Debatt om Brexit: ”Syna resultatet och börja organisera!”

Insänt av Annika Blomberg

Det är en speciell debatt som utspelar sig på knegarbloggen – ingen som yttrat sig hittills har kommenterat vad andra sagt. Börje Schellin som öppnade diskussionen måste undra om någon ens läst vad han skrivit.

Schellin kritiserar nationalisterna i Nej till EU och jag håller verkligen med. Även Industriarbetaren pekar på att arbetarklassen inte har något att vinna på stängda gränser. Men Schellin anser att britterna borde har röstat för att stanna i EU så att vi alla tillsammans kan mobilisera en kamp – mot samma EU. Det är motsägelsefullt och jag håller inte med. Man kan inte bara se EU som ett geografiskt område utan EU är en regim som sätter villkoren för alla underlydande parlament och regeringar, utan kontroll från någon väljarbas. De som pekar ut EU som odemokratiskt har rätt, och i och med EU-fördragen har alla surrat fast sig i samma mast.

EU-regimen är dessutom en av huvudarkitekterna bakom arbetarklassens försvagade position, både när det gäller arbetsrätt och levnadsstandard men också när det gäller förstörelsen av arbetarorganisationerna som slutit upp och omvandlat sig till verkställande utskott för EUs politik, inuti arbetarmiljöerna.

Vad jag däremot håller med Schellin om är att det skulle behövas ett all-europeiskt uppror mot bolagens strypgrepp men någonting sådant kommer inte att ske som ett resultat av EU som system eller ”Bremain”, utan genom att vi börjar tar fajten med de lokala makthavarna och de egna regeringarna, uppknutna och bakbundna av samma EU. Arbetardemokratens inlägg om befriade zoner och investeringsmonopol är väldigt framåtsyftande men svårt att realisera nu, men jag håller med när hen säger att Brexit förbättrat arbetarrörelsens förutsättningar att börja handla.

Men med det sagt så är det inte läge för segerrop eller apeller om all-europiska generalstrejker. Även nyval kräver sammanhållning och en gemensam politisk kravlista som inte finns i dagsläget. I det politiska vakuumet är det istället många arbetare som tittar oroligt på varandra efter Brexit-omröstningen eftersom bolagen och valutorna åker kana på börserna och det talas om recession, jobbslakt, sänkta pensioner, nedskärningar och svårt att få lån. Och blir det någon Brexit? Under vems kommando? Istället för EUs regler talas om WTOs som inte skyddar någon arbetare någonstans.

Alla som utropat Brexit till en arbetarrevolt eller till och med en arbetarseger, måste tugga i sig att det inte finns en enda knegare som har fått ökad makt i och med denna folkomröstning. Att ens gå och rösta i en folkomröstning där de sittande makthavarna får göra som de vill med valresultatet är tveksamt. Brexit-sidans löften har såklart visat sig vara såpbubblor som redan spruckit. De har inte ens majoritet i parlamentet där Brexit-lagarna ska klubbas och valgeneralen Johnson har hoppat av. Industriarbetaren sågar i sitt inlägg folkomröstningar och jag håller med.

Le Pen

Marine Le Pen, ledare för franska Front National, presidentkandidat 2017

Vi kommer nu att få se kampanjer för folkomröstningar i land efter land. Alla högerpopulister vill göra en Brexit och få arbetarrösterna i sin klättring mot makten, efter arbetarrörelsens förtvining. Men vi får inte låta oss luras. Arbetare får inte ett uns makt över resultatet i folkomröstningar, och med nationalister vid makten kommer vi snart se arbetare på kontinenten ställas mot varandra i krigshetsarkampanjer.

Nej, för att kunna orientera sig är det dags att knegare börja att läsa pressens ekonomisidor och pratar ihop sig med kollegorna om vad som förbereds från borgerligheten och bolagsjättarna. På ekonomisidorna kan man nämligen läsa om deras verkliga skäl till att britterna borde stanna i EU, nämligen hotet mot den konstlade kapitalackumulationen när City of London, världens största marknadsplats för banker och finansinstitut kanske klappar ihop och förlorar sina ”aktörer”.

City-of-London-skyline-007

City of London, finanskapitalets globala huvudstad

City of London är en slags kapitalets Vatikanstat mitt i London med egen lagstiftning och egen poliskår – som via EUs regler kan operera kontinentalt inifrån London och betala extremt lite i skatt. City of London är en kvarleva från kapitalismens barndom, en värdepapprens och mäklarnas befriade zon där ingen arbetsrätt existerar. City of London är navet för valutahandeln i euro och omsättningen där motsvarar 11% av Storbritanniens BNP.

Nu hotas 100 000 bankjobb och gigantiska värdekaruseller som andra länder kommer att vilja dra till sig. The race to the bottom har börjat. City of London är redan ett nav för rysk pengatvätt och metoderna för att attrahera kapitalflödena kommer att likna Game of Thrones. Beräkningarna om vad Brexit-kalaset kommer att kosta och hur mycket vinsterna kommer att falla dyker också upp och det är såklart löntagare och maktlösa som ska betala genom höjda skatter och nedskärningar.

EU har varit och är en garant för att överflödet av kapital kan slussas mellan placerare och olika fonder istället för att investeras i samhällsdriften. Men krisen för City of London betyder att ingenting är som förut, vinstutsikterna på finansmarknaderna har osäkrats och de långa knivarna börjar komma fram.

Arbetare måste nu lära sig att syna systemet, bolagen och de överstatliga regimerna, börja snacka ihop sig om vilka försvarslinjer som måste sättas upp, vad en nödplan för en arbetarnas investeringsoffensiv måste innehålla och hur den kan genomföras. Arbetarklassen behöver utveckla sitt klassmedvetande, dvs att man inte har några gemensamma intressen med finanshajar och EU-byråkrater, utan ha dem under luppen för att veta vad de planerar och börja organisera sig därefter.

britsh pubHade knegarkampanjen varit på plats i Storbritannien hade jag argumenterat för en självständig arbetarlinje med valbojkott, upporganisering av kontrollkommittéer över valresultatet och utmejslandet av en nödplan för jobb och investeringar i en nyorganiserad arbetarrörelses händer. Vi skulle ha gått in och ut på pubarna – vare sig för Brexit eller Bremain – utan för att sparka igång nyorganisering, samla arbetarkrav och namn för att kunna kalla till en all-europeisk kongress och utse en arbetarnas mot-regering till Bryssel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s