Bojkotta EU-valet – för kampenhet i EU!

Deklarationen finns översatt till franska, klicka här.

De senaste årens utveckling med euro-krisen och bankräddarpolitiken i EU, har visat vad den reaktionära borgerliga och fördragsfästa politiken leder till inom EU-området. Grekland, Spanien och Portugal är tydliga exempel men även Irland och de baltiska länderna har gått igenom samma sak under EUs och internationella valutafondens överinseende. EU:s maktstruktur är i grunden utformad för att tjäna globalkapitalet. Detta har till och med förstärkts på senare tid.

EU-uppbygget fick sitt genombrott 1989 och har via dekret och undertecknade avtal inneslutit allt fler så kallade medlemsländer i en korporativt modell där storbolagen knyter upp regeringarna, de politiska partierna och de fackliga landsorganisationerna. Detta dirigeras av EU-kommissionen som inte är vald utan måste betecknas som en politisk junta, långt bortom insyn och kontroll av EUs innevånare.

EU-parlamentet

EU-parlamentet

Politiskt sett stärker EU-bygget allt mer ett oåtkomligt maktfäste, som pressar ned medlemsländernas arbetare och maktlösa låginkomsttagare närmare nyfattigdom, stegrad inbördes konkurrens på arbetsmarknaden och social nedrustning. Det sker i olika grad och hastighet i olika regioner, men dynamiken är densamma.

Om man synar EUs roll för storbolagen och krigsorganisationerna så ser man att det är ett imperialistiskt fort i nära och tätt samarbete med USA och NATO och den gemensamma krigsorganisationen tränar allt oftare på svenskt territorium.

Detsamma gäller den ekonomiska politiken och valutorna där euro-dollar-äktenskapet är standard på skuld- värdepappers- och valutamarknaderna och i finansinstituten. Det var inte av godhet som USAs centralbank krävde att EU skulle inrätta miljardstinna bankräddarfonder för att rädda euron. Det är heller inte av godhet som Europeiska Centralbanken hjälper USA att släppa ut nya doser dollar när betalningssystemet hotas.

Partierna som ställer upp i det svenska startfältet inför valet till Europa”parlamentet” deklarerar stora skillnader om vad de vill med EU, i olika delfrågor. Vad de inte säger är att EU-partiernas uppgift är att, via Europa”parlamentet”, ställa om de egna partierna på hemmaplan så att de blir smidiga och mjuka drivremmar i EU-systemet, nationellt och lokalt, och underlätta genomförandet av dekreten från EU som ju måste baxas igenom de nationella parlamenten för att få laglig ställning.

På det hela taget liknar partierna varandra när det gäller EU-regimen som sådan: de tänker inte undergräva den eller inspirera medlemsländernas befolkningsmassor till uppbrott och frigörelse från dess tvingande disciplin och överstyre. På sin höjd vill de flytta tyngdpunkten i EU-juntans dagordning och prioriteringar.

De som hävdar att de är EU-kritiska utnyttjar i själva verket systemet för sina egna ändamål, (v) för att driva fram mer överstatliga dekret och SD för att skaffa sig en tribun varifrån de kan slå mot minoriteter och mot arbetarklassen. I själva verket stärker de båda systemet.

Istället är det mest angelägna just nu att säga upp fördragen för att rädda kommuner och landsting undan kraven på att de ska drivas som kreditvärdiga bolag och möjliggöra storskaliga samhälleliga investeringsoffensiver i bostäder, infrastruktur, energiomställning, jobb och utbildning.

Inget parti är värt en knegar-röst i valet till Europaparlamentet. Inte ens en blank. Vi avvisar EU:s konstitution och maktstruktur eftersom den är ett enkelriktat redskap för globalkapitalet. Vi avvisar EUs alla fördrag.

Inom Knegarkampanjen driver vi vårt motstånd mot EU längs handlingslinjer för att skapa posteringar av kamp. Vi vill sprida fästen för ett kollektivistiskt samvälde – av arbetare och maktlösa låginkomsttagare – i en all-europeisk skala. De mest aktiva motståndarna till detta är SD, Front National, Jobbik med flera högerextrema EU-partier men bakom och ovanför dem, byggs det korporativa maktcentrat – EU-juntan – för att garantera storbolagens fortsatta koncentration av kapital och av makt.

Att rösta i EU-valet är låta sig vallas in och ge erkännande till EU som en legitim beslutsfattare och arena i kampen om makten. Att rösta i EU-valet är att rösta emot en klasskampsoppositionell enhet mellan Europas arbetarklass och för att förstärka kapitalets ok.

•Bojkotta valet till Europaparlamentet
•Riv upp alla EU-fördrag
•Bygg posteringar av kamp på arbetsplatser och i bostadskvarter för investeringsoffensiver; jobb åt alla, utbildning, bostäder, infrastruktur, energiomställning och social upprustning
•Slå tillbaka högerrebellerna

nicosia_0418

Grekland behöver en anti-trojka regering

Grekland behöver en anti-trojka regering  

Återinförande av drachmer är ingen utväg för Grekland

SYRIZA kan få nyckeln i sin hand i valet 17 juni

SYRIZA måste ta det ansvar för arbetarrörelsen som förväntas av dem, och bilda en regering mot trojkan som kräver betalningsuppskov, en devalverad enhetsvaluta för hela EU-området, inhemsk banksammanslagning, och som genomdriver samhällsupprustning genom anställning av alla arbetslösa.

Grekland befinner sig i en pågående statsbankrutt och samhällskollaps. Här ser vi det mest extrema uttrycket för totalkrisen i hela EU. De åtgärder som genomdrivs av EU-kommissionen, ECB och IMF (tillsammans bildar de ”trojkan”) står på dagordningen i hela Europa i varierande grad. Om samhällsförfallet kan hejdas i Grekland och en ny ordning genomdrivas, baserad på arbetares och maktlösas villkor, sätts goda exempel för resten av Europas knegare. Om inte, hotas vi alla av angreppen på rättigheter och levnadsstandard.

Det är uppstickarna SYRIZA som nu kan få nyckeln i sin hand för att bilda en anti-trojka regering. De ligger högt i opinionsmätningarna inför valet och verkar kunna bli betydligt större än arbetarrörelsens andra partier. SYRIZA måste då ta det ansvar som läggs på dem och bilda regering tillsammans med socialdemokratiska PASOK (utan Papandreou-klicken), kommunistiska KKE och Vänsterdemokraterna för att köra ut trojkan.

Situationen i Grekland står och väger och högerns mot-revolution är inte långt borta. Om SYRIZA väljer att hålla tillbaka kraften hos befolkningsmassorna istället för att mobilisera hela samhället för att köra ut trojkan och deras politiska ekonomi, riskerar man att släppa lös dessa mordiska krafter. Redan nu pratar högern om behovet av ”starka ledare”, ”en järnhand” som skapar ordning. Vad det betyder känner vi till allt för väl: 1900-talets militärdiktaturer och fascistiska regimer grep makten just med sådana motiv.

Om SYRIZA menar allvar med sin valplattform krävs

  • Bildandet av en arbetarpartiernas koalitionsregering som kör ut trojkan från grekisk politik och ekonomi
  • Att denna regering kräver ettårigt betalningsuppskov på statsskulden till att börja med
  • Att denna regering driver kravet på en ny enhetsvaluta för hela EU som devalveras till de sämst ställda EU-ländernas villkor
  • Att denna regering sätter stopp för alla betalningar till inhemska banker tills en banksammanslagning genomförts. Därifrån kan krediter riktas om till landets industrier, allmännytta och sociala tjänsteverksamheter, istället för att blåsa upp brottsliga finansinstitut och banker
  • Att denna regering höjer minimilönerna till 1500 euro/månad, inför frivillig pensionsålder vid 55 och anställer alla arbetslösa i en vakanspol för social upprustning och nyindustrialisering, med start i en uppgradering av infrastrukturen och av kollektiva vägnät, fram tills dess att pengarna från betalningsuppskovet tar slut

Dessa åtgärder skulle innebära ett ekonomiskt undantagstillstånd för Grekland och ett nödrop till resten av EU.

Ny enhetsvaluta krävs

Genom ett sådant undantagstillstånd och samtidig upporganisering av arbetarorganisationer, gamla och nybildade, kan grunden läggas till en ny produktionsordning baserad på arbetslagen. En produktionsordning baserad på arbetslagen (inte på stater eller bolag som båda är integrerade i finansmarknaderna) är i sin tur det enda som kan hejda plundringståget från internationella banker och finansinstitut, som sker med trojkans hjälpande hand, och det enda som kan sätta igång produktionsapparaten igen för investeringar och social upprustning. Detta alternativ är hundrafalt mer realistiskt än en återgång till den gamla valutan drachmer, som skulle innebära isolering och självsvält för den nedkörda grekiska ekonomin, istället för en offensiv mot tillväxt och socialisering.

Återinförd drachmer och
isolering innebär självsvält

Många arbetare och maktlösa kommer att lägga en röst med stora reservationer på SYRIZA i valet 17 juni. Behovet av en anti-trojka regering känns inpå bara huden för flertalet. SYRIZAs egen plattform stakar visserligen inte ut en konsekvent väg för att realisera den, och SYRIZA har inte heller insett behovet av ett all-europeiskt nödrop för en devalverad enhetsvaluta som ersätter den skulduppblåsta euron. Ändå tyder mycket på att SYRIZA kommer att få ta ansvaret efter valet.

Det som då krävs är en politik både för att mobilisera alla landets arbetslag/arbetslösa till självorganiserade sammanslutningar mot trojka-politiken, och samtidigt utropa ekonomiskt undantagstillstånd. Samhällskollapsen och valet i Grekland är en angelägenhet för knegare över hela EU. Alla våra regeringar är utskott på EU-kommissionens, ECBs och IMFs styre. Därför skulle Knegarkampanjen, om vi hade rösträtt i det grekiska valet den 17 juni, lägga en lika reserverad röst på SYRIZA och vi skulle rikta våra krav på en anti-trojka regering till dem och göra allt för att bidra till den upporganisering av arbetslagen som krävs för att lägga grunden till en ny produktionsordning.