Behovet av akutsjukvård i Kiruna ställs i ny blixtbelysning.

20-30 personer akut till sjukhus efter arbetsplatsolycka. Minst 10 personer inlagda för vård.

Olyckan inträffade på en av Sveriges största industriarbetsplatser, LKABs underjordsgruva i Kiruna i form av en lastbilsbrand på 1077 meters djup.

Behovet av akutsjukvård i Kiruna ställs i ny blixtbelysning.

Regional strejk för vård och vägar krävs.

Mellan 20 och 30 personer fördes akut till sjukhus och av dem lades minst 10 personer lagts in efter branden i Kirunagruvan på tisdagförmiddagen. Tre personer fick föras till Gällivare Sjukhus 1,5 timma bort, två av dem i ambulans på smal och spårig landsväg full med tung trafik, en i helikopter. Enligt media är ytterligare sju är inlagda på Kiruna Sjukhus, två av dem för observation på intensiven.

Frågetecknen hopar sig genast kring beredskapen och akutsjukvården i Kiruna.

Hade man tur igen? Att det inte handlade om ras eller maskintillbud som kunde ha krävt operationer och kirurger? I Kiruna finns  nämligen inte längre någon akutkirurgi sedan landstinget stängde den 2011.

Hade man tur igen? Att det var barmark och plusgrader så att både ambulans och helikopter kunde ge sig av omedelbart till nästa sjukhus? E10 är ju en väg som vid ett tillfälle i vintras stängdes av skyddsombuden för ambulansförarna pga dess farlighet och som regeringen har lovat att börja rusta upp först 2016. Vintertid blir dessutom helikoptrarna ofta stående pga vädret.

Hade man tur igen? Att flertalet av de gruvarbetare som fördes till sjukhuset uppenbarligen inte behövde läggas in?

Om man talar med sjukvårdspersonalen som jobbade på tisdagen så verkar alla frågorna kunna besvaras med ja. Det behövdes inga kirurger, mängden omhändertagna krävde samarbete med andra sjukhus och hade det varit fler hade det satt press på transporterna över hela länet.

Man hade tur.

Frågan måste ställas igen. Vad händer vid nästa arbetsplatsolycka i världens största underjordsgruva för järnmalm? Landstinget måste ha en katastrofmedicinsk beredskap för sådana här händelser.

IF Metall i Malmfälten, Vårdförbundet och Kommunal måste omedelbart ta itu med frågan om en regional strejk för sjukvården och E10. Akutkirurgin i Kiruna måste återöppnas NU, vi måste få garantier för att intensiven inte läggs ned; upprustningen av E10 kan inte vänta till 2016.

Knegarkampanjen larmar kommunen! Skaffa garantier för intensivvården!

Anförande av insynspolitiker Annika Blomberg vid motionsbehandling i Kiruna Kommunstyrelse 22 april 2013.

”Innebörden i den här motionen är ett krav på att kommunen ska agera för att få garantier för att intensivvården blir kvar vid Kiruna Sjukhus. Landstinget har ju lovat att intensiven ska vara kvar till långt in på 2020-talet så varför gå fram med ett sådant här krav nu? Jo det kommer sig av att personalen har larmat om att respiratorsverksamheten är hotad. Sen i januari så pågår det diskussioner om att flytta respiratorspatienterna till Gällivare ”på grund av kompetensbrist” i Kiruna. Enligt personalen så öppnar detta för en ond spiral. Om man inte säkrar respiratorvården kommer hela intensivvården att börja gunga. Det kommer inte att finnas underlag för narkosläkare, intensivvårdspersonal kommer att förlora kompetensen att vårda svårt sjuka, rekryteringen blir ett problem. Argumentet att det skulle saknas kompetens drar igång larmklockor på sjukhuset eftersom, både inför stängningen av BB och av akutkirurgin, har det börjat på det viset. Först säger de att de saknar kompetens, sen börjar  nedskärningsförslag att komma och beslut att genomföras. Oavsett vad Kirunaborna eller kommunen har sagt.

Det var ett möte i Samrådsgruppen om sjukvården i Kiruna i februari och Gruvtolvan gick ut med en rapport från det mötet. Där framgår det att Landstinget medger att man diskuterar en flytt av respiratorspatienterna, trots att  man har lovat att upprätthålla intensivvården. I den rapporten visar det sig dessutom att Landstinget inte har någon planering för bemanningen inom respiratorvården. De berättade att de för tre veckor sen hade upptäckt att de saknade kompetens. Men personalen på sjukhuset kan ju berätta att ingenting har gjorts för att behålla de vidareutbildade sjuksköterskor man har haft, utan de har tvärtom uppmuntrats att söka sig därifrån.

Det är därför vi larmar! Vi larmar nu och kräver att kommunen ska skaffa sig tydliga garantier från Landstinget för att intensivvården ska upprätthållas. Det är livsfarligt att leva i Kiruna om det inte finns intensivvård.

Så kommer vi till den andra delen i motionen som handlar om Samrådsgruppen. Den har funnits sen 2005 och har startat på initiativ av LKAB och företagarna och kommunen har deltagit via representanter från Kommunstyrelsen. Detta kan man se på Samrådsgruppens hemsida, kommunen har varit med och skickat remissyttranden till Landstinget och man går på deras möten.

Jag vill invända väldigt mycket mot uppfattningen som kommunalrådet Kristina Zakrison redogjorde för här tidigare, att man kan gå på sådana här möten utan att rapportera tillbaka. Kommunen är en politisk organisation som leds av förtroendevalda, det understryks ju allt som oftast. Det som politiskt ansvariga och förtroendevalda gör i olika samrådsorgan kring Kirunabornas behov, särskilt när det gäller sjukvården, måste kunna kontrolleras och följas upp. 

Vi har motionerat i den här frågan för vi vill larma om hoten mot intensivvården och vi anser att kommunens högsta beslutande församling måste kunna påverka hur kommunen agerar mot Landstinget när det gäller sjukvården.

Det viktigaste nu för Kirunaborna är att kommunen skaffar sig garantier för den fortsatta intensivvården och redovisar dessa för fullmäktige och för Kirunaborna. Tack för ordet!” 

Kommunledningen föreslog att motionen ska avslås när den behandlas i Kommunfullmäktige 27 maj.

Vill du lyssna på anförandet och debatten så finns det här

Vänsterpartiet i Kiruna köper grisen i säcken?

Norrbottens Läns Landsting genomdriver beslut efter beslut som medför att sjukvården i Kiruna blöder ymnigt. Akutkirurgin stängdes ner förra året. Tidigare har BB och psykiatrin avlivats. Nu hotas intensivvården.

I det läget säger sig LKAB – ett av världens vinstrikaste företag – vara villigt att gå in med pengar i sjukvården. Kommunpolitikerna har sagt lite och gjort ingenting innan detta bud kom från LKAB. Landstingsledningen å sin sida fortsätter att bromsa, eller till och med hindra, en lösning som bygger på annan ägandeform finansierad med hjälp av LKAB.

Vänsterpartiet i Kiruna var först med att klämma ur sig ett glädjerop över LKAB-pengarna. Och med det bidraget skulle kanske blödningen stoppas och såret sys ihop tillfälligt. Det är ett smart och smidigt utspel från vänsterpartiet, som sannolikt kommer att få uppföljare från andra lokalpartier.

Men inte från Knegarkampanjen. Vi är överens om att landstinget måste ta ställning till den så kallade HCM-rapporten som tagits fram av en samrådsgrupp bestående av Gruvtolvan, Rymdbolaget, Kiruna kommun, LKAB med fler. Vi är överens om att andra ägande- och driftsformer måste övervägas precis som HCM-rapporten föreslår. Att behålla kirurgbakjouren, utveckla ambulanssjukvården och förplanera vårdkedjorna är ett minimum. Men ett minimum som Knegarkampanjen inte nöjer sig med.

Vänsterpartiets glädjerop är direkt oansvarigt om man inte samtidigt ställer villkor. Knegarkampanjen är inte motståndare till att LKAB står för en del av finansieringen – tvärtom anser vi att alla större och vinstdrivande företag borde avkrävas det samhällsansvaret i hela landet.

Men nu måste kirunaborna omedelbart få veta om en annan ägande- och driftsform på Kiruna sjukhus leder till att vi kan återfå BB, psykiatrin och akutkirurgin (som vänsterpartiet var med om att stänga 2011). Kommer det att leda till en bättre och tryggare vård för patienterna? Kommer personalens arbetsvillkor och inflytande att stärkas?

Så länge dessa frågor är obesvarade – så länge vänsterpartiet inte vågar ställa dessa krav som villkor mot landstingsledningen och LKAB – är partiets inställning direkt oansvarig. Vi måste kräva direkta garantier. Vi vägrar köpa grisen i säcken.

Kirunabor i tätorten och byarna ska inte luras in i detta: de ska ha tydliga och bindande svar från alla som lovar bota den blödande sjukvården. Vi ställer brukarnas behov och de anställdas arbetsvillkor och inflytande i centrum.