Det är ni som borde skämmas

Insänt till NSD

Arbetarrörelsens och vänsterns partier försökte omvandla EU-valet till en antirasistisk mobilisering: rösta mot högerextremismen! Men väljarna gjorde mer eller mindre tvärtom. Som tidigare bojkottade majoriteten valet och till råga på allt gick den yttersta högern fram.

Nu heter det att väljarna inte förstår sitt eget bästa och att rösträtten är en ”plikt”. Vi ser det som bortförklaringar istället för självkritik. Partierna ovan blåste upp den högerextrema faran och mörkade vad valet egentligen handlade om, nämligen att stärka ett överstatligt projekt för det globala kapitalet. Man gick vilse och envisas med att fortsätta på samma kurs.

Ska man dra någon lärdom så är det att väljarna gång på gång underkänner EU medan de etablerade partierna anpassar sig. EU-motståndet överlämnas till högerpopulister och fascistoida rörelser.

Vi vill ersätta EU med ett europeiskt samarbete där toppstyre och bolagsintressen ger vika för arbetardemokrati och långsiktig hushållning med arbete och resurser. EU kan inte reformeras. Det är vare sig ett fredsprojekt eller demokratiprojekt. Minst av allt är det ett antirasistiskt projekt. EU släpper loss exploateringen av invandrade arbetare med dumpade arbetsvillkor som följd, vilket högern inte varit sen att utnyttja. Säg som det är, att EU är ett kapitalprojekt.

Unionen kan sätta hela befolkningar på knä (som greker och spanjorer) och försvaga fackföreningarna. Härifrån kan kvinnors rättigheter pressas tillbaka och medlemsländernas befolkningar göras ännu mer maktlösa. När det globala kapitalets ombud i Bryssel säger ”hoppa” så hoppar Reinfeldt, Merkel och Hollande. Där finns den verkliga makten – och därifrån får högerextremismen sin inkallelseorder när situationen blir akut. Det lär historien oss.

Vi är mer eller mindre kända för vårt antirasistiska engagemang och stödjer de proteströrelser som växer fram i landet. Tro oss, vi vill trycka tillbaka den radikala högern. Men inte genom samarbeten med deras konservativa eller liberala kusiner. Inte genom fjäsk för de verkliga makthavarna. Det kan bara göras av en arbetarrörelse på offensiv i riktning mot sitt eget europeiska projekt, där en oförsonlig hållning mot EU borde vara självklar.

Vi vill bekämpa högerextremismen med klassoberoende och positiva alternativ. Vi tar avstånd från bortförklaringarna. Ni fick era anhängare att sluka småpotatisen och brunsåsen, men plockade bort wallenbergaren som är rättens huvudsak. Det är inte röstskolkarna som borde skämmas, utan ni.

/ Jari Söyrinki, Tommy Hjertberg, Knegarkampanjen

Bojkotta EU-valet – för kampenhet i EU!

Deklarationen finns översatt till franska, klicka här.

De senaste årens utveckling med euro-krisen och bankräddarpolitiken i EU, har visat vad den reaktionära borgerliga och fördragsfästa politiken leder till inom EU-området. Grekland, Spanien och Portugal är tydliga exempel men även Irland och de baltiska länderna har gått igenom samma sak under EUs och internationella valutafondens överinseende. EU:s maktstruktur är i grunden utformad för att tjäna globalkapitalet. Detta har till och med förstärkts på senare tid.

EU-uppbygget fick sitt genombrott 1989 och har via dekret och undertecknade avtal inneslutit allt fler så kallade medlemsländer i en korporativt modell där storbolagen knyter upp regeringarna, de politiska partierna och de fackliga landsorganisationerna. Detta dirigeras av EU-kommissionen som inte är vald utan måste betecknas som en politisk junta, långt bortom insyn och kontroll av EUs innevånare.

EU-parlamentet

EU-parlamentet

Politiskt sett stärker EU-bygget allt mer ett oåtkomligt maktfäste, som pressar ned medlemsländernas arbetare och maktlösa låginkomsttagare närmare nyfattigdom, stegrad inbördes konkurrens på arbetsmarknaden och social nedrustning. Det sker i olika grad och hastighet i olika regioner, men dynamiken är densamma.

Om man synar EUs roll för storbolagen och krigsorganisationerna så ser man att det är ett imperialistiskt fort i nära och tätt samarbete med USA och NATO och den gemensamma krigsorganisationen tränar allt oftare på svenskt territorium.

Detsamma gäller den ekonomiska politiken och valutorna där euro-dollar-äktenskapet är standard på skuld- värdepappers- och valutamarknaderna och i finansinstituten. Det var inte av godhet som USAs centralbank krävde att EU skulle inrätta miljardstinna bankräddarfonder för att rädda euron. Det är heller inte av godhet som Europeiska Centralbanken hjälper USA att släppa ut nya doser dollar när betalningssystemet hotas.

Partierna som ställer upp i det svenska startfältet inför valet till Europa”parlamentet” deklarerar stora skillnader om vad de vill med EU, i olika delfrågor. Vad de inte säger är att EU-partiernas uppgift är att, via Europa”parlamentet”, ställa om de egna partierna på hemmaplan så att de blir smidiga och mjuka drivremmar i EU-systemet, nationellt och lokalt, och underlätta genomförandet av dekreten från EU som ju måste baxas igenom de nationella parlamenten för att få laglig ställning.

På det hela taget liknar partierna varandra när det gäller EU-regimen som sådan: de tänker inte undergräva den eller inspirera medlemsländernas befolkningsmassor till uppbrott och frigörelse från dess tvingande disciplin och överstyre. På sin höjd vill de flytta tyngdpunkten i EU-juntans dagordning och prioriteringar.

De som hävdar att de är EU-kritiska utnyttjar i själva verket systemet för sina egna ändamål, (v) för att driva fram mer överstatliga dekret och SD för att skaffa sig en tribun varifrån de kan slå mot minoriteter och mot arbetarklassen. I själva verket stärker de båda systemet.

Istället är det mest angelägna just nu att säga upp fördragen för att rädda kommuner och landsting undan kraven på att de ska drivas som kreditvärdiga bolag och möjliggöra storskaliga samhälleliga investeringsoffensiver i bostäder, infrastruktur, energiomställning, jobb och utbildning.

Inget parti är värt en knegar-röst i valet till Europaparlamentet. Inte ens en blank. Vi avvisar EU:s konstitution och maktstruktur eftersom den är ett enkelriktat redskap för globalkapitalet. Vi avvisar EUs alla fördrag.

Inom Knegarkampanjen driver vi vårt motstånd mot EU längs handlingslinjer för att skapa posteringar av kamp. Vi vill sprida fästen för ett kollektivistiskt samvälde – av arbetare och maktlösa låginkomsttagare – i en all-europeisk skala. De mest aktiva motståndarna till detta är SD, Front National, Jobbik med flera högerextrema EU-partier men bakom och ovanför dem, byggs det korporativa maktcentrat – EU-juntan – för att garantera storbolagens fortsatta koncentration av kapital och av makt.

Att rösta i EU-valet är låta sig vallas in och ge erkännande till EU som en legitim beslutsfattare och arena i kampen om makten. Att rösta i EU-valet är att rösta emot en klasskampsoppositionell enhet mellan Europas arbetarklass och för att förstärka kapitalets ok.

•Bojkotta valet till Europaparlamentet
•Riv upp alla EU-fördrag
•Bygg posteringar av kamp på arbetsplatser och i bostadskvarter för investeringsoffensiver; jobb åt alla, utbildning, bostäder, infrastruktur, energiomställning och social upprustning
•Slå tillbaka högerrebellerna

nicosia_0418

Kirunaborna och stadsflytten använd(s) inför EU-valet.

Det pågår EU-valrörelse och minst ett följe från Bryssel har redan passerat Kiruna. Först ut var sossarna.

Det var häromveckan som ledaren för de svenska EU-sossarna Marita Ulvskog plötsligt lanserade sig själv i media som Kiruna-bo. Hon hade, hette det, gift sig i stadshuset och fött barn på nedlagda BB och jobbat på NSD. Fast detta utspelade sig visst bara under två år en gång på 70-talet.

Vad som var på gång visade sig vara en valturné – ReLaunching Europe – som sossarna i EU-parlamentet genomför. Marita Ulvskog hade bokat stadshuset den 27 mars där röda mattan rullades ut och höjdare från alla hörn flögs in för att sitta i strålkastarljuset, direktsänt på webben, och sprida floskler om stadsflytten och ”Kirunabornas själ”.

Syftet med mötet var helt uppenbart att dels sprida glans över EU-byråkrater och sossar, dels bryta ned den kritik som finns mot kommunledningens flathet mot LKAB och regeringen och även dölja att det inte finns några partier, inte heller socialdemokraterna, som strider för det som måste fram, det vill säga en finansierad investeringsplan för nya Kiruna så att Kirunaborna går skadeslösa när gruvan utvidgas.

IMG_0920

Ingela Lekfalk, (s) Norrbottens Läns Landsting, Jan Thelin, Gruvtolvan, Jörgen Diehl, kommunfullmäktige i Köln, Eva Ekelund, exploateringschef i Kiruna Kommun, Anders Lundgren, utvecklingschef LKAB

På podiet hade alla samlats – sossar från landstinget, chefer på kommunkontoret, chefer från LKAB och även Gruvtolvans ordförande Jan Thelin. Man skickade runt mikrofonen och funderade fram och tillbaka på hur ”Kirunabornas själ” skulle kunna bevaras, på detta möte som var ett enda stort reklamjippo för sossarna, Kiruna kommunledning och LKAB.

Mötet hade annonserats i dagspressen och Gruvtolvan hade affischerat på LKABs industriområde – trots att de själva veckan innan varit med om att stoppa all politisk affischering och materialspridning på industriområdet – under rubriken ”Ställ upp!”. Men resultatet blev magert. Det var fler influgna experter, politikerproffs och funktionärer på plats än åhörare. Åhörarna å sin sida inskränkte sig till media, politiker från andra partier och den lokala sosseföreningens egna medlemmar.

Trots den tjusiga inramningen och alla pengar som pumpas in i sådana här arrangemang så är det en dödsdans vi ser. Socialdemokraterna bevisar gång på gång att man har evakuerat sig själv från vanliga människors vardagsmiljöer. Sådana här möten om stadsflytten är helt verkningslösa och gör bara att man ser ännu sämre hur det verkligen står till med den. Istället behöver facken och andra intresseorganisationer bryta sig loss från makthavarnas reklam-jippon och organisera upp sina egna medlemmar kring deras konkreta behov.

/ Annika Blomberg