Gruvan talar ut: ”Inte bara ungdomar”

Under den här rubriken låter vi arbetare berätta om verkligheten för tidsbegränsat och entreprenörsanställda i gruvindustrin. Det är ofta samma personer vars jobb nu hotas när gruvbolagen ska minska sina kostnader. Vi ändrar namnen på de arbetare vi pratar med.

***

”Inte bara ungdomar”

Jag var visstidare i mer än fyra år. Jag hade semestrar och kunde åka utomlands något år, men jag blev också hemskickad till arbetslöshet en lång period.

Jag är mamma och kan inte nyttja ”friheten” med en tidsbegränsad anställning. Osäkerheten är det värsta. Man kan inte planera sitt liv, köpa hus eller stuga eller för den delen skaffa fler barn.

Jag hade lång arbetslivserfarenhet när jag började och ett liv precis som alla tillsvidareanställda men jag var mycket mer begränsad. Det är ju inte bara ungdomar som jobbar i gruvan.

Nu märker jag att vikarierna är mycket yngre. De har inte så ofta familjer, de jobbar järnet och man kan utnyttja dem mer på något sätt.

Det finns nog stora skillnader mellan arbetsplatserna. Hos oss ville många gubbar inte ha kvinnor på arbetsplatsen, så jag kände aldrig något stöd från dem. Men den saken har blivit blivit bättre.

Ska jag sammanfatta åren som visstidare så skulle jag säga att det var intensivt och osäkert. Man förväntades alltid ställa upp.

Som vikarie skulle man alltid vara bättre och bevisa sig. Jag glömmer aldrig när min chef vräkte ur sig att jag inte var ”något speciellt”, trots att jag jobbade hårdare än de flesta andra. Det sitter kvar än idag.

Marianne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s