Det är ni som borde skämmas

Insänt till NSD

Arbetarrörelsens och vänsterns partier försökte omvandla EU-valet till en antirasistisk mobilisering: rösta mot högerextremismen! Men väljarna gjorde mer eller mindre tvärtom. Som tidigare bojkottade majoriteten valet och till råga på allt gick den yttersta högern fram.

Nu heter det att väljarna inte förstår sitt eget bästa och att rösträtten är en ”plikt”. Vi ser det som bortförklaringar istället för självkritik. Partierna ovan blåste upp den högerextrema faran och mörkade vad valet egentligen handlade om, nämligen att stärka ett överstatligt projekt för det globala kapitalet. Man gick vilse och envisas med att fortsätta på samma kurs.

Ska man dra någon lärdom så är det att väljarna gång på gång underkänner EU medan de etablerade partierna anpassar sig. EU-motståndet överlämnas till högerpopulister och fascistoida rörelser.

Vi vill ersätta EU med ett europeiskt samarbete där toppstyre och bolagsintressen ger vika för arbetardemokrati och långsiktig hushållning med arbete och resurser. EU kan inte reformeras. Det är vare sig ett fredsprojekt eller demokratiprojekt. Minst av allt är det ett antirasistiskt projekt. EU släpper loss exploateringen av invandrade arbetare med dumpade arbetsvillkor som följd, vilket högern inte varit sen att utnyttja. Säg som det är, att EU är ett kapitalprojekt.

Unionen kan sätta hela befolkningar på knä (som greker och spanjorer) och försvaga fackföreningarna. Härifrån kan kvinnors rättigheter pressas tillbaka och medlemsländernas befolkningar göras ännu mer maktlösa. När det globala kapitalets ombud i Bryssel säger ”hoppa” så hoppar Reinfeldt, Merkel och Hollande. Där finns den verkliga makten – och därifrån får högerextremismen sin inkallelseorder när situationen blir akut. Det lär historien oss.

Vi är mer eller mindre kända för vårt antirasistiska engagemang och stödjer de proteströrelser som växer fram i landet. Tro oss, vi vill trycka tillbaka den radikala högern. Men inte genom samarbeten med deras konservativa eller liberala kusiner. Inte genom fjäsk för de verkliga makthavarna. Det kan bara göras av en arbetarrörelse på offensiv i riktning mot sitt eget europeiska projekt, där en oförsonlig hållning mot EU borde vara självklar.

Vi vill bekämpa högerextremismen med klassoberoende och positiva alternativ. Vi tar avstånd från bortförklaringarna. Ni fick era anhängare att sluka småpotatisen och brunsåsen, men plockade bort wallenbergaren som är rättens huvudsak. Det är inte röstskolkarna som borde skämmas, utan ni.

/ Jari Söyrinki, Tommy Hjertberg, Knegarkampanjen

Kärrtorp visar vägen!

Den gångna helgen hölls två protester mot rasism och nazism i Stockholm. Den första hölls i  lördags då  nätverket Stockholm mot Rasism promenerade omkring på Södermalm. På Södermalm i Stockholm bor media- och kultureliten. Det är en välbeställd stadsdel som är populär att besöka på helgerna för att shoppa i småbutiker, promenera i mysiga kvarter, ta en öl, sippa på en latte eller två.

Stockholm mot Rasism består av SSU, Ung Vänster, LO-distriktet med flera och de hade fått ihop 2000 deltagare och satt facklor i deras händer. Flera artister och Aftonbladet var på plats och alla sa att ”nu måste det till en vändning” för läget börjar bli ”som på 90-talet” då flyktingförläggningar brann, fackledare mördades, Lasermannen sköt ned 11 mörkhyade innan han åkte fast, Vitt Ariskt Motstånd plundrade vapendepåer, rånade och mördade. Hatbrotten, särskilt mot svarta, radade upp sig.

I klippen från marschen på Södermalm i lördags kan man höra slagorden; ”kampen fortsätter, nazismen ska krossas”. Från talarstolen sades att ”vi vågar säga ifrån”, ”jag är här idag så att jag inte ska behöva komma nästa år för att jag inte gjorde tillräckligt i år” etc.

Snacka går ju. Om en enda fras som yttrades i denna demonstration var uppriktigt menad undrar man vad i hela fridens namn de gjorde där? Arrangörerna måste ju ha vetat att dagen efter hade ett annat nätverk, Linje 17, kallat till protestmöte mot nazism i förorten Kärrtorp. Detta efter att Svenska Motståndsrörelsen, som är den mest hårdföra och våldsamma nazistorganisationen i landet, etablerat en organiserad närvaro i Kärrtorp och kringliggande förorter utmed tunnelbanans linje 17.  Trakasserier, hakkors-klotter, misshandelsfall och till och med stridsträning i uniform på Kärrtorps IP har blivit vardagsmat. När Linje 17 kallade till möte vällde det in människor som inte var organiserade någonstans men som ville göra något. Ett datum spikades och informationen spreds. Det kan omöjligt ha undgått potentaterna i LO, Ung Vänster och SSU att denna protest skulle hållas och varför.

Så varför dirigerade inte Stockholm mot Rasism om sina planer till Kärrtorp för att där solidarisera sig med och förstärka den reella och pågående kampen mot i allra högsta grad aktiva nazister i lokalsamhället?

Om 2000-mannamarschen hade slutit upp i Kärrtorp istället för att lördags-strosa inne på Södermalm, hade nazistattacken i söndags aldrig inträffat. Dessutom hade nazisterna ställts inför en styrkedemonstration av ett sådant slag att de hade tvingats överväga sina planer att skapa ett fäste i Kärrtorp för sin Stockholms-lansering av terror.

Det som nu hände i frånvaron av arbetarrörelsens massorganisationer blev istället ett krigsliknande angrepp på en helt obeväpnad manifestation organiserad av ett nätverk av grannar. Sanningen har inget gemensamt med de rubriker som först kavlades ut om ”bråk”, ”uppgörelse” eller om en demonstration som ”urartade” utan det var ett ensidigt överfall.

Svenska Motståndsrörelsen skröt om attacken på sin hemsida och kallade det för ”konfrontation med svenskhatare” och man ska ha klart för sig att Svenska Motståndsrörelsen är en militärt tränad organisation. De ligger på träningsläger i Ungern och deras ledare är Klas Lund, känd från Vitt Ariskt Motstånd, dömd för dråpet på Ronny Landin, ihjälsparkad på en badplats 1986.

Trots deras farlighet så drevs nazisterna bort från Kärrtorp. Linje 17s manifestation kunde slutföras tack vare att antifascistiska aktivister konfronterade nazisterna fysiskt och tillsammans med de knappt 500 personer som samlats på torget drev dem på flykten. Se och lär! Istället för att producera högtravande floskler om människovärde och fördömanden av nazisterna i efterhand, ska man vara på plats och ta de risker som krävs för att driva bort dem.

Agerandet i Kärrtorp är ett exempel för arbetarrörelsen. Skanderar man ”inga nazister på våra gator” duger det inte att evakuera sig till observatör och sedan sätta sig och skriva ett uttalande dagen efter, som lokalavdelningen i Vänsterpartiet gjorde. Ett uttalande som till råga på allt vädjar till polisen att de ska köra bort nazisterna. Något som aldrig hänt och aldrig kommer att hända.

Polisen kommer aldrig att gå arbetarrörelsens ärenden. De har en helt annan uppdragsgivare – makthavarna – och deras i demokratisk ordning lagstadgade uppgift är att bevara den sociala ordningen där majoriteten inte är makthavare, utan maktlösa.

Arbetarrörelsen måste bygga upp sig själv igen och den kan göra det genom att faktiskt börja bekämpa högerradikalerna i såväl Sverigedemokraterna som Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen. Börja med att skydda och försvara de egna mötena och manifestationerna.

Knegarkampanjen uppmanar dessutom LO, (s) och (v) att under valrörelsen manifestera utanför varje valmöte i SDs regi och blockera varje möte som hålls av Svenskarnas Parti.