Rapport från kommunfullmäktige

Höstens första fullmäktigemöte hölls i måndags. Trots att det var en ovanligt gles dagordning så blev det en del klargörande diskussioner.

Om någon trodde att förutsättningarna och villkoren för stadsflytten skulle vara klara så förtydligade kommunledningen att så inte är fallet. Det finns inga avtal som binder LKAB till ett helhetsansvar, utan det enda som finns är de två gruvstadsparksavtalen som reglerar de inledande etapperna. Utöver det så är det muntliga löften – i många fall från personer som inte längre jobbar kvar.

Att kommunledningarna genom åren (hela tiden ledda av Socialdemokraterna) har accepterat muntliga löften utan att ställa krav på skriftliga avtal, samtidigt som kommunen gladeligen skrivit fast sig genom förändrade detaljplaner, utvecklingsplaner etc. står för en skrämmande inkompetens och godtrogenhet.

Knegarkampanjen har hela tiden betonat behovet av bindande avtal och fondering av resurser under befolkningens kontroll och hela tiden har vi fått höra från kommunledningen att vi måste ha förtroende för att gruvindustrin kommer ta sitt ansvar. Nu är det ekonomisk kris och löftena om ett nytt sjukhus till Kiruna har redan tagits tillbaka, då erkänner kommunledningen sitt misstag – när det är för sent. Det förhandlingsutrymme som högkonjunkturen innebar har kommunledningen slarvat bort, och det är befolkningen i Kiruna som kommer att få betala priset för detta i förlängningen.

Men kommunledningen kommer i alla fall att få sitt stadshus. Det har hela tiden varit deras främsta prioritet. En halv miljard kommer det att kosta enligt offerten. Det ska betalas av LKAB, men det kan vara värt att påminna sig om att det var kommunledningen som valde att lägga pengarna på ett pampigt stadshus. LKAB var skyldiga att inlösa det gamla stadshuset och kommunen kunde ha använt pengarna till ett mindre påkostat stadshus och satsat mellanskillnaden på något som mer direkt hade kommit befolkningen till del. Men det ville kommunledningen inte, för dem var det viktigare att bygga ett ännu större stadshus än det man redan har.

En annan fråga som behandlades på kommunfullmäktige var frågan om medborgarförslag. Sedan 2005 har medborgare i Kiruna kunnat skriva förslag till kommunen som tagits upp på kommunfullmäktige, eller i någon av nämnderna om den handlade om deras verksamhet.

Knegarkampanjens linje har konsekvent gått ut på att flytta ut makt och inflytande till befolkningen, främst genom föreningslivet, och vi tycker inte heller att formen medborgarförslag har inneburit någon verklig makt eller möjlighet till inflytande för befolkningen. Men genom medborgarförslagen så har enskilda medborgare i alla fall kunnat få resa sina förslag och få dem behandlade i offentligheten samt därmed kunnat ställa politikerna till svars om de säger nej till olika saker.

Men den lösning som kommunledningen nu har valt att genomdriva, innebär att kommunledningen ensidigt får välja vilka förslag från medborgarna som ska behandlas. De kallar det för “effektivisering”, men i praktiken så är det ett politiskt filter där kommunledningen kan välja bort förslag som de inte vill svara på i offentligheten. Kommunledningen väljer toppstyre framför öppen debatt. Det är en politisk feghet, men antagligen är det för besvärligt att hålla ihop sin koalition av 5 partier som alla sålt sina principer för att kunna regera ihop om alla frågor ska diskuteras öppet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s