Kör förbi Tsipras och utvisa trojkan!

Fem månader efter valsegern för grekiska SYRIZA har partiledningens linje för att både slakta grisen och äta den, dvs både stoppa åtstramningspolitiken och bevara euron samtidigt, kört på pumpen. Detta har skett samtidigt som man framställt lösningen på det grekiska samhälls-sammanbrottet som mera lån, istället för en nödplan för nyindustrialisering och social upprustning. Men skönmålningarna från de grekiska ministrarna om att ”alla” kommer att tjäna på ett avtal med ”trojkan” (EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och Internationella Valutafonden) flagnar snabbt. Den ekonomiska krisen har nu öppnat upp sig i en hastig politisk kris, i och med den utlysta folkomröstningen 5 juli.

SYRIZA bär ett stort eget ansvar för den nya politiska krisen eftersom de – istället för och utan att vända sig till den egna befolkningen med uppmaningar att organisera en uthållig kamp på arbetardemokratiska villkor, utan att ställa sig i spetsen för kampen för en nödplan med arbetarstyrda, målrelaterade och centraliserade investeringar i samhällsåteruppbyggnad och utan att vända sig till befolkningsbasen och de kampgrupper som bildats i södra Europa de senaste åren i Portugal, Spanien, Italien, Frankrike för en motmakt till ”trojkan” – ensamma satte igång att omförhandla diktaten från trojkan. Politiskt nakna och med befolkningsbasen passiviserad, har de åkt skytteltrafik till palats och parlament och ”förhandlat”, gjort mediautspel och twittrat.

Nu när det inte går längre så har SYRIZA-ledningen vaknat och de kallar in befolkningen till folkomröstning för att hjälpa dem i förhandlingarna. Men maktfrågan ställs inte i en folkomröstning utan bara enskildheter. SYRIZA-regeringen vill helt enkelt ha befolkningens hjälp att regera vidare när de inte längre klarar sig själva. Men det är en befolkning som inte fått ett enda politiskt mål att ta ställning till utan istället en självmotsägelse som går ut på att det är samma ”trojka” som försatt landet i sönderfall som ska rädda det. I folkomröstningen kommer grekerna som max att kunna ta ställning till moms- och besparingsnivåer, inte politikens mål.

På Kreta köar man för att ta ut sina löner och sparpengar.

På Kreta köar man för att ta ut sina löner och sparpengar.

Och vad är det preminärminister Tsipras har sagt till sina väljare och den grekiska befolkningen?

Tsipras tal till nationen 26e juni cirklade kring hans idé om europeisk demokrati. Han påstod att EU är demokratiskt samtidigt som han bad grekerna att rädda demokratin genom att rösta nej till EUs krav. Han vädjade också, i en öppen flirt med de högernationella,  till den grekiska nationalismen och uppmanade folk att bevara den grekiska värdigheten och den stolta historien. Han påstod också att ett avtal med trojkan har möjlighet att lösa den ekonomiska krisen och därmed skapa en framtid för alla europeer.

Detta är politiker-sammelsurium och verklighetsförfalskning. Oavsett hur mycket den europeiska ”vänstern” applåderar tiraderna om demokrati och nationalromantik är talet en verklighetsförfalskning. Att EU vare sig är demokratiskt eller bryr sig om Grekland bevisades samma dag när Tsipras finansminister inte fick vara med på eurogruppens möte längre efter folkomröstningsbeskedet.

Tsipras måste nu köras över och förbi, sanningen om krisen måste fram och en nödplan för Grekland presenteras. Den grekiska befolkningen kommer annars att offras i en allt snabbare spiral mot en botten som är ett socialt inbördeskrig.

Sanningen är att Grekland sedan länge är ett avindustrialiserat land som, till att börja med, behöver en nödplan för nyindustrialisering inriktad på energiomställning och jordbrukseffektivisering, banksammanslagning till ett investeringsmonopol för att rikta kreditflödena till arbetarledda inspektioner och investeringsmål, eurons nedmontering för hela EU och införandet av en enhetsvaluta utan devalveringseffekten för Tyskland, utvisning av ”trojkans” personal från alla förvaltningar, stopp för bolagiseringar av hamnar, flygfält, öar, skolor, sjukhus etc.

Detta kräver i sin tur att arbetare och arbetslösa ställs på fötter i en rörelse för att sätta detta i verket och därför sammansluts till föreningar, kommitteer, råd etc som förbereder en samhällelig nödkongress dit arbetardelegater från hela Europa inbjuds.

Utan detta finns inte de resurser som krävs för att stoppa åtstramningspolitiken. Utan detta fortsätter skuldcirkusen och beroendet av finansinstitutetens kapitalderivat, oavsett om man redan ställt in betalningarna på de gamla skulderna. Om SYRIZA ensidigt driver Grekland ut ur euron istället för att bekämpa euron som sådan, om SYRIZA fortsätter att begära mera lån istället för att utarbeta och leda kampen för en industrialiserande nödplan, så förändras ingenting. Istället driver de sig själva till självmordets rand som regeringsparti och tar landet med sig, som idag står skyddslöst mot angrepp från högerextrema och revanschistiska krafter bland Greklands jetset-kretsar och skeppsredarfamiljer.

Grekland behöver en anti-trojka regering

Grekland behöver en anti-trojka regering  

Återinförande av drachmer är ingen utväg för Grekland

SYRIZA kan få nyckeln i sin hand i valet 17 juni

SYRIZA måste ta det ansvar för arbetarrörelsen som förväntas av dem, och bilda en regering mot trojkan som kräver betalningsuppskov, en devalverad enhetsvaluta för hela EU-området, inhemsk banksammanslagning, och som genomdriver samhällsupprustning genom anställning av alla arbetslösa.

Grekland befinner sig i en pågående statsbankrutt och samhällskollaps. Här ser vi det mest extrema uttrycket för totalkrisen i hela EU. De åtgärder som genomdrivs av EU-kommissionen, ECB och IMF (tillsammans bildar de ”trojkan”) står på dagordningen i hela Europa i varierande grad. Om samhällsförfallet kan hejdas i Grekland och en ny ordning genomdrivas, baserad på arbetares och maktlösas villkor, sätts goda exempel för resten av Europas knegare. Om inte, hotas vi alla av angreppen på rättigheter och levnadsstandard.

Det är uppstickarna SYRIZA som nu kan få nyckeln i sin hand för att bilda en anti-trojka regering. De ligger högt i opinionsmätningarna inför valet och verkar kunna bli betydligt större än arbetarrörelsens andra partier. SYRIZA måste då ta det ansvar som läggs på dem och bilda regering tillsammans med socialdemokratiska PASOK (utan Papandreou-klicken), kommunistiska KKE och Vänsterdemokraterna för att köra ut trojkan.

Situationen i Grekland står och väger och högerns mot-revolution är inte långt borta. Om SYRIZA väljer att hålla tillbaka kraften hos befolkningsmassorna istället för att mobilisera hela samhället för att köra ut trojkan och deras politiska ekonomi, riskerar man att släppa lös dessa mordiska krafter. Redan nu pratar högern om behovet av ”starka ledare”, ”en järnhand” som skapar ordning. Vad det betyder känner vi till allt för väl: 1900-talets militärdiktaturer och fascistiska regimer grep makten just med sådana motiv.

Om SYRIZA menar allvar med sin valplattform krävs

  • Bildandet av en arbetarpartiernas koalitionsregering som kör ut trojkan från grekisk politik och ekonomi
  • Att denna regering kräver ettårigt betalningsuppskov på statsskulden till att börja med
  • Att denna regering driver kravet på en ny enhetsvaluta för hela EU som devalveras till de sämst ställda EU-ländernas villkor
  • Att denna regering sätter stopp för alla betalningar till inhemska banker tills en banksammanslagning genomförts. Därifrån kan krediter riktas om till landets industrier, allmännytta och sociala tjänsteverksamheter, istället för att blåsa upp brottsliga finansinstitut och banker
  • Att denna regering höjer minimilönerna till 1500 euro/månad, inför frivillig pensionsålder vid 55 och anställer alla arbetslösa i en vakanspol för social upprustning och nyindustrialisering, med start i en uppgradering av infrastrukturen och av kollektiva vägnät, fram tills dess att pengarna från betalningsuppskovet tar slut

Dessa åtgärder skulle innebära ett ekonomiskt undantagstillstånd för Grekland och ett nödrop till resten av EU.

Ny enhetsvaluta krävs

Genom ett sådant undantagstillstånd och samtidig upporganisering av arbetarorganisationer, gamla och nybildade, kan grunden läggas till en ny produktionsordning baserad på arbetslagen. En produktionsordning baserad på arbetslagen (inte på stater eller bolag som båda är integrerade i finansmarknaderna) är i sin tur det enda som kan hejda plundringståget från internationella banker och finansinstitut, som sker med trojkans hjälpande hand, och det enda som kan sätta igång produktionsapparaten igen för investeringar och social upprustning. Detta alternativ är hundrafalt mer realistiskt än en återgång till den gamla valutan drachmer, som skulle innebära isolering och självsvält för den nedkörda grekiska ekonomin, istället för en offensiv mot tillväxt och socialisering.

Återinförd drachmer och
isolering innebär självsvält

Många arbetare och maktlösa kommer att lägga en röst med stora reservationer på SYRIZA i valet 17 juni. Behovet av en anti-trojka regering känns inpå bara huden för flertalet. SYRIZAs egen plattform stakar visserligen inte ut en konsekvent väg för att realisera den, och SYRIZA har inte heller insett behovet av ett all-europeiskt nödrop för en devalverad enhetsvaluta som ersätter den skulduppblåsta euron. Ändå tyder mycket på att SYRIZA kommer att få ta ansvaret efter valet.

Det som då krävs är en politik både för att mobilisera alla landets arbetslag/arbetslösa till självorganiserade sammanslutningar mot trojka-politiken, och samtidigt utropa ekonomiskt undantagstillstånd. Samhällskollapsen och valet i Grekland är en angelägenhet för knegare över hela EU. Alla våra regeringar är utskott på EU-kommissionens, ECBs och IMFs styre. Därför skulle Knegarkampanjen, om vi hade rösträtt i det grekiska valet den 17 juni, lägga en lika reserverad röst på SYRIZA och vi skulle rikta våra krav på en anti-trojka regering till dem och göra allt för att bidra till den upporganisering av arbetslagen som krävs för att lägga grunden till en ny produktionsordning.