INSÄNT: Kobane är befriat! Leve Kobane!

Kurdiska styrkor har fördrivit den självproklamerade islamiska staten IS  (=Daesh) ut ur den kurdiska staden Kobane, i syriska Kurdistan. Vi har alla sett glädjebilderna. Vi har sett de glada människorna utropa Bijî Kobanî! Leve Kobane! Och vi har alla sett den förödelse som Daesh lämnat efter sig.

B2rX-_8IAAAT8oM

En kvinnlig YPJ krigare traskar omkring i ruinerna i sin stad Kobane.

De nästan 200.000 fördrivna innevånarna i Kobane som tagit sin tillflykt till angränsande Turkiet kan nu så sakteliga återvända till sin stad, eller det som en gång var deras stad, efter över fyra månaders belägring och blodiga strider. Med sämre och färre vapen och med avsaknad av bl.a. tyngre artilleri lyckades Kobanes befolkning med ett hårdnackat motstånd försvara sin stad. Ett motstånd som står i skarp kontrast till den lätthet med vilken Mosul föll i ISIS händer i juni.

Ingen trodde att Kobane skulle klara sig så länge mot det massiva angreppet från Daesh. Många har glädjefyllt utropat Kobanes fall varje dag, där den turkiska staten och media har ropat högst. Men Kobanes motstånd fortsatte trots denna blodtörstiga melodi.

Anledningen till att Mosul kunde falla så enkelt var den irakiska regimens fullständiga ruttenhet och den helt demoraliserade odugligheten hos den irakiska armén (1), tillsammans med den sunnitiska befolkningens missnöje med den regeringen korrupta regeringen som utfört flera massakrer på minoritetsbefolkningar.

Anledningen till att Kobaneborna lyckades och verkligen ville försvara sin stad var den basorgans- och stormötesmakt som befolkningen etablerat.

I Kobane, i Rojava (västra Kurdistan, den syriska delen) har vi nämligen sett en helt ny typ av befolkningsmakt växa fram. Alla beslut fattas gemensamt. Alla etniska grupper har samma makt. Ingen grupp är förfördelad. Alla organisationer för utveckling eller ledning skall ha minst 40 procent av endera kön. Alla ledningar är också dubblerade till en man och en kvinna. Tvångsgifte och månggifte är förbjudet. Odling skall ske närproducerat och ekologiskt.

Vi ser här motivationen till motståndet och vi ser här kvinnornas makt träda fram som en väsentlig orsak till deras frenetiska kamp mot det fascistoida Daesh, som vare sig är en stat eller på något sätt kan sägas agera i islams namn.

Medlemmar ur “mödrarnas Bataljon  i Kobanê. Photo: ANF

Medlemmar ur “mödrarnas Bataljon i Kobanê.

För Daesh är nederlaget i Kobane inte bara en militär prestigeförlust av ett viktigt strategiskt område. Det är en förlust i den ideologiska kampen för Daesh vilja att krossa Kobane och kurdernas självorganisering hittar även den sin motivation i kurdernas basorgansmakt, i stormötesdemokratin. Daesh står för det diametralt motsatta.

För Daesh gäller enbart underkastelse. Underkastelse, flykt eller död. Underkastelse under den självutnämnde kalifen Abu Bakr al-Baghdadi.

I Daesh-kontrollerade områden förekommer inga gay-parader, tillåts inga kvinno- eller miljöorganisationer eller några som helst arbetarorganisationer som fackföreningar. Underkastelsen måste enligt Daesh vara total. Alla typer av yttrandefrihet, folkliga eller demokratiska styrformer är avskaffade, förbjudna. All kultur är styrd, böcker, musik, och t.o.m. kläder besiktigas.

En paradox i sammanhanget är att de som från vår värld åkt ned för att slåss mot den syriska diktaturen under Bashar al-Assad, ibland trott sig slåss för något bättre men har hamnat i något etter värre. Bokstavligt från askan till elden. (Därmed absolut inte sagt att Assad diktaturen vore att föredra).

En annan paradox är alla dessa rasister som hos oss nu vädrar morgonluft och flåsar sin islamofobi, men egentligen står för samma sak som Daesh. Deras program, Nationaldemokraternas, Svenskarnas partis eller deras ”partivänner” i andra länder är i grunden lika. Lika reaktionära, lika arbetarfientliga. Två sidor av samma mynt.
Det mynt som används för att krossa arbetarklassens organisationer och strävanden.

Segern över Daesh i Kobane är glädjande. Extra glädjande för, naturligtvis, innevånarna i Kobane, även om de återanländer till en sönderskjuten stad och nu därmed står inför ett gigantiskt återuppbyggnadsarbete. Men det är också glädjande för alla människor runt om i hela vår värld som vill slåss mot all intolerans, all inskränkthet och allt förtryck i alla dess former.

Än är det dock förtidigt att helt höja glädjebägaren. Än kan den skira lilla blomman, men ack så livskraftig, som satt rot i Rojava krossas, trampas ned, ryckas upp. Alla vi som på avstånd iakttagit denna lilla vackra blomma, alla vi som förundrats över dess ihärdighet och alla vi som beundrat dess överlevnadsförmåga måste gör allt för dess överlevnad, dess blomstring och spridning. Vi skall ge den vår kärlek och näring. Näring i form av stöd för återuppbyggnad. Näring i form av politiskt stöd och utbyte med nära kontakter. Ge den all det stöd de förtjänar och önskar.

För lyfter vi blicken så ser vi många som inte vill se denna blomma överleva, blomstra eller – o hemska tanke – spridas. Mullornas borgerliga diktatur i Iran ger inte mycket för självständig arbetarorganisering eller jämställdhet. Assad-familjen och den styrande klicken i Syrien vill se blomman vissna. Den hotar deras styre. Turkiet med sitt illa dolda stöd för Daesh hyser stor rädsla att frihetskampen åter blossar upp i de nordkurdiska områdena i Turkiet.

Imperialismens intresse är att få en stabil regim, en i grunden och till syvende och sist understödjande regim till USA. En regim som tillåter utländsk exploatering av oljerikedomarna, som garanterar, försvarar pipelines och rikedomsutförsel. En regim likt den korrupta familjestyrda ekonomin i södra Kurdistan. (Norra Irak)

En ny division av Kvinnornas försvars enhet (YPJ) har bildats  i Şengal för att bygga upp en Şengal* Försvars Enhet (YBŞ), (Arabiska: Sinjar) (Kurdiska: Şengal) Södra Kurdistan Irakiska Kurdistan nära Mount Sinjar, med gräns nära till Syriska Kurdistan, Rojava, befolkat av bl.a. Yazidisk minoritet.)

En ny division av Kvinnornas försvars enhet (YPJ) har bildats
i Şengal

Många är motståndarna till Rojavas arbetarkollektivist-liknande styre. Många kommer att undergräva den, i längden söka krossa den, men nu initialt söka förringa Kobanes seger, fördunkla kampens karaktär, som varande en befrielse från diktatoriskt förtryck med frigörelse för all nationella minoriteter och kvinnor, samt förringa den politiska motivationens betydelse för YPG/YPJ segern (YPG = Folkets Försvars Enhet, YPJ = Kvinnornas Försvarsenhet)

Många vill se den befriade zonens vackra blomma isoleras, tuktas och slutligen förtvina. Illavarslande är Irakkurdiska regimens varning att inte låta styrelseformen spridas till de av YPG/YPJ (främst YPJ) befriade Yazidiska områdena.

Nu kommer vi få läsa om att det var USA med dess bombningar som egentligen räddade Kobane (2). Fast vi vet ju! Eller hur? För övrigt så började inte USA:s bombunderstöd förrän deras intressen blev hotade av Daesh i södra Kurdistan och efter att världen upptäckt den tappert stridande befolkningen i Kobane.

Vi kommer att få läsa om Kobanes obetydlighet, militärt och ekonomiskt, och efter ett tag i den tystnaden som sedan följer kommer alla de konservativa diktatoriska utsugarkrafterna, tillsammans eller var för sig, verka för att förhindra blommans spridning och många, som t.ex. nu den svenska regeringen, kommer att skynda till att beväpna, utrusta skola upp den kurdiska peshmergaarmén underställd Erbils pålitliga borgerliga regim (3). Alla vill de roffa åt sig. Få ”sin” del av kakan. Alla de som helt struntar i massornas levnadsstandard. Här och där.

Men människans strävan till befrielse för trygghet och ett värdigt liv kan inte varnas bort, möjligen kan några hotas till tystnad, många skrämmas till passivitet, men vi som lärt oss gilla den här ovanliga svårdefinierade blomman, vi skall vaka över den, vi skall verka för dess spridning och utvecklande i alla våra miljöer.

Leve befrielsen av Kobane! Bijî Kobanî! Leve Kobane! Leve Rojava!

/ Börje Schellin, Göteborg

Bild So tell me again Who is fighting ISIS(1) USA upplöste den gamla irakiska armén. Ledande skikt av denna finns idag som befälhavare hos Daesh. En ny irakisk armé i dess ställe har utrustats och skolats upp

(2) USA:s flygunderstöd var viktigt det skall inte skall förringas även om det frampressades av opinion och att amerikanska  intressen hotades i Irakiska Kurdistan

(3) Sveriges stöd till Peshmerga i Irakiska Kurdistan inte är dåligt (även om det dels syftar till att flytta fram svenska positioner och förstärka imperialistvänlig regim. Stöd till Peshmerga är ett stöd i kampen mot Daesh oavsett den Irakkurdiska regeringens borgerliga karaktär (Kampen om den regimens politik är inte avgjord), men att det finns andra åtgärder som vi kan avkräva regeringen, tex att terroriststämpeln av PKK och därmed mot PYD upphävs, att bidra med vapen till YPG/YPJ för fortsatt försvar av de befriade områdena och för fortsatt befrielse och att bidra till återuppbyggnaden av Kobane

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s