Omtag i kommunpolitiken

Knegarkampanjen Kiruna behöver ett omtag i det kommunpolitiska arbetet. Därför har vi ett öppet medlemsmöte torsdag 24 november.

Under hösten flyttade Tommy Hjertberg till Stockholm för studier. Han var sedan 2010 vår representant i kommunfullmäktige. Jari Söyrinki har tagit över den uppgiften och ersättare är Patrik Tuoremaa och Nathalie Eliasson.

I kommunstyrelse och nämnder jobbar vi som insynspolitiker. Knegarkampanjen har insynspolitiker eftersom vi inte ingår i valtekniskt samarbete med andra partier.

Vi har hållit på oberoendet för att få maximal politisk frihet. Insynspolitiker betyder att vi inte har röst- och förslagsrätt i nämnder och kommunstyrelse. Men vi kan förstås ställa motioner och rösta i fullmäktige.

Vårt kommunpolitiska arbete går ut på två saker.

Dels att föra ut information till arbetsplatser, grannskap och arbetarrörelsen om vad som händer i maktens korridorer. Dels att vara en röst för de maktlösa, hjälpa fram deras önskemål och organisera dem arbetardemokratiskt.

Vad som kan uträttas i kommunpolitiken är beroende på hur målmedveten och stark rörelsen är på arbetsplatser och i andra vardagsmiljöer. Vi är representanter från denna verklighet.

Kommunpolitiken domineras av parti- och tjänstemannastyrda maktorgan med intressen skilda från arbetande människors. Ändå kan det vara lärorikt att ha uppdrag där. Vi ser hur beslutsfattandet går till från EU ner till den egna kommunen. Vi kan dra strån till stacken för en nybyggd arbetarrörelse.

Nu behöver vi välja nya personer till flera uppdrag och samla en ny kommunpolitisk grupp. Våra företrädare tjänar inga pengar på sina uppdrag men ersätts för förlorad arbetsinkomst. Välkommen att ge din syn på hur detta arbete ska utvecklas.

Öppet medlemsmöte Knegarkampanjen Kiruna
Torsdag 24 november 18.00
Adolf Hedinsvägen 35

LKAB polisanmält efter avsked

Norrbottens-Kuriren berättar 2 juni att Gruvfyran i Malmberget polisanmäler LKAB.

Skyddsombuden ska också ha gjort en begäran om arbetsmiljöåtgärd, en så kallad 6:6a-anmälan. Det innebär att arbetsköparen är skyldig att ge snabba svar för att slippa anmälan till Arbetsmiljöverket.

Det handlar om fallet där fyra gruvarbetare fick lämna sina anställningar efter anklagelser om att ha sovit på jobbet. Men en av de berörda arbetarna påpekade istället brister hos arbetsköparen och menade att företaget använt otillåtna övervakningskameror.

Den bollen har nu fackmedlemmarna plockat upp. Enligt Norrbottens-Kurirens är det Gruvfyrans medlemsmöte som beslutat att göra polisanmälan. Klubbens ordförande Tomas Strömberg säger till tidningen:

– Naturligtvis följer vi det medlemmarna sagt. Vi vill få ett slut på det här. Nu är det mycket spekulationer, det här är det enda det snackas om ute i verksamheten. Vi gör en anmälan, sedan får vi se vad polisen kommer fram till.

Knegarkampanjen Kiruna publicerade i april en intervju med en av de berörda arbetarna. Där sägs bland annat att kameran varit dold och placerad vid ombytesskåp. Arbetaren frågar sig om det är lagligt.

Den saken kanske vi har svar på snart. Men att Gruvfyrans medlemmar tvingas vända sig till polisen är beklagligt.

Arbetarrörelsen måste träna sig i att lösa sina egna problem. Solidariteten mellan arbetare är vårt vassaste vapen. Att överlämna frågan till polisen sänker mobiliseringen i kollektivet och avtrubbar medvetandet.

Ingen kommer att lösa problemen åt oss. Det är en mognadsfråga för kollektivet att inse det.

Samtidigt reser det frågor om fackledningens agerande. Vad har hänt sedan mars då ”skandalen” uppdagades? Vi får rapporter om uppsägningar och omplaceringar även i Kiruna. Får de arbetarna ett bra försvar?

Snart presenterar LKAB ännu ett åtstramningspaket. Hur kollektivet skyddar sig och tryggar Malmfältens framtid är frågan högst upp på dagordningen.

Knegarkampanjen Kiruna kommer å sin sida att presentera ett ”gruvpolitiskt program” där vi försöker ta ansvaret som partierna och facken undviker, genom att sakligt peka ut oberoende mål och medel för arbetarrörelsen i Malmfälten.

Studiecirkel på gång

Knegarkampanjen Kiruna samlar aktivister med olika politisk bakgrund och arbetare direkt från golvet.

Vi uppmuntrar alla initiativ som stärker samhörigheten, organisationsgraden och den arbetardemokratiska riktning som vi själva mejslar fram.

Snart börjar en studiecirkel om socialistiska idéer. I första hand för arbetare och ungdomar men alla är välkomna med intresseanmälan.

De första träffarna handlar om människans natur och samhällets uppkomst.

Kontakta Jari som leder studiecirkeln (073-8255589) eller skicka ett mejl till knegarkampanjen@gmail.com för mer info.

Årsmöte

Torsdag 14 april har Knegarkampanjen Kiruna årsmöte.

Där lämnas rapporter och hålls val till förtroendeuppdrag. Vi har även förslag och motioner att ta ställning till.

Medlemmar och sympatisörer är varmt välkomna till Adolf Hedinsvägen 35 klockan 18.00.

Direktörerna belönas

När LKAB visar förlustsiffror och nedskärningspaket blir vardag, när arbetarna tittar på varandra över köksbordet och räknar på huslån och dagisavgifter, så fortsätter både nya och gamla chefer att casha in.

Årsbokslutet för LKAB visar att 40 miljoner gick till att försörja utrensade chefer ett par år till. Det fick så kallade fallskärmar, och den nye VD:n en löneförhöjning jämfört med Lars-Eric Aaro motsvarande en månadslön för en undersköterska.

Chefsnivån i bolag och myndigheter belönas alltid: oavsett om de är på jobbet eller slutar, om det är röda eller svarta siffror i bokslutet, om arbetare får gå eller jobba.

De belönas just för att upprätthålla bolagsmakten över dem som skapar värdet, arbetarna i processen och driften. Det handlar inte om ett väl- eller vanskött bolag. Det handlar om maktutövning.

Nu är industrins löneavtal undertecknat och det gav ca 2% för nästkommande år. IF Metalls ordförande Anders Ferbe oroade sig under förhandlingarna för vad som skulle kunna hända om arbetarnas handlingskraft och frustration släpptes lös i till exempel strejker.

Men nu slipper han bekymra sig. Industriarbetarna är kvar på sin plats och bolagsmakten är ohotad. Gamla och nya chefer kan fortsätta att casha in.

Tala klarspråk om LKAB och Moström

LKAB har en ny verkställande direktör som heter Jan Moström och närmast kommer från Boliden AB. Hans företrädare Lars-Eric Aaro sparkades under dramatiska former i maj. Styrelseordföranden Sten Jakobsson sa då att bolaget behövde ett tuffare ledarskap, att det handlade om ”kostnadseffektivitet, produktivitet och djup gruvkunskap”. Han menade att LKAB blivit ”rund över magen” och att tiden hade kommit för ”att ’karva’ i det överflödiga fettet.”

Den som ska karva heter alltså Jan Moström, som snabbt fick smeknamnet ”slaktaren” av media. Gruvarbetarna undrade vad Jakobsson egentligen menade: var fanns det överflödiga fettet, vilka skulle karvas bort?

I februari meddelade LKAB att 400 anställda skulle få gå. Förhandlingar inleddes och till en början trodde alla att tjänstemännen skulle drabbas hårdast. Under rekordåren har ett redan byråkratiskt bolag svällt upp av ytterligare projekt och arbetsgrupper, skiftgående arbetsledare och ”experter” som satt sig över arbetslagen. Men när förhandlingarna med tjänstemannafacken avslutades menar källor att frivilliga uppsägningar, förtidspensioneringar och vakanser som dras ur bemanningsplanen uppgår till 200 tjänstemän. Det verkar alltså som att återstående 200 ska tas från kollektivet.

Redan nu har rejäla besparingar gjorts och kollektiv personal minskats utan att några varsel lagts. Det finns färre visstidsanställda, och LKAB låter på många håll bli att tillsätta vakanser efter pensioneringar och andra så kallade ”naturliga avgångar”. Den egna personalen utför i större utsträckning sådana jobb som tidigare köptes av entreprenörer. Men det verkar inte räcka.

I decembernumret av LKAB Framtid, ett av bolagets många ”informationsblad”, står det att läsa att man bedömer det som möjligt att göra resterande personalminskningar genom avslutade visstidsanställningar. Men går det att lita på? Behövs dessutom inte de visstidsanställda i produktionen? Dessa arbetare som ofta är ungdomar och har en större andel kvinnor än kollektivet som helhet är i stort sett försvarslösa. De behandlas som buffert eller ”stötdämpare” av både bolaget och fackföreningen.

En som verkar tro på det nya ledarskapet är Gruv 12:ans ordförande Jan Thelin. Apropå den nye vd:n säger Thelin till NSD att ”det här att han kallas slaktaren från Boliden, det kanske blir så att han blir räddaren från Boliden i slutändan”.

Det är snabba växlingar. För bara ett år sedan skulle arbetarna lita på Aaro och hans följe, nu uppmanas de att fästa tilliten till Moström. Men varför skulle arbetarna göra det? Ser man på några stora fakta verkar det uppenbart att ett stålbad planeras, som inte begränsas till 400 anställningar och fler jobb i egen regi. Den så kallade pelletspremien* kan inte väga upp ett fortsatt prisfall på järnmalm.

Den nya bolagsledningen har uppdraget att pressa produktionskostnaderna, den saken har styrelsen varit väldigt tydlig med. Moström behöver lägga fram ett åtgärdspaket som vässar bolaget i priskriget och dessutom skapar reserver i form av likvida medel.

Bolagskassan kan öka om man ger återbud till kommunen om stadsflytten, och framöver minskar sina kostnader för att återuppbygga det som rivs i Kiruna och Malmberget. Redan den förra bolagsledningen anmälde att man ville göra detta. Ett annat sätt att öka reserverna är utförsäljning av andelar, dotterbolag eller anläggningar – alltså delvisa privatiseringar. Men varken minskat utflöde till stadsflytten eller större inflöde genom utförsäljning ger några långsiktigt hållbara effekter.

Därför kommer den nya bolagsledningen att behöva omstrukturera produktionen och försöka ställa kollektivet inför avsevärt hårdare villkor. De flesta prognoser spår ett fortsatt prisfall – allt från 10 till 30 procent under kommande år – och i det perspektivet kommer Moström helt klart att göra sig till slaktare.

Det är fullt rimligt att fråga sig om vi får se uppsägningar, lönepress och ökat arbetstempo, permitteringar eller korttidsvecka relaterat till svängningar i efterfrågan, entreprenörer som konkurrerar med punktinsatser, mindre satsningar på arbetsmiljö och ännu längre fram kanske långtidsarbetslösa på timvikariat. Vi ser inga tecken på att den nya officerskåren tänker långsiktig med gruvdriften. Tvärtom luktar det kortsiktig lönsamhet om de uttalanden som gjorts hittills – en inriktning som kolliderar med behoven hos både arbetarna och Malmfältens invånare.

Gruvarbetarna och Malmfältens invånare behöver en långsiktig och ansvarsfull gruvbrytning. I kollektivet finns kunskaperna för att kunna genomföra effektiva kostnadsminskningar, men också viljan att under lågkonjunktur investera i gruvor och anläggningar för att senare möta upp stigande järnmalmspriser med ökade produktionsvolymer. Men detta ansvarstagande är omöjligt så länge bolagsledningens avsikter mörkas och fackbasar inte ens ställer de mest grundläggande frågorna.

Gruv 12:ans medlemsmöte har bjudit in Moström till nästkommande träff för att få information direkt från källan. Men innan dess borde klubbstyrelsen besöka samtliga arbetsplatser med anonyma enkäter: vad vill och behöver medlemmarna få veta? Den situation som varit i framväxande under ett år kan vända upp och ner på LKAB och Malmfälten, och medlemmarna behöver förberedas på det som väntar.

 

* LKAB producerar en långt förädlad järnmalmsprodukt som kallas pellets, vilket har gett bolaget en konkurrensfördel i leveranserna till stålproducenterna.