Ledningsvakuum och polarisering i södra Europa

25 maj hölls regionalval i Spanien som är ett av de länder i EU som har drabbats värst av den ekonomiska systemchocken 2008 och dess konsekvenser. En skulduppumpad fastighetssektor kraschade och drog med sig hela ekonomin. Miljontals människor drevs ut i arbetslöshet och en vräkningsvåg genomdrevs av bostadslåntagarnas banker som gjorde hundratusentals spanjorer hemlösa. Det socialdemokratiska partiet PSOE hade regeringsmakten när krisen slog till och de verkställde massiva nedskärningspaket men drevs bort från makten 2012 och det konservativa Partido Popular (PP) kunde ta över. PP har fortsatt och fördjupat åtstramningspolitiken och arbetslösheten är fortfarande en av de högsta i Europa, byggsektorn står stilla, vräkningarna har fortsatt och fattigdomen har bitit sig fast. Till detta har kommit att Partido Popular avslöjats i en lång rad skandalösa korruptionsaffärer som visat hur makthavarna utan att skämmas skor sig.

Det har under krisåren vuxit fram en bred folklig proteströrelse mot politikerna och krispolitiken som samlats i ett löst sammansatt nätverk som kallas ”Los Indignados” (=de indignerade) och som har genomfört stora massdemonstrationer och vågor av torgockupationer. Inom ramen för Los Indignados finns också flera separata rörelser, bl a för dem som drabbats av vräkningsvågen.

stop desahucios

För rätten till bostad – Stoppa vräkningarna!

 

 

Los Indignados har dessvärre inte riktat in sig på att mobilisera arbetarklassen eller resa arbetarkrav utan har haft som uttalad målsättning att vända sig till ”hela folket” och har därigenom isolerat sig själva från arbetarklassen som är den mest samhällsförändrande kraften, när den väl sätter sig i rörelse, av dem alla.

Los Indignados har istället övergått till att bygga ett parlamentariskt parti av akademiker och ungdomar, Podemos, för att demokratisera den spanska parlamentariska politiken. Podemos blev först en samlingspunkt för missnöjet med PSOE och PP och krispolitiken och i EU-valet förra året tog de fem mandat i EU-parlamentet och var ett tag lika stora i opinionsmätningarna som PSOE och PP.

Podemos utger sig för att vara systerparti med grekiska SYRIZA men efter att den grekiska systern snabbt kompromissade bort det åtstramningsstopp efter valet i januari, har stödet för Podemos börjat falla i Spanien. När SYRIZA inte mobiliserade den grekiska befolkningen för att köra ut ”Trojkan” (EU, IMF, ECB) såg givetvis spanjorerna att de EU-kritiska fraserna hos Podemos aldrig skulle efterföljas av handling.

Regionalvalen i Spanien ansågs av många vara vikta för Podemos utskåpning av de etablerade partierna men så blev det inte riktigt. I stora städer som Barcelona och Madrid har Podemos-aktiva vunnit och kan komma att bli borgmästare, men det kräver förhandlingar med andra partier, inte minst sossarna i PSOE. Valsegrarna har dock inte skett i Podemos namn utan genom lokala valkoalitioner som Ahora Madrid, Barcelona Comú där även mindre borgarpartier ingått.

Den europeiska vänstern har jublat sig hesa efter valframgångarna i Madrid och Barcelona men sanningen är att tvåpartisystemet och korruptionen inte är utkörda i Spanien, att arbetarklassen fortfarande står utan politisk röst eftersom facken svansar efter PSOE och det gamla kommunistpartiet samtidigt som Podemos ambitioner inskränker sig till att demokratisera det befintliga systemet och inte ens erkänner att arbetarklassen finns. Podemos kommer med andra ord inte att stoppa den offentliga skuldsättningen, ställa ekonomin på fötter eller släppa fram knegare och arbetslösa att bestämma över något mer än idag. Både Grekland och Spanien behöver anti-trojka-regeringar, baserade på arbetarklassen, som slutar betala på statsskulderna så att resurserna kan frigöras, centraliseras och målrelateras för investeringar i samhällsåteruppbyggnad. Bara så kan den nedåtgående spiralen brytas och på det viset skulle de kunna ta täten även för oss andra i EU.

Grekland igen

Den grekiska SYRIZA-regeringen bestämde tillsammans med EU-kommissionen den 5 juni att skjuta fram betalningarna till Internationella Valutafonden till 30 juni. Det är mycket retoriskt skrammel nu från regerings- och trojkaföreträdare som alla vill få det att se ut som att de inte är överens och att de är jättearga. Men mycket talar för att det hela landar i en överenskommelse om ökad överstatlighet i EU för att klara euron och permanent nedskrivning av levnadsstandarden i Grekland. Det som kan hända då är regeringskris och en ny öppning för grekiska arbetare och maktlösa låginkomsttagare att rycka åt sig initiativet.

Turkiet nästa

I parlamentsvalet i Turkiet 7 juni ryckte ett vänsterliberalt och pro-kurdiskt parti fram och stal föreställningen från den ärkereaktionäre Erdogan och hans islamistparti. Samtidigt ryckte även högerextremerna fram och det turkiska politiska landskapet polariseras nu. Samtidigt pågår arbetarstrider och på andra sidan gränsen mot Syrien har kurdisk gerilla etablerat befriade zoner och håller Daesh (Islamiska Staten) stången. Även här finns med andra ord öppningar för arbetarledda framryckningar.

Skärmavbild 2015-06-09 kl. 16.24.21

Vild strejk i turkiska bilindustrin i maj i år

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s