Rapport från kommunfullmäktige

Höstens första fullmäktigemöte hölls i måndags. Trots att det var en ovanligt gles dagordning så blev det en del klargörande diskussioner.

Om någon trodde att förutsättningarna och villkoren för stadsflytten skulle vara klara så förtydligade kommunledningen att så inte är fallet. Det finns inga avtal som binder LKAB till ett helhetsansvar, utan det enda som finns är de två gruvstadsparksavtalen som reglerar de inledande etapperna. Utöver det så är det muntliga löften – i många fall från personer som inte längre jobbar kvar.

Att kommunledningarna genom åren (hela tiden ledda av Socialdemokraterna) har accepterat muntliga löften utan att ställa krav på skriftliga avtal, samtidigt som kommunen gladeligen skrivit fast sig genom förändrade detaljplaner, utvecklingsplaner etc. står för en skrämmande inkompetens och godtrogenhet.

Knegarkampanjen har hela tiden betonat behovet av bindande avtal och fondering av resurser under befolkningens kontroll och hela tiden har vi fått höra från kommunledningen att vi måste ha förtroende för att gruvindustrin kommer ta sitt ansvar. Nu är det ekonomisk kris och löftena om ett nytt sjukhus till Kiruna har redan tagits tillbaka, då erkänner kommunledningen sitt misstag – när det är för sent. Det förhandlingsutrymme som högkonjunkturen innebar har kommunledningen slarvat bort, och det är befolkningen i Kiruna som kommer att få betala priset för detta i förlängningen.

Men kommunledningen kommer i alla fall att få sitt stadshus. Det har hela tiden varit deras främsta prioritet. En halv miljard kommer det att kosta enligt offerten. Det ska betalas av LKAB, men det kan vara värt att påminna sig om att det var kommunledningen som valde att lägga pengarna på ett pampigt stadshus. LKAB var skyldiga att inlösa det gamla stadshuset och kommunen kunde ha använt pengarna till ett mindre påkostat stadshus och satsat mellanskillnaden på något som mer direkt hade kommit befolkningen till del. Men det ville kommunledningen inte, för dem var det viktigare att bygga ett ännu större stadshus än det man redan har.

En annan fråga som behandlades på kommunfullmäktige var frågan om medborgarförslag. Sedan 2005 har medborgare i Kiruna kunnat skriva förslag till kommunen som tagits upp på kommunfullmäktige, eller i någon av nämnderna om den handlade om deras verksamhet.

Knegarkampanjens linje har konsekvent gått ut på att flytta ut makt och inflytande till befolkningen, främst genom föreningslivet, och vi tycker inte heller att formen medborgarförslag har inneburit någon verklig makt eller möjlighet till inflytande för befolkningen. Men genom medborgarförslagen så har enskilda medborgare i alla fall kunnat få resa sina förslag och få dem behandlade i offentligheten samt därmed kunnat ställa politikerna till svars om de säger nej till olika saker.

Men den lösning som kommunledningen nu har valt att genomdriva, innebär att kommunledningen ensidigt får välja vilka förslag från medborgarna som ska behandlas. De kallar det för “effektivisering”, men i praktiken så är det ett politiskt filter där kommunledningen kan välja bort förslag som de inte vill svara på i offentligheten. Kommunledningen väljer toppstyre framför öppen debatt. Det är en politisk feghet, men antagligen är det för besvärligt att hålla ihop sin koalition av 5 partier som alla sålt sina principer för att kunna regera ihop om alla frågor ska diskuteras öppet.

Gruvtolvan efter klubbvalet

Det har gått ett drygt halvår sedan fackklubben Gruvtolvan höll årsmöte. Där utmanades ordförande Jan Thelin av en lista med oppositionella kandidater, samlade bakom en arbetardemokratisk plattform.

Thelin vann valet med stöd från LKAB och Norrbottens socialdemokrater, som tillsammans hade resurserna att hindra medlemmarna från att få styra sin egen fackorganisation. Utmanarna tvingades utvärdera sin insats som dåligt förberedd med avseende på organisering och egna informationskanaler.

Men nu finns orsak att återkomma till klubbvalet och den arbetardemokratiska plattformen från en annan vinkel. Vad har hänt på arbetsplatserna sedan dess? Var kraven felaktiga? Låt oss gå igenom plattformens nio punkter och jämföra dem med det resultat som Thelin skapat.

”1. Facket ska fatta alla större beslut genom medlemsomröstningar. Medlemsmöten på arbetsplatserna ska ta ställning till exempelvis skiftändringar.”

Den extremt enkla arbetar-demokratiska principen att medlemmarna ska äga sina föreningar är död i Gruvtolvan. Det har gått från dåligt till värre. Sedan årsmötet har Gruvtolvan haft ett enda (!) medlemsmöte trots löften om löpande krisinformation. Det vi ser är en fackbyråkrati som avskärmar sig ännu mer, tyr sig ännu mer till arbetsköparen, och det är ett långsamt självmord. Medlemsomröstningar verkar helt otänkbara.

”2. Styrka kräver sammanhållning. Fasta jobb åt nyanställda och kompensation åt dem som drabbades när Gruvpensionen försvann. Vi ska inte låta oss splittras.”

Det går inte att nå styrka och sammanhållning i klubben så länge medlemmarna hålls passiva och oinformerade. Ryktesspridning gör kollektivet handlingsförlamat. Det enda vi vet någorlunda säkert är att tidsbegränsat anställda ska avslutas. Utan en enda protest!

”3.Ge de anställda insyn och inflytande över investeringar. Använd vinster och andra obundna medel till arbetsmiljön och stadsflytten. Samarbeta med Kirunas föreningsliv för stadsflytt och sjukvård.”

LKAB har dragit sig ur bygget av ett nytt sjukhus och prutar på andra projekt i stadsflytten. Malmpriset har stabiliserats men bolagets kostnadsminskningar fortsätter lika obarmhärtigt. Maktlösheten är lika stor i gruvarbetarnas hem som på arbetsplatsen, insyn och inflytande över investeringarna skulle ge ett minimum av trygghet men utvecklingen går åt motsatt håll.

”4. Ett arbetssätt nära medlemmarna: maximal spridning av förtroendeuppdrag och facklig tid samt valda kontaktombud i alla arbetslag. Medlemmar ska kunna avsätta förtroendevalda som missköter sina uppdrag.”

Detta är helt otänkbart för en fackledning som gömmer sig för medlemmarna eftersom den har saker att dölja (uppgörelser, arbetssätt och attityder). Den har allt att vinna på att hålla medlemmarna ovetandes. Motvilligt accepterar den att fackliga ombud väljs på årsmöten, men föredrar att kontrollera ledningsurvalet genom utnämningar.

”5. Om arbetsgivaren inskränker fackets handlingsfrihet ska medlemsmöte hållas för att diskutera effektiva motåtgärder. Vi strävar efter att skriva in lokal konflikträtt i stadgar och avtal.”

Förhandlingar är en del av fackligt och politiskt arbete. I det ingår att skapa relationer med motparten, tekniker för att röra sig på små ytor, kreativitet för att kunna skjuta fram medlemmarnas intresse även i låsta situationer. Men varje förhandling handlar slutligen om styrkeförhållanden: vad händer om parterna inte kommer överens? I det läget ger lagen nästan alltid rätt åt arbetsköparen. Fackklubbens chans är att söka stöd i antalet. Men medlemmar i rörelse är svåra att kontrollera och därför väljer Gruvtolvan att verka i det tysta.

”6. Facket ska vara partipolitiskt obundet men engagerat i frågor som medlemsmajoriteten stödjer. Solidaritet med andra gruvklubbar. Inga medlemspengar till politiska partier.”

Gruvtolvans breda engagemang det senaste halvåret är att för medlemmarnas egna pengar köpa cirkusbiljetter åt dem. Hur många uttalanden? Hur många möten med föreningslivet? Hur många medlemsmöten, namninsamlingar, informationsblad? Hur många arbetsplatsbesök? Och kanske lika viktigt: hur många möten med Norrbottens socialdemokrater?

”7. Lyft fram kvinnors rättigheter på jobbet och i facket. Vi vill ha en ansvarig för att värva kvinnor till förtroendeuppdrag och samordna ett tjejnätverk.”

Kvinnor och ungdomar är underrepresenterade i Gruvtolvan. Hur det utvecklat sig under de senaste månaderna är okänt, men industrins fackföreningar bygger på att män i övre medelåldern ockuperar maktpositionerna. De är ofta bundna till förlegade traditioner och ser inte hur nya arbetargrupper pressas. Kvinnor däremot har allt att vinna på en återuppväckt rörelse där arbetardemokratin river ner hierarkier och lyfter fram de mest utsatta.

”8. Vi måste hålla ihop inför malmprisfallet. Om varsel i slutändan inte kan undvikas så måste turordningsreglerna i LAS följas, inga överenskommelser som diskriminerar någon.”

Vi känner till en handfull fall från det senaste halvåret där arbetare blivit hemskickade trots företrädesrätt, tappat befattningar på grund av föräldraledighet, gått över fem år som vikarier och visstidsanställda, blivit semestervikarier på sina egna arbetsplatser och så vidare. Drabbade arbetare uppmanas av Gruvtolvan att ”ligga lågt”. I själva verket är diskrimineringen en del av personalpolitiken, som gynnar vissa anställda på andras bekostnad. Gruvtolvan visar inga tecken på att vilja förändra detta.

”9. Fri debatt är nödvändig för riktig enighet – ja till yttrandefrihet i alla frågor. Regelbunden facklig information genom egna tidningar, hemsidor och nyhetsblad.”

Vi har sett hur det ligger till med informationen. Vi har också fått rapporter om arbetare som sannolikt blivit diskriminerade av politiska skäl. Vem ska pröva deras sak? Är det yttrandefrihet, att anställda som sympatiserar med arbetardemokratin stämplas och särbehandlas? Även på denna punkt har det gått från dåligt till värre om Gruvtolvans ledning samarbetar med arbetsköparen för att tysta kritiker.

***

Nedmonteringen av Gruvtolvan fortsätter. Den är snart bara ett namn, en myt som döljer dess svaghet. Det är svårt att avgöra när Gruvtolvan upphör att vara en fackklubb och blir en ren personalorganisation. Kanske hände det redan inför fackvalen 2015?

I vilket fall måste vi fortsätta tala om för folk, att arbetardemokratin är sättet vi kan organisera oss på för att vinna. Plattformen som de oppositionella kandidaterna reste i fackvalet hade kanske brister. Men det senaste halvåret har gett utmanarkandidaterna rätt i den meningen, att utan arbetardemokrati fortsätter förfallet och kollektivet blir skyddslöst. Låt oss konstatera det och kavla upp ärmarna.

Annika Blomberg

Budgeten sätts för Kiruna kommun

1-2 september så deltog samtliga partier i kommunfullmäktige vid budgetberedning på stadshuset. Budget-beredningen är ett möte där kommuntjänstemännen ger politikerna information om de ekonomiska förutsättningarna för kommande års budget.

Kiruna har alltid fått stora statsbidrag, men på grund av att inkomsterna i Kiruna är högre än genomsnittet så gör staten allt större avdrag för inkomstutjämning. 2016 får Kiruna ungefär 45 miljoner netto i statsbidrag. 2017 beräknas den summan bli 34 miljoner. Skatteintäkterna (inklusive fastighetsavgift) beräknas bli 1,39 miljarder 2016, så de sammanlagda intäkterna beräknas bli 1,43 miljarder.

Denna beräkning grundar sig på att befolkningen ökar med 60 personer per år. Men det är ett statistiskt antagande som grundas på de senaste årens utveckling och som inte tar någon hänsyn till lågkonjunkturen inom gruvindustrin. Eftersom lönesänkningar (vilket utebliven bonus, minskad övertid, etc. i praktiken är ur skattesynpunkt) inte heller tas med i beräkningen så finns en stor osäkerhet gällande kommunens intäkter.

Det som är desto säkrare är kommunens utgifter. Med löpande drift av befintlig verksamhet så blir det mellan 19 och 27 miljoner (beroende på bl.a. hur riksdagen beslutar om statsbidragen) över till nyinvesteringar och utvidgning av driften.

Mot dessa 19-27 miljoner i nya intäkter så står 77 miljoner i äskanden från de olika nämnderna. Av dessa så står skola och barnomsorg för 48 miljoner och där är samtliga krav motiverade med att de är tvingande på grund av lagar och avtal (främst p.g.a. stora barnkullar i barnomsorgen och lågstadiet).

På rak fråga så svarade tjänstemännen att det enda sättet att klara budgeten för Kultur- och utbildningsnämnden vore att genomföra omstruktureringen som skulle innebära nedläggning av byskolorna. Det verkar alltså som att kommunledningen kommer att gå fram med nedskärningar nästkommande år. Beslut om budgeten fattas på kommunfullmäktige 23-24 november.

Knegarportalen

Knegarkampanjen växer. Vi är nu flera fria arbetarföreningar på industriarbetsplatser och -orter. Därför har vi öppnat en knegarportal med länkar till båda föreningarna som nu är aktiva, våra gemensamma uttalanden och aktiviteter och snart kommer en instruktion om hur man startar upp en knegarkampanj på sin egen arbetsplats eller hemort.

Knegarportalen finns på knegarkampanjer.org

Systerförening i Stockholm

I våras bildades Knegarkampanjen Slakthusområdet i Stockholm för att rusta upp facket och ge de anställda livsmedelsarbetarna öra och röst i politiken när det gäller den planerade flytten av hela det anrika Slakthusområdet till södra förorten.

En egen bloggsida är i framväxande och vi kommer att löpande ha utbyte mellan Stockholm och Kiruna. Läs mer på knegarkampanjenslakthuset.wordpress.com

Knegarkampanjen har höstupptakt

Lördag 19 september 26 september har Knegarkampanjen Kiruna sin höstupptakt och välkomnar medlemmar och sympatisörer till Adolf Hedinsvägen 35.

Vi kommer att få rapporter, föredrag och styrelsen presenterar sina förslag på höstens och vinterns satsningar. Mer information inom kort.

Upptaktsmötet börjar 15.00 och avslutas med kafékväll där medlemmar kan köpa fika, öl och vin till självkostnadspris.