Insänt: ”Säg som det är, Thelin”

[Publicerat på NSD Debatt]

Under Fredrik Reinfeldts två regeringar plockade staten ut över 24 miljarder från LKAB. Det är pengar som borde ha fonderats för stadsomvandlingarna i Malmfälten och satts under gemensam kontroll. Det gjordes aldrig – och nu vill ingen ta ansvar för det prekära läget.

Under dessa år rådde stark optimism i Malmfälten. Med ett hack i kurvan 2009 pekade allt uppåt: arbetslösheten var löjligt låg, de tvingande omvandlingarna av Kiruna och Malmberget var samtidigt en chans att förnya, folk flyttade hit för annat än norrsken och snö. Vi hade alla förutsättningar att bygga en ”mönsterstad” intill fjällvärlden.

Men alla förstod att järnmalmspriserna inte kunde hålla sig så höga. Därför lyftes kravet på fondering av LKAB:s vinster från Knegarkampanjen Kiruna och föreningslivet.

Dessa rikedomar – som borrats, sprängts och lastats fram ur marken under våra fötter – skulle öronmärkas för en stadsomvandling med social upprustning. Alla skulle få säga sitt om hur medlen investerades. Det var vårt krav. Vi hade inte glömt avfolkningspolitiken på 80-talet.

Men så blev det inte. Miljarderna flöt iväg till statskassan och betalade olika borgerliga utsvävningar. Samtidigt hyvlades vårt sjukhus ner. Stadsomvandlingen körde fast och bostadsbristen blev problemet som överskuggade det mesta. Och vips så var högkonjunkturen över.

Med det i åtanke är det helt obegripligt att Jan Thelin berömmer den förra regeringen för dess ägaransvar (NSD 13 januari). Det var inte Reinfeldt som pressade upp priserna på pellets, däremot såg han till att ”göra det sämsta” av guldå12596941_10153208166141459_633021510_oren. Nu står vi med en försenad och osäker stadsomvandling. Nya sjukhuset är lagt i malpåse och åtgärdspaket riktas mot gruvkollektivet.

Det var misskötsel att mjölka bolaget på det sättet. och alla som bidrog borde stå sitt kast. Såvitt jag vet har även IF Metalls ledamöter i bolagsstyrelsen – och Thelin är en av dem – godkänt dessa utdelningar.

Reinfeldt plockade flitigt och utan reservationer miljarder ur LKAB. (S)-regeringen verkar däremot gäspa käkarna ur led när den hör talas om vår landsände. Intresset sjönk väl i takt med lönsamheten. Men förändras det av att Thelin svär i media och Rantakyrö jagar ministrar på toaletter?

Alla klagar, men ingen säger vad som borde göras. Det är också ansvarslöst. Mitt förslag är ett stormöte för Malmfältens och Tornedalens gruvarbetare. Håll det i Svappavaara sporthall. Låt arbetslagen direkt välja representanter och bjud in Northlands tidigare anställda.

När några hundra gruvisar kommer samman och enas om kraven, då kommer näringsministern att lyssna.

Jari Söyrinki,
Gruvis, knegare, arbetardemokrat

Uteslut Nordströms klick!

annelie_nordstrom_fotobs

 

Aftonbladet har granskat fackförbundet Kommunal och kunnat visa en korruption som chockerat många.

Kommunals ledare med Annelie Nordström i spetsen har ägnat sig åt skumma affärer och lyxliv för medlemmarnas pengar. De har även levererat bostäder och paradvåningar i centrala Stockholm åt högt uppsatta socialdemokrater, däribland utrikesminister Margot Wallström.

Kontrasten mellan denna mut- och lyxkultur och vardagen för medlemmarna är extrem. Kommunal organiserar många lågavlönade och otryggt anställda. Dessa medlemmar som räknat och anpassat sin hushållsbudget för att ha råd med fackavgiften har, för att uttrycka det milt, blivit lurade. Deras roll under ”representationsmiddagarna” var att sköta höjdarnas barn och föräldrar.

Men att borgerliga tyckare förfärar sig över det som hänt är rent hyckleri. Deras syfte är att söndra arbetarrörelsen, knäcka arbetare som orkar och vågar kämpa trots att deras organisationer vacklar. De vill att alla ska lämna facket.

Man kan uppröras över det ”moraliska förfall” som råder bland fackpamparna. Men det är egentligen bara resultatet av toppstyrda organisationer, oåtkomliga ledare, frikostiga löner och förmåner. Knegarkampanjerna finns fortfarande bara på arbetsplatser i industrin, men hade vi varit aktiva inom Kommunal skulle vi:

Samlat namn för en extrakongress – Kommunals medlemmar måste få säga sitt. En extrakongress med valda delegater direkt från arbetsplatserna som väljer ny ledning och antar strikta regler: fackliga ledare ska kunna granskas, avsättas och aldrig få mer i ersättning än förlorad arbetsinkomst. Det bryter mot Kommunals nuvarande stadgar. Men å andra sidan tillät stadgarna den här sortens korruption.

Argumenterat för att utesluta Nordströms klick. Kommunals ledning som helhet är ansvarig. Skadan för arbetarrörelsen, kämpande förtroendevalda och medlemmarna är svår att reparera. Vi behöver visa att vi menar allvar: så här går det, och det här var sista gången! Bryt alla kontrakt och avtal, vägra betala ut fallskärmar. De ska aldrig mer ha uppdrag eller jobb i arbetarrörelsen.

Med sådan handlingskraft skulle Kommunal kunna gå stärkt ur denna kris. Men det räcker inte att offra några höjdare och polera ytan. Medlemmarna måste ”ta fajten” om sin organisation. Att lämna facket leder bara till större isolering och mer maktlöshet.

Visa vad som händer när en halv miljon medlemmar ryter till!

Vem ska försvara vem mot sexuella trakasserier och våldtäkter? Vem bär ansvaret?

Att tjejer och kvinnor inte kan röra sig fritt i samhället utan att behöva tänka på sin kropp och sitt utseende, att skydda sig från övergrepp, inte lita på killar etc, är vardag. I Knegarkampanjerna anser vi att detta är en politisk fråga och en fråga för arbetarrörelsen. Inte bara i Sverige eller inom industrin. Det är en fråga för arbetarrörelsen i hela världen men som den faktiskt bara gjort karriärpolitik av för vissa.

Istället har vi nu en debatt mellan de fina vänsteråsiktsexperterna, gaphalsarna bland högerradikalerna och rasisterna, poliserna och socialtjänsten som tävlar om att ta position i debatten. De debatterar tills tungan blir blå och sociala medier bågnar, men de lyfter inte ett finger för att organisera den självförsvarsrörelse bland tjejer och kvinnor – med manliga supporters – över kultur- och åldersgränser, som är det givna svaret och det enda som skulle kunna förändra något.

Den metod för sexövergrepp som nu har kommit upp till ytan, gruppövergrepp på allmän plats, i och med kaoset i Köln på nyårsnatten, har förut inte diskuterats särskilt mycket men i spåren på Köln har det visat sig att det pågått på många fler ställen och att det inte är något nytt.

Och övergrepp och våld mot kvinnor är en faktisk världsepidemi. De tar sig olika uttryck beroende på vilken nivå det är på den ekonomiska utvecklingen, vilka fri- och rättigheter som kvinnor tillkämpat sig, vilken tillgång till egen försörjning och social service kvinnor har, om det pågår krig eller ej, vilken makt religionen har, vilken makt maffian har etc etc.

Varianten med gruppövergrepp på allmän plats blev känd för oss i väst under upproret mot den egyptiska regimen 2011, i och med att kvinnor som var med i upprorsrörelsen blev utsatta på det världsberömda Tahrir-torget. Det ledde till att kvinnliga försvarskommitteer som tex Tahrir Bodyguard (@TahrirBodyguard) bildades. Dessa stöddes av många män.

Kvinnor i organiserat självförsvar på Tahrirtorget (AP Photo/Nasser Nasser)

Män deltar i Tahrir Bodyguard

Män deltar i Tahrir Bodyguard

Men i och med att västvärlden stödde militären att återta makten i Egypten och hela Mellanöstern efter upproren 2011-13, har inget förändrats i grunden för kvinnorna där. Så vem är ansvarig för att gruppövergreppen kunde fortsätta där? Och vad hade hänt om de upproriska kvinnorna i hela Mellanöstern släppts fram istället för att militärer och kungadömen fått fri lejd av västvärldens regeringar?

Många av de unga killar som nu kommer till Europa flyr från de krig som permanentats efter att upproren i Mellanöstern slogs tillbaka. En del av dem begår övergrepp mot kvinnor och tjejer. Och de använder metoder som de lärt sig. Det är så överallt. En del killar begår övergrepp mot tjejer och kvinnor. Och de använder de metoder de lärt sig. Tvinga en tjej till en avsugning på skoltoan, stoppa in händerna under kläderna, sexhata på sociala medier, ligga med en tjej utan samtycket som ”ändå är på fyllan”. Metoderna varierar.

Gruppövergrepp och -våldtäkt är något av det värsta en kvinna kan tänka sig och att män och killar begår sådana på allmän plats är skräckinjagande. Den som hamnar i en sådan situation kan överhuvudtaget inte värja sig eller ta sig därifrån på egen hand, fast man är mitt i ett folkhav. Det är som att bli utsatt för terror- eller krigsbrott och de som har varit med om det har antagligen trott att de ska dö mitt bland människorna.

Men det kommer aldrig att bli sant att alla män är skyldiga till gruppövergreppen, eller att alla muslimer vill göra likadant, eller att invandrare bär på någon slags våldtäktskultur. Så länge debatten rasar mellan sådana påstående kommer allt att fortsätta, tjejerna som har drabbats blir slagträn i en spiral av hat och rädsla som splittrar och söndrar, övergreppen kommer att fortsätta och INGEN! kommer att ta ansvar för det som skett eller för att stoppa det.

Att arbetarrörelsen inte alls befinner sig i rörelse och att den upprätthåller det hemmagjorda gubbväldet här i landet är ett av problemen. Nu rullas sanningen upp om hur det står till i landets största arbetarorganisation för kvinnor, fackförbundet Kommunal. Ledningen har vältrat sig i innerstadslägenheter, semestrat och supit för medlemmarnas pengar, bolagiserat kassan och släppt fram stripp-shower på den egna restaurangen. Fackledningarna är upptagna av pampfasoner, de filar på klassresan och har fyllt på gubbväldet med ett antal karriärsdamer. De har noll trovärdighet i frågor som rör unga kvinnors rörelsefrihet. Den unga nymornade arbetarrörelse som spirar på många industriarbetsplatser kämpar i motvind och särskilt tjejerna blir ifrågasatta varje dag för att de är där överhuvudtaget. Även av fackliga företrädare.

Den förstenade arbetarrörelsen lämnar därigenom fältet fritt för lögnarna och gaphalsarna i SD och rasister högerut. De sprider ostraffat lögner och njuter när polisen gör bort sig. SD vill att högsta polischefen ska avgå, men inte för att han mörkat sexbrotten, utan för att han twittrat att han kräks på SD. SD bryr sig bara om makten och klassresan uppåt. Muslimhatet väller över alla bräddar fast det var muslimska kvinnor som först av alla organiserade sig mot gruppövergrepp på allmän plats. SD jublar när alla är rädda för varandra, tror på vandringssägner, tittar åt annat håll så att de kan fortsätta med sitt egna kvinnoförakt. Och ”svenska” killar som trakasserar tjejer kan fortsätta som om inget har hänt.

Den stora frågan är nu hur kvinnor hittar till varandra över kulturgränserna, drar nytta av varandras erfarenheter av övergreppsmetoder och hur män kan stödja en självförsvarsrörelse, förankrad på arbetsplatser och som finns på allmän plats när den behövs? Knegarkampanjerna har diskuterat en längre tid att samlas till gemensamt möte. Ska första punkten där vara ett arbetarinitiativ för kvinnofrid?