Sommaren med knegarna

Knegarkampanjen Kirunas öppna medlemsmöte 24 juni bestämde att under kommande två månader låta en del aktiviteter vila och samtidigt ta initiativ till andra. Sommaren med knegarna ser ut så här:

  • Du är välkommen på vårt sommarkafé på Adolf Hedinsv. 35 varannan torsdag. Där finns ett litet bibliotek med politiska och ekonomiska böcker men även skönlitteratur. Sommarkafét öppnar redan nästa torsdag, 17-20.
  • Hjälpkontoret för hotade arbetare kommer inte att ha öppettider men nås på på telefon/mejl eller på sommarkafét. Vi har varit i kontakt med många oroliga personer och förbereder en kampanj till hösten.
  • Medlemsbladet fortsätter att komma ut en gång i veckan under hela sommaren.
  • Det kommunpolitiska arbetet är mer eller mindre vilande eftersom stadshuset har tagit semester.
  • Höstens satsningar inleds med ett brett uppstartsmöte lördag 5 september  [datumet ändrat till 19 september!]

Som alltid kan du kontakta oss vid frågor och funderingar, se kontaktsidan på bloggen!

Kör förbi Tsipras och utvisa trojkan!

Fem månader efter valsegern för grekiska SYRIZA har partiledningens linje för att både slakta grisen och äta den, dvs både stoppa åtstramningspolitiken och bevara euron samtidigt, kört på pumpen. Detta har skett samtidigt som man framställt lösningen på det grekiska samhälls-sammanbrottet som mera lån, istället för en nödplan för nyindustrialisering och social upprustning. Men skönmålningarna från de grekiska ministrarna om att ”alla” kommer att tjäna på ett avtal med ”trojkan” (EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och Internationella Valutafonden) flagnar snabbt. Den ekonomiska krisen har nu öppnat upp sig i en hastig politisk kris, i och med den utlysta folkomröstningen 5 juli.

SYRIZA bär ett stort eget ansvar för den nya politiska krisen eftersom de – istället för och utan att vända sig till den egna befolkningen med uppmaningar att organisera en uthållig kamp på arbetardemokratiska villkor, utan att ställa sig i spetsen för kampen för en nödplan med arbetarstyrda, målrelaterade och centraliserade investeringar i samhällsåteruppbyggnad och utan att vända sig till befolkningsbasen och de kampgrupper som bildats i södra Europa de senaste åren i Portugal, Spanien, Italien, Frankrike för en motmakt till ”trojkan” – ensamma satte igång att omförhandla diktaten från trojkan. Politiskt nakna och med befolkningsbasen passiviserad, har de åkt skytteltrafik till palats och parlament och ”förhandlat”, gjort mediautspel och twittrat.

Nu när det inte går längre så har SYRIZA-ledningen vaknat och de kallar in befolkningen till folkomröstning för att hjälpa dem i förhandlingarna. Men maktfrågan ställs inte i en folkomröstning utan bara enskildheter. SYRIZA-regeringen vill helt enkelt ha befolkningens hjälp att regera vidare när de inte längre klarar sig själva. Men det är en befolkning som inte fått ett enda politiskt mål att ta ställning till utan istället en självmotsägelse som går ut på att det är samma ”trojka” som försatt landet i sönderfall som ska rädda det. I folkomröstningen kommer grekerna som max att kunna ta ställning till moms- och besparingsnivåer, inte politikens mål.

På Kreta köar man för att ta ut sina löner och sparpengar.

På Kreta köar man för att ta ut sina löner och sparpengar.

Och vad är det preminärminister Tsipras har sagt till sina väljare och den grekiska befolkningen?

Tsipras tal till nationen 26e juni cirklade kring hans idé om europeisk demokrati. Han påstod att EU är demokratiskt samtidigt som han bad grekerna att rädda demokratin genom att rösta nej till EUs krav. Han vädjade också, i en öppen flirt med de högernationella,  till den grekiska nationalismen och uppmanade folk att bevara den grekiska värdigheten och den stolta historien. Han påstod också att ett avtal med trojkan har möjlighet att lösa den ekonomiska krisen och därmed skapa en framtid för alla europeer.

Detta är politiker-sammelsurium och verklighetsförfalskning. Oavsett hur mycket den europeiska ”vänstern” applåderar tiraderna om demokrati och nationalromantik är talet en verklighetsförfalskning. Att EU vare sig är demokratiskt eller bryr sig om Grekland bevisades samma dag när Tsipras finansminister inte fick vara med på eurogruppens möte längre efter folkomröstningsbeskedet.

Tsipras måste nu köras över och förbi, sanningen om krisen måste fram och en nödplan för Grekland presenteras. Den grekiska befolkningen kommer annars att offras i en allt snabbare spiral mot en botten som är ett socialt inbördeskrig.

Sanningen är att Grekland sedan länge är ett avindustrialiserat land som, till att börja med, behöver en nödplan för nyindustrialisering inriktad på energiomställning och jordbrukseffektivisering, banksammanslagning till ett investeringsmonopol för att rikta kreditflödena till arbetarledda inspektioner och investeringsmål, eurons nedmontering för hela EU och införandet av en enhetsvaluta utan devalveringseffekten för Tyskland, utvisning av ”trojkans” personal från alla förvaltningar, stopp för bolagiseringar av hamnar, flygfält, öar, skolor, sjukhus etc.

Detta kräver i sin tur att arbetare och arbetslösa ställs på fötter i en rörelse för att sätta detta i verket och därför sammansluts till föreningar, kommitteer, råd etc som förbereder en samhällelig nödkongress dit arbetardelegater från hela Europa inbjuds.

Utan detta finns inte de resurser som krävs för att stoppa åtstramningspolitiken. Utan detta fortsätter skuldcirkusen och beroendet av finansinstitutetens kapitalderivat, oavsett om man redan ställt in betalningarna på de gamla skulderna. Om SYRIZA ensidigt driver Grekland ut ur euron istället för att bekämpa euron som sådan, om SYRIZA fortsätter att begära mera lån istället för att utarbeta och leda kampen för en industrialiserande nödplan, så förändras ingenting. Istället driver de sig själva till självmordets rand som regeringsparti och tar landet med sig, som idag står skyddslöst mot angrepp från högerextrema och revanschistiska krafter bland Greklands jetset-kretsar och skeppsredarfamiljer.

Ledningsvakuum och polarisering i södra Europa

25 maj hölls regionalval i Spanien som är ett av de länder i EU som har drabbats värst av den ekonomiska systemchocken 2008 och dess konsekvenser. En skulduppumpad fastighetssektor kraschade och drog med sig hela ekonomin. Miljontals människor drevs ut i arbetslöshet och en vräkningsvåg genomdrevs av bostadslåntagarnas banker som gjorde hundratusentals spanjorer hemlösa. Det socialdemokratiska partiet PSOE hade regeringsmakten när krisen slog till och de verkställde massiva nedskärningspaket men drevs bort från makten 2012 och det konservativa Partido Popular (PP) kunde ta över. PP har fortsatt och fördjupat åtstramningspolitiken och arbetslösheten är fortfarande en av de högsta i Europa, byggsektorn står stilla, vräkningarna har fortsatt och fattigdomen har bitit sig fast. Till detta har kommit att Partido Popular avslöjats i en lång rad skandalösa korruptionsaffärer som visat hur makthavarna utan att skämmas skor sig.

Det har under krisåren vuxit fram en bred folklig proteströrelse mot politikerna och krispolitiken som samlats i ett löst sammansatt nätverk som kallas ”Los Indignados” (=de indignerade) och som har genomfört stora massdemonstrationer och vågor av torgockupationer. Inom ramen för Los Indignados finns också flera separata rörelser, bl a för dem som drabbats av vräkningsvågen.

stop desahucios

För rätten till bostad – Stoppa vräkningarna!

 

 

Los Indignados har dessvärre inte riktat in sig på att mobilisera arbetarklassen eller resa arbetarkrav utan har haft som uttalad målsättning att vända sig till ”hela folket” och har därigenom isolerat sig själva från arbetarklassen som är den mest samhällsförändrande kraften, när den väl sätter sig i rörelse, av dem alla.

Los Indignados har istället övergått till att bygga ett parlamentariskt parti av akademiker och ungdomar, Podemos, för att demokratisera den spanska parlamentariska politiken. Podemos blev först en samlingspunkt för missnöjet med PSOE och PP och krispolitiken och i EU-valet förra året tog de fem mandat i EU-parlamentet och var ett tag lika stora i opinionsmätningarna som PSOE och PP.

Podemos utger sig för att vara systerparti med grekiska SYRIZA men efter att den grekiska systern snabbt kompromissade bort det åtstramningsstopp efter valet i januari, har stödet för Podemos börjat falla i Spanien. När SYRIZA inte mobiliserade den grekiska befolkningen för att köra ut ”Trojkan” (EU, IMF, ECB) såg givetvis spanjorerna att de EU-kritiska fraserna hos Podemos aldrig skulle efterföljas av handling.

Regionalvalen i Spanien ansågs av många vara vikta för Podemos utskåpning av de etablerade partierna men så blev det inte riktigt. I stora städer som Barcelona och Madrid har Podemos-aktiva vunnit och kan komma att bli borgmästare, men det kräver förhandlingar med andra partier, inte minst sossarna i PSOE. Valsegrarna har dock inte skett i Podemos namn utan genom lokala valkoalitioner som Ahora Madrid, Barcelona Comú där även mindre borgarpartier ingått.

Den europeiska vänstern har jublat sig hesa efter valframgångarna i Madrid och Barcelona men sanningen är att tvåpartisystemet och korruptionen inte är utkörda i Spanien, att arbetarklassen fortfarande står utan politisk röst eftersom facken svansar efter PSOE och det gamla kommunistpartiet samtidigt som Podemos ambitioner inskränker sig till att demokratisera det befintliga systemet och inte ens erkänner att arbetarklassen finns. Podemos kommer med andra ord inte att stoppa den offentliga skuldsättningen, ställa ekonomin på fötter eller släppa fram knegare och arbetslösa att bestämma över något mer än idag. Både Grekland och Spanien behöver anti-trojka-regeringar, baserade på arbetarklassen, som slutar betala på statsskulderna så att resurserna kan frigöras, centraliseras och målrelateras för investeringar i samhällsåteruppbyggnad. Bara så kan den nedåtgående spiralen brytas och på det viset skulle de kunna ta täten även för oss andra i EU.

Grekland igen

Den grekiska SYRIZA-regeringen bestämde tillsammans med EU-kommissionen den 5 juni att skjuta fram betalningarna till Internationella Valutafonden till 30 juni. Det är mycket retoriskt skrammel nu från regerings- och trojkaföreträdare som alla vill få det att se ut som att de inte är överens och att de är jättearga. Men mycket talar för att det hela landar i en överenskommelse om ökad överstatlighet i EU för att klara euron och permanent nedskrivning av levnadsstandarden i Grekland. Det som kan hända då är regeringskris och en ny öppning för grekiska arbetare och maktlösa låginkomsttagare att rycka åt sig initiativet.

Turkiet nästa

I parlamentsvalet i Turkiet 7 juni ryckte ett vänsterliberalt och pro-kurdiskt parti fram och stal föreställningen från den ärkereaktionäre Erdogan och hans islamistparti. Samtidigt ryckte även högerextremerna fram och det turkiska politiska landskapet polariseras nu. Samtidigt pågår arbetarstrider och på andra sidan gränsen mot Syrien har kurdisk gerilla etablerat befriade zoner och håller Daesh (Islamiska Staten) stången. Även här finns med andra ord öppningar för arbetarledda framryckningar.

Skärmavbild 2015-06-09 kl. 16.24.21

Vild strejk i turkiska bilindustrin i maj i år

Knegarna försvarade sina motioner

Vi hade till fullmäktige 1 juni föreslagit att kommunen påbörjar en kartläggning för att se hur den intensiva gruvbrytningen och nedrustningen av sjukhuset påverkar invånarnas hälsa. Huvudmetoden vore enkäter med hjälp av föreningslivet, men också att anlita sjuksköterskor och allmänläkare för undersökningar.

Bakom svajiga argument avslogs den i kommunstyrelsen, och vice kommunalråd Niklas Sirén (v) fortsatte på det spåret på fullmäktige. Han hänvisade till svårigheter, kostnader och osäkerhet i resultaten. Allt verkade ”svårt”. Han ansåg hellre att kommunen borde anlita universitetsforskare för ändamålet.

Tommy Hjertberg insisterade på motionens aktualitet och delar av oppositionen gav sitt stöd. Han menade att kommunen måste intressera sig för invånarnas hälsa och inte förlita sig på företagssponsrad forskning. Motionen blockerade dessutom inte möjligheten att använda sig av universitetsforskning.

Damningen från gruvorna är ett problem i Kiruna, vilket också kommunens miljökontor har påtalat. Men ingenting mer händer. Att kommunledningen inte kunde anta någon av motionens att-satser innebär att man vänder blicken åt ett annat håll. Man vill inte stöta sig med LKAB och man vill inte utmana landstingsledningen.

Men vi ska återkomma. Inventering av folkhälsan är inte någon detaljfråga. Det besvarar frågor om gruvornas miljöpåverkan, ger mått på förfallet i nationell, regional och kommunal service, och inte minst engagerar det föreningslivet i kommunens framtid.

Debatt om sjukvården

Den debatten spillde över på Gunnar Selbergs (c) motion om att bilda ett eget landsting. Vi backade inte upp motionen eftersom ett eget landsting snarare hade förvärrat situationen. Samordningsvinsterna hade försvunnit och tjänsterna skulle i stor utsträckning behöva köpas in från Norrbottens läns landsting. Frågan kan inte lösas på lokal skala.

Tommy tog istället tillfället att föreslå en konkret kampform för att rädda sjukvården, nämligen att konfrontera landstingsledningen med en bred, regional politisk generalstrejk.

Vi behöver sätta hårt mot hårt mot landstingsledningen. Men då hjälper det inte att Kiruna skapar ett eget landsting, det skulle bara förvärra situationen. Vi sa redan i valrörelsen att det behövs en regional politisk generalstrejk för att börja få ordning på sjukvården i Norrbotten, och vi står fast vid det.

Sedan gav han en känga åt den passiva kommunledningen:

Om kommunledningen hänvisar till ett flera år gammalt upprop som alla partier i fullmäktige skrev under, och anser det bevisa att man tagit strid för Kiruna sjukhus, så är man ju helt inkompetent – vilket man också har sagt om sig själva, att man saknar kompetens i sjukvårdsfrågor, så det kan ju stämma.

Motionen från Centerpartiet avslogs.

En motorgård för ungdomar

Vårt förslag om en motorgård för ungdomar kom så upp i fullmäktige. Idén är enkel och togs fram tillsammans med gymnasieungdomar i höstas: de saknar ställen att samlas på och meka med epa-traktorer och mopeder, de hänvisas till allmänna platser och parkeringar där de jagas bort av polisen.

Det här är arbetarungdomar med ett populärt intresse, som tvingas ränna runt på gatorna när det inte finns några andra samlingspunkter. I stadsomvandlingen vore det enkelt att ta i bruk någon av de många lokaler som frigörs. Det vore ett billigt sätt att tillmötesgå ungdomarna.

I kommunstyrelsen argumenterade Niklas Sirén (v) och Elisabeth Persson-Holmdén (s) för att ungdomarna får bilda en egen förening eller försöka komma in under vingarna på någon av de motorföreningar som redan finns. Problemet är att dessa enligt våra uppgifter inte bedriver någon ungdomsverksamhet, och en ny förening skulle föra över ansvaret på föräldrarna.

Tommys argument i fullmäktige kan sammanfattas till: ”hur svårt ska det vara?” Stefan Sydberg (m) argumenterade i namn av någon slags ”likabehandlingsprincip” för att dessa ungdomar först ska bilda en förening, därefter kanske få stöd från kommunen, för att ”så ser processen ut”. Man gömde sig bakom det för att slippa anta motionen. Eller som Tommy beskrev det i talarstolen:

Det är byråkratiskt, formalistiskt och trångsynt att svara på det sättet. Det låter som en otroligt fånig bortförklaring för att slippa säga att kommunen inte vill genomföra det här. Eller så går det politisk prestige eftersom ni inte rest förslaget själva.

Men kommunledningen stod fast vid att kommunen, om de antog den här motionen, skulle ”slå undan benen på hela  föreningslivet”. Fånigt var ordet. Motionen avslogs men vi kommer att hjälpa ungdomarna vidare, till exempel med att organisera en förening. Kanske rentav en politisk förening för arbetarungdomar som kan ta fajten med trångsynta byråkrater?

Trots att våra motioner avslogs var fullmäktige 1 juni en bra batalj där kommunledningen på punkt efter punkt fick visa var de står.

P.s. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstade nej till att kommunen ska köpa in regnbågsflaggor för att visa acceptans. Tommy gav svaret att ”det är fruktansvärt att ens behöva yrka bifall på en sådan fråga, men Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas medeltida uppfattningar i denna fråga tvingar mig att göra det.”