Budgeten sätts för Kiruna kommun

1-2 september så deltog samtliga partier i kommunfullmäktige vid budgetberedning på stadshuset. Budget-beredningen är ett möte där kommuntjänstemännen ger politikerna information om de ekonomiska förutsättningarna för kommande års budget.

Kiruna har alltid fått stora statsbidrag, men på grund av att inkomsterna i Kiruna är högre än genomsnittet så gör staten allt större avdrag för inkomstutjämning. 2016 får Kiruna ungefär 45 miljoner netto i statsbidrag. 2017 beräknas den summan bli 34 miljoner. Skatteintäkterna (inklusive fastighetsavgift) beräknas bli 1,39 miljarder 2016, så de sammanlagda intäkterna beräknas bli 1,43 miljarder.

Denna beräkning grundar sig på att befolkningen ökar med 60 personer per år. Men det är ett statistiskt antagande som grundas på de senaste årens utveckling och som inte tar någon hänsyn till lågkonjunkturen inom gruvindustrin. Eftersom lönesänkningar (vilket utebliven bonus, minskad övertid, etc. i praktiken är ur skattesynpunkt) inte heller tas med i beräkningen så finns en stor osäkerhet gällande kommunens intäkter.

Det som är desto säkrare är kommunens utgifter. Med löpande drift av befintlig verksamhet så blir det mellan 19 och 27 miljoner (beroende på bl.a. hur riksdagen beslutar om statsbidragen) över till nyinvesteringar och utvidgning av driften.

Mot dessa 19-27 miljoner i nya intäkter så står 77 miljoner i äskanden från de olika nämnderna. Av dessa så står skola och barnomsorg för 48 miljoner och där är samtliga krav motiverade med att de är tvingande på grund av lagar och avtal (främst p.g.a. stora barnkullar i barnomsorgen och lågstadiet).

På rak fråga så svarade tjänstemännen att det enda sättet att klara budgeten för Kultur- och utbildningsnämnden vore att genomföra omstruktureringen som skulle innebära nedläggning av byskolorna. Det verkar alltså som att kommunledningen kommer att gå fram med nedskärningar nästkommande år. Beslut om budgeten fattas på kommunfullmäktige 23-24 november.

Knegarportalen

Knegarkampanjen växer. Vi är nu flera fria arbetarföreningar på industriarbetsplatser och -orter. Därför har vi öppnat en knegarportal med länkar till båda föreningarna som nu är aktiva, våra gemensamma uttalanden och aktiviteter och snart kommer en instruktion om hur man startar upp en knegarkampanj på sin egen arbetsplats eller hemort.

Knegarportalen finns på knegarkampanjer.org

Sommaren med knegarna

Knegarkampanjen Kirunas öppna medlemsmöte 24 juni bestämde att under kommande två månader låta en del aktiviteter vila och samtidigt ta initiativ till andra. Sommaren med knegarna ser ut så här:

  • Du är välkommen på vårt sommarkafé på Adolf Hedinsv. 35 varannan torsdag. Där finns ett litet bibliotek med politiska och ekonomiska böcker men även skönlitteratur. Sommarkafét öppnar redan nästa torsdag, 17-20.
  • Hjälpkontoret för hotade arbetare kommer inte att ha öppettider men nås på på telefon/mejl eller på sommarkafét. Vi har varit i kontakt med många oroliga personer och förbereder en kampanj till hösten.
  • Medlemsbladet fortsätter att komma ut en gång i veckan under hela sommaren.
  • Det kommunpolitiska arbetet är mer eller mindre vilande eftersom stadshuset har tagit semester.
  • Höstens satsningar inleds med ett brett uppstartsmöte lördag 5 september  [datumet ändrat till 19 september!]

Som alltid kan du kontakta oss vid frågor och funderingar, se kontaktsidan på bloggen!

Knegarna försvarade sina motioner

Vi hade till fullmäktige 1 juni föreslagit att kommunen påbörjar en kartläggning för att se hur den intensiva gruvbrytningen och nedrustningen av sjukhuset påverkar invånarnas hälsa. Huvudmetoden vore enkäter med hjälp av föreningslivet, men också att anlita sjuksköterskor och allmänläkare för undersökningar.

Bakom svajiga argument avslogs den i kommunstyrelsen, och vice kommunalråd Niklas Sirén (v) fortsatte på det spåret på fullmäktige. Han hänvisade till svårigheter, kostnader och osäkerhet i resultaten. Allt verkade ”svårt”. Han ansåg hellre att kommunen borde anlita universitetsforskare för ändamålet.

Tommy Hjertberg insisterade på motionens aktualitet och delar av oppositionen gav sitt stöd. Han menade att kommunen måste intressera sig för invånarnas hälsa och inte förlita sig på företagssponsrad forskning. Motionen blockerade dessutom inte möjligheten att använda sig av universitetsforskning.

Damningen från gruvorna är ett problem i Kiruna, vilket också kommunens miljökontor har påtalat. Men ingenting mer händer. Att kommunledningen inte kunde anta någon av motionens att-satser innebär att man vänder blicken åt ett annat håll. Man vill inte stöta sig med LKAB och man vill inte utmana landstingsledningen.

Men vi ska återkomma. Inventering av folkhälsan är inte någon detaljfråga. Det besvarar frågor om gruvornas miljöpåverkan, ger mått på förfallet i nationell, regional och kommunal service, och inte minst engagerar det föreningslivet i kommunens framtid.

Debatt om sjukvården

Den debatten spillde över på Gunnar Selbergs (c) motion om att bilda ett eget landsting. Vi backade inte upp motionen eftersom ett eget landsting snarare hade förvärrat situationen. Samordningsvinsterna hade försvunnit och tjänsterna skulle i stor utsträckning behöva köpas in från Norrbottens läns landsting. Frågan kan inte lösas på lokal skala.

Tommy tog istället tillfället att föreslå en konkret kampform för att rädda sjukvården, nämligen att konfrontera landstingsledningen med en bred, regional politisk generalstrejk.

Vi behöver sätta hårt mot hårt mot landstingsledningen. Men då hjälper det inte att Kiruna skapar ett eget landsting, det skulle bara förvärra situationen. Vi sa redan i valrörelsen att det behövs en regional politisk generalstrejk för att börja få ordning på sjukvården i Norrbotten, och vi står fast vid det.

Sedan gav han en känga åt den passiva kommunledningen:

Om kommunledningen hänvisar till ett flera år gammalt upprop som alla partier i fullmäktige skrev under, och anser det bevisa att man tagit strid för Kiruna sjukhus, så är man ju helt inkompetent – vilket man också har sagt om sig själva, att man saknar kompetens i sjukvårdsfrågor, så det kan ju stämma.

Motionen från Centerpartiet avslogs.

En motorgård för ungdomar

Vårt förslag om en motorgård för ungdomar kom så upp i fullmäktige. Idén är enkel och togs fram tillsammans med gymnasieungdomar i höstas: de saknar ställen att samlas på och meka med epa-traktorer och mopeder, de hänvisas till allmänna platser och parkeringar där de jagas bort av polisen.

Det här är arbetarungdomar med ett populärt intresse, som tvingas ränna runt på gatorna när det inte finns några andra samlingspunkter. I stadsomvandlingen vore det enkelt att ta i bruk någon av de många lokaler som frigörs. Det vore ett billigt sätt att tillmötesgå ungdomarna.

I kommunstyrelsen argumenterade Niklas Sirén (v) och Elisabeth Persson-Holmdén (s) för att ungdomarna får bilda en egen förening eller försöka komma in under vingarna på någon av de motorföreningar som redan finns. Problemet är att dessa enligt våra uppgifter inte bedriver någon ungdomsverksamhet, och en ny förening skulle föra över ansvaret på föräldrarna.

Tommys argument i fullmäktige kan sammanfattas till: ”hur svårt ska det vara?” Stefan Sydberg (m) argumenterade i namn av någon slags ”likabehandlingsprincip” för att dessa ungdomar först ska bilda en förening, därefter kanske få stöd från kommunen, för att ”så ser processen ut”. Man gömde sig bakom det för att slippa anta motionen. Eller som Tommy beskrev det i talarstolen:

Det är byråkratiskt, formalistiskt och trångsynt att svara på det sättet. Det låter som en otroligt fånig bortförklaring för att slippa säga att kommunen inte vill genomföra det här. Eller så går det politisk prestige eftersom ni inte rest förslaget själva.

Men kommunledningen stod fast vid att kommunen, om de antog den här motionen, skulle ”slå undan benen på hela  föreningslivet”. Fånigt var ordet. Motionen avslogs men vi kommer att hjälpa ungdomarna vidare, till exempel med att organisera en förening. Kanske rentav en politisk förening för arbetarungdomar som kan ta fajten med trångsynta byråkrater?

Trots att våra motioner avslogs var fullmäktige 1 juni en bra batalj där kommunledningen på punkt efter punkt fick visa var de står.

P.s. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstade nej till att kommunen ska köpa in regnbågsflaggor för att visa acceptans. Tommy gav svaret att ”det är fruktansvärt att ens behöva yrka bifall på en sådan fråga, men Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas medeltida uppfattningar i denna fråga tvingar mig att göra det.”

Maktskifte i Malmfälten

Uttalande från Knegarkampanjen Kirunas öppna medlemsmöte 28 maj 2015

Lokalnyheterna i Malmfälten har präglats av beskedet att Lars-Eric Aaro tvingas lämna posten som LKAB:s VD.

Kommunalråden i Gällivare och Kiruna beklagar att de fått en ny ”husbonde” att förhålla sig till. De muntliga överenskommelserna med Aaro är inte längre giltiga. Gruvtolvans ordförande Jan Thelin känner sig ”tagen på sängen” av bolagsstyrelsen, trots att han själv sitter där som ledamot.

Kraven på LKAB som måste ställas från kommun och fack ställs inte. Genom denna passivitet kan LKAB:s nya VD härja fritt och det gör honom till den verkliga makthavaren i Malmfälten.

Sten Jakobsson, ordförande för LKAB:s bolagsstyrelse, motiverar VD-bytet med ”tuffare ledarskap” för ”kostnadseffektivitet, produktivitet och djup gruvkunskap” och att ”karva i det överflödiga fettet” (intervju i Norrländska Socialdemokraten 27 maj). Med andra ord vill han ha högre arbetstakt och större personalminskningar.

Aaros tid som VD har präglats av ett allt hårdare arbetsklimat. LKAB har under denna tid försökt slingra ifrån sig så mycket ansvar som möjligt rörande stadsomvandlingen i Malmfälten. Jakobsson uttalar att han nu vill etablera en helt ny ordning där bolagsledningen tvingar fram nya avtal och villkor. Avtal som är till nackdel för de anställda och invånarna.

Fackledaren Thelin och kommunalråden uppmanar arbetarna och invånarna i vanlig ordning att ”vänta och se”. Med de orden har LKAB fått en rensopad bana. Kommun och fack sviker sina väljare genom att inte ge motstånd mot denna maktfaktor.

Solidaritet är inte detsamma som välgörenhet. Det är ett verktyg för att skapa enighet bland oss som drabbas. Vi i Knegarkampanjen Kiruna har startat ett solidaritetsarbete tillsammans med dem som hamnat i kläm på grund av besparningarna.

Vi kommer att försöka bidra med ett handlingsprogram för att möta den nya situationen. Vi försvarar boendemiljön, arbetsmiljön och arbetsvillkoren i Malmfälten. Även att att arbetarnas inflytandemakt ska öka i företaget.

Men för att lyckas måste vi stå samlade mot det stålbad som bolagsledningen planerar.

Från gnäll till verkstad

Ur Knegarkampanjen Kirunas medlemsblad nr 8/2015

Dagens arbete kallas ibland för ”gnällmagasinet”. Det är medlemstidningen för IF Metall, GS och Pappers. Artiklarna handlar, förstås, oftast om villkoren på jobbet och fritiden.

Visst är det eländigt att läsa om förslitningar och avskedanden men så ser verkligheten ut. Dagens arbete och LO undersöker och sammanställer läget på arbetsplatserna i Sverige. De visar ett hårdnande arbetsliv, med ohälsa och de sociala problem som följer av en råare exploatering av arbetarna.

Samtidigt finns få saker som ger hopp om förändring. De som på allvar trodde att en socialdemokratisk regering efter valet skulle sätta arbetsköparna på plats borde vara besvikna, om de inte (som så ofta) stänger ögonen och drömmer sig tillbaka till Palme. Den tummetott till förändring som Löfven presenterat för att minska missbruket av tidsbegränsade anställningar kan bara beskrivas med ett ord: förolämpande. Glömda är valrörelsens hedersord, för nu är Löfven en statsman med ansvar för industriföretagen och ägarnas välmående.

Bland LO:s medlemmar var förra året 25 procent av kvinnorna och 17 procent av männen tidsbegränsat anställda. Bland unga i åldrarna 16-24 år var det hela 52 procent. Det här är en daglig utpressning och misshandel av tiotusentals arbetare, som bara är möjlig för att arbetsköparna dessutom har 432 000 öppet arbetslösa (april 2015) på avbytarbänken, redo att ta deras plats.

Idag blir du fast anställd om du har jobbat två år som allmän visstid eller två år som vikarie under en femårsperiod. Arbetsköparna kringgår denna så kallade inkonvertering genom att växla anställningsformer och skicka hem arbetarna i perioder så att de aldrig får den sammanhängande anställningstid som krävs.

Den tidigare fackordföranden på Stockholmsbagarn Frances Tuuloskorpi, som trots oviljan att befatta sig med politiska perspektiv har värdefulla insikter och sporrar många aktivister, sammanfattar på sin blogg:

[Regeringens förslag innebär inte] att man ska få räkna ihop olika sorters visstidsanställningar för att snabbare komma till fast anställning … Den enda skillnaden mot nu är att man ska bli fast anställd efter sammanlagt mer än två års allmän visstidsanställning även om skiten har pågått i mer än fem år! Vilken lycka.

Det är en förolämpning mot unga arbetare att ens lägga förslaget. Men det säger mycket om de ”arbetets hjältar” som tagit plats i Rosenbad (regeringens kansli i Stockholm). För att återvinna väljarna efter nederlaget 2006 och katastrofen 2010 sökte partiet en ”folklig” profil. Nu poserar Löfven som partiordförande och Tomas Eneroth som gruppledare i riksdagen. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson sitter i partiets verkställande utskott och Anders Ferbe i partistyrelsen. Alla med bakgrund i IF Metall. Hela 13 socialdemokratiska riksdagsledamöter kommer från IF Metall.

Kanske var de tungan på vågen för att (s) skulle få väljarnas förtroende, men vad hjälpte det? Regeringen lägger hundratals miljoner på att ”stärka företagens konkurrenskraft” i vårbudgeten. Exakt samtidigt prutar det statliga LKAB ner ansvaret för den stadsflytt som gruvan tvingat fram, och pressar sina anställda med produktionshöjningar och personalminskningar. De drabbade är gamla jobbarkompisar till Emilia Töyrä, en av de 13 metallarna i riksdagen.

Den som inte ser och hör detta måste verkligen skruva upp volymen på sina Palme-inspelningar. Det här är inte vår regering utan en regering som måste bekämpas inifrån arbetarrörelsen, och det bästa sättet är att organisera sig arbetardemokratiskt.

Knegarkampanjerna samlar just nu bemanningsanställda i livsmedelsbranschen och tidsbegränsat anställda/entreprenörer i gruvbranschen, eftersom de är mest utsatta för arbetsköparnas diskriminering. Organiserar vi oss tillsammans kan vi slåss för fasta jobb och arbetsvillkor som inte förstör vår hälsa. Ingen annan kommer nämligen att göra det åt oss. Vi avser pressa fram lokala segrar och avtal där regeringen står passiv.

Läs LO:s rapport Anställningsformer år 2014 – Fast och tidsbegränsat anställda efter klass och kön år 1990-2014 och SCB:s Arbetslöshetsundersökningar

En viktig delseger för skolorna

Kommunledningen backade under torsdagens möte med Kultur och Utbildningsnämnden från förslaget om att lägga ned flertalet skolor i kommunen.

Det är ett pinsamt nederlag för kommunledningen och en viktig delseger för föräldrar och barn som kämpat mot planerna. Men det är viktigt att lägga märke till vad beslutet faktiskt är. De enda skolor som man nu säger sig inte vilja lägga ned är Övre Soppero och Svappavaara. De övriga skolornas framtid är fortfarande osäker och ska beslutas vid ett senare tillfälle.

Besluten som fattades var:

  • Att Övre Soppero skola blir kvar med F-6
  • Att Svappavaara skola blir kvar med F-6
  • Att beslut om Svappavaara skola 7-9 avgörs om man kan rekrytera lärare dit inom 2 veckor
  • Att möjligheterna till fjärrundervisning ska utredas
  • Att kostnader och former för skolskjutsar ska undersökas, inklusive möjligheten att kommunen kör skolbussar i egen regi
  • Att ta fram en plan för organisering av fritidsverksamheten i Övre Soppero
  • Att ta fram en ny rekryteringsplan
  • Att nuvarande skolorganisationen forsätter att gälla för det kommande läsåret och att skolstruktur 2.0 utreds vidare.

Skolorna i Kiruna dras sedan en tid med ett stora underskott och risken är stor att förslaget kommer att komma igen, i en lite omarbetad form. Och då hoppas antagligen kommunledningen på att motståndet ska vara mindre eftersom man nu har gett Svappavaara och Övre Soppero en tilfällig respit och därmed kanske lugnat de boende i de byarna.

Men om det är något som man kan lära sig av de många försök som gjorts från kommunledningens sida att lägga ned Svappavaara skola, så är det att det inte finns några garantier bara för att ett nedläggningsförslag slopas. Det tar bara något år så kommer det igen, och så tröttar man ut motståndet. Risken är stor för att man nu dessutom försöker splittra motståndet genom att ta skolorna en åt gången. Det är därför som det behövs permanenta organisationer som bevakar vad som händer med skolorna och är beredda att samordna motståndet mot skolnedläggningar mellan de olika skolorna.