”Sovskandalen” i Malmberget: intervju med en gruvarbetare

Knegarkampanjerna är arbetardemokratiska organisationer. Det betyder att vi alltid ger företräde åt arbetare: vi samlar och sätter arbetare i rörelse, ger råd och röst åt varandra.

Därför publicerar vi den här intervjun med en arbetare som nyligen fick lämna sin anställning på LKAB. Ett vilorum hade påträffats i LKAB:s gruva i Malmberget och media kallade det för en ”sovskandal”. Sociala medier exploderade med hat och hån.

Rapporteringen om ”sovskandalen” baserades enbart på information från gruvbolaget. Se bland annat Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Nordnytt och Sveriges radio. Inte en enda arbetare får ge sin version.

I den här intervjun tonar en annan berättelse fram – en som media aldrig var intresserad av. Med hänsyn till de berördas oro för repressalier publiceras inga namn eller personliga uppgift

”LKAB monterade en åtelkamera i verkstaden”

Vad är det för dolt sovrum som media skriver om?

– I den gamla verkstan på 815-nivån fanns det en bänk bakom våra ombytesskåp. Alla har vetat om den. Även chefer. Sedan flyttade vi ner till 1250-nivån som är den nya huvudnivån. I den nya verkstan har vi varit cirka 2 år nu och det blev en bänk, precis som i förra.

Kan du beskriva det närmare?

– I verkstan har vi en rad med skåp. Där vi har ombyte ifall det skulle behövas och verktyg. Vid skåpraden fanns det ett litet hålrum och där ställdes bänken. Men det ser inte snyggt ut, så ett trasigt skåp ställdes framför hålrummet. Det ser bättre ut helt enkelt. Det är många med småbarn som jobbar här och någon har vilat när de kört dubbla skift, fått för lite sömn eller kommit smårisiga till jobbet. Inget som missbrukats.

Tillhandahåller inte företaget något vilorum?

– Jo, det finns ovan jord men det är 30 minuter bort med bil. Det är inte rimligt om man får migrän till exempel. När vi för två år sedan påtalade att det inte fanns något vilorum så fick vi till svar av en chef, och det här minns jag ordagrant: ”Känner man sig så dålig att man måste vila så ska man åka till hälsovården, där det finns sängar och även tabletter.” Så om man får migrän och inte kan köra bilen själv, ska man då ta med en arbetskompis och ställa produktionen? Det är inte rimligt.

Använder inte de anställda företagets vilorum?

– Det tror jag inte, det vågar man inte. Absolut inte nu. Det ser illa ut bara att vila på kontorsstolen. Det är därför folk har gått och ”gömt” sig och vilat en halvtimma på maten och i skiftskarven istället för att ligga öppet och skämma ut sig. ”Jag går och vilar en stund, ring om det kommer in någonting”, har jag sagt till kollegan. Det har vi gjort när vi har rast. Produktionsmässigt har vi skött det snyggt, jobbet har aldrig blivit lidande. På de flesta arbetsplatser i gruvan finns det någon slags brits på arbetsplatsen, men här finns det bara stolar. Inte en enda bäddjävel och det är en stor huvudnivå.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?

– Vi jobbar runt 15 personer under dagarna. Vi har olika skiftformer så vi är mindre personal på helgen. Vi har jobbat dubbla skift på helger för att hinna med. En vanlig dag är att dricka kaffe, skruva, kaffe, skruva, äta, skruva, hem.

Hur började det här som media kallar ”sovskandal”?

– Vi var fyra stycken från olika skift som blev inkallade en och en till möte med vår sektionschef tisdag 22 mars. Han hade bilder på skåpraden där vi har våra privata skåp i verkstaden. Det såg ut som om bilderna var från en åtelkamera*, och så ville han att vi skulle erkänna att vi vilat på jobbet. Vilket vi alla erkände, det har alla gjort. Vi är ju ändå människor och inga maskiner. Det är många småbarnsföräldrar som jobbar på arbetsplatsen.

Vad hände sedan?

– De lovade att straffet skulle komma på onsdag veckan efter. Men då tog de in oss en och en igen och skällde istället ut oss och sa hur jävla dumma vi var. LKAB har verkligen inte skött det här snyggt. Två sade upp sig och på skärtorsdagen kom domen till de andra två, att de skulle få kicken. Vilken present lagom till påsken.

Vem satte upp kameran?

– Sektionschefen vill inte säga vem det är, och vi vet inte hur länge den har suttit uppe heller. Han sa att han fått tips om en bänk. Det är han som visat oss bilderna. På filmen syns inte bänken, däremot i princip hela skåpraden där vi har privata grejer. Tänk om någon tjej har fått olja på sig och bytt tröja och det fastnat på film? Det känns integritetskränkande, jag vet inte ens om det är lagligt.

Hur tycker du att LKAB skulle ha agerat?

– För det första skulle en personalchef ha tagit det här. Varför ska en sektionschef ta det, som inte har någonting med personalen att göra? Sen tycker jag personalchefen borde ha kallat in folk direkt och haft ett möte, påtalat att det finns en bänk här och om någon ligger där så blir det varning, och hjälper inte det så sparken. Men ingen har fått varning eller liknande. De borde absolut inte låta folk fullfölja ”brott” och sen sätta dit dem. Det är att jävlas med folk.

Menar du att det är svagt ledarskap?

– Det är så jävla ruttet att de är så jävla… Det känns så jävla korrupt. Sektionschefen har sitt kontor ovanför vårt fikarum. Men han beblandar sig aldrig med fotfolket, han har varit in två gånger i fikarummet på mina år.

Hur är stämningen på jobbet efter det här?

– På verkstaden på 1250 mår folk psykiskt dåligt på riktigt. De är rädda för mikrofoner, rädda för kameror och rädda att prata i sina privata telefoner eftersom de går på LKAB:s nät. Folk funderar på om en tjej måste byta tröja, fastnar hon på någon dold kamera då? Så stämningen är verkligen i botten. Några har sökt nytt jobb efter det som hänt. Vi är ju människor och inga maskiner, man kan vara trött en dag och vi har alltid jobbat flitigt. Sektionschefen gör sig av med nästan 30 års arbetserfarenhet bara sådär. Det känns som de inte ser något människovärde i oss som jobbar, så alla mår verkligen psykiskt dåligt nu.

Tror du att ditt fall har med spartiderna att göra?

– När de har gått ut så mycket i media med vårt fall så känns det som att de förbereder sig för att sparka folk. De har blåst ut en version om att LKAB-gubbar bara ligger och sover. Det sägs att under kvartal två ska det börjas varslas. Jag vet att LKAB har tagit in entrepenörer istället för oss. Hur kan det vara acceptabelt under spartider, då en entreprenör är mycket dyrare än oss och inte alls har lika många års erfarenhet?

* Åtelkameror används vid jakt och aktiveras av rörelsedetektor

Tala klarspråk om LKAB och Moström

LKAB har en ny verkställande direktör som heter Jan Moström och närmast kommer från Boliden AB. Hans företrädare Lars-Eric Aaro sparkades under dramatiska former i maj. Styrelseordföranden Sten Jakobsson sa då att bolaget behövde ett tuffare ledarskap, att det handlade om ”kostnadseffektivitet, produktivitet och djup gruvkunskap”. Han menade att LKAB blivit ”rund över magen” och att tiden hade kommit för ”att ’karva’ i det överflödiga fettet.”

Den som ska karva heter alltså Jan Moström, som snabbt fick smeknamnet ”slaktaren” av media. Gruvarbetarna undrade vad Jakobsson egentligen menade: var fanns det överflödiga fettet, vilka skulle karvas bort?

I februari meddelade LKAB att 400 anställda skulle få gå. Förhandlingar inleddes och till en början trodde alla att tjänstemännen skulle drabbas hårdast. Under rekordåren har ett redan byråkratiskt bolag svällt upp av ytterligare projekt och arbetsgrupper, skiftgående arbetsledare och ”experter” som satt sig över arbetslagen. Men när förhandlingarna med tjänstemannafacken avslutades menar källor att frivilliga uppsägningar, förtidspensioneringar och vakanser som dras ur bemanningsplanen uppgår till 200 tjänstemän. Det verkar alltså som att återstående 200 ska tas från kollektivet.

Redan nu har rejäla besparingar gjorts och kollektiv personal minskats utan att några varsel lagts. Det finns färre visstidsanställda, och LKAB låter på många håll bli att tillsätta vakanser efter pensioneringar och andra så kallade ”naturliga avgångar”. Den egna personalen utför i större utsträckning sådana jobb som tidigare köptes av entreprenörer. Men det verkar inte räcka.

I decembernumret av LKAB Framtid, ett av bolagets många ”informationsblad”, står det att läsa att man bedömer det som möjligt att göra resterande personalminskningar genom avslutade visstidsanställningar. Men går det att lita på? Behövs dessutom inte de visstidsanställda i produktionen? Dessa arbetare som ofta är ungdomar och har en större andel kvinnor än kollektivet som helhet är i stort sett försvarslösa. De behandlas som buffert eller ”stötdämpare” av både bolaget och fackföreningen.

En som verkar tro på det nya ledarskapet är Gruv 12:ans ordförande Jan Thelin. Apropå den nye vd:n säger Thelin till NSD att ”det här att han kallas slaktaren från Boliden, det kanske blir så att han blir räddaren från Boliden i slutändan”.

Det är snabba växlingar. För bara ett år sedan skulle arbetarna lita på Aaro och hans följe, nu uppmanas de att fästa tilliten till Moström. Men varför skulle arbetarna göra det? Ser man på några stora fakta verkar det uppenbart att ett stålbad planeras, som inte begränsas till 400 anställningar och fler jobb i egen regi. Den så kallade pelletspremien* kan inte väga upp ett fortsatt prisfall på järnmalm.

Den nya bolagsledningen har uppdraget att pressa produktionskostnaderna, den saken har styrelsen varit väldigt tydlig med. Moström behöver lägga fram ett åtgärdspaket som vässar bolaget i priskriget och dessutom skapar reserver i form av likvida medel.

Bolagskassan kan öka om man ger återbud till kommunen om stadsflytten, och framöver minskar sina kostnader för att återuppbygga det som rivs i Kiruna och Malmberget. Redan den förra bolagsledningen anmälde att man ville göra detta. Ett annat sätt att öka reserverna är utförsäljning av andelar, dotterbolag eller anläggningar – alltså delvisa privatiseringar. Men varken minskat utflöde till stadsflytten eller större inflöde genom utförsäljning ger några långsiktigt hållbara effekter.

Därför kommer den nya bolagsledningen att behöva omstrukturera produktionen och försöka ställa kollektivet inför avsevärt hårdare villkor. De flesta prognoser spår ett fortsatt prisfall – allt från 10 till 30 procent under kommande år – och i det perspektivet kommer Moström helt klart att göra sig till slaktare.

Det är fullt rimligt att fråga sig om vi får se uppsägningar, lönepress och ökat arbetstempo, permitteringar eller korttidsvecka relaterat till svängningar i efterfrågan, entreprenörer som konkurrerar med punktinsatser, mindre satsningar på arbetsmiljö och ännu längre fram kanske långtidsarbetslösa på timvikariat. Vi ser inga tecken på att den nya officerskåren tänker långsiktig med gruvdriften. Tvärtom luktar det kortsiktig lönsamhet om de uttalanden som gjorts hittills – en inriktning som kolliderar med behoven hos både arbetarna och Malmfältens invånare.

Gruvarbetarna och Malmfältens invånare behöver en långsiktig och ansvarsfull gruvbrytning. I kollektivet finns kunskaperna för att kunna genomföra effektiva kostnadsminskningar, men också viljan att under lågkonjunktur investera i gruvor och anläggningar för att senare möta upp stigande järnmalmspriser med ökade produktionsvolymer. Men detta ansvarstagande är omöjligt så länge bolagsledningens avsikter mörkas och fackbasar inte ens ställer de mest grundläggande frågorna.

Gruv 12:ans medlemsmöte har bjudit in Moström till nästkommande träff för att få information direkt från källan. Men innan dess borde klubbstyrelsen besöka samtliga arbetsplatser med anonyma enkäter: vad vill och behöver medlemmarna få veta? Den situation som varit i framväxande under ett år kan vända upp och ner på LKAB och Malmfälten, och medlemmarna behöver förberedas på det som väntar.

 

* LKAB producerar en långt förädlad järnmalmsprodukt som kallas pellets, vilket har gett bolaget en konkurrensfördel i leveranserna till stålproducenterna.

Gruvan talar ut

Knegarkampanjen Kiruna har öppnat ett hjälpkontor för gruvarbetare med hotade anställningar. Dit kan man vända sig för att få veta mer om sina rättigheter, eller råd om hur man driver sina frågor och organiserar sig på bästa sätt.

En annan del av hjälpkontorets verksamhet är att skapa opinion. Det gör vi genom att upplysa allmänheten om villkoren som många jobbar under i gruvindustrin. Vi återger berättelser från i första hand visstidare, vikarier och entreprenörsanställda som publiceras anonymt under rubriken Gruvan talar ut.

Medias bild av gruvarbetare är ofta färgad av fördomar eller helt uppbyggd på gruvbolagens information – som ibland är komiskt ensidig. Under rubriken Gruvan talar ut vill vi ge röst åt dem som inte kan tala av rädsla för att diskrimineras.

Har du något att berätta? Dela med dig eller tipsa dina vänner genom att

  • Besöka hjälpkontoret på Adolf Hedinsvägen 35 tisdagar och torsdagar 15-18
  • Mejla oss på knegarkampanjen@gmail.com
  • Ringa oss på 073-8255589