Studiecirklar efter valet

Människor engagerar sig i Knegarkampanjen av olika skäl. En del kliver på för en stund när vi gör riktade satsningar, till exempel mot kvinnohandel, för bostadsbyggande eller valkampanjen för att säkra vårt inflytande i Kiruna kommunfullmäktige.

Andra drivs av långsiktiga mål som att omvälva arbetarrörelsen och ge landets arbetare nya strategiska perspektiv.

Alla insatser behövs, stora som små. Knegarkampanjen har den stora fördelen att kunna samla upp politisk aktivitet utan att kräva anslutning till oklara eller rent missvisande partiprogram. Det kommer vi att fortsätta göra efter valdagen.

Knegarkampanjen är en arbetardemokratisk plattform där olika strävanden ryms. Vi vill se ett myller av aktivitet på arbetsplatser, i bostadskvarter och skolor.

Samtidigt vill vi ge aktivister chansen att fördjupa sitt engagemang. Därför drar vi igång studiecirklar omkring den politiska deklaration som presenterades av förberedelseutskottet i juni. Cirkelgrupperna börjar träffas i oktober, ta kontakt för att anmäla intresse.

Det socialistiska skälet för kärnkraft.

I kategorin Inblick publicerar vi en artikel i energifrågan av David Walters. Han är elkraftsverksarbetare och har varit fackligt aktiv i Kalifornien, USA. Artikeln är först publicerad på socialistorganizer.org och har översatts till svenska av Inger Tzelalidou-Blomberg. Artikeln kommer att kommenteras av Knegarkampanjens förberedelseutskott som en del av arbetet kring Politisk Deklaration 2014

Detroit-Industry-north-wall

Energi, miljö, global klimatförändring och havsnivåns höjning är enorma, brett sammankopplade ämnen som genererar mycket debatt och motsättningar på alla nivåer i samhället, vilket är helt naturligt eftersom det är vår och alla andra arters framtid som står på spel.
Kärnan i diskussionen kan begränsas till en teknisk och vetenskaplig fråga:produktionen, användningen och distributionen av energi.
Den historiska tillämpningen, eller användningen, av varierande former av energi är ett mått på mänsklig utveckling. Även före uppkomsten av civilisationer, som den runt Indus, den grekiska, persiska och andra i svunna tider, nu förvisade till antropologiska textböcker och muséer och även innan utvecklingen av klassamhället, skiljde mänskligt användande av energi oss från alla andra arter, inklusive högre sådana som delfiner och apor.
Värme för att laga mat med, eller hålla sig varm i kallare klimat, var det första mänskliga bruket av energi, framställt av en kemisk reaktion (dock okänd för människor) av kolväte när den upphettades till höga temperaturer. Detta var energi med låg energitäthet från en strikt biologisk källa: trä.
Varje steg uppför klättringen från för-klassamhället genom de första civilisationerna, genom de massiva slavsamhällena i de egyptiska och romerska imperierna, genom feodalismen, in i och inkluderat i vårt moderna imperialistiska samhällssystem; med varje framryckning i produktionssättet, i utvecklandet av vetenskaplig teknik för odlande av mat, med insikter om årstider och ökande produktivitet, med utformandet av handelsvaror; alla har  de varit dialektiskt sammanflätade med upptäckten  och utvecklandet av allt mer riklig, allt mer användbar, allt tätare former av energi som enkelt kunnat utvecklas av människor som försökt förenkla sina liv.
Den mänsklig kulturens uppkomsten och uppstigningen har alltid berott på, och varit en funktion av att billigare, rikligare och tätare energi använts och utvecklats.
De flesta inom den socialistiska vänstern har glömt detta. Men människors utveckling av energianvändningen visar på en evolution från trä till vatten, vind till kol, senare till olja och gas och slutligen till atomkraft. Alla har de tillhandahållit större energikvantitet och -kvalitet för mänskligt bruk. Var och en har varit tätare än den föregående. Mer energi har med andra ord kunnat utvinnas ur varje efterföljande energiform per mätt vikt eller per volymenhet.
Denna utveckling hjälpte en expansion av produktivkrafterna och användningen av arbetsbesparande apparatur och teknik ledde till varor av hög kvalitet och överlägsna distributionsmedel.
Det var den här utvecklingen av produktivkrafterna som Marx ansåg att produktionssättet vi kallar kapitalismen alltmer befann sig i konflikt med. Han såg en ökning av produktion per capita som ett mål, ett mål för den mänskliga arten, som något att kämpa för. Kapitalismen började förhindra detta och sålunda var en av marxismens huvudsakliga stöttepelare etablerad: att visa kapitalismens motsägelsefulla natur och hur den historiskt sår sin egen undergång.
Men vad har detta att göra med den centrala frågan ställd tidigare? Inom vänstern idag, och inom den mycket bredare miljörörelsen, anses denna expansion av produktionen vara en ¨dålig sak¨. Den orsakar föroreningar, ekologisk kollaps och klimatförändringar. Och utan tvekan har den snabba industriella expansionen under kapitalismen under 19e och 20e århundradena orsakat fruktansvärda förändringar. Men den hade också kunnat tillåta människor att utveckla lösningar genom teknik som kunnat lindra dess problem, om dessa produktionsformer hade varit satta under demokratisk kontroll av samhället, det vill säga det vi kallar socialism.
Marx förstod åtminstone att under kommunismen skulle produktionen nödvändigtvis behöva öka för att lindra den söndermalande fattigdom som härskade bland 90% av världens befolkning i hans dagar. I hans uppsats ¨Kommunismens Principer¨1847, framställde han följande fråga och gav ett svar.
¨Vad kommer konsekvenserna bli av det slutgiltiga försvinnandet av privat egendom?”

¨Samhället kommer att ta produktivkrafterna och handelsmedlen, utbytet och distributionen av produkterna ur händerna på privata kapitalister, och kommer att styra dem i enlighet med en plan baserad på tillgång av resurser och behoven av ett helt samhälle. På detta sätt kommer, och det här är det viktigast av allt, de fördärvliga konsekvenser som nu är förknippade med stora industriernas beteende att avskaffas.¨

¨Det kommer inte att bli fler kriser; den utvidgade produktionen, för vilken den nuvarande samhällsordningen är en överproduktion och följaktligen en rådande orsak till misär, kommer då att vara otillräcklig och expanderas långt vidare. Istället för att generera misär kommer överproduktionen att nå bortom de elementära samhällsbehoven för att säkra tillfredsställandet av allas behov; den kommer att skapa nya behov och samtidigt medlen för att tillfredsställa dem. Det kommer att skapas förutsättningar för och stimulans av nya framsteg, vilka inte längre kommer att sprida förvirring i hela samhällsordningen, som framsteg alltid har gjort förr. Storindustri, befriad från trycket av privat ägande, kommer att genomgå en sådan expansion att det vi nu ser kommer att verka ringa i jämförelse, som småfabriker verkar bredvid dagens storindustri. Den här utvecklingen av industrin kommer att göra en tillräcklig mängd produkter tillgängliga för samhället för att tillfredsställa allas behov.¨

¨Samma sak kommer att gälla för jordbruket vilket också lider av trycket från privat ägande och som är tillbakahållet av uppdelningen av privatägd mark i små bitar. Här kommer existerande förbättringar och vetenskapligt förfarande att omsättas i praktiken, med ett resulterande kliv framåt vilket kommer att trygga alla produkter samhället behöver. ¨

¨På det här sättet kommer en sådant överflöd av varor att kunna tillfredsställa alla medlemmars behov.¨

Detta är lika sant idag som det någonsin var i Karl Marx föreställningsförmåga, innan 1848 års omvälvningar  på den europeiska kontinenten.
För dagens (växande) 7 miljarder människor lovar socialismen, vilken bara kan byggas genom en utbyggnad av produktivkrafterna över hela planeten, det som Marx skrev 1847. Men vi kan genomför det klokt och demokratiskt endast om vi eliminerar det globala, imperialistiska systemet.
En sådan värld av överflöd kommer att kräva mer, inte mindre, energi. Det finns dock en övertygelse, speciellt inom de välutvecklade länderna i Västeuropa och Nordamerika bland socialister och aktivister för social förändring, att människor ¨använder  för mycket¨. Det här är en idé som tagits från krafterna runt miljörörelsen och andra som tycker att det finns för många människor, att vi omöjligen kan försörja så många människor på jorden och att om vi höjde hela världens levnadsstandard upp till den som Västvärlden njuter av, kommer planeten att förstöras.
Om vi gjorde det under kapitalismen skulle världen bli förstörd.Kapitalismen har inte något sätt att lyfta massorna från fattigdom. Överväg följande:
-Det finns 1.6 miljard människor utan elektricitet.
-Miljarder människor har inte tillgång till energieffektivt transportsystem.
-Miljarder människor har liten eller ingen tillgång till utbildning och sjukvård.
-Grymmare och grymmare krig och privatiseringar fortsätter att orsaka söndermalande fattigdom, folkförflyttningar och miljöförstörelse.
Kapitalismen är orsaken. Att föra hela världen till de (nu drastiskt sjunkande) levnadsnivåerna som arbetarna eller medelinkomstfamiljerna i Västvärlden har, skulle kräva – inte bara en fundamental ökning av omfördelning av välstånd och energi – men också en enorm ökning av båda. Men refrängen från många miljövänner  och socialister fortsätter:¨Vi använder för mycket.¨ Detta är lika reaktionärt som att vilja slå till mot fackföreningar eller att starta aggressionskrig för nykoloniala erövringar.
Samma vänsterorienterade personer sätter sitt hopp till det falska universalmedlet som kallas ”en ekonomi 100% fri från fossila bränslen och      atomkraft, med förnybar energi”. Många akademiska uppsatser har skrivits för att försöka bevisa möjligheten att förverkliga ett sådant projekt. Ett lika stort antal uppsatser river ner den myten men det är inte meningen med den här uppsatsen. Snarare är det att reflektera över olika aspekter av energifrågan.
Civilisationens framsteg har varit grundad på tillgången till och ökad användning av energi per capita, men allt som skrivits som förespråkar förnybar energi är baserat på en massiv minskning av energiförbrukning per capita. Samtidigt som författare hävdar att förnybar energi kan driva en högteknologiskt civilisation på en global skala, tror de att ett sådant försök kan vara kolfritt. Betänk ett exempel: enligt nästan alla studier använder landbaserad vindkraft, det enda slag som byggs i USA, 8 till 12 gånger mer betong per energienhet jämfört med atomkraft. Stora mängder smutsig naturgas används i framställning av betong. Det används stål, koppar, aluminium, för att inte nämna den ännu intensivare brytningen av ovanliga metaller som är behövs för vindgeneratorer, än för atomkraft.
Eftersom vind och solenergi har en verkligt användbar energiproduktion, eller kapacitetsfaktor (utnyttjandegrad), som är mycket låg, kommer en massiv utbyggnad av dessa system att vara nödvändig.  Kärnkraften i USA har ungefär 90% kapacitetsfaktor; det vill säga ett 1000 MW energiverk producerar 1000 MW  90% av tiden. I en del länder är det till och med högre.  Kapacitetsfaktorn av vindkraft på landbaserade vindkraftverk är bara 33% Solenergi är bara 20% eftersom solen endast är på sin användbara höjd på himlen från ungefär 10 på förmiddagen till 3 på eftermiddagen.
Vad kan man göra då? Det pratas mycket om lagring, stora batterier eller att använda heta, smälta salter för att lagra elström.  Det kan göras, men kan det göras på en genuint funktionsskalig grund? Kostnaderna är överväldigande som alla sol- och vindkraftsverks lagringskostnader har visat. Och de har stannat på experimentstadiet i över ett årtionde.
Kärnkraft är säkert. Detta låter som ett upprörande påstående i ljuset av Fukushima och Tjernobyl. I själva verket är dödssiffran per energimängd för kärnkraft betydligt lägre än för fossila bränslen. Det är lägre än för sol och vindkraft om man räknar installations- och arbetsolycksfall. Folk kommer att gräla om siffrorna men med tanke på vad vår art står inför när det gäller klimatförändringar, är detta fel argument. De siffrorna kommer att bli upprörande och det är de redan.
Fukushima kunde ha förhindrats. Fukushimas operatör TEPCOs kapitalistiska styrelse hade sin havsmur bara på rekommenderad minimihöjd när allmän praxis i andra länder, för privat eller offentlig service, är att bygga över specifikationerna. De byggde också sina bränsletankar för reservdieselgeneratorer som drev deras reservkylsystem, precis vid vattnet vid deras intagningssystem, snarare än att placera dem bakom verket uppe på kullen, från vilken videon av tsunamin som drabbade verket  var inspelad. Det skulle inte ha blivit någon ¨Fukushimaolycka¨ om TEPCO hade satt säkerheten före profiten.
Där var emellertid inga dödsfall av själva olyckan (jämfört med de 20 000 som dog av jordbävningen och själva tsunamin) och enligt många experter är det troligt att det inte blir några dödsoffer eftersom befolkningen var utsatt för väldigt lite strålning efter olyckan.
Tjernobyl, en sannerligen fruktansvärd olycka som orsakade 4 000 behandlingsbara sköldkörtelcancerfall (en siffra troligen väldigt underskattad) var en engångsföreteelse. En ombyggd reaktor i militärisk stil byggd av Sovjetunionen som använde en konstruktion som var förbjuden i alla länder utom två, exploderade. Explosionen skickade upp dussintals ton med bränsle i atmosfären. Det finns fortfarande 10 sådana reaktorer i bruk och ändå, trots Thernobyl och Sovjetunionens kollaps har det varit exakt noll olyckor av den typ som hände där, på något av dessa verk. Varför?
Kärnkraftsindustrin i Ryssland intensifierades och konstruerade bort risken för att den mänskliga faktorn skulle orsaka en sådan olycka. De började bygga till stora, tunga reaktorinneslutningar på existerande kärnkraftverk och konstruerade om dem till framtida verk. Ryssarna slutade också att bygga reaktorer av Tjernobyltyp.
Även under kapitalismen har kärnkraftsindustrin, trots korruption och profitmotiv, visat sig vara överlägsen den fossila bränsleindustrin (inklusive både privata och offentligägda verk) när det gäller antal dödsfall som uppstått under normal drift. Vilken jämförelse som helst mellan fossila kraftverk och kränkraftverk förespråkar kärnkraft.
Socialister hävdar att, såsom all annan teknologi, skulle kärnkraftsenergi kunna användas mycket bättre i ett demokratiskt styrt, arbetar- och konsumentkontrollerat offentligt kraftnät. Det råder inget tvivel om detta. Men vi pratar om teknologi som använts överallt under kapitalismen. Många utvecklingsländer gör en djukdykning i  kärnkraft och utvecklar kärnkraftsverk eller åtminstone de säkerhetssystem som krävs av internationell lag som en förutsättning för att bygga kärnkraftsnät. I länderna som för närvarande bygger kärnkraftsnät ingår Kina, Vietnam, Indien, Pakistan, Förenade Arabemiraten (UAE), Sydafrika-Azania och många fler. De gör detta utan inflytande från¨kärnkraftsindustrin¨eller andra lobbygrupper men efter att ha granskat alla alternativ. Några av dess länder bygger också nya kol och gasverk och investerar samtidigt stora summor för att utveckla vind och solkraft.
Frankrike är världens ledande användare av kärnkraft. Den franska, härskande klassen bestämde att Frankrike var tvunget att utplåna sitt beroende av olja för kraftgenerering och på 15 år gick Frankrike från 0% till att ha 79% av sitt nät drivet av kärnkraftverk. När en eldriven bil kopplas in i vägguttaget på natten för att laddas, eller en aluminiumfabrik drivs för att producera de miljoner ton aluminium som krävs i ett modernt samhälle, vet alla i Frankrike att det är kärnkraft, inte fossila bränslen, som tillhandahåller kraften. Frankrike har visat att även en kapitalistisk ekonomi kan göra sig av med fossila bränslen om den utvecklar kärnkraft på bred front.
Det finns inget förkastligt med vind och solkraft, i och för sig. De kan vara användbara och borde utvecklas på ett begränsat vis beroende på de lokala förhållandena (deras förmåga att ersätta kol och gas är överdriven, de är bundna till båda, som erfarenheterna från Tyskland och Danmark har visat, där vind och solkraft är brett utvecklade). Men det är kärnkraft socialister borde kämpa för. Det är elström på beställning 24 timmar om dagen, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året, och varje megawatt producerad av ett kärnkraftverk kan permanent ersätta ett motsvarande antal MW producerade från fossila bränslen. Ingen förnybar energikälla, utom vattenkraft (som har begränsad potential) kan påstå detsamma. Endast detta faktum borde diskvalificera förnybara energikällor från att tas under övervägande som lösningen på klimatförändringarna.
Medan stora mängder av förnybar energi har använts i Europa, har inte en enda anläggning för fossila bränslen blivit utfasad som resultat. Kärnkraft däremot, ersätter omedelbart en anläggning för fossila bränslen. Kina, som idag har 30 atomkraftverk under konstruktion, skulle kunna bygga 30 kolkraftverk om nationen inte kunde eller inte tilläts att gå över till kärnkraft. Socialister skulle inte bara försvara utvecklingsländers rätt att bygga kärnkraftverk, vi skulle också kräva att arbetsgivarregeringarna gjorde det och att de utvidgade dess användande. Vi borde kämpa för att arbetarregeringar kommer till makten för att organisera samhället utifrån riktlinjerna dragna här.
Socialister borde motsätta sig slöseri och ineffektivitet. Dessa problem är värre i underutvecklade länder än i utvecklade, men eftersom energiförbrukningen per capita är mycket högre i de senare, är alla mängder slösad energi en förening av redan existerande problem, alltifrån sopor till överutvinning av naturtillgångar, föroreningar och klimatförändringar. Vi måste vara för miljövård och effektivitet som en samhällsfunktion i vilket förnuftigt samhälle som helst, baserat på mänskliga behov och inte profit.
Men detta betyder inte att någons levnadsstandard måste sänkas (utom bankirers och chefers, förstås). I verkligheten betyder det en fullständig omorganisation av vår produktiva förmåga och  vår konsumtionsförmåga. Med målet att höja utvecklingsnivån av den underutvecklade världen på ett förnuftigt och demokratiskt sätt, inte längre under kapitalismens stövel.
Vad betyder detta egentligen i många underutvecklade länder, där endast 10% av befolkningen har tillgång till elektricitet?  Betyder det en 50 tums LCD platt tv? Ett 680 liters kyl- och frysskåp? Central luftkonditionering och två stadsjeepar framför ett 280kvm hus? Naturligtvis inte. Och ändå verkar detta vara vad många tror när de motsätter sig en höjning av levnadsstandarden för miljarderna i underutvecklade länder till den som finns i Västvärlden.
Nej det betyder detta: det betyder rätten att framställa och använda elektricitet. Rätten till den allestädes närvarande strömbrytaren vi tar för given i Västvärlden. Det betyder tillgång till elljus dag och natt, närhelst en individ bestämmer att han eller hon vill läsa, varje gång en elev vill studera. Det betyder åtminstone ett litet kylskåp där matrester  kan kylas utan att bli förstörda. Det betyder en laptop och tillgång till internet. Det betyder, kanske, en liten tv. Det betyder begränsad luftkonditionering, kanske i ett rum, så barn inte lider av sjukdomar orsakade av ökande temperaturer i vår värld. Det betyder en elektrisk kokplatta eller spis så att de 30 000 kvinnor och barn som dör varje år av att laga mat med kol inomhus kan få leva. Detta är vad energi betyder och det är därför vi behöver mer av det, mycket mer, och därför behöver den vara kolfri. Det är detta som kommer att behövas för att göra hela Afrika, Indien och största delen av Sydasien ¨utvecklat¨.
Anti-kärnkraftrörelsen dömer miljarder människor till årtionden av ytterligare energisvält på grund av felplacerad, liberal skuld över utsläpp av växthusgaser. Snarare än att komma på ett sant, bättre sätt att producera energi, vill den här rörelsen få oss att växla ned och ¨använda mindre¨.  Det är därför anti-kärnkrafts idealism borde karakteriseras som en reaktionär respons på klimatkrisen, och det förklarar varför socialister som anpassar sig till den¨gröna¨ideologin har tappat riktningen.
Små modulära reaktorer (SMR) på 30 till 300 MW kan byggas på löpande band och på sätt sänks kostnaderna. De kan sättas upp på landsbygden i vilket land som helst och ha ett elnät bokstavligen byggt runt dem som, till slut, kan kopplas ihop och utformas till ett nationellt nät som kan förbättra utvecklingen och höja människors levnadstandard. Det finns bara två sker som försenar detta:
1. Imperialism, som söndrar länder, underblåser inbördeskrig, och som har förstört den nationella ekonomin i dessa länder.
2. Antikärnkraft/Miljörörelsen, som ser vilken utveckling som helst som generellt skadlig för planeten, och som ser kärnenergi som synnerligen fördärvlig.
För att socialister ska återerövra marxismens och de tidiga revolutionärernas sanna vision, måste de lära sig läxorna från nackdelarna med utvecklingen av produktivkrafterna, såsom klimatförändring. Det betyder att man måste använda vetenskap och teknologi för att lindra och vända den miljöförstöring kapitalismen har åstadkommit, så vi kan leva upp till Marx vision av ett nytt samhälle.
¨Samhället kommer att ta produktivkrafterna och handelsmedlen, utbytet och distributionen av produkterna ur händerna på privata kapitalister, och kommer att styra dem i enlighet med en plan baserad på tillgång av resurser och behoven av ett helt samhälle. På detta sätt kommer, och det här är det viktigast av allt, de fördärvliga konsekvenser som nu är förknippade med stora industriernas beteende att avskaffas.¨
¨Det kommer inte att bli fler kriser; den utvidgade produktionen, vilken för den nuvarande samhällsordningen är en överproduktion och följaktligen en rådande orsak till misär, kommer då att vara otillräcklig och expanderas långt vidare.”

Diskussionen om Politisk Deklaration

Den första delen av planerade sex delar, har nu funnits på Knegarkampanjens blogg i närmare en månad. Del 2 väntas vara klart inom kort.

Vi vill på alla sätt och vis få in synpunkter och även kritik mot det som vi tar fram, som ska ligga till grund för Knegarkampanjens valplattform. Tanken är att alla delarna ska vara diskuterade och publicerade till 1:a juni.

Det finns tre former för medverkan. Lokalt i Kiruna kommer cirklar att genomföras. Dessa kommer inte avge några samlade, offentliga yttringar. En andra form är en mejldebatt, inom ett slutet forum med garanterad replikrätt på förberedelseutskottetets eventuella responser. En tredje form är direkta inlägg på bloggen, som inte får överskrida 4 500 tecken.

Förberedelseutskottet

Använd valet 2014 till att ändra styrkeförhållandena

Politisk Deklaration – ingress. Ladda ned hela texten här.

Det svenska klassamhället öppnar sig politiskt  – använd valet till att ändra styrkeförhållandena

14 september 2014 väljer invånarna i Sverige sina politiska ledare för kommande fyra år. I riksdagen,  landstingen och kommunerna ska nya majoriteter ta plats medan andra kliver åt sidan. Det kapitalistiska systemet dukar upp en marknadsplats, där partier erbjuder sina tjänster och tävlar om att få administrera det svenska samhället för en tid. Det är på många sätt en fars eftersom den verkliga makten i samhället – den ekonomiska makten – inte ställs i fråga. Men Knegarkampanjen kommer ändå att använda tillfället för att presentera en annan politik, organisera och bygga en rörelse omkring sig.

Den här deklarationen förklarar vad vi vill i och efter valet. Vi vill fälla alliansregeringen och bygga motmakter i arbetarmiljöerna. Utan en förenande klasskampsopposition kommer högervågen att fortsätta över Europa, och den ekonomiska krisen ge allt värre följder för maktlösa låginkomsttagare. Vi drar upp perspektiven för att ombilda Knegarkampanjen till en fast organisation, vilket skulle innebära en stort avancemang. Men viktigast av allt är att vi försöker förena socialistisk strategi med de omedelbara behov som maktlösa låginkomsttagare har.

Vårt samhälle är uppdelat i klasser och skikt med intressen som strider mot varandra. I ett sådant samhälle råder ständig konflikt. Tillhör du den nedtryckta majoriteten så gäller regeln, att förbättringar du tillkämpat dig idag försvinner imorgon. För att uppnå stabilitet, långsiktighet och fred måste klassamhället ge plats åt ett samhälle där människans skapande samverkan släpps fri. Därför måste varje omedelbar reform kopplas till en strävan att ersätta kapitalismen med ett jämlikt och fritt socialistiskt samhälle.

Deklarationen byggs ut i etapper. Med den här inledningen publiceras första delen, Arbetare enade mot borgerlig politik. Därefter följer ytterligare fem delar fram till maj varefter deklarationen färdigställs. Vi jobbar så för att kunna förankra och bearbeta dokumentet tillsammans med anhängare och sympatisörer. Deklarationen är både ett fundament för Knegarkampanjens valplattform (som presenteras 2014) och uppslag för att efter valet bilda organisationen Socialistiska Knegare.

Vi kommer att föreslå en specifik politik för internationella brännpunkter, men även för Malmfälten som har blivit en förstatligad slutända för kapitalismen. Där går den sociala nedrustningen mycket snabbt parallellt med att gruvindustrin levererar stora vinster rakt in i statskassan, medel som hade kunnat användas för att utveckla regionen. Malmfälten är en juvel i borgarnas krona – som vi vill bryta loss!

För en arbetarregering – fäll alliansen

Vårt ställningstagande i regeringsfrågan är invecklat eftersom den rådande situationen inte ställer klassfrågorna på ett entydigt sätt. Vår första uppgift är att fälla alliansregeringen och för den sakens skull kommer vi att driva kampanj med socialdemokrater, vänsterpartister och den allmänna vänstern. Det betyder att vi kommer att stå på samma torg och på flera punkter framföra samma kritik. Vi uppmanar till och med väljarna att rösta (s) för att bli kvitt Reinfeldt, trots att vi inte stödjer socialdemokraternas program. Vi har stora reservationer mot (s) som är fullt integrerade i EU-systemet, men vi tar ställning efter klasslinjerna i riksdagsvalet.

Men är inte socialdemokraternas och alliansens politik väldigt lika? Vad händer om socialdemokraterna tar med borgerliga partier i regeringen, till exempel miljöpartiet eller folkpartiet? Varför inte rikta rösten till vänsterpartiet istället? Är det möjligt att skapa en ren arbetarregering i Sverige, utan att samtidigt erövra den ekonomiska makten?

Regeringsfrågan ställer allt på sin spets och rymmer många möjliga scenarion. Knegarkampanjen kan bara slå fast att utgångspunkten för vårt valarbete är att få en (s)-ledd regering där inga borgerliga partier medverkar, att köra ut borgarna från makten i varje landsting och varje kommun. I den frågan har vi samma åsikt som majoriteten av LO-distrikten, som i en undersökning oktober 2013 ville se en regering enbart bestående av (s) och (v). Men vi kommer inte för en sekund tiga med vad vi anser förkastligt och förrädiskt med socialdemokraternas program, inte ens under valrörelsen. Vänsterpartiet i sin tur saknar förankring i fack och andra gräsrotsorganisationer och är därför på större avstånd från arbetarrörelsens fotfolk, samtidigt som deras politik är snarlik socialdemokratins. Därför ser vi inga fördelar med att uppmana till en röst på (v).
Knegarkampanjen vill inspirera till liknande kampanjer i industristäder och förorter. Det är en självklarhet för oss att använda mobiliseringen inför valet till att också skapa försäkringar mot en (s)-ledd regering: direkt efter valet kommer vi att försöka avslöja, bekämpa och blockera varje försök att fortsätta alliansregeringens politik.

Vi vill:

  • Fälla alliansregeringen med (s)-valsedeln
  • Skapa en rörelse som övervakar, blockerar och slår tillbaka varje ansats från en (s)-ledd regering att fortsätta högerpolitiken
  • Samla ett landsråd i arbetarrörelsen mot borgerlig politik under eftervalsperioden

***

Så hanterar vi maktfrågan i en tilltrasslad situation ett knappt år innan valet. Men utvecklingen i Europa har också visat ett annat scenario: under vissa givna omständigheter kan förutsättningarna för en arbetarregering uppstå. Det verkar osannolikt idag, men det skulle kunna ske även i Sverige under valåret.

Krisen i Grekland har gett upphov till en speciell situation där

  • den borgerliga ordningen börjat falla sönder och den ekonomiska krisen slagit till med full kraft mot befolkningen, vilket har lett till en ockupation från ”trojkan” EU-ECB-IMF,
  • aktiviteten från arbetar- och ungdomsrörelsen varit högintensiv och ihållande flera år på raken,
  • de traditionella politiska partierna har mer eller mindre försvunnit från den politiska kartan, samt
  • den explosiva framväxten av både ett nytt vänsterparti och det öppet fascistiska Gyllene gryning har ändrat styrkeförhållandena.

I det läget kunde grekerna i valet 2012 ha samlats bakom parollen om en arbetarregering – en regering mot den ockuperande trojkan, uppburen av arbetarrörelsens kämpande aktivitet. En arbetarregering av detta slag skulle samla alla inflytelserika arbetarpartier i en gemensam front mot trojkan, ställt in avbetalningarna på statsskulden och krävt en ny gemensam valuta för EU-området anpassad till de svagare ländernas ekonomi.

Det enda sättet den hade kunnat driva ett så konfrontativt handlingsprogram, hade varit om den stöddes av de breda massorganisationerna på arbetsplatser och i bostadskvarter – och drev mobiliseringen till punkten för att bilda ett klasskampsoppositionellt centrum för motståndet. Skulle det däremot ha blivit en strikt parlamentarisk koalition av de olika partierna på vänsterkanten, utan uppbackningen av fotfolket, då skulle det också ha blivit en koalition med trojkan istället för mot den.

Lägen som detta kan uppstå i den instabila världssituation som råder. I det fallet skulle inte Knegarkampanjen tveka inför att resa parollen om en arbetarregering i Sverige, som väljs för att i handling bekämpa den borgerliga politiken och bärs fram av en massrörelse av kamporgan, som ju längre utvecklingen går tvingas samordna sig och centraliseras bakom ett handlingsprogram. Vi skulle endast se öppningar i en sådan utveckling.

Avskriv statsskulden – satsa på social upprustning

Staten är ett verktyg i händerna på en klass eller skikt i samhället som använder den för sina  egna intressen. Men exakt vad är staten? Det är i första hand den organisation som förvaltar våldsmonopolet i samhället utifrån lagar och regler, alltså polisen och militären. Men det är också den byråkrati som bemannar myndigheter och departement och administrerar nationens politiska och ekonomiska liv.

I verkligheten har staten alltid spelat en roll i kapitalismen trots att liberala ideologer eftersträvat en ”fri marknad”. Staten har manipulerat konkurrensvillkoren för kapitalet genom riktade investeringar, skatte- och lönepolitik, bidragssystem med mer. I den meningen har statsorganisationen inte bara varit ett vapen i klasskonflikten mellan arbete och kapital – utan även i kapitalets inre tävlan. Vad som skett sedan 1970-talet är att staten, för att klara sina löpande utgifter (och snabbt växande behov bland befolkningarna), har börjat finansiera sin verksamhet med hjälp av belåning. Från 1990-talet har statens skuldsättning vuxit sig så stor att den dikterar hur offentliga medel från skatteinkomster och avgifter ska användas. Därmed har staten själv i allt högre grad kapitaliserats.

Kapitaliseringen av den svenska statsorganisationen sitter nära ihop med integreringen i EU. Med början i omställningen 1992, som definitivt avvecklade klassamarbetsmodellens ”välfärdsstat” och förenklade kapitalrörelser över landsgränserna, inleddes också skattesänkningar och nedskärningar i offentlig sektor. Staten lade beslag på medel från AP-fonderna och utförsäljningar av bolag. Kommuner och landsting drevs mot självfinansiering.

Idag har Sverige en statsskuld på omkring 1000 miljarder. Räntekostnaderna på statsskulden var 2012 cirka 29 miljarder kronor. Staten är underkastad samma ekonomiska lagar som de privata bolagen – fast med statens kapitalisering följer enorma konsekvenser när budget anpassas till skuldsättningen och räntor som ska betalas. Det är låginkomsttagarna som betalar detta genom nedskärningar och höjda avgifter på offentliga tjänster, samt ökad skuldsättning av de enskilda hushållen. Inte minst genom att kreditvärdigheten även styr kommuner och landsting.

Vi tar ställning både mot det borgerliga våldsmonopolet och det överstatliga EU-projektet, vilket kommer att framgå i kommande delar av deklarationen. Vi kommer också att förklara varför vi inte ser några långsiktiga framsteg i förstatliganden eller statliga omfördelningar – och hur ekonomisk makt skulle kunna användas av arbetarna för att börja riva ner klassamhället.

Men för att avbryta den destruktiva utveckling som statsorganisationens kapitalisering fört med sig, och frigöra medel för en samhällelig kampanj med sin början i omindustrialisering och social upprustning, så vill vi omedelbart:

  • Avskriva statsskulden
  • Överföra medlen från avbrutna räntebetalningar till ett samhälleligt investeringsmonopol
  • Inleda en investeringsoffensiv för omindustrialisering och social upprustning

***

Vi vill fälla alliansregeringen med dess hejdlösa sociala nedrustning och konstlade kapitalbildning, och vi vill avskriva statsskulden – det är vår politiska kurs när vi seglar ut i valrörelsen. Under kommande månader kommer vi förklara våra delmål och handlingslinjer i fråga efter fråga.

Knegarkampanjens förberedande utskott
Kiruna, 30 december 2013

Läs Arbetare mot borgerlig politik – del 1 av den Politiska Deklarationen