En bredsida mot alla knegare

Ur Knegaren nr 9

Löfvén-regeringen och stöd-Alliansen har slutit något som de kallar ”den migrationspolitiska överenskommelsen” men detta är allt annat än migrationspolitik. Här finns ingenting som kommer att dra in nyanlända på arbetsmarknaden eller lösa bostadskrisen. Här finns inget som undanröjer underlaget för människosmuggling och livsfarliga rutter över haven. Istället har regeringen passat på att göra upp med borgarna om att försämra rättigheter och villkor för alla arbetare och arbetslösa. Både för dem som redan bor här och för dem som kommer hit nu.

andersson_johansson(s)-regeringen har nu bekänt färg och alla knegare i det här landet kommer att få smaka på vad Löfven menar med att ”alla människor är lika mycket värda”, nämligen att om du måste söka socialbidrag kommer du att tvingas till gratisarbete och om du behöver en yrkesintroduktions-anställning är du inte längre garanterad kollektivavtal. Det betyder också att om du istället har en stor trädgård som behöver fixas eller om du behöver installera bredband i villan, så kan du få avdrag på skatten om du har råd att anställa någon som gör det jobbet.

Vägrar befatta sig med bostadsbristen

Löfvén-regeringen som är så måna om ”alla människors lika värde” vägrar dessutom befatta sig med bostadsbristen som både gör att unga människor inte kan flytta hemifrån, att nyanlända sitter fast på migrationsverkets anläggningar och att skrupellösa företag kan inkassera fantasisummor från stat och kommun för att logera nyanlända. Istället för att ta ordentliga beslut om en bred satsning på billiga hyresrätter, småhus och kooperativ vill man ändra på lite byggregler. Men det finns inga investeringsplaner för nya hyresbostäder eller småhus för vanliga människor och som utmanar bygg- och fastighetsbolagens vinstintressen, och där även Migrationsverket kan hyra vad som behövs. Det är ju framförallt bostadsbristen som gör att kommuner har svårt att ta emot nyanlända och som driver fram galopperande kostnader. Men det är faktiskt Löfvén-regeringen och stöd-Alliansen som är ansvariga för att det växer fram motsättningar på många småorter, när människors behov ställs mot bristen på pengar och bostäder. Detta skulle kunna lösas med en nationell bostadsplan som sjösätts omgående.

Sverige behöver personalförstärkning

Dessutom, istället för att bygga upp en ordentlig nationell utbildningsverksamhet med kvalificerade snabbkurser i svenska, varvat med yrkespraktik i bristyrken och i yrken som människor redan är utbildade till, så pratar man nu om att ”pröva” regeljusteringar, starta svenskakurser hos studieförbunden och lite yrkesskolor. Löfvén-regeringen och stöd-Alliansen verkar inte anse att Sverige behöver personalförstärkning och att det gäller att snabbutbilda folk så att de kommer i jobb. Och varför går inte de läkare och ingenjörer som kommer hit från Syrien och Irak parallellt med befintlig personal, på industrier och sjukhus redan idag? Och varför går ungdomar, som redan bor här, arbetslösa eller har otrygga jobb när personalbehoven är skriande inom vård, skola och omsorg? Och varför flyr befintlig personal därifrån? Och varför urholkas arbetsvillkoren i bygg- och transportsektorn, Stefan Löfvén?!

Akut behov av arbetarnas investeringspolitik

Läget börjar bli akut och det behövs en arbetarnas investeringspolitik, oavsett om vi står mitt i en folkvandringstid eller ej, oavsett hur många av dem som flyr Mellanösterns krig och samhällskollapser, som når till Sverige? Hela samhället är skevt och arbetslösheten parallellt med underbemanningen i offentlig sektor är ett ologisk och enormt slöseri med människokraft och samhälleliga resurser. Att staten numera fungerar som en affärsbank lämnar alla knegare utanför, fastboende och nyanlända.

Öppna ambassaderna utomlands

När det gäller effekterna av USAs invasioner och EUs och Rysslands uppslutning bakom olika regimer i Mellanöstern, dvs permanent sönderfall, krig och uppkomsten av nya mördarmaskiner under religiös flagg, så har människorna som bor där dragit sina egna slutsatser. De försöker nu ta sig till de länder som har regeringar som påstår att ”alla människor har lika värde”.

Men EUs länder och även Sverige vägrar fortfarande att öppna sina ambassader och konsulat utomlands för asylsökande och tvingar därmed folk att korsa hav, berg och öknar, göder medvetet människosmugglare och driver fram situationer som i grekiska övärlden där människor dör på havet, fastnar i lervälling, blir attackerade av polis som slåss etc.

Om de menade ett enda ord av vad som sägs om att försvara asylrätten och ”människors lika värde” skulle man öppna Sveriges och EUs beskickningar utomlands. Då skulle EUs olika utrikesdepartement och ambassadpersonalen få bära konsekvenserna av utrikes- och handelspolitiken, istället för att de som redan gjort det ska betala en gång till i form landsflykt och livsfarliga resvägar. Trycket på kommunerna i Sverige skulle dessutom lätta betydligt och man skulle kunna ha planerade insläpp till Sverige.

Löfvén-regeringen och stöd-Alliansen säger i sin uppgörelse att trycket är stort på asylsystemet och vi läser den ena rapporten efter den andra i tidningarna om hotande ”systemkollaps”. Nu har man till och med kommit fram till att madrasserna och boendeplatserna är slut. Men hur är detta möjligt i ett av världens rikaste länder som dessutom har högst andel multinationella företag och vapenexport per person?!

Nej, höj bolagsskatten, den statliga skatten och återinför förmögenhetsskatten om det fattas pengar för att organisera mottagandet av dem som söker asyl. De här utgifterna ska verkligen inte belasta dem som redan har det svårt. Det kan väl inte vara så svårt, om nu ”alla människor har lika värde”, Stefan Löfvén?

En fråga som har blivit en symbolfråga från höger till vänster är införandet av tillfälliga uppehållstillstånd, men om perioden för uppehållstillstånd frikopplas från försörjningskrav och om det finns utbildning, arbete och bostad för alla skulle hela den frågan bli sekundär. Man grälar om detta för att slippa ta ansvar för de verkliga problemen!

Arbetarrörelse behövs nu!

Löfvén-regeringens och stöd-Alliansens uppgörelse är en ren och skär fortsättning på den Allianspolitik som väljarna gjorde slut med på valdagen 2014, och den tjänar bara syftet att behålla den så eftersträvade balansen i riksdagen, hindra oppositionella röster och pressa ned arbetsvillkoren ytterligare.
Det borde vara fler som vänder riksdagen ryggen och ger sig ut på gator och torg än SD-gaphalsarna. Arbetarrörelsen har allt att vinna på solidaritet med dem som flyr och en arbetarnas investeringspolitik för jobb, bostäder och utbildning och, till att börja med, beslagtagande av resurser från dem som tjänar på krisen.

Löfvén-regeringens facit!

Ur Knegaren nr 9

I september 2014 föll Alliansregeringen och socialdemokraterna bildade regering med Stefan Löfvén som statsminister. Socialdemokraterna hade gått till val på löften om att skapa sysselsättning för unga, stoppa lönedumpningen som sker i utländska företag, framförallt inom bygg- och transport-sektorn och laga ett land som höll på att ”gå sönder”. Det första som hände var dock att de bildade regering med Miljöpartiet som aldrig varit ett arbetarparti utan tvärtom i vissa fall är öppet fackföreningsfientligt.
Eftersom stödet i riksdagen var historiskt lågt för regeringen så kunde SD snabbt hota med att fälla den med hjälp av fd Alliansen. Då kontrade Löfvén med att utropa nyval bara för att ta tillbaks det lika snabbt. Istället snickrade han ihop en allians med borgarna, den så berömda December-överenskommelsen, som tystar all opposition i landet. Även från arbetarhåll. Fjäskandet från LO-ledningen inför uppgörelsen med borgarna för att ”ta ansvar” för landet har varit skämmigt!

Decemberöverenskommelsen föll i oktober. 10 oktober höll Löfvén en presskonferens där han återigen sa att  det är stora utmaningar att få människor i arbete och att bygga en välfärd som gör att folk känner sig trygga inför framtiden. Och det är sant att närmare en miljon människor saknar den grund-läggande trygghet som ett fast jobb ger. Oavsett regering så biter sig både massarbetslösheten och de många, tillfälliga och osäkra anställningarna fast och det finns inget som tyder på någon bestående förbättring med Löfvén vid rodret. Hans medicin är fortsatta lönesubventioner för tillfälliga anställningar, skatterabatt till globala företag som Facebook och stöd till frihandelsavtal som TTIP, som ger storföretagen ännu mer makt.
Stoppet för lönedumpningen på byggarbetsplatser och inom transportsektorn har också stött på patrull. Även om man nu har föreslagit lagförändringar (Utredningen om Lex Laval) så ger detta i alla fall inte tillräckligt stöd för kollektivavtal och stridsåtgärder, eftersom det rör sig inom ramen för det EU-direktiv som skulle behöva rivas upp.

Löfvens samarbetsregering är en i grunden lydig EU-regering och inriktningen på ett fördjupat samarbete med alliansen uttrycker (s)-ledningens allmänna anpassning till kapitalets och borgerlighetens agenda, såväl i Sverige som på europeisk och internationell nivå. Det gäller även överenskommelserna om försvaret, vapenexporten och militära insatser, som får ökade anslag i budgeten för 2016.
Vad gäller andra viktiga delar av tryggheten inför framtiden så är Löfvén mycket belåten över ett fortsatt gott samarbete med borgarna kring pensions-överenskommelsen. Men alla vanliga knegare som öppnat sitt orangea kuvert vet vad den överenskommelsen är värd.
Både socialdemokraterna och LO vill ha samarbete över block-gränsen och vägrar vända sig till arbetarplatserna och bygga upp den arbetaroppositionella rörelse som behövs mot EU-regimen och nu har det gått så långt att ledande socialdemokrater i facken, IF Metall och Handels, förhandlar med arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv om att ytterligare försämra anställningstryggheten.
Och som ett brev på posten kom den så kallade ”migrationspolitiska överenskommelsen” med tydlig inriktning – försämrade villkor för alla – fastboende och nyanlända! Det senaste pressmeddelandet om jobbpolitiken visade dessutom att av de utlovade 32 000 trainee-jobben för unga  har det registrerats 1 (!) eftersom hela reformen gjorts beroende av att fack och arbetsgivare ska sluta avtal om detta och arbetsgivarna vill inte. Ridå!

Arbetare i rörelse kan kräva ett hem här i landet

Ur Knegaren nr 9

Nu handlar det om att mota tillbaka Löfvén-regeringens bredsida på knegare och nyanlända. Nu handlar det om att hålla ihop och praktisera en verklig solidaritet, mot dem som skor sig på våra liv och arbete. Ett anständigt flyktingmottagande är ett praktiskt steg för att också försvara oss själva, vi som redan bor här.
SD och borgaralliansen vill på sin höjd förvara flyktingar och använde dem som arbetskraftsreserv längre fram, tillvänjda med en lägre levnadsstandard och beredda till svartarbeten eller okvalificerade jobb med minimilöner.

Arbetarrörelsen behöver ta ett fast grepp så att flyktingtillströmningen görs organiserad i stället för att forsa in och spridas ut till en anarkisk misär runt om i landet, som kommer att fungera som press på arbets- och levnadsvillkor för alla.

Vi skulle kunna börja med en inslussning, med arbetarorganisationerna i en pådrivande ställning, som öppnar Sverige som tillflyktsort, slussar in i takt med att infrastruktur och organiserad beredskap inventeras.

För det första: Vi skulle kunna öppna alla lokaler som är i träda eller underutnyttjas!

För det andra: Vi skulle kunna krympa transittiden för flyktingar till ett minimum, högst 24 timmar, och att slutdestinationen för den nya (tillfälliga eller bestående) vistelseorten med tillgång till lokaler fördelas på direkten.

För det tredje: Vi skulle kunna förbjud tältläger och dylikt och sätt i stället igång ett intaxningsschema som öppnar och stänger landsgränserna i proportion med utrymda, användbara lokaler.

För det fjärde: Vi skulle kunna bygga vidare på alla intresseorganisationer och folkrörelser som redan är på fötter, och inled rehabilitering från skräck och trauma bland de många ankommande, ge svenskundervisning och små deltidande beredskapsarbeten med mera.

Arbetare och andra låginkomsttagare har sina hem här i landet.

Selberg hånar personalen

Under en debatt förra veckan argumenterade Centerpartiets Gunnar Selberg mot Knegarkampanjens linje för politisk strejk bakom kravet på vård efter behov i hela länet. Han menade att det var ”mer än lovligt naivt” att ”föreningslivet” skulle kunna rädda sjukvården.

Selberg, som själv är arbetsgivare, förlöjligar politiska strejker och kallar fackföreningarna som organiserar majoriteten av oss som arbetar i det här landet för ”föreningslivet”.

stop selbergDet intressanta är att han representerar ett parti som vill införa en rad försämringar i anställningsskydd, löner och arbetsvillkor för ungdomar och 2005 införde politikerna i Frankrike många av de åtgärder som Centern föreslår, med sitt ”första-anställningskontrakt”. Det möttes av politiska strejker och protester i Frankrike som tvingade de franska politikerna att under förnedrande former dra tillbaka sina redan fattade beslut.

Kanske finns det andra traditioner i Frankrike än i Norrbotten, men traditioner är något som man kan bryta och skapa.

Knegarkampanjen revolterar mot traditionerna och säger sanningen om vad som behöver göras. Det kan inte Selberg göra. Han är först som sist arbetsgivarnas representant i politiken. Kommer han i ledande ställning kommer inte minst vårdpersonalen att upptäcka det. Och Norrbottens befolkning att fortsätta ställas emot varandra.

Strippklubb eller inte strippklubb – det är frågan

Ur Knegaren 7

”En strippklubb är väl ingenting – alla gillar väl nakna tjejer – slut upp att hyckla – mäns kroppar  exploateras också – var inte så pryd – det är väl bättre att tjejerna är här i Kiruna än på gatan i Rumänien – vaddå, jag gillar också pole-dancing – låt folk göra vad de vill med sitt sexliv – är vi tillbaka till 50-talet? och förresten, vad är det för skillnad mellan att vara fly-in-fly-out-strippa och fly-in-fly-out-gruvis och allt är ju faktiskt lagligt…”

Argumenten för strippklubben i Kiruna har radat upp sig den senaste veckan alltmedan motståndarna har börjat organisera sig. Nu när till och med LKAB, kommunledningen och fackledningarna pliktskyldigast börjat kritisera verksamheten är det dags att fråga sig, hur ska en vanlig knegare tänka?

Till att börja med kan man tänka på hur det kan komma sig att vissa människor – företrädesvis kvinnor – allt oftare och på allt fler ställen i världen ger sig in i sexindustrin för att tjäna sitt levebröd.

Hur kommer det sig att tjejer från Ukraina och Rumänien dyker upp i Sverige, hundratals mil hemifrån, sätter sig i ett bås och onanerar framför killar och män som de aldrig har träffat förut? Är det troligt att de ser på det som ett jobb vilket som helst? Hur har de hamnat här och varför?

Om man tänker att tjejerna söker upp sexindustrin frivilligt för att de tycker att det är kul att sälja sex, gillar att visa upp sina kroppar och är proffs på det – att alla som möts i sexindustrin, kunder och säljare, gör det på lika villkor – så borde man ta sig en funderare på hur det kommer sig att de blir fler och fler, reser allt längre och längre, accepterar allt underligare arbetsvillkor och varför branschen ägnar sig åt olaglig människohandel för att hålla igång grenar av verksamheten?

Om man funderar på dessa frågor, höjer blicken en aning och tittar utanför strippklubbens staket så kommer man att få syn på en väldigt orättvis värld som ser helt olika ut för män och kvinnor.

Kvinnors försörjningsmöjligheter, och även möjligheterna att vara ensamstående mamma, stryps alltmer. På kvinnor som lever på gränsen till fattigdom och svält, väntar en global växande sexindustri med stora pengar i omlopp. Där handlas det med kvinnor, inte som proffs på tjänster de är bra på, liknande hårfrisering eller fotboll, utan som varor. Kvinnor säljs över hela världen, bara för att de är kvinnokroppar, för att personer – som de inte känner – ska tillfredsställa sig sexuellt framför, på och i dem.

De kvinnor som går in i det här för att dansa och tjäna pengar, upptäcker snart att de inte kommer åt några pengar om de inte visar och gör ”allt” och även säljer samlag vid sidan om. De som är offer för trafficking beslagtas även på pengar och pass och utnyttjas som rena sexslavar. För att bryta ned dem våldtas de regelmässigt innan de sätts i arbete.

Många uppgifter har kommit fram om Dragan Bratic de senaste dagarna. De visar att på hans klubbar förekommer – utöver strippdanserna – pornografiska dildoshower och att han agerar hallick efter att klubben stängt, dvs att tjejerna också prostituerar sig.

Att det handlar om stora pengar kommer fram i de reportage NSD gjort de senaste dagarna. Dragan Bratic tar 1 200:- för en privatvisning i ett bås och 700:- för att få prata med någon av tjejerna över en drink. Flera tjejer som jobbat åt Dragan Bratic och som uttalat sig till olika medier berättar att de stänger av sig själva känslomässigt och att de är helt beroende av inkomsterna för att skicka till hemlandet, det vill säga att de inte alls gillar det de håller på med utan gör det av ekonomiskt tvång. I NSD framkommer också att tjejerna får stå ut med att kroggästerna behandlar dem som om de vore deras egendom och en del uppgifter tyder på att tjejerna bara jobbar på två-veckors-kontrakt så att kunderna ofta ska få nya varor.

•  Sexindustrin göder en syn på kvinnan som en servicestation för andra människor. Den förstärker den traditionella kvinnorollen som går ut på att vara till lags och till hands. Sexindustrin exploaterar allas behov av närhet och förvrider det till en vara med ett pris. Kvinnorna som jobbar i sexindustrin säljs som varor. Detta gäller särskilt vid sexköp där köparen får total makt att förfoga över en annan människa.

•  Sexindustrin påverkar samhället runt omkring eftersom de värderingar som finns där färgar av sig. Den konserverar gammalmodiga könsroller som stryper tjejers utveckling och den talar om för uppväxande tjejer och killar att det är okej att köpa och sälja andra människor. Att de redan fått reda på detta genom porren som sprids fritt på internet är inget argument för att man dessutom ska ha en strippklubb mitt i stan.

•  Sexindustrin förstärker klyftan mellan kvinnor och män i arbetslivet eftersom den göder synen på kvinnan som en nedtryckt betjänt och gynnar inte eniga arbetarkollektiv mot bolagsledningar och chefer. Det ligger därför i alla arbetares intressen att bekämpa den traditionella synen på kvinnor och därför måste sexindustrin bekämpas av medvetna arbetare, kvinnor och män tillsammans.

Att Bistro Trägår´n i Kiruna ska upp i Arbetsdomstolen den 28 november stärker dessutom argumenten för att vanliga knegare i Kiruna ska bojkotta stället. Det handlar om en fd anställd som sagts upp utan förhandling och blåsts på sin lön.

Knegarkampanjen vill att strippklubben i Kiruna stängs. Vi uppmuntrar till, och kommer att delta i, aktioner mot den. Vi är för kvinnors självorganiserade försvar mot sexövergrepp och våld av alla slag. Nu krävs något annat än kommunens och IF Metalls endags-engagemang. Var har de varit fram tills nu? En investeringspolitik för jobb, social service och levande kultur och kvinnors självorganisering måste upp på dagordningen omedelbart!