 2012 att avtalet riskerar att legitimera fortsatt oljeutvinning. Hon menar att fokus ligger på en ”global kapplöpning på allt knappare resurser” och är påtagligt bekymrad.

I Arktis finns 20% av världens hittills okända reserver som, trots svårtillgängligheten, blir alltmer intressanta ju längre uttömningen pågår. Det är inte bara så att världens största bolag är oljebolag utan enligt erkända experter, t ex Rifkin som har skrivit The Hydrogen Economy är alla de mest lönsamma bolagen på ett eller annat sätt involverade i oljehanteringen.

Man måste tala om detta som ett oljeindustriellt komplex eftersom oljehushållningen utgör axel för praktiskt taget hela planetens ämnesomsättning. Olja är världens största enskilda näringsgren, från prospektering till distributionsledet, större än rustningar och droger men också helt livsavgörande för det internationella transportväsendet, för livsmedelsproduktionen, för varaktiga produktions- och konsumtionsmedel, och för nivån på konfektions- och heminredningsstandarden. Oljan är vår tids standardvara som genomsyrar alla andra varor eftersom den är basen för en uppsjö av tillsatser i alla led av produktionen. Från diskmedel till asfalt lever vi i en oljedrogad värld.

I takt med att alltfler konventionella oljefält töms ut skruvas jakten upp på okonventionell olja – skiffer, tungsandsolja, arktis – som blir alltmer intressant oavsett hur dyrt och krävande det är att ta upp den. Att utvinna okonventionell olja kräver till exempel många gånger mer energi än vad oljan innehåller i sig själv. Enligt fd oljindustrigeologen Jeremy Leggett som skrivit Till sista droppen så krävs otroliga mängder vatten och det har till och med gjorts överväganden att bygga ut kärnkraft för att kunna försörja utvinning av okonventiell olja. Sådana investeringar drar åt sig alltmer av jordens resurser. Legget hänvisar till finansinstitutet Goldman Sachs som räknat ut att det krävs alltmer investeringar för att bara upprätthålla befintlig produktionsnivå.

oil_product_2030

Fördelningen av oljeproduktionen fram till 2030 enligt World Energy Outlook 2008

Vi befinner oss alltså på ett sluttande plan där oljeberoendet driver fram rovdrift i hela världsekonomin med avindustrialisering i andra sektorer, social nedrustning och krig.

Det är därför djupt otillräckligt att enbart fokusera på oljeindustrins miljöförstörande effekter, klimatförändringarna och folkgruppers rättigheter i oljerika områden. Att ge vanliga konsumenter vid kyldiskarna på COOP och ICA dåligt samvete för miljöförstöringen är också en återvändsgränd. Det är hela detta globala oljeindustriella komplex som måste fasas ut genom en storskalig energiomställning. Motståndarna till detta är de oljeimpregnerade storbolagen tillsammans med finansbolag och regeringar som springer deras ärenden. För att inte tala om de militära styrkorna.

Denna insikt flyttar över frågan till arbetarrörelsen som måste renoveras och bygga en rörelse som kräver storskalig energiomställning och tar fram planer för hur detta kan gå till. Det räcker inte att som lobbyorganisationen Greenpeace kräva stopp för oljeborrning i Arktis av miljöskäl. Nej, det är hela energistandarden som måste skiftas för att inte samhället på sikt ska slås ut totalt.

I ljuset av detta är inställningen hos socialdemokrater som kommunalrådet i Kiruna, Kristina Zakrisson, cynisk och djupt främmande för arbetarrörelsens intressen. Hon tackade Carl Bildt för mötet för att det kan komma att gynna turismen. Detta är inget annat än en fjäskande piruett i dödsdansen med planetens framtid. Vänsterpartiet är inte så mycket bättre. Deras potentater i Stockholm kritiserade Arktiska Rådet samtidigt som den lokala partiföreningen i Kiruna, som samregerar i kommunen med socialdemokraterna, klädsamt höll tyst medan utrikesministrarna höll hov i det egna Stadshuset. Till detta bör man lägga tystnaden från Samelistu  samtidigt som samiska organisationer protesterade mot mötet utanför stadshuset.

En renoverad arbetarrörelse på vanliga knegares villkor har som en av sina främsta uppgifter att ställa kampen mot det oljeindustriella komplexet i centrum och börja ta fram planer för en global energiomställning. Osjälviska miljöaktivister har allt att vinna på att ansluta sig till detta. Nej till Arktisk olja!

no arctic oil kiruna

Annika Blomberg