Gruvan talar ut: ”Jag kan inte ge hela mitt liv”

Under den här rubriken berättar vi om den verklighet som tidsbegränsat och entreprenörsanställda i gruvindustrin lever under. Det är ofta samma personer vars jobb nu hotas när gruvbolagen ska minska sina kostnader.

Intervjuerna kommer att läggas ut löpande. Vi ändrar namnen på de arbetare vi pratar med.

***

”Jag kan inte ge hela mitt liv”

I flera år har jag varvat allmänna visstidsanställningar och vikariat. Mina chefer vill ha kvar mig för jag har alltid skött mitt jobb.

Jag har nästan inga sjukdagar, har aldrig haft semester. Jag har knappt varit ledig trots att jag har massor av komptimmar. Så länge jag har månadskontrakt så känns det fel att söka ledigt.

När kontraktet närmar sig slutdatum meddelar personalavdelningen att jag får någon vecka eller månad förlängt. Ibland förflyttning så att de kan byta anställningsform på mig. Ibland månadslön och ibland timanställning.

Har man gått som tidsbegränsat anställd nog länge börjar dagarna betas av bakifrån, du blir aldrig inkonverterad till ett fast jobb. Dina totala anställningsdagar står still hur länge du än jobbar. Det känns hopplöst.

Jag sökte hjälp på fackklubben men fick rådet att inte bråka om det.

Under de här åren har jag nästan bara jobbat, inte haft någon fritid. Men jag kan inte ge hela mitt liv till ett företag som bara förväntar sig saker av mig och inte ger någonting tillbaka.

Thomas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s