Debatt om Brexit: ”Angående befriade zoner mot EU-regimen med mera”

Replik av Arbetardemokraten

Som arbetardemokrat är det några saker och ting i debatten som jag har svårt att följa. Det gäller först och främst EU-regimen som sådan. I likhet med statsorganisationer är den uppbyggd utifrån borgarlägret och dess behov. Med ett svårt och främmande ord har den, steg för steg, byggt en borgerlig mastodontapparat för genomdrivandet av kapitalglobal korporativism över sina 28 medlemsländer. Det har ingenting med internationalism att göra utan med överflödskapitalets närmast obegränsade rätt att sätta igång verksamheter i vilket EU-land som helst, särskilt i de halv-koloniala öststatsländerna, och sedan låta varor, tjänster och arbetskraft kretsa runt kapitaliserade noder.

Statsorganisationer har ingen klassneutral karaktär, och EU har det ännu mindre. När Maastricthföredraget införde de fyra friheterna – för varors, tjänsters, arbetskraftens och kapitalets rörlighet – innebar det stegvis uppbyggnad av en kapitalglobal korporativism och att borgerskapet började bedriva en politiskt sett kosmopolitisk aktivitet. Kapitalets rörlighet är allt, och varor, tjänster och arbetskraft kommer efter och anpassar sig. Ser man inte det, blir arbetskraften rörlighet eller partiers kritik respektive reformidkande inom EU:s ram pissar i Mississippi i jämförelse med de breda befolkningsmassornas gigantiska läge.

arbetslösheten grekland

Var fjärde person är arbetslös i Grekland

Arbetskraftens EU-rörlighet uppgår till den största uppbyggnadstakten av en övertalig befolkningsmassa – en massarbetslöshetens reservarmé – sedan 2a världskriget.  Att det sedan finns ytterst specialiserade yrkesutövare eller oftast unga arbetsföra utan särskilda kvalifikationer som anställs i andra länders kapitalenheter, hänger oftast ihop med att det ger extra privilegier eller löner som det nästan går att leva på. De stora maktlösa befolkningsmassorna lever vidare i sina hemmiljöer, varav var tionde, var fjärde eller t o m hälften i långtidsarbetslöshet. Vadå rörlighet? Kapitalets rörlighet består av att alla andra faktorer som tillskrivits rörlighet drivs i armarna på kapitalglobala bolagspyramider. På den punkten tycker jag skribenten Industriarbetaren glider bort från de verkliga konsekvenserna.

Bidraget från Schellin har den stora fördelen att den vågar gå hela vägen till konsekvenserna av det han ser och föredrar: man ska verka inifrån EU, många gånger med kritik, andra gånger med stridsaktioner. Han lägger till att det behövs en alleuropeisk arbetarrörelse som bryter upp den juntakåpa som EU-regimen trätt på medlemsländerna. Därtill lägger han en kompromisslös avgränsning från förskönandet och försvaret av nationalstaterna, som vänsterfloran placerat in som ett separat stadium i befrielsekampens närmast förestående uppgifter. Det blir, summa summarum, till viktiga, framåtsyftande led för att utkämpa striden om EU:s vara. Men hans ”kritik” (sedan när har det blivit till någon hjälp att ”kritisera” motståndarlägret inom EU-borgen; varför ska den gamla klassmedvetna inställningen om att arbetsköparna strider vi mot, genom ändamålsenliga metoder, inte diskuterar och överväger vi med?) ersätter inriktningen på handlingslinjer, som mobiliserar, ändrar styrkeförhållanden och pressar fram eftergifter på arbetsvillkorens och levnadsstandardens områden. Ser man det så, måste man också ha i åtanke att varje medlemsland hyser en arbetarklass som är svagare än borgerskapet och dess makthavare, därför att kapitalisterna är samordnade på överstatlig nivå och på toppen av intimt sammanflätade bolagspyramider (jmfr Grekland förra året).

På den punkten tycker jag inlägget från Annika blir missvisande, när hon räknar upp försämringar i de maktlösa låginkomstagarnas liv, utan att samtidigt påtala att så fort blickpunkten höjs och betraktar EU-byggarna och dess kapitalister, så har de försvagats ännu mer pö om pö, stöt för stöt, särskilt sedan 7:e systemchocken 2008. Faktum är att båda de primära klasslägren genomgår en försvagning, och borgarlägret fortast, med inre sammanbrott och yttre sönderfall. Inte för att de blir mer exploaterade och utarmade, utan därför att de försvagas i sin maktutövning och allt tätare drabbas av utbrytartendenser inifrån medlemsländerna. Jag kan också tycka, apropå Annikas inlägg, att kraven som jag introducerade, dvs investeringsmonopol (inklusive likvida medel) och arbete åt alla behöver ingår i plattformen för en anti-EU kampanj. Det är övergångskrav, dvs krav som är svårare att genomföra än det är att avskaffa hela kapitalismen.

I vilket fall som helst, avslutar jag, är alldeles för mycket av mainstream-debatten baserade på länder. Argumenten löper vågrätt, där de skulle behöva resas lodrätt. Bortser man från folkgrupper som gjorts undertryckta av imperialistiska statsmakter i hundratals år – Basker, Katalaner, Skottar och Nordirländare m fl – behöver varje politiskt anslag mot EU välja bort kravet på hela landets utbrytning: ”England ut ur EU”, ”Frankrike ut ur EU”, Sverige ut ur”. Varför? Därför att där arbetarnas hemland även fortsättningsvis skulle lyda under kapitalets herravälde, av inlandsfödda kapitalister, kommer inte resultatet bli något annat än ännu hårdare konkurrensvillkor för den kortsiktiga lönsamhets rovdrift på råmaterial, anläggningar och arbetskraft. Folkomröstningar kan lägga till den ytterligare nackdelen åt alla de övriga: frågan om EU-medlemskap eller ej placeras vågrätt och mellan landet kontra länderna som fortfarande är EU-medlemmar. Det är kapitalisternas alternativ när de hamnat i nödläge.

protest frankrike

Hela våren har arbetarrörelsen i Frankrike slagits mot arbetsrättens nedmontering

Striderna i Grekland 2010-2012, med sin förlängning till Indignados i Spanien, med de intensiva protestyttringarna i Irland, med vårens strejk- och demonstrationsvåg i Frankrike, behöver nå ett fäste som i kraft av bestående mobilisering gör sig till en befriad zon, vilket vore lodrätt och skulle sprida ljus över hela den europeiska arbetarrörelsen. Folkomröstningar, däremot, placerar befolkningsmassorna vågrätt och gör dem till röstboskap för om kapitalets herravälde ska ha sitt maktcentrum inom landet eller i EU-juntan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s