Kör förbi Tsipras och utvisa trojkan!

Fem månader efter valsegern för grekiska SYRIZA har partiledningens linje för att både slakta grisen och äta den, dvs både stoppa åtstramningspolitiken och bevara euron samtidigt, kört på pumpen. Detta har skett samtidigt som man framställt lösningen på det grekiska samhälls-sammanbrottet som mera lån, istället för en nödplan för nyindustrialisering och social upprustning. Men skönmålningarna från de grekiska ministrarna om att ”alla” kommer att tjäna på ett avtal med ”trojkan” (EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och Internationella Valutafonden) flagnar snabbt. Den ekonomiska krisen har nu öppnat upp sig i en hastig politisk kris, i och med den utlysta folkomröstningen 5 juli.

SYRIZA bär ett stort eget ansvar för den nya politiska krisen eftersom de – istället för och utan att vända sig till den egna befolkningen med uppmaningar att organisera en uthållig kamp på arbetardemokratiska villkor, utan att ställa sig i spetsen för kampen för en nödplan med arbetarstyrda, målrelaterade och centraliserade investeringar i samhällsåteruppbyggnad och utan att vända sig till befolkningsbasen och de kampgrupper som bildats i södra Europa de senaste åren i Portugal, Spanien, Italien, Frankrike för en motmakt till ”trojkan” – ensamma satte igång att omförhandla diktaten från trojkan. Politiskt nakna och med befolkningsbasen passiviserad, har de åkt skytteltrafik till palats och parlament och ”förhandlat”, gjort mediautspel och twittrat.

Nu när det inte går längre så har SYRIZA-ledningen vaknat och de kallar in befolkningen till folkomröstning för att hjälpa dem i förhandlingarna. Men maktfrågan ställs inte i en folkomröstning utan bara enskildheter. SYRIZA-regeringen vill helt enkelt ha befolkningens hjälp att regera vidare när de inte längre klarar sig själva. Men det är en befolkning som inte fått ett enda politiskt mål att ta ställning till utan istället en självmotsägelse som går ut på att det är samma ”trojka” som försatt landet i sönderfall som ska rädda det. I folkomröstningen kommer grekerna som max att kunna ta ställning till moms- och besparingsnivåer, inte politikens mål.

På Kreta köar man för att ta ut sina löner och sparpengar.

På Kreta köar man för att ta ut sina löner och sparpengar.

Och vad är det preminärminister Tsipras har sagt till sina väljare och den grekiska befolkningen?

Tsipras tal till nationen 26e juni cirklade kring hans idé om europeisk demokrati. Han påstod att EU är demokratiskt samtidigt som han bad grekerna att rädda demokratin genom att rösta nej till EUs krav. Han vädjade också, i en öppen flirt med de högernationella,  till den grekiska nationalismen och uppmanade folk att bevara den grekiska värdigheten och den stolta historien. Han påstod också att ett avtal med trojkan har möjlighet att lösa den ekonomiska krisen och därmed skapa en framtid för alla europeer.

Detta är politiker-sammelsurium och verklighetsförfalskning. Oavsett hur mycket den europeiska ”vänstern” applåderar tiraderna om demokrati och nationalromantik är talet en verklighetsförfalskning. Att EU vare sig är demokratiskt eller bryr sig om Grekland bevisades samma dag när Tsipras finansminister inte fick vara med på eurogruppens möte längre efter folkomröstningsbeskedet.

Tsipras måste nu köras över och förbi, sanningen om krisen måste fram och en nödplan för Grekland presenteras. Den grekiska befolkningen kommer annars att offras i en allt snabbare spiral mot en botten som är ett socialt inbördeskrig.

Sanningen är att Grekland sedan länge är ett avindustrialiserat land som, till att börja med, behöver en nödplan för nyindustrialisering inriktad på energiomställning och jordbrukseffektivisering, banksammanslagning till ett investeringsmonopol för att rikta kreditflödena till arbetarledda inspektioner och investeringsmål, eurons nedmontering för hela EU och införandet av en enhetsvaluta utan devalveringseffekten för Tyskland, utvisning av ”trojkans” personal från alla förvaltningar, stopp för bolagiseringar av hamnar, flygfält, öar, skolor, sjukhus etc.

Detta kräver i sin tur att arbetare och arbetslösa ställs på fötter i en rörelse för att sätta detta i verket och därför sammansluts till föreningar, kommitteer, råd etc som förbereder en samhällelig nödkongress dit arbetardelegater från hela Europa inbjuds.

Utan detta finns inte de resurser som krävs för att stoppa åtstramningspolitiken. Utan detta fortsätter skuldcirkusen och beroendet av finansinstitutetens kapitalderivat, oavsett om man redan ställt in betalningarna på de gamla skulderna. Om SYRIZA ensidigt driver Grekland ut ur euron istället för att bekämpa euron som sådan, om SYRIZA fortsätter att begära mera lån istället för att utarbeta och leda kampen för en industrialiserande nödplan, så förändras ingenting. Istället driver de sig själva till självmordets rand som regeringsparti och tar landet med sig, som idag står skyddslöst mot angrepp från högerextrema och revanschistiska krafter bland Greklands jetset-kretsar och skeppsredarfamiljer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s