Studiecirkel på gång

Knegarkampanjen Kiruna samlar aktivister med olika politisk bakgrund och arbetare direkt från golvet.

Vi uppmuntrar alla initiativ som stärker samhörigheten, organisationsgraden och den arbetardemokratiska riktning som vi själva mejslar fram.

Snart börjar en studiecirkel om socialistiska idéer. I första hand för arbetare och ungdomar men alla är välkomna med intresseanmälan.

De första träffarna handlar om människans natur och samhällets uppkomst.

Kontakta Jari som leder studiecirkeln (073-8255589) eller skicka ett mejl till knegarkampanjen@gmail.com för mer info.

”Sovskandalen” i Malmberget: intervju med en gruvarbetare

Knegarkampanjerna är arbetardemokratiska organisationer. Det betyder att vi alltid ger företräde åt arbetare: vi samlar och sätter arbetare i rörelse, ger råd och röst åt varandra.

Därför publicerar vi den här intervjun med en arbetare som nyligen fick lämna sin anställning på LKAB. Ett vilorum hade påträffats i LKAB:s gruva i Malmberget och media kallade det för en ”sovskandal”. Sociala medier exploderade med hat och hån.

Rapporteringen om ”sovskandalen” baserades enbart på information från gruvbolaget. Se bland annat Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Nordnytt och Sveriges radio. Inte en enda arbetare får ge sin version.

I den här intervjun tonar en annan berättelse fram – en som media aldrig var intresserad av. Med hänsyn till de berördas oro för repressalier publiceras inga namn eller personliga uppgift

”LKAB monterade en åtelkamera i verkstaden”

Vad är det för dolt sovrum som media skriver om?

– I den gamla verkstan på 815-nivån fanns det en bänk bakom våra ombytesskåp. Alla har vetat om den. Även chefer. Sedan flyttade vi ner till 1250-nivån som är den nya huvudnivån. I den nya verkstan har vi varit cirka 2 år nu och det blev en bänk, precis som i förra.

Kan du beskriva det närmare?

– I verkstan har vi en rad med skåp. Där vi har ombyte ifall det skulle behövas och verktyg. Vid skåpraden fanns det ett litet hålrum och där ställdes bänken. Men det ser inte snyggt ut, så ett trasigt skåp ställdes framför hålrummet. Det ser bättre ut helt enkelt. Det är många med småbarn som jobbar här och någon har vilat när de kört dubbla skift, fått för lite sömn eller kommit smårisiga till jobbet. Inget som missbrukats.

Tillhandahåller inte företaget något vilorum?

– Jo, det finns ovan jord men det är 30 minuter bort med bil. Det är inte rimligt om man får migrän till exempel. När vi för två år sedan påtalade att det inte fanns något vilorum så fick vi till svar av en chef, och det här minns jag ordagrant: ”Känner man sig så dålig att man måste vila så ska man åka till hälsovården, där det finns sängar och även tabletter.” Så om man får migrän och inte kan köra bilen själv, ska man då ta med en arbetskompis och ställa produktionen? Det är inte rimligt.

Använder inte de anställda företagets vilorum?

– Det tror jag inte, det vågar man inte. Absolut inte nu. Det ser illa ut bara att vila på kontorsstolen. Det är därför folk har gått och ”gömt” sig och vilat en halvtimma på maten och i skiftskarven istället för att ligga öppet och skämma ut sig. ”Jag går och vilar en stund, ring om det kommer in någonting”, har jag sagt till kollegan. Det har vi gjort när vi har rast. Produktionsmässigt har vi skött det snyggt, jobbet har aldrig blivit lidande. På de flesta arbetsplatser i gruvan finns det någon slags brits på arbetsplatsen, men här finns det bara stolar. Inte en enda bäddjävel och det är en stor huvudnivå.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?

– Vi jobbar runt 15 personer under dagarna. Vi har olika skiftformer så vi är mindre personal på helgen. Vi har jobbat dubbla skift på helger för att hinna med. En vanlig dag är att dricka kaffe, skruva, kaffe, skruva, äta, skruva, hem.

Hur började det här som media kallar ”sovskandal”?

– Vi var fyra stycken från olika skift som blev inkallade en och en till möte med vår sektionschef tisdag 22 mars. Han hade bilder på skåpraden där vi har våra privata skåp i verkstaden. Det såg ut som om bilderna var från en åtelkamera*, och så ville han att vi skulle erkänna att vi vilat på jobbet. Vilket vi alla erkände, det har alla gjort. Vi är ju ändå människor och inga maskiner. Det är många småbarnsföräldrar som jobbar på arbetsplatsen.

Vad hände sedan?

– De lovade att straffet skulle komma på onsdag veckan efter. Men då tog de in oss en och en igen och skällde istället ut oss och sa hur jävla dumma vi var. LKAB har verkligen inte skött det här snyggt. Två sade upp sig och på skärtorsdagen kom domen till de andra två, att de skulle få kicken. Vilken present lagom till påsken.

Vem satte upp kameran?

– Sektionschefen vill inte säga vem det är, och vi vet inte hur länge den har suttit uppe heller. Han sa att han fått tips om en bänk. Det är han som visat oss bilderna. På filmen syns inte bänken, däremot i princip hela skåpraden där vi har privata grejer. Tänk om någon tjej har fått olja på sig och bytt tröja och det fastnat på film? Det känns integritetskränkande, jag vet inte ens om det är lagligt.

Hur tycker du att LKAB skulle ha agerat?

– För det första skulle en personalchef ha tagit det här. Varför ska en sektionschef ta det, som inte har någonting med personalen att göra? Sen tycker jag personalchefen borde ha kallat in folk direkt och haft ett möte, påtalat att det finns en bänk här och om någon ligger där så blir det varning, och hjälper inte det så sparken. Men ingen har fått varning eller liknande. De borde absolut inte låta folk fullfölja ”brott” och sen sätta dit dem. Det är att jävlas med folk.

Menar du att det är svagt ledarskap?

– Det är så jävla ruttet att de är så jävla… Det känns så jävla korrupt. Sektionschefen har sitt kontor ovanför vårt fikarum. Men han beblandar sig aldrig med fotfolket, han har varit in två gånger i fikarummet på mina år.

Hur är stämningen på jobbet efter det här?

– På verkstaden på 1250 mår folk psykiskt dåligt på riktigt. De är rädda för mikrofoner, rädda för kameror och rädda att prata i sina privata telefoner eftersom de går på LKAB:s nät. Folk funderar på om en tjej måste byta tröja, fastnar hon på någon dold kamera då? Så stämningen är verkligen i botten. Några har sökt nytt jobb efter det som hänt. Vi är ju människor och inga maskiner, man kan vara trött en dag och vi har alltid jobbat flitigt. Sektionschefen gör sig av med nästan 30 års arbetserfarenhet bara sådär. Det känns som de inte ser något människovärde i oss som jobbar, så alla mår verkligen psykiskt dåligt nu.

Tror du att ditt fall har med spartiderna att göra?

– När de har gått ut så mycket i media med vårt fall så känns det som att de förbereder sig för att sparka folk. De har blåst ut en version om att LKAB-gubbar bara ligger och sover. Det sägs att under kvartal två ska det börjas varslas. Jag vet att LKAB har tagit in entrepenörer istället för oss. Hur kan det vara acceptabelt under spartider, då en entreprenör är mycket dyrare än oss och inte alls har lika många års erfarenhet?

* Åtelkameror används vid jakt och aktiveras av rörelsedetektor

Knegarnas verksamhet 2015-2016

 

Verksamhetsberättelse antagen på Knegarkampanjen Kirunas årsmöte 14 april

Vi har under året haft mycket aktiviteter och tagit många initiativ, men det har varit svårt att få utdelning på satsningarna. Det beror på flera saker.

Valet 2014 förändrade scenen för svensk politik när Alliansregeringen åkte ut. Den oppositionella ådran som funnits bland våra sympatisörer och väljare byttes till avvaktan: hur skulle den socialdemokratiskt ledda regeringen bete sig?

Knegarkampanjen Kiruna har aldrig tvekat i frågan om regeringens karaktär. Vi visste att den s-regeringen skulle driva vidare en borgerlig politik. Men vi visste också att den behöver stöd från delar av arbetarrörelsen för att kunna regera, och att vi kunde skjuta fram våra arbetardemokratiska positioner i det perspektivet.

Men vi kunde inte veta hur illa regeringen skulle hantera flyktingströmmen till Europa. Tillsammans med skandalerna i fackföreningsrörelsen – med direkta kopplingar till tunga ministrar –  och en rad andra frågor, har det lett till att den oppositionella energin framför allt samlats upp av Sverigedemokraterna och deras mer radikala svans.

Vi verkar i en period där kritiken av bolagsmakten, politiska ledare och deras medieorgan växer. De är oförmögna att tillfredsställa grundläggande behov när det gäller arbets- och levnadsstandard, politisk frihet och framtidshopp.

Men bland många knegare finns ännu en tro på att valmaskiner och karismatiska ledare ska kunna lösa dessa problem. ”Folk tror på vad som helst om talaren har slips”, som en aktivist brukar säga. De här illusionerna stärks när s-regeringen och fackpamparna skämmer ut arbetarrörelsen och dess idéer. Därför prövas nu höger- och vänsterpopulister av väljarna. Vi har inte nått punkten där en självorganiserad arbetarrörelse bryter fram och i kamp för sina egna behov.

Knegarkampanjen Kiruna och den arbetardemokratiska inriktningen fortsätter därför att byggas i motvind. Vi hoppades vid uppstarten kunna vinna den ”gamla arbetarrörelsen” till våra idéer, och stoppa förfallet av framför allt fackföreningarna. Men fackbyråkratin är fast besluten att köra organisationerna i botten genom toppstyrning, svuren lojalitet till arbetsköparna och egna privilegier. De kan inte annat efter årtionden av ”bastupolitik” med de rika och mäktiga.

Desto mer glädjande att det på andra orter och i andra arbetarkollektiv bildats arbetardemokratiska föreningar. Det vassaste tillskottet är Knegarkampanjen Slakthusområdet i Stockholm som under året inspirerat oss med livsmedelsarbetarnas nytänkande, energi och framgångar.

Detta är nyckeln till styrka. Vi behöver etablera självständiga organisationer som använder arbetardemokratin för att skapa bredd och enighet, som utmanar och driver på. Vi behöver stärka de aktivistgrupper som redan finns, utveckla deras dagliga arbete och rekrytera nya aktivister.

På det sättet kan vi börja vinna större segrar. Vi står redo när populister och byråkrater bränt av sitt krut.

Styrelsen Knegarkampanjen Kiruna

*****

”DETTA HAR HÄNT” 2015-2016

 
AKTIVISM

Fackval. I början av 2015 levde vi med bakslaget från fackvalen. Några knegare kandiderade på den oppositionella, arbetardemokratiska plattformen som strävade efter att förändra Gruvtolvan och göra det medlemstyrt. Knegarkampanjen Kiruna stödde utmanarna och fick ta många smällar när arbetsköpare, sittande fackledning och mediaprofiler gjorde gemensam sak. I valen fick den oppositionella listan ändå cirka 25 procent av rösterna.

Hjälpkontor för hotade arbetare. Under våren, och inför de aviserade personalminskningarna i gruvindustrin, inledde vi satsningen på ett hjälpkontor för arbetare. Vi intervjuade och gav råd till visstidsanställda som jobbat länge på korta kontrakt. Satsningen stannade av vid semestrarna.

Skolornas framtid. I maj försökte kommunledningen genomdriva en ”skolreform” som skulle innebära att mindre skolor lades ner. Knegarkampanjen Kiruna samarbetade med föräldrar och lärare för att stoppa det. Det lyckades också för tillfället. På träffar med de nybildade föräldragrupperna uppmanade vi dem att organisera sig arbetardemokratiskt och fortsätta sitt engagemang, eftersom frågan skulle återkomma senare. Men de såg inte behovet av långsiktig organisering, och i april 2016 kommer kommunledningen att försöka igen – denna gång utan någon betydande opposition.

Debattkvällar. Under sommaren arrangerade vi debatt- och umgängeskvällar i kaféform på knegarlokalen.

Stöd till busschaufförer. Under sommaren försökte bussbolaget Arriva göra sig av med det stridbara huvudskyddsombudet Reza Forghani. Knegarkampanjen Kiruna engagerade sig för stöd och samtal med chaufförerna för att bilda en knegarkampanj i Stockholms Länstrafik (SL). Tyvärr lämnade Forghani självmant sin anställning i september.

Konferenser och studieresa. Tillsammans med Knegarkampanjen Slakthuset har vi hållit två konferenser under verksamhetsåret för samordning och utbyte av erfarenheter. Vi deltog också på en studieresa till Katalonien i samband med ett regionalval och besökte livsmedels- och gruvindustri, fackliga organisationer och följde vänsterpopulismen på plats.

Protest mot asylpolitiken. Vi deltog på en protest mot regeringens nya asylpolitik som hölls i december. Vi framförde ett tal på torget där vi markerade våra skilda uppfattningar från liberaler och moralister, och betonade att all social rasism mot arbetare och låginkomsttagare måste slås tillbaka.

Avtalsförhandlingar. Under de fackliga avtalsförhandlingarna har vi försökt hålla arbetsplatserna uppdaterade, i frånvaron av officiell information från särskilt IF Metalls klubbar.

Idrottsaktivitet. Vi har under året engagerat oss mer i den självorganiserande idrottsrörelsen, gett vårt stöd och tagit initiativ till aktiviteter och evenemang som bygger gemenskap arbetare emellan.

 
PUBLIKATIONER OCH OPINION

Vi har publicerat drygt 50 inlägg under verksamhetsåret, vilket är ganska normalt om vi bortser från speciella val- och kampanjår. Vi har haft 5600 unika besökare på hemsidan.

Gruvan talar ut. I samband med vårt hjälpkontor för hotade arbetare publicerade vi en serie intervjuer under rubriken ”Gruvan talar ut”. Där fick särskilt visstidsanställda komma till tals om sina villkor.

Kontrarevolution i Mellanöstern. Efter terrorattackerna i Paris och andra händelser relaterade till de kontrarevolutionära krafter som brutit fram i Mellanöstern, har vi skrivit flera artiklar och studiematerial i ämnet. Särskilt fokus har legat på kurdernas kamp, som vi uppmanat anhängare att stödja aktivt.

Bolagssossarna. I mars publicerade vi en granskning av banden mellan socialdemokraterna och kapitalet i framför allt bank- och försäkringsbranschen som kallades ”Bolagssossarna”, som blev uppmärksammad och uppskattad.

Vänsterpopulismen. En ny vänsterpopulism har vuxit fram i världen. Vi har ägnat en hel del tid åt att granska Syriza i Grekland, Podemos och CUP i Spanien, Corbyns rörelse inom brittiska Labour och Sanders i USA. Vi har visat att detta inte är arbetardemokratiska rörelser som söker kraft från arbetslag och arbetarrörelse, utan valmaskiner med inkonsekventa program, som bryter sina redan vaga löften direkt de närmar sig makten.

Kommunalskandalen. När skandalen omkring Kommunal uppdagades var vi i kontakt med många fackliga aktivister i landet och förslog en direkt handlingslinje för att göra upp räkningen med fackbyråkraterna: en extrakongress som inför ett arbetardemokratiskt regelverk och en uteslutning av klicken runt ordföranden Anneli Nordström.

Asyl och arbetsmarknad. Vår fördjupande tidning Knegaren, som ges ut vid särskilda behov, kom ut med ett specialnummer om den migrationspolitiska överenskommelsen med Alliansen som användes för ett generalangrepp på arbetare.

Medlemsblad. Under året har Knegarkampanjen Kirunas interna medlemsblad kommit ut med 24 nummer, som behandlat allt från lokala till internationella frågor. Vi har dock inte lyckats sätta igång en ny arbetardemokratisk hemsida, vilket var ett av årets medlemsbeslut.

Insändare. Vi har under året fått publicerat flera insändare i både lokal- och fackpressen om stadsflytten, Sverigedemokraterna och LO-medlemmarnas framtid.

Gästkrönikor i Dagens Arbete. Jari Söyrinki erbjöds av facktidningen DA att regelbundet skriva krönikor med löften om full yttrandefrihet. Men redan efter första texten (”Vi behöver en egen röst att tala med”) som hårt kritiserade regeringen och fackbyråkratin och delades brett bland arbetare, så bröt DA överenskommelsen med hänvisning till att han tillhörde en ”organisation som driver kampanj”.

 
KOMMUNPOLITIK

Kommunfullmäktige (KF)

Arbetet i KF har befunnit sig i en mellanvalsperiod med relativt få viktiga frågor. Det verkar som att kommunledningen aktivt undvikit att ta upp kontroversiella frågor i fullmäktige – ett tydligt bevis på hur splittrad kommunledningen är och hur bräckligt deras samarbete är.

Den största stridsfrågan har varit den nya skolstrukturen, där kommunledningen inte vågade driva igenom nedläggningen av mindre skolor. Men nu verkar de komma att göra det ändå genom Kultur- och utbildningsnämnden, där det är lättare att få delegaterna att ”rösta rätt”.

Under året har frågan om stadsflytten försvunnit från den politiska debatten. I februari krävde  Knegarkampanjen Kiruna skydd för hyresgästerna och att Hyresgästföreningen och berörda bostadsrättsföreningar ska få vara med vid när kommunen förhandlar med byggherrar, vilket avslogs. Efter det har informationen om stadsflytten varit knapphändig.

Trots den svaga kommunledningen har inte den borgerliga oppositionen lyckats flytta fram sina positioner. Centerpartiet, som växte snabbt förra mandatperioden, verkar ha stagnerat och Sjukvårdspartiet som red på missnöjet med sjukvården har fortsatt vara passiva och irrelevanta.  Centerpartiet framstår än mer som ett enmansprojekt.

Sverigedemokraterna har inte heller gjort något särskilt avtryck i fullmäktige. De är fullständigt marginaliserade. Deras rasistiska förslag fördöms av samtliga övriga partier, även om vissa ledamöter från andra borgerliga partier sympatiserar med deras politik utanför talarstolen.

Sammanfattningsvis är oppositionen i Kiruna väldigt reaktiv. Man reagerar och kritiserar, ofta på osakliga grunder, det som kommunledningen föreslår och beslutar. Mycket handlar om poserande. Men det finns ingen kraft i oppositionen att lyfta fram några alternativ till exempelvis budgetar och strategiska inriktningar.

Vi har stått kvar som principfast och oförsonlig opposition. Vi har undvikit att ge oss in i osakligheter som den övriga oppositionen, samtidigt som vi varit minst lika hårda i vår kritik av kommunledningen. Men vi har inte heller lyckats utarbeta konstruktiva alternativ i mer övergripande och strategiska frågor. Om vi ska kunna växa och bli mer än något som man röstar på för att visa sitt missnöje så behöver vi göra det framöver.

Kommunstyrelse (KS)

Vi har insynspolitiker i kommunstyrelsen och nämnder eftersom vi vägrat ingå i samarbete med andra partier, och på det sättet lägga munkavle på oss själva.

KS speglar på många sätt KF. Vi har i KS försvarat våra motioner, stöttat fackförbunden i deras förhandlingar med arbetsgivaren (i detta fall kommunen) och argumenterat för medborgarförslag som annars lätt viftas bort.

Vår roll som insynspolitiker är att göra detta – och att föra ut information till arbetslagen och våra medlemmar, sympatisörer och väljare. Här kan vi behöva skärpa oss lite. Men vi är de enda som öppet och regelbundet informerar om det som händer i (om man inte räknar Centerpartiets ofta vinklade och populistiska annonser).

Nämnderna

Socialnämnden (SN). Vårt arbete i SN har fokuserat på att föra fram de anställdas frågor till politiska beslutsfattare. Vi har under året backat både socialsekreterare och sjuksköterskor som upplevt stora problem i sina anställningsvillkor. Vi anser det diskvalificerande att partierna som ska representera arbetarrörelsen tar så lätt på dessa frågor och istället klär sig i arbetsgivarkostymen. Vi tycker också att facken i dessa branscher verkar vara mycket inaktiva.

Miljö- och byggnämnden (MoB). Arbetet i MoB har mest handlat om myndighetsutövning i detaljfrågor. Undantaget är beslutet att inte tillåta skoterkörning från bostaden till skoterlederna på Lombolo som fattades gemensamt av alla partierna i MoB, trots att åtminstone Centerpartiet har försökt framstå som de som vill göra skoteråkning mer tillgängligt.

Kultur- och utbildningsnämnden (KUN). Vi har inte lyckats få en regelbunden närvaro med insynspolitiker i KUN, och har därför svårt att avrapportera det arbetet.

Motioner under verksamhetsåret

Knegarkampanjen Kiruna jobbar på det sättet att vi skriver motioner tillsammans med sympatisörer och väljare. Under verksamhetsåret har vi fått fem motioner behandlade.

Inventering av befolkningshälsan
Bygg en motorfritidsgård för ungdomar
Bygg ett äldreboende i Övre Soppero
Kommunal svenskundervisning för nyanlända
Förbättrad busstrafik med fler turer och nya hållplatser

2015 har kommunen till sist, efter flera års påtryckningar, förbättrat busstiderna. Det har varit en viktig fråga för särskilt kvinnor som rör sig på sena tider och upplever otrygghet på stan.

Ytterligare två motioner är under utarbetande och det gäller tillgänglighet till kommunens idrottslokaler och uppställningsplatser för fritidsfordon för kommunens invånare.

Årsmöte

Torsdag 14 april har Knegarkampanjen Kiruna årsmöte.

Där lämnas rapporter och hålls val till förtroendeuppdrag. Vi har även förslag och motioner att ta ställning till.

Medlemmar och sympatisörer är varmt välkomna till Adolf Hedinsvägen 35 klockan 18.00.

Nytt löneavtal för industrin

Igår meddelade fackledningen för IF Metall att de kommit överens med artbetsgivarna om ett nytt avtal för 600 000 industriarbetare. Lönerna kommer att öka med 2% och 0,2% läggs på livsarbetstidspensionerna (kallad GLP för dem som jobbar i gruvindustrin).

Nivån på löneökningarna är ungefär som de tre senaste åren, och det framkommer inte att de skulle ha ändrat något annat i avtalen (även om tillägg av olika slag antagligen justeras upp med motsvarande).

Det är svårt att uttala sig om vad som är den rätta nivån på löneökningar. Bland 600 000 arbetare finns stora skillnader i förutsättningar och arbetsvillkor. I vilket fall som helst så kan man konstatera att det här avtalet antagligen kommer innebära att löneökningarna blir högre än inflationen, vilket betyder att reallönerna stiger. Men samtidigt så innebär avtalet att fackföreningen avsäger sig möjligheten att ta strid för andra förbättringar.

Angelägna frågor som arbetstidsförkortning och att stoppa arbetsgivarnas missbruk av det svaga skydd som visstidsanställda har i den svenska lagstiftningen skjuts på framtiden. Lokala krav på t.ex. bättre arbetsmiljö eller mer gynnsamma skiftformer får drivas utan att ha styrkan av ett fackförbund bakom sig.

Det är en myt, som gynnar både fackpampar och arbetsgivare att det måste finnas ett kollektivavtal. Den grundlagsskyddade rätten att ta till stridsåtgärder för att driva våra krav som arbetare ger vi upp när vi får ett kollektivavtal. Fackets jobb blir mycket enklare när det finns ett kollektivavtal; arbetsgivarna samlar in medlemsavgifter för fackens räkning och ofta ingår även direkta bidrag från arbetsgivarna själva till facken i kollektivavtalen.

Men vanliga medlemmar har minimal möjlighet att ställa sina krav och sedan vara med och välja vilka kompromisser som ska göras för vår räkning. Vi ställs inför ett fullbordat faktum när fackledningen valt ut vilka krav som ska drivas och sen en gång till när de har kommit överens med arbetsgivarna.

Anders Ferbe påstod på sin presskonferens att avtalet blev så pass bra på grund av att det fanns en stor aktivitet på arbetsplatserna. Sanningshalten i det betvivlar vi, tyvärr, och om det fanns en sådan aktivitet så är det ett än större svek att skriva ett avtal och bakbinda det engagemanget utan att få till några väsentliga förändringar från det gamla avtalen.

Den svenska modellen med stora fackföreningar som organiserar nästan alla arbetare och sluter kollektivavtal på i princip alla arbetsplatser håller på att urholkas både genom minskande medlemsantal i facken och olika metoder för att kringgå avtalen från arbetsgivarsidan (t.ex. genom missbruk av visstidsanställningar, bemanningsföretag och inhyrandet av utländsk arbetskraft).
Än så länge är det till arbetsgivarnas fördel, och så länge facken saknar förmåga att anpassa sig och hitta nya sätt att engagera och samla medlemmarna så kommer det fortsätta vara så.

Förbundsledningarna i facken pekar ut kollektivavtalen som det viktigaste man har och målar upp en bild av att alla rättigheter och anställningsförmåner skulle vara beroende av det. Men faktum är att det inte är kollektivavtal som hänger ihop med bra arbetsvillkor. Även de lågavlönade miljonmassorna i Kinas sweatshops arbetar under kollektivavtal. Bra arbetsvillkor för arbetare hänger istället ihop med organisationsgrad och aktivitetsnivå bland medlemmarna.

Om förbundsledningen i IF Metall hade förtroende för medlemmarna och den fackliga styrkan så skulle de inte vara så desperata att få till ett kollektivavtal till varje pris. Om förbundet istället ställde sin styrka och sin möjlighet att använda sig av konfliktåtgärder.

Som systemet med kollektivavtal ser ut idag, där de sluts av toppstyrda fackbyråkratier utan insyn och kontroll från medlemmarnas sida, så är de en boja på arbetarnas möjligheter att ställa sina egna krav och ta strid för dem. Vi får centrala lönehöjningar, men betalar med vår handlingsfrihet.

Det är ett system som alltmer ensidigt gynnar arbetsgivarna.

Direktörerna belönas

När LKAB visar förlustsiffror och nedskärningspaket blir vardag, när arbetarna tittar på varandra över köksbordet och räknar på huslån och dagisavgifter, så fortsätter både nya och gamla chefer att casha in.

Årsbokslutet för LKAB visar att 40 miljoner gick till att försörja utrensade chefer ett par år till. Det fick så kallade fallskärmar, och den nye VD:n en löneförhöjning jämfört med Lars-Eric Aaro motsvarande en månadslön för en undersköterska.

Chefsnivån i bolag och myndigheter belönas alltid: oavsett om de är på jobbet eller slutar, om det är röda eller svarta siffror i bokslutet, om arbetare får gå eller jobba.

De belönas just för att upprätthålla bolagsmakten över dem som skapar värdet, arbetarna i processen och driften. Det handlar inte om ett väl- eller vanskött bolag. Det handlar om maktutövning.

Nu är industrins löneavtal undertecknat och det gav ca 2% för nästkommande år. IF Metalls ordförande Anders Ferbe oroade sig under förhandlingarna för vad som skulle kunna hända om arbetarnas handlingskraft och frustration släpptes lös i till exempel strejker.

Men nu slipper han bekymra sig. Industriarbetarna är kvar på sin plats och bolagsmakten är ohotad. Gamla och nya chefer kan fortsätta att casha in.