Öppet brev till Tomas Nilsson – gruvis till gruvis

[Skickad till NSD:s debattsida]

Heder åt dig som ryter till om väg E10! De tragiska olyckor som skett på sistone hade kunnat undvikas, precis som de flesta arbetsplatsolyckor. Därför är det så viktigt att nu gå från ord till handling.

Vi vet att infrastrukturen är eftersatt och att statens förhållande till Malmfälten (oavsett regering) har varit som att mjölka en kassako. Vi behöver bygga ut Malmbanan till dubbelspår med bättre driftsäkerhet. Ett brett bostadsprogram skulle också möta akuta behov. Samordning av gruvindustrin under fackligt överinseende gör det möjligt att kapa logistikkonstnader. Men vägen – den tar liv här och nu.

Jag skriver ett öppet brev till dig eftersom du är ordförande i IF Metalls avdelning 1, den organisation jag tillhör och varit förtroendevald i. Numera tillhör jag ”gruvoppositionen” men kan försäkra dig om vårt fulla stöd om du tar den här fajten. Från en gruvis till en annan vill jag dock varna för att leka med människors förhoppningar. När du sa ”nu kör vi” så reste sig Malmfälten. Nåja, nästan i alla fall. Vi längtar efter handlingskraft, något rejält i de här förbannade (ursäkta) stadsomvandlingarna, något som enar malmfältsborna. Vi är en rik gruvregion – med en sjunkande social standard.

Här i Kiruna har ”törnmanismen” (att hojta högt och sedan låta det rinna ut i sanden) en egen historia. Jag går inte in på det men kan nämna ett närmare exempel. Gruvtolvan var på tårna när landstinget började avveckla Kiruna sjukhus. Våra modiga skyddsombud satte ett kort skyddsstopp på gruvan som markering: vi krävde ett sjukhus som kunde ta emot skadade arbetare och ge dem akutvård.

Tunga förtroendevalda hotade därefter att stänga ner gruvan helt om landstinget fortsatte enligt plan. Det inspirerade kirunaborna som väntat på att någon skulle uttala det rätta allvaret. Tillsammans med sjukhuspersonalen fyllde vi mötessalarna och våren 2011 hölls den största demonstration i Kiruna sedan gruvstrejken 1969.

Tusentals människor var redo. Men när Kent Ögren drev igenom sin plan så var plötsligt ingen man av sitt ord. Sjukhuset demonteras nu bit för bit. Sjukhuskämparna säger bittert att motstånd inte lönar sig. Därför är ”törnmanismen” en större skada än att hålla tyst, och du gör en historisk insats om du bryter ovanan att hojta/glömma. När vi nu pratar vägfrågor: du har varvat upp kärran – lägg i en växel!

Under ”Kirunas heta vår” jobbade Gruvtolvan med stöd från välbesökta medlemsmöten för en 1-timmes regional politisk strejk mot social nedrustning. Ta vid där vi slutade – vi står bakom dig! Man kan inte vara alla till lags. Det skulle sätta fart på det ena och det andra, och det kan rädda liv på våra vägar och i våra sjukhussängar.

Jari Söyrinki

Insändare: Fackliga vänsterpartister ger medlemmarnas pengar åt (s)

Insänt till NSD

5 december skrev NSD om att IF Metall Malmfälten beslutat att öka anslagen till ”facklig-politisk samverkan” från 200 000 per år till 800 000. Jag var en av dem som argumenterade emot detta på representantskapet.

Jag röstade nej till att summan skulle höjas och jag föreslog att pengarna inte skulle reserveras för Socialdemokraterna utan användas för att driva medlemmarnas intressen i valet utan att ta ställning för något enskilt parti.

Det är kanske inte förvånande att socialdemokraterna på mötet ville att pengarna skulle gå till deras parti, men även vänsterpartister, bland annat (v):s fd. viceordförande i Kiruna, röstade för att pengarna enbart ska gå till Socialdemokraterna. Detta är alltså fackliga vänsterpartisters politik för valåret 2014 – att ge medlemmarnas pengar till Socialdemokraterna.

Erfarenheten visar att (s) sannolikt kommer att fortsätta den borgerliga politiken, bara lite mindre aggressivt än alliansregeringen. Därför gynnar det inte medlemmarna att överlämna pengar och avlönade valarbetare utan att ha ett självständigt program för vad som ska hända efter valdagen.

Samtidigt som man beslutade detta så minskades pengarna till arbetsmiljögruppen med 92 % – från 245 000 till 19 300. På min direkta fråga så svarade styrelsen att man inte kommer hinna använda mer. Är det försvarbart att som avdelningsstyrelse för över 6000 medlemmar säga att man inte hinner med arbetsmiljön för att det är valår?

Det är bra att facket engagerar sig i politiken. Men medlemmarnas pengar ska inte gå till enskilda partier, och engagemanget får inte innebära kompromisser med medlemmarnas säkerhet och hälsa. Så är det bara!

Tommy Hjertberg