Omtag i kommunpolitiken

Knegarkampanjen Kiruna behöver ett omtag i det kommunpolitiska arbetet. Därför har vi ett öppet medlemsmöte torsdag 24 november.

Under hösten flyttade Tommy Hjertberg till Stockholm för studier. Han var sedan 2010 vår representant i kommunfullmäktige. Jari Söyrinki har tagit över den uppgiften och ersättare är Patrik Tuoremaa och Nathalie Eliasson.

I kommunstyrelse och nämnder jobbar vi som insynspolitiker. Knegarkampanjen har insynspolitiker eftersom vi inte ingår i valtekniskt samarbete med andra partier.

Vi har hållit på oberoendet för att få maximal politisk frihet. Insynspolitiker betyder att vi inte har röst- och förslagsrätt i nämnder och kommunstyrelse. Men vi kan förstås ställa motioner och rösta i fullmäktige.

Vårt kommunpolitiska arbete går ut på två saker.

Dels att föra ut information till arbetsplatser, grannskap och arbetarrörelsen om vad som händer i maktens korridorer. Dels att vara en röst för de maktlösa, hjälpa fram deras önskemål och organisera dem arbetardemokratiskt.

Vad som kan uträttas i kommunpolitiken är beroende på hur målmedveten och stark rörelsen är på arbetsplatser och i andra vardagsmiljöer. Vi är representanter från denna verklighet.

Kommunpolitiken domineras av parti- och tjänstemannastyrda maktorgan med intressen skilda från arbetande människors. Ändå kan det vara lärorikt att ha uppdrag där. Vi ser hur beslutsfattandet går till från EU ner till den egna kommunen. Vi kan dra strån till stacken för en nybyggd arbetarrörelse.

Nu behöver vi välja nya personer till flera uppdrag och samla en ny kommunpolitisk grupp. Våra företrädare tjänar inga pengar på sina uppdrag men ersätts för förlorad arbetsinkomst. Välkommen att ge din syn på hur detta arbete ska utvecklas.

Öppet medlemsmöte Knegarkampanjen Kiruna
Torsdag 24 november 18.00
Adolf Hedinsvägen 35

Rapport från Kommunfullmäktige

Denna månads kommunfullmäktige var ett utdraget tvådagarsmöte som bland annat behandlade budgeten för kommande år, fastställde arvoden för politikerna och där vi fick ny information om hur det går med stadsflytten.

Politikerarvoden
Moderaterna stod för det mest skandalösa agerandet då de röstade för att bibehålla sina dubbla arvoden. Vi har tidigare kritiserat detta hårt och för ett år sedan lovade Moderaternas ordförande Stefan Sydberg i NSD att detta skulle rättas till i år (artikeln kan läsas på NSD).

Vänsterpartiet tar också emot dubbla arvoden enligt det regelverk som kommunledningen drev igenom förra året, så de är lika giriga som Moderaterna, men till skillnad från Moderaterna så har de inte lovat att bättra sig.

Pengar och privilegier till politiker har korrumperat den svenska arbetarrörelsens traditionella partier, och det är därför som Knegarkampanjen har den principen att våra förtroendevalda endast får behålla ersättning för den inkomst som de går miste om för sina politiska uppdrag.

Budget
Budgeten för 2016 innehöll inga större överraskningar. Inga stora satningar, men inte heller några nedskärningar jämfört med tidigare år. Vi fick dock en rapport om att Kirunas befolkning minskar igen, hittills i år med 100 personer, så på längre sikt är det ekonomiska läget osäkert.

Centerpartiet fortsatte däremot sin tradition av att ställa ett budgetförslag som skulle innebära stora nedskärningar i den kommunala verksamheten. Redan 2018 så vill de spara 50 miljoner årligen. Argumentet för att det skulle vara möjligt var att tidningen Dagens Samhälle publicerat en undersökning som visar att Kirunas grundskola och äldreomsorg är betydligt dyrare än landet i genomsnitt.

Vi tror också att många saker kan göras på ett bättre sätt, men vår utgångspunkt är inte att spara pengar utan att förbättra villkoren för anställda och brukare. Med större inflytande från personalen så tror vi att resurserna skulle kunna användas effektivare, men moroten för att effektivisera måste vara att man ser förbättringar av arbetsmiljön och -villkoren och inte ett sparbeting från politiken.

Stadsflytt
Informationen om stadsflytten handlade mest om att arbetet med stadshuset har påbörjats. Men vi fick också se nya tidsplaner för olika byggnader, och där visade det sig att tidsplanerna förskjutits med ytterligare 1-2 år för det mesta förutom stadshuset.

Vår linje har hela tiden varit att det måste byggas bostäder och samhällsservice först. Ett stadshus är ingen attraktionspunkt för någon annan än politiker och kommuntjänstemän.

Rapport från kommunfullmäktige

Höstens första fullmäktigemöte hölls i måndags. Trots att det var en ovanligt gles dagordning så blev det en del klargörande diskussioner.

Om någon trodde att förutsättningarna och villkoren för stadsflytten skulle vara klara så förtydligade kommunledningen att så inte är fallet. Det finns inga avtal som binder LKAB till ett helhetsansvar, utan det enda som finns är de två gruvstadsparksavtalen som reglerar de inledande etapperna. Utöver det så är det muntliga löften – i många fall från personer som inte längre jobbar kvar.

Att kommunledningarna genom åren (hela tiden ledda av Socialdemokraterna) har accepterat muntliga löften utan att ställa krav på skriftliga avtal, samtidigt som kommunen gladeligen skrivit fast sig genom förändrade detaljplaner, utvecklingsplaner etc. står för en skrämmande inkompetens och godtrogenhet.

Knegarkampanjen har hela tiden betonat behovet av bindande avtal och fondering av resurser under befolkningens kontroll och hela tiden har vi fått höra från kommunledningen att vi måste ha förtroende för att gruvindustrin kommer ta sitt ansvar. Nu är det ekonomisk kris och löftena om ett nytt sjukhus till Kiruna har redan tagits tillbaka, då erkänner kommunledningen sitt misstag – när det är för sent. Det förhandlingsutrymme som högkonjunkturen innebar har kommunledningen slarvat bort, och det är befolkningen i Kiruna som kommer att få betala priset för detta i förlängningen.

Men kommunledningen kommer i alla fall att få sitt stadshus. Det har hela tiden varit deras främsta prioritet. En halv miljard kommer det att kosta enligt offerten. Det ska betalas av LKAB, men det kan vara värt att påminna sig om att det var kommunledningen som valde att lägga pengarna på ett pampigt stadshus. LKAB var skyldiga att inlösa det gamla stadshuset och kommunen kunde ha använt pengarna till ett mindre påkostat stadshus och satsat mellanskillnaden på något som mer direkt hade kommit befolkningen till del. Men det ville kommunledningen inte, för dem var det viktigare att bygga ett ännu större stadshus än det man redan har.

En annan fråga som behandlades på kommunfullmäktige var frågan om medborgarförslag. Sedan 2005 har medborgare i Kiruna kunnat skriva förslag till kommunen som tagits upp på kommunfullmäktige, eller i någon av nämnderna om den handlade om deras verksamhet.

Knegarkampanjens linje har konsekvent gått ut på att flytta ut makt och inflytande till befolkningen, främst genom föreningslivet, och vi tycker inte heller att formen medborgarförslag har inneburit någon verklig makt eller möjlighet till inflytande för befolkningen. Men genom medborgarförslagen så har enskilda medborgare i alla fall kunnat få resa sina förslag och få dem behandlade i offentligheten samt därmed kunnat ställa politikerna till svars om de säger nej till olika saker.

Men den lösning som kommunledningen nu har valt att genomdriva, innebär att kommunledningen ensidigt får välja vilka förslag från medborgarna som ska behandlas. De kallar det för “effektivisering”, men i praktiken så är det ett politiskt filter där kommunledningen kan välja bort förslag som de inte vill svara på i offentligheten. Kommunledningen väljer toppstyre framför öppen debatt. Det är en politisk feghet, men antagligen är det för besvärligt att hålla ihop sin koalition av 5 partier som alla sålt sina principer för att kunna regera ihop om alla frågor ska diskuteras öppet.

Budgeten sätts för Kiruna kommun

1-2 september så deltog samtliga partier i kommunfullmäktige vid budgetberedning på stadshuset. Budget-beredningen är ett möte där kommuntjänstemännen ger politikerna information om de ekonomiska förutsättningarna för kommande års budget.

Kiruna har alltid fått stora statsbidrag, men på grund av att inkomsterna i Kiruna är högre än genomsnittet så gör staten allt större avdrag för inkomstutjämning. 2016 får Kiruna ungefär 45 miljoner netto i statsbidrag. 2017 beräknas den summan bli 34 miljoner. Skatteintäkterna (inklusive fastighetsavgift) beräknas bli 1,39 miljarder 2016, så de sammanlagda intäkterna beräknas bli 1,43 miljarder.

Denna beräkning grundar sig på att befolkningen ökar med 60 personer per år. Men det är ett statistiskt antagande som grundas på de senaste årens utveckling och som inte tar någon hänsyn till lågkonjunkturen inom gruvindustrin. Eftersom lönesänkningar (vilket utebliven bonus, minskad övertid, etc. i praktiken är ur skattesynpunkt) inte heller tas med i beräkningen så finns en stor osäkerhet gällande kommunens intäkter.

Det som är desto säkrare är kommunens utgifter. Med löpande drift av befintlig verksamhet så blir det mellan 19 och 27 miljoner (beroende på bl.a. hur riksdagen beslutar om statsbidragen) över till nyinvesteringar och utvidgning av driften.

Mot dessa 19-27 miljoner i nya intäkter så står 77 miljoner i äskanden från de olika nämnderna. Av dessa så står skola och barnomsorg för 48 miljoner och där är samtliga krav motiverade med att de är tvingande på grund av lagar och avtal (främst p.g.a. stora barnkullar i barnomsorgen och lågstadiet).

På rak fråga så svarade tjänstemännen att det enda sättet att klara budgeten för Kultur- och utbildningsnämnden vore att genomföra omstruktureringen som skulle innebära nedläggning av byskolorna. Det verkar alltså som att kommunledningen kommer att gå fram med nedskärningar nästkommande år. Beslut om budgeten fattas på kommunfullmäktige 23-24 november.

Knegarna försvarade sina motioner

Vi hade till fullmäktige 1 juni föreslagit att kommunen påbörjar en kartläggning för att se hur den intensiva gruvbrytningen och nedrustningen av sjukhuset påverkar invånarnas hälsa. Huvudmetoden vore enkäter med hjälp av föreningslivet, men också att anlita sjuksköterskor och allmänläkare för undersökningar.

Bakom svajiga argument avslogs den i kommunstyrelsen, och vice kommunalråd Niklas Sirén (v) fortsatte på det spåret på fullmäktige. Han hänvisade till svårigheter, kostnader och osäkerhet i resultaten. Allt verkade ”svårt”. Han ansåg hellre att kommunen borde anlita universitetsforskare för ändamålet.

Tommy Hjertberg insisterade på motionens aktualitet och delar av oppositionen gav sitt stöd. Han menade att kommunen måste intressera sig för invånarnas hälsa och inte förlita sig på företagssponsrad forskning. Motionen blockerade dessutom inte möjligheten att använda sig av universitetsforskning.

Damningen från gruvorna är ett problem i Kiruna, vilket också kommunens miljökontor har påtalat. Men ingenting mer händer. Att kommunledningen inte kunde anta någon av motionens att-satser innebär att man vänder blicken åt ett annat håll. Man vill inte stöta sig med LKAB och man vill inte utmana landstingsledningen.

Men vi ska återkomma. Inventering av folkhälsan är inte någon detaljfråga. Det besvarar frågor om gruvornas miljöpåverkan, ger mått på förfallet i nationell, regional och kommunal service, och inte minst engagerar det föreningslivet i kommunens framtid.

Debatt om sjukvården

Den debatten spillde över på Gunnar Selbergs (c) motion om att bilda ett eget landsting. Vi backade inte upp motionen eftersom ett eget landsting snarare hade förvärrat situationen. Samordningsvinsterna hade försvunnit och tjänsterna skulle i stor utsträckning behöva köpas in från Norrbottens läns landsting. Frågan kan inte lösas på lokal skala.

Tommy tog istället tillfället att föreslå en konkret kampform för att rädda sjukvården, nämligen att konfrontera landstingsledningen med en bred, regional politisk generalstrejk.

Vi behöver sätta hårt mot hårt mot landstingsledningen. Men då hjälper det inte att Kiruna skapar ett eget landsting, det skulle bara förvärra situationen. Vi sa redan i valrörelsen att det behövs en regional politisk generalstrejk för att börja få ordning på sjukvården i Norrbotten, och vi står fast vid det.

Sedan gav han en känga åt den passiva kommunledningen:

Om kommunledningen hänvisar till ett flera år gammalt upprop som alla partier i fullmäktige skrev under, och anser det bevisa att man tagit strid för Kiruna sjukhus, så är man ju helt inkompetent – vilket man också har sagt om sig själva, att man saknar kompetens i sjukvårdsfrågor, så det kan ju stämma.

Motionen från Centerpartiet avslogs.

En motorgård för ungdomar

Vårt förslag om en motorgård för ungdomar kom så upp i fullmäktige. Idén är enkel och togs fram tillsammans med gymnasieungdomar i höstas: de saknar ställen att samlas på och meka med epa-traktorer och mopeder, de hänvisas till allmänna platser och parkeringar där de jagas bort av polisen.

Det här är arbetarungdomar med ett populärt intresse, som tvingas ränna runt på gatorna när det inte finns några andra samlingspunkter. I stadsomvandlingen vore det enkelt att ta i bruk någon av de många lokaler som frigörs. Det vore ett billigt sätt att tillmötesgå ungdomarna.

I kommunstyrelsen argumenterade Niklas Sirén (v) och Elisabeth Persson-Holmdén (s) för att ungdomarna får bilda en egen förening eller försöka komma in under vingarna på någon av de motorföreningar som redan finns. Problemet är att dessa enligt våra uppgifter inte bedriver någon ungdomsverksamhet, och en ny förening skulle föra över ansvaret på föräldrarna.

Tommys argument i fullmäktige kan sammanfattas till: ”hur svårt ska det vara?” Stefan Sydberg (m) argumenterade i namn av någon slags ”likabehandlingsprincip” för att dessa ungdomar först ska bilda en förening, därefter kanske få stöd från kommunen, för att ”så ser processen ut”. Man gömde sig bakom det för att slippa anta motionen. Eller som Tommy beskrev det i talarstolen:

Det är byråkratiskt, formalistiskt och trångsynt att svara på det sättet. Det låter som en otroligt fånig bortförklaring för att slippa säga att kommunen inte vill genomföra det här. Eller så går det politisk prestige eftersom ni inte rest förslaget själva.

Men kommunledningen stod fast vid att kommunen, om de antog den här motionen, skulle ”slå undan benen på hela  föreningslivet”. Fånigt var ordet. Motionen avslogs men vi kommer att hjälpa ungdomarna vidare, till exempel med att organisera en förening. Kanske rentav en politisk förening för arbetarungdomar som kan ta fajten med trångsynta byråkrater?

Trots att våra motioner avslogs var fullmäktige 1 juni en bra batalj där kommunledningen på punkt efter punkt fick visa var de står.

P.s. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstade nej till att kommunen ska köpa in regnbågsflaggor för att visa acceptans. Tommy gav svaret att ”det är fruktansvärt att ens behöva yrka bifall på en sådan fråga, men Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas medeltida uppfattningar i denna fråga tvingar mig att göra det.”