Facken i Industrin har enats om avtalskraven

Till våren 2016 är det dags för nya avtalsförhandlingar för industrin. Sedan 1997 har facken inom industrin (IF Metall, GS, Livs, Sveriges Ingenjörer och Unionen) drivit gemensamma förhandlingar om de centrala avtalen.

Som vanligt har medlemmarna inte haft någon möjlighet att ta ställning till kraven, utan de har förhandlats mellan ledningarna för respektive fackförbund. Vilka kraven blev meddelades till medlemmar och allmänhet via en direktsänd presskonferens 2 november.

Kraven utgår från att det blir ett ettårigt avtal, och är som följer:
* Löneförhöjning med 2,8 % (eller minst 450 för de som har mindre än 16 000/mån)
* “Större avsättningar” till livsarbetstidspensionen (i gruvindustrin kallat GLP)
* Partsgemensam modell för “systematiskt jämställdhetsarbete”
* Åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö

Lönekravet är detsamma som den förra avtalsrörelsen 2013, och precis som den gången så avvisar arbetsgivarna kravet. Den gången slutade lönehöjningarna på 2,3 %.

Om lönekravet på 2,8 % går igenom, och det blir ett ettårigt avtal, så skulle det innebära en ganska stor höjning av reallönen med tanke på att inflationen och ökningen av Konsumentprisindex, precis som räntorna är mycket låga. Men om avtalet, som förra gången, prutas ned till 2,3 % per år i ett treårigt avtal så blir situationen en annan eftersom det är mycket osäkert om inflationen kommer vara så här låg under en längre tid.

Men lönefrågan tycks vara det minsta problemet i den här uppgörelsen. Det som facken i industrin inte tar upp är frågor om hur man ska bekämpa osäkra anställningar, hur arbetare ska få mer rättigheter på exempelvis jämställdhetsområdet (en partsammansatt modell för “systematiskt jämställdhetsarbete” utan några nya rättigheter är ett slag i luften).

Det är också märkligt att man tar upp frågan om “förbättrad arbetsmiljö” som ett avtalskrav, med tanke på att arbetsmiljön redan är arbetsgivarens ansvar, helt och hållet, och fackens roll är att bevaka att arbetsgivaren tar sitt ansvar. Den arbetsmiljöfråga som skulle kunna, och borde, drivas avtalsvägen, frågan om arbetstiden, lyser med sin frånvaro.

Att man tar upp livsarbetstidspensionerna i avtalskraven är en naturlig följd av att regeringen meddelat att man tänker höja pensionsåldern redan under den här mandatperioden. Men det återstår att se vad detta allmänna krav kommer innebära i praktiken. Om det ska kunna väga upp en höjd pensionsålder i den allmänna pensionen så kommer det behövas stora inbetalningar, så det här kravet blir nog i bästa fall en återställare av de försämringar som regeringen genomför på hela arbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis så upprepar facken i industrin i sina krav från 2013 och ger fritt spelrum åt arbetsgivarsidan att komma med alla nya initiativ. Det bäddar för att vi kommer att få betala löneförhöjningar och eventuella pensionsavsättningar med försämrade villkor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s