INSÄNT: Welcome to Grexico!

Från Arbetsgruppen för en fri socialistisk arbetarförening har Knegarkampanjen tillsänts en pamflett angående krisen i Grekland och framtidsutsikterna med förfrågan om publicering.

Här dras slutsatserna att Grekland ser sin framtid i Mexikos plats inom NAFTA, som ett transitland för globalkapitalet med slavliknande arbetsvillkor, arbetskraftsexport och fäste för organiserad brottslighet och totalt samhällsförfall.
Här gås även igenom den politiska innebörden av SYRIZAs valseger i januari, folkomröstningen 5 juli och u-svängen efter det.
Vi anser att detta material har sin berättigade plats i arbetarrörelsens diskussion om läget i Europa, ledarskapstomrummet och de vänsterpopulistiska rörelserna i södra Europa och vad som kan göras åt det, och upplåter därför bloggen för dess publicering.

Läs direkt eller ladda ned texten här.

Greklands folkomröstning: rösta blankt eller bojkotta

I åtta år har grekerna levt under svåra villkor, och så kommer det förbli en lång tid oavsett politiska vägval. Grekland måste göra uppoffringar eftersom industriella investeringar hållits tillbaka, ekonomin varit byråkratiskt misskött och de senaste åren tvingats genomgå en chockterapi i regi av EU, ECB och IMF (den så kallade Trojkan).

Trojkans mål: ett eget Mexiko

Trojkan är på väg att driva ner landet i avgrunden. Arbetslöshetssiffrorna slår hela tiden nya rekord och utvandringsvågen av den utbildade ungdomen pågår för fullt, medan sänkta reallöner, kontraktlösa villkor, oändliga arbetsdagar präglar livet för dem som har ett jobb. Fattigdom och barnarbete breder ut sig. Självmord och depressioner har enligt officiell statistik ökat med 35 respektive 270 procent sedan 2010.

Grekerna behöver verkligen göra uppoffringar, och alla partier som bygger sin politik på ”anti-nedskärningar” inser inte ekonomiska realiteter. Men uppoffringar för vad? Trojkans chockterapi innebär en anpassning till det internationella kapitalöverflödets behov och leder knappast mot en trygg och fri framtid. Grekland är på väg att bli ett förtryckt land med villkor som länder i Latinamerika, Asien och Afrika.

Trojkans mål är att omvandla Grekland till sitt eget Mexiko – en skuldkoloni med zoner av billig och nedpressad arbetskraft, utsmyckat med vackra stränder där mer lyckligt lottade européer kan göra av med sina semesterkassor. Bakom sig har Trojkan mäktiga institutioner och Europas rikaste länder.

PASOK, KKE, Syriza – var finns motståndet?

Men var finns motståndet som fick hela landet att skälva 2010-2012? Arbetarrörelsens ledningsparti PASOK har nästan upphört att existera. Efter sig har de lämnat fackliga tomma skal, apati och maktlöshet. Kommunistpartiet KKE vägrar göra något åt maktfrågan utan odlar ”sina” fackföreningar och sitt 5%-parti som en fackla i mörkret för ”socialismen-kommunismen”. Det vänsterpopulistiska Syriza, som sedan januari sitter vid regeringsmakten, har satsat allt på anti-nedskärning och ljuvliga vallöften. Men när det kommit till kritan har även denna regering blivit överens med det internationella kapitalets ombud.

Imorgon ska grekerna rösta om de godkänner Trojkans nya villkor för att ge landet krediter. Men vid det här laget är det tydligt att chockterapin inte haft avsedd effekt. Trojkan har redan misslyckats med det mesta och mer av samma medicin kommer inte att hjälpa. Folkomröstningar är per definition toppstyrda eftersom befolkningen får välja inom trånga ramar, som dessutom ritats av makten själv. Men vi hade uppmanat till en nej-röst om det fanns något alternativ i valet. Så är dessvärre inte fallet.

Även om Trojkans villkor avvisas så har Syriza redan accepterat det mesta. Premiärminister Alexis Tsipras skrev 30 juni ett brev till Jean-Claude Juncker, ordförande för EU-kommissionen, Mario Draghi, ordförande för Europeiska Centralbanken, och Christine Lagarde, direktör för Internationella Valutafonden (IMF). Där lovade han att mer eller mindre genomföra alla Trojkans reformer förutom de inom turistsektorn, som han ville skona från skattehöjningar.

Ska man dra det till sin spets så handlar folkomröstningen om skattesatsen på turistsektorn. Trojkans fortsatta chockterapi godkänns oavsett hur rösterna läggs, och därför uppmanar vi till en blankröst eller bojkott.

En väg bortom euro och drachmer

Maktstriden i Grekland kommer inte att avgöras i Atens parlamentsbyggnad eller Bryssels förhandlingsrum. Hade Knegarkampanjen en systerförening i Grekland hade vi gått gata upp och gata ned i Aten och Thessaloniki för att uppmana arbetare, serviceanställda och arbetslösa att:

– Engagera sina fack och intresseorganisationer eller bilda nya kommittéer för att freda sina kvarter och arbetsplatser mot den våldsamma reaktion som kan komma efter folkomröstningen.
– Samla alla områden som gör sig oberoende av Trojkan och Syriza-regeringen omkring en plattform som syftar till att utvisa Trojkan och alla som samarbetar med den.
– Ta initiativ till en arbetarnas nödkongress med direktvalda delegater och inbjudna arbetare från Europa, för att slå samman bankväsendet och underställa det ett investeringsmonopol, för en nyindustrialisering inriktad på energiomställning och effektivisering av jordbruket.
– Ta ställning för en anti-trojkaregering ur arbetarrörelsen, som verkställer en nödplan för Grekland och bygger en rörelse för att ersätta euron med en enhetsvaluta som avskaffar tyska privilegier.

Kör förbi Tsipras och utvisa trojkan!

Fem månader efter valsegern för grekiska SYRIZA har partiledningens linje för att både slakta grisen och äta den, dvs både stoppa åtstramningspolitiken och bevara euron samtidigt, kört på pumpen. Detta har skett samtidigt som man framställt lösningen på det grekiska samhälls-sammanbrottet som mera lån, istället för en nödplan för nyindustrialisering och social upprustning. Men skönmålningarna från de grekiska ministrarna om att ”alla” kommer att tjäna på ett avtal med ”trojkan” (EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och Internationella Valutafonden) flagnar snabbt. Den ekonomiska krisen har nu öppnat upp sig i en hastig politisk kris, i och med den utlysta folkomröstningen 5 juli.

SYRIZA bär ett stort eget ansvar för den nya politiska krisen eftersom de – istället för och utan att vända sig till den egna befolkningen med uppmaningar att organisera en uthållig kamp på arbetardemokratiska villkor, utan att ställa sig i spetsen för kampen för en nödplan med arbetarstyrda, målrelaterade och centraliserade investeringar i samhällsåteruppbyggnad och utan att vända sig till befolkningsbasen och de kampgrupper som bildats i södra Europa de senaste åren i Portugal, Spanien, Italien, Frankrike för en motmakt till ”trojkan” – ensamma satte igång att omförhandla diktaten från trojkan. Politiskt nakna och med befolkningsbasen passiviserad, har de åkt skytteltrafik till palats och parlament och ”förhandlat”, gjort mediautspel och twittrat.

Nu när det inte går längre så har SYRIZA-ledningen vaknat och de kallar in befolkningen till folkomröstning för att hjälpa dem i förhandlingarna. Men maktfrågan ställs inte i en folkomröstning utan bara enskildheter. SYRIZA-regeringen vill helt enkelt ha befolkningens hjälp att regera vidare när de inte längre klarar sig själva. Men det är en befolkning som inte fått ett enda politiskt mål att ta ställning till utan istället en självmotsägelse som går ut på att det är samma ”trojka” som försatt landet i sönderfall som ska rädda det. I folkomröstningen kommer grekerna som max att kunna ta ställning till moms- och besparingsnivåer, inte politikens mål.

På Kreta köar man för att ta ut sina löner och sparpengar.

På Kreta köar man för att ta ut sina löner och sparpengar.

Och vad är det preminärminister Tsipras har sagt till sina väljare och den grekiska befolkningen?

Tsipras tal till nationen 26e juni cirklade kring hans idé om europeisk demokrati. Han påstod att EU är demokratiskt samtidigt som han bad grekerna att rädda demokratin genom att rösta nej till EUs krav. Han vädjade också, i en öppen flirt med de högernationella,  till den grekiska nationalismen och uppmanade folk att bevara den grekiska värdigheten och den stolta historien. Han påstod också att ett avtal med trojkan har möjlighet att lösa den ekonomiska krisen och därmed skapa en framtid för alla europeer.

Detta är politiker-sammelsurium och verklighetsförfalskning. Oavsett hur mycket den europeiska ”vänstern” applåderar tiraderna om demokrati och nationalromantik är talet en verklighetsförfalskning. Att EU vare sig är demokratiskt eller bryr sig om Grekland bevisades samma dag när Tsipras finansminister inte fick vara med på eurogruppens möte längre efter folkomröstningsbeskedet.

Tsipras måste nu köras över och förbi, sanningen om krisen måste fram och en nödplan för Grekland presenteras. Den grekiska befolkningen kommer annars att offras i en allt snabbare spiral mot en botten som är ett socialt inbördeskrig.

Sanningen är att Grekland sedan länge är ett avindustrialiserat land som, till att börja med, behöver en nödplan för nyindustrialisering inriktad på energiomställning och jordbrukseffektivisering, banksammanslagning till ett investeringsmonopol för att rikta kreditflödena till arbetarledda inspektioner och investeringsmål, eurons nedmontering för hela EU och införandet av en enhetsvaluta utan devalveringseffekten för Tyskland, utvisning av ”trojkans” personal från alla förvaltningar, stopp för bolagiseringar av hamnar, flygfält, öar, skolor, sjukhus etc.

Detta kräver i sin tur att arbetare och arbetslösa ställs på fötter i en rörelse för att sätta detta i verket och därför sammansluts till föreningar, kommitteer, råd etc som förbereder en samhällelig nödkongress dit arbetardelegater från hela Europa inbjuds.

Utan detta finns inte de resurser som krävs för att stoppa åtstramningspolitiken. Utan detta fortsätter skuldcirkusen och beroendet av finansinstitutetens kapitalderivat, oavsett om man redan ställt in betalningarna på de gamla skulderna. Om SYRIZA ensidigt driver Grekland ut ur euron istället för att bekämpa euron som sådan, om SYRIZA fortsätter att begära mera lån istället för att utarbeta och leda kampen för en industrialiserande nödplan, så förändras ingenting. Istället driver de sig själva till självmordets rand som regeringsparti och tar landet med sig, som idag står skyddslöst mot angrepp från högerextrema och revanschistiska krafter bland Greklands jetset-kretsar och skeppsredarfamiljer.

Ledningsvakuum och polarisering i södra Europa

25 maj hölls regionalval i Spanien som är ett av de länder i EU som har drabbats värst av den ekonomiska systemchocken 2008 och dess konsekvenser. En skulduppumpad fastighetssektor kraschade och drog med sig hela ekonomin. Miljontals människor drevs ut i arbetslöshet och en vräkningsvåg genomdrevs av bostadslåntagarnas banker som gjorde hundratusentals spanjorer hemlösa. Det socialdemokratiska partiet PSOE hade regeringsmakten när krisen slog till och de verkställde massiva nedskärningspaket men drevs bort från makten 2012 och det konservativa Partido Popular (PP) kunde ta över. PP har fortsatt och fördjupat åtstramningspolitiken och arbetslösheten är fortfarande en av de högsta i Europa, byggsektorn står stilla, vräkningarna har fortsatt och fattigdomen har bitit sig fast. Till detta har kommit att Partido Popular avslöjats i en lång rad skandalösa korruptionsaffärer som visat hur makthavarna utan att skämmas skor sig.

Det har under krisåren vuxit fram en bred folklig proteströrelse mot politikerna och krispolitiken som samlats i ett löst sammansatt nätverk som kallas ”Los Indignados” (=de indignerade) och som har genomfört stora massdemonstrationer och vågor av torgockupationer. Inom ramen för Los Indignados finns också flera separata rörelser, bl a för dem som drabbats av vräkningsvågen.

stop desahucios

För rätten till bostad – Stoppa vräkningarna!

 

 

Los Indignados har dessvärre inte riktat in sig på att mobilisera arbetarklassen eller resa arbetarkrav utan har haft som uttalad målsättning att vända sig till ”hela folket” och har därigenom isolerat sig själva från arbetarklassen som är den mest samhällsförändrande kraften, när den väl sätter sig i rörelse, av dem alla.

Los Indignados har istället övergått till att bygga ett parlamentariskt parti av akademiker och ungdomar, Podemos, för att demokratisera den spanska parlamentariska politiken. Podemos blev först en samlingspunkt för missnöjet med PSOE och PP och krispolitiken och i EU-valet förra året tog de fem mandat i EU-parlamentet och var ett tag lika stora i opinionsmätningarna som PSOE och PP.

Podemos utger sig för att vara systerparti med grekiska SYRIZA men efter att den grekiska systern snabbt kompromissade bort det åtstramningsstopp efter valet i januari, har stödet för Podemos börjat falla i Spanien. När SYRIZA inte mobiliserade den grekiska befolkningen för att köra ut ”Trojkan” (EU, IMF, ECB) såg givetvis spanjorerna att de EU-kritiska fraserna hos Podemos aldrig skulle efterföljas av handling.

Regionalvalen i Spanien ansågs av många vara vikta för Podemos utskåpning av de etablerade partierna men så blev det inte riktigt. I stora städer som Barcelona och Madrid har Podemos-aktiva vunnit och kan komma att bli borgmästare, men det kräver förhandlingar med andra partier, inte minst sossarna i PSOE. Valsegrarna har dock inte skett i Podemos namn utan genom lokala valkoalitioner som Ahora Madrid, Barcelona Comú där även mindre borgarpartier ingått.

Den europeiska vänstern har jublat sig hesa efter valframgångarna i Madrid och Barcelona men sanningen är att tvåpartisystemet och korruptionen inte är utkörda i Spanien, att arbetarklassen fortfarande står utan politisk röst eftersom facken svansar efter PSOE och det gamla kommunistpartiet samtidigt som Podemos ambitioner inskränker sig till att demokratisera det befintliga systemet och inte ens erkänner att arbetarklassen finns. Podemos kommer med andra ord inte att stoppa den offentliga skuldsättningen, ställa ekonomin på fötter eller släppa fram knegare och arbetslösa att bestämma över något mer än idag. Både Grekland och Spanien behöver anti-trojka-regeringar, baserade på arbetarklassen, som slutar betala på statsskulderna så att resurserna kan frigöras, centraliseras och målrelateras för investeringar i samhällsåteruppbyggnad. Bara så kan den nedåtgående spiralen brytas och på det viset skulle de kunna ta täten även för oss andra i EU.

Grekland igen

Den grekiska SYRIZA-regeringen bestämde tillsammans med EU-kommissionen den 5 juni att skjuta fram betalningarna till Internationella Valutafonden till 30 juni. Det är mycket retoriskt skrammel nu från regerings- och trojkaföreträdare som alla vill få det att se ut som att de inte är överens och att de är jättearga. Men mycket talar för att det hela landar i en överenskommelse om ökad överstatlighet i EU för att klara euron och permanent nedskrivning av levnadsstandarden i Grekland. Det som kan hända då är regeringskris och en ny öppning för grekiska arbetare och maktlösa låginkomsttagare att rycka åt sig initiativet.

Turkiet nästa

I parlamentsvalet i Turkiet 7 juni ryckte ett vänsterliberalt och pro-kurdiskt parti fram och stal föreställningen från den ärkereaktionäre Erdogan och hans islamistparti. Samtidigt ryckte även högerextremerna fram och det turkiska politiska landskapet polariseras nu. Samtidigt pågår arbetarstrider och på andra sidan gränsen mot Syrien har kurdisk gerilla etablerat befriade zoner och håller Daesh (Islamiska Staten) stången. Även här finns med andra ord öppningar för arbetarledda framryckningar.

Skärmavbild 2015-06-09 kl. 16.24.21

Vild strejk i turkiska bilindustrin i maj i år

Allmän skuldavskrivning behövs. Om valet i Grekland.

Det råder eufori i den europeiska vänstern efter SYRIZAS valseger i Grekland medan borgerliga kommentatorer och politiker spyr galla över dem. Vad är det egentligen som har hänt?

För fem år sedan sprack en lånekarusell som den grekiska staten varit indragen i för att pumpa upp sitt budgetunderskott mer än vad EU-reglerna tillåter. Det var de stora finansdrakarna på Wall Street som hade ställt upp med den ena fantasifulla och lukrativa lösningen efter den andra. Regeringen som var ansvarig för karusellen leddes av Nea Demokratia, ett högerreaktionärt parti och de som var ansvariga när det sprack var socialdemokratiska PASOK.

Efter det här sjönk Greklands kreditvärdighet som en sten och de fick inte låna mera. Så finansinstituten på Wall Street kom tillbaka för att designa kraven från EU, Internationella Valutafonden och Europeiska Centralbanken, så att man skulle kunna låna ut till Grekland igen och hålla igång kreditflödet i Europa. Om den grekiska staten istället hade ställt in betalningarna hade det drabbat tyska och franska storbanker och då hade euron kunnat krascha.

Istället framställde man det som att den grekiska befolkningen levt över sina tillgångar och gjorde dem ansvariga. Den grekiska staten ställde mer eller mindre in betalningarna till den egna befolkningen för att fortsätta betala till det internationella bankväsendet och vara med i ”det internationella samfundet”.

Drakoniska sparpaket har genomdrivits sedan dess som har slaktat levnadsstandarden i landet och kastat ut hundratusentals greker i fattigdom. Många har nu lämnat landet.

I valet i söndags fick till slut PASOK och Nea Demokratia som drivit igenom allt detta på hemmaplan, släppa ifrån sig regeringsmakten till ett nytt ”vänster”projekt – SYRIZA – som har lovat att det nu ska vara slut på åtstramningarna och att den ”nationella värdigheten ska återupprättas”. Men saken är ju den att SYRIZA redan har gått med på att stanna inom EU-klubben och valutan. Partiledaren Tsipras har rest världen runt för att träffa centralbankschefer och finansdrakar och dagen efter valet slöt han en regeringskoalition med rasister och högernationalister.

Valsegern kan till stor del naturligtvis förklaras med att det grekiska folket har fått nog av fattigdom och misär, men de hade fått nog redan 2011 när PASOK-regeringen satte in kravallpolis mot demonstranter och tårgasade stora delar av centrala Aten. Det som har hänt sen dess är att stödet för PASOK mer eller mindre har utraderats och många korrupta politiker därifrån samlas nu i SYRIZA. Det är faktiskt en uppsjö av PASOK-parlamentariker som lägligt nog bytt partikostym. Sen förra valet har man följaktligen inte sett till SYRIZA i några av de grekiska folkrörelserna som upprätthåller livet i landet. Deras fana är helt borta från gatan och de har lämnat unga anarkister att ta striden med nazisterna i Gyllene Gryning som begår mord och andra hatbrott beskyddade av polisen.

SYRIZA är en parti med vänsterlutning som vuxit explosionsartat ur missnöjet men det kommer inte att kunna vända utvecklingen med enbart förhandlingar om återställd köpkraft, för i grunden finns ett land som sedan länge är avindustrialiserat och utlämnat åt turism- och bankkapitalet. Arbetarklassen i landet har smält samman till en spillra som finns i rostiga stålverk och nedgångna oljeraffinaderier. För att klara sig har gemene man hänvisats till tjänster och gentjänster och korruptionen är en samhällsplåga långt in i basmiljöerna. Stödet för SYRIZA är därför en kombination av hatet mot åtstramningar och fattigdom, av ropen på ”nationell värdighet” och av rädslan för det okända. Nu när SYRIZA tagit makten över statsapparaten är risken stor att de också börja dela ut förmåner som alla partier gjort i alla tider i Grekland för att sälja trygghet för lojalitet.

Den europeiska arbetarrörelsen måste givetvis gratulera den grekiska befolkningen till att ha blivit av med Nea Demokratia-regeringen och deras illa maskerade samarbete med Gyllene Gryning. Vi gratulerar dem också till att ha mosat EU-fjäskarna i PASOK, och vår solidaritet bör inriktas på kampanjer riktade till arbetsplatser och arbetslag för ett återindustrialiserat Grekland där den sociala servicen och livsmedelsproduktionen kan komma igång igen. Det är hela den skulduppumpade och internationella gangsterekonomin som måste få ett stopp med start i allmän skuldavskrivning. Om inte produktionen i Grekland kommer igång igen så att samhället kan upprustas, så riskerar SYRIZA istället att bli vänsterns sista suck av förlorade illusioner och framtidshopp och sluta som en katalysatoreffekt för nazistiska Gyllene Grynings verkliga genombrott.

INSÄNT: Vi är svagt optimistiska men rädda

Nästan 5 år har gått sen dåvarande premiärministern, Georgios Papandreo, förklarade för det grekiska folket att det var nödvändigt att ta emot hjälp från omvärlden (IMF och EU) för att undvika en ekonomisk kollaps. Få förstod vad som stod för dörren och vad som skulle ske. De flesta trodde det rörde sig om ett par svåra år med svångremspolitik och sen skulle saker och ting gå tillbaka till det normala.

Men under de här 5 åren har de flesta sett sin lön minska med ungefär 40% om de varit lyckliga nog att behålla sitt jobb. Arbetslösheten har skjutit i höjden och ligger på cirka 27 % och ungdomsarbetslösheten på närmare 60%. Människor som för 5 år sen hade jobb och därför också en stadig inkomst, som tagit lån för att köpa bostad och trodde att livet skulle fortsätta ungefär på det viset står idag på bar backe. Folk är desperata och har fått nog av den så kallade hjälpen som enbart har varit ekonomiskt stöd åt banker och inte alls gått till utbetalning av löner och pensioner, som gjorts gällande.

Alla gemensamma tillgångar har sålts ut. Flygplatser, tåg, vägar, vatten, el, naturtillgångar har lagts i privata händer och det grekiska folket har förlorat rätten till sitt land. Arbetsrätten har i stort sett försvunnit och den som är lycklig nog att hitta ett jobb kan räkna med 12 timmars arbetsdag med 400 euro i månaden, ofta svart vilket i Grekland betyder att du inte har någon sjukförsäkring. Sjukhusen är livsfarliga eftersom det varken finns personal eller material och det fattas tusentals lärare inom skolan. Utbildade läkare och lärare finns det gott om men de är arbetslösa eftersom det inte genomförs några nyanställningar.

Valrörelsen gick i skräckpropagandans tecken, precis som för 2,5 år sen då vi senast hade val. Då lyckades de få folk att tro att det värsta som kunde hända var att Grekland skulle bli tvunget att lämna eurosamarbetet och återgå till den gamla valutan. Detta presenterades som en katastrof och skulle innebära en återgång till hur det var på 60- och 70-talet. Inför detta val fungerade inte samma taktik eftersom de enda som har något att förlora är de som skott sig under de här åren.

Inkomstklyftorna har ökat mycket under de här åren för det finns ju alltid de som tjänar pengar på en kris, vare sig det är krig, naturkatastrofer eller en ekonomisk kris som denna. Bankerna har ökat sina tillgångar med hjälp av de ekonomiska bidrag de fått och kan nu samla på sig fastighetsegendomar över hela landet eftersom folk går från hus och hem. Skeppsredare har fortsatt att bli särbehandlade och mer eller mindre sluppit betala skatt för sina inkomster och då ska man komma ihåg att den grekiska handelsflottan hör till världens största. Flera redare äger dessutom tv-kanaler som också sluppit betala avgift under alla dessa år och där de sprider sin propaganda.

Trots denna propaganda gick inte vanligt folk på samma knep en gång till utan röstade för en förändring. Syriza står för ett hopp om att det finns en annan väg att gå, ett hopp om en framtid för den yngre generationen. Ett hopp om mat på bordet och elström i alla hus. Ett hopp om att ha råd att använda sin avställda bil igen och köpa lite eldningsolja och inte sitta med ytterkläder på sig inomhus under vintern. Ingen förväntar sig ett under men alla hoppas på att botten har nåtts och från och med nu kommer det att bli bättre.

Dock har Syriza många problem och de har under de senaste åren blivit mildare i sin framtoning för att inte skrämma EU alltför mycket. De har dragit åt sig mycket folk från PASOK (det gamla socialdemokratiska partiet) som är ute efter en plats hos vinnarlaget och det gäller att de ser upp så att de inte blir ytterligare ett exempel på en vänster som sviker vanliga arbetare och håller sig väl med den ekonomiska makten. Deras val att söka stöd hos högerpartiet ANEL, ger inte heller några trevliga signaler. Risken är stor att det enda som de kommer att göra är att lindra nöden något och inte genomföra en omorganisation av landet.

För att göra det skulle de vara tvungna att bryta med EU, gå ur eurosamarbetet och starta en självständig politik som bygger på att göra Grekland oberoende och med en ekonomi som bygger på landets rikedomar och uppfinningsrikedom. Grekiska vetenskapsmän och -kvinnor av alla de slag arbetar över hela världen och det finns ett enormt know how som kunde komma landet till del, för att bara nämna något. Jordbruk, småskalig turism, mineraler och metaller är andra områden som ger landet en möjlighet att stå på egna ben istället för att sugas ut av fd kolonialländer.

I dagsläget är vi svagt optimistiska men ganska rädda för ytterligare ett svek som kommer att tillfoga vänstern stor skada för många år framåt och öppna dörren på vid gavel för andra, mörka krafter som bidar sin tid och omorganiserar.

Inger Tzelalidou, Agrinio

Euro-krisen och vad som händer i Grekland

I parlamentsvalet i Grekland i juni lyckades de gamla partierna (Nea Demokratia och PASOK), som tillsammans med internationella finansinstitut och banker försatt landet i bankrutt och sammanbrott, med en hårsmån klamra sig kvar vid regeringsmakten.

Utmanaren SYRIZA som inom loppet av 6 månader hade gjort en kometkarriär i opinionsmätningar (från 2% till 30%) hamnade utanför. De balanserar idag på gränsen till att bli största parti och förväntas av många ta över regeringsansvaret vid nästa kris.

Det socialdemokratiska PASOK håller på att utplånas och faller under 6% i vissa mätningar.

Samtidigt så kommer alltfler rapporter om det nazistiska riksdagspartiet Gyllene Grynings våldsamma räder mot invandrare och fattiga. De delar dessutom ut flygblad med tydliga budskap till homosexuella; ”När vi jagat bort flyktingarna är det er tur”. Polismakten sympatiserar öppet med dem och rensar Aten på papperslösa invandrare i ”Operation Sopkvast”. 

I en brevväxling med svensk-grekiska familjen Tzelalidis-Blomberg i västra Grekland, aktiva i den lilla utomparlamentariska vänsterkoalitionen ANTARSYA, får vi följande situationsbeskrivning av vad det är som händer och vad som väntar:

demonstration _Grekland

Utanför parlamentet i Aten

2013 kommer att bli ett otroligt tufft år för alla i Grekland. Det är det tredje stora sparpaketet som nu drivs igenom. Arbetslösheten är den högsta i Europa och ungdomsarbetslösheten närmar sig 60%. Häromdagen gick två stora nationella butikskedjor i konkurs med tusentals anställda. Alla statligt anställda har fått 30% löneminskningar och mer är att vänta. I vår familj vet vi inte numera om vi får lön i slutet av månaden.

De pågår en stor utvandringsvåg till norra Europa, Australien och Gulfstaterna. De som inte kan lämna landet lämnar sina belånade bostäder och trycker ihop sig hos anhöriga. Numera lever tre-fyra generationer återigen under samma tak, lever på några enstaka löner och återupptar odling för självhushållning så långt det går.

Priserna har sjunkit en del men vissa saker har vi inte råd med längre. Ved ersätter nu eldningsoljan som energikälla för hushållen och röken ligger tät över städerna från alla vedpannor. Larmrapporter har börjat komma om hur hälsovådligt detta är.
Nu sa de på nyheterna att om staten inte lyckas dra in det som de avtalat med ”trojkan” (EU-kommisionen, ECB och IMF) innan ett visst datum, så kommer det att bli automatiska avdrag på alla statliga löner och pensioner. Automatiska! Vi har, utöver löneminskningar och standardsänkningar på olika vis också betalat ”akut-skatt” många gånger och nya pålagor läggs på elräkningarna. Om man inte kan betala stänger de av elen.

Vilka protester pågår idag och hur agera olika arbetarkollektiv?

Efter den stora protestvågen förra året och valet i somras så har polisen punktbevakning dygnet runt av tex Syntagma-torget framför parlamentet i Aten, så att folket inte ska komma tillbaka dit. Överhuvudtaget är det en polisstat som växer här med ständiga räder och patrulleringar i centrum, och de jobbar nära Gyllene Gryning. I vår stad har de lokal vägg i vägg så det är ju bekvämt för dem.

Ungdomar är väldigt uppgivna och politiskt hemlösa. De enda arbetargrupper som bedriver uthålliga protester är kommunanställda för de hotas av uppsägningar. Men många som inte har fått löner på kanske 6 månader lägger ned arbetet.

Vi känner oss besegrade och de etablerade partierna på vänsterkanten och i arbetarrörelsen har inget att erbjuda. PASOK som är den grekiska korruptionens motor faller ihop som ett korthus nu. Råttorna som flyr det sjunkande skeppet sugs upp av SYRIZA. De jobbar nu hårt på sitt respektabla yttre och har helt övergivit oss. Det var bara ANTARSYA, anarkister och ungdomar som tex slöt upp när Gyllene Gryning försökte genomföra en av sina fascistoida ”matutdelningar” på ett torg här i stan. Trots att de hade stöd av polisen var de tvungna att avbryta för de blev överflyglade av oss. Men SYRIZA har sedan länge gjort sig osynliga. I demonstrationer mot krispaketen lyser de med sin frånvaro. KKE är ännu bedrövligare med sina separata samlingsplatser och egna marschvägar. De vägrar att överhuvudtaget beblanda sig med andra och undviker all maktkamp. De verkar vara väldigt rädda om sina riksdagsmandat.

Apropå SYRIZA, vad tror ni om partiledaren Tsipras turne i Europa och USA?

tsipras

Tsipras. SYRIZA

Ha! Det där handlar om att ”trojkan” förbereder sig på att SYRIZA ska ta hand om regeringsmakten efter nästa regeringskris och/eller val. De sitter bara och väntar på att få det mogna äpplet i sin hand. Så nu vill alla träffa Tsipras. Han var i Tyskland i måndags och träffade Schäuble som är finansminister och minst sagt hatad i Grekland för deras krav på att vi nu på något perverst sätt ska ”rädda euron”. Trots att de enligt media inte var överens så är det väldigt märkligt att Tsipras, som inte ens sitter i regeringen, åker världen runt och träffar regeringsledamöter. Nästa vecka bär det av till USA och då väntar samma teater. Man ska ha klart för sig att Tsipras inte är någon arbetarledare utan akademiker och politisk karriärist med ganska gott om pengar.

Kan en regeringskris vara nära förestående?

Den är aldrig långt borta. Just nu så krisar både Nea Demokratia och PASOK pga en lista på folk i maktställning som upprättats av IMF-chefen Lagarde. På den listan fanns det över hundra personer som ägnat sig åt skatteflykt i stor skala och som satt förmögenheter på schweiziska bankkonton. Men som av en händelse så försvann listan ett tag och när den dök upp igen var massor av namn borttagna. Så nu krisar regeringspartierna om detta. Det händer faktiskt att en och annan minister får fängelsestraff. Häromåret så var det en som åkte dit på olagliga vapenaffärer.

akropolis och cigg

Av: Alexandros Georgiou

Politiken i Grekland är fylld av korruption och kriminalitet och den har sipprat ned till vanligt folk som ser sig om efter beskyddare i maktens korridorer. SYRIZA håller nu på att ta PASOKs plats i det politiska landskapet. En stor det av deras medlemstillströmning kommer från det hållet och de riksdagsledamöter som lämnat PASOK, men som sitter kvar i riksdagen som politiska vildar, är en bra buffert för dem att ösa ur.

Vad gör ni i ANTARSYA i det här läget?

Vi är väldigt få och inte så unga, men vi har lite upplysningsverksamhet om andra synsätt när det gäller krisen och ekonomin. Det är ju till exempel så att Grekland knappt exporterar någonting längre och vår egen livsmedelsproduktion håller på att slås ut. Vi var en gång självförsörjande på socker men är nu total importör. Vi har sol hela året men får inte utveckla solenergi för att inte konkurrera ut Tysklands solpanelsproduktion nu när de ska stänga sin kärnkraft. I affärerna numera hittar man tomater och vitlök från Kina för att de är billigare än våra. Vi kan inte sälja oliver, apelsiner med mera i Europa som istället handlar med Mellanöstern. Nej, det här är helt absurt. Vi vill att man ska sluta betala på lånen, de har bara använts för att trasa sönder ekonomin, och låta euron krascha. För inom ramen för EU slås alla framtidsmöjligheter sönder och samman för oss. Man blir vansinnig när man hör Sveriges finansminister Anders Borg säga att ”Grekland måste få igång sin export”. Det är ju precis det vi inte får.

Annika Blomberg