INSÄNT: Vi är svagt optimistiska men rädda

Nästan 5 år har gått sen dåvarande premiärministern, Georgios Papandreo, förklarade för det grekiska folket att det var nödvändigt att ta emot hjälp från omvärlden (IMF och EU) för att undvika en ekonomisk kollaps. Få förstod vad som stod för dörren och vad som skulle ske. De flesta trodde det rörde sig om ett par svåra år med svångremspolitik och sen skulle saker och ting gå tillbaka till det normala.

Men under de här 5 åren har de flesta sett sin lön minska med ungefär 40% om de varit lyckliga nog att behålla sitt jobb. Arbetslösheten har skjutit i höjden och ligger på cirka 27 % och ungdomsarbetslösheten på närmare 60%. Människor som för 5 år sen hade jobb och därför också en stadig inkomst, som tagit lån för att köpa bostad och trodde att livet skulle fortsätta ungefär på det viset står idag på bar backe. Folk är desperata och har fått nog av den så kallade hjälpen som enbart har varit ekonomiskt stöd åt banker och inte alls gått till utbetalning av löner och pensioner, som gjorts gällande.

Alla gemensamma tillgångar har sålts ut. Flygplatser, tåg, vägar, vatten, el, naturtillgångar har lagts i privata händer och det grekiska folket har förlorat rätten till sitt land. Arbetsrätten har i stort sett försvunnit och den som är lycklig nog att hitta ett jobb kan räkna med 12 timmars arbetsdag med 400 euro i månaden, ofta svart vilket i Grekland betyder att du inte har någon sjukförsäkring. Sjukhusen är livsfarliga eftersom det varken finns personal eller material och det fattas tusentals lärare inom skolan. Utbildade läkare och lärare finns det gott om men de är arbetslösa eftersom det inte genomförs några nyanställningar.

Valrörelsen gick i skräckpropagandans tecken, precis som för 2,5 år sen då vi senast hade val. Då lyckades de få folk att tro att det värsta som kunde hända var att Grekland skulle bli tvunget att lämna eurosamarbetet och återgå till den gamla valutan. Detta presenterades som en katastrof och skulle innebära en återgång till hur det var på 60- och 70-talet. Inför detta val fungerade inte samma taktik eftersom de enda som har något att förlora är de som skott sig under de här åren.

Inkomstklyftorna har ökat mycket under de här åren för det finns ju alltid de som tjänar pengar på en kris, vare sig det är krig, naturkatastrofer eller en ekonomisk kris som denna. Bankerna har ökat sina tillgångar med hjälp av de ekonomiska bidrag de fått och kan nu samla på sig fastighetsegendomar över hela landet eftersom folk går från hus och hem. Skeppsredare har fortsatt att bli särbehandlade och mer eller mindre sluppit betala skatt för sina inkomster och då ska man komma ihåg att den grekiska handelsflottan hör till världens största. Flera redare äger dessutom tv-kanaler som också sluppit betala avgift under alla dessa år och där de sprider sin propaganda.

Trots denna propaganda gick inte vanligt folk på samma knep en gång till utan röstade för en förändring. Syriza står för ett hopp om att det finns en annan väg att gå, ett hopp om en framtid för den yngre generationen. Ett hopp om mat på bordet och elström i alla hus. Ett hopp om att ha råd att använda sin avställda bil igen och köpa lite eldningsolja och inte sitta med ytterkläder på sig inomhus under vintern. Ingen förväntar sig ett under men alla hoppas på att botten har nåtts och från och med nu kommer det att bli bättre.

Dock har Syriza många problem och de har under de senaste åren blivit mildare i sin framtoning för att inte skrämma EU alltför mycket. De har dragit åt sig mycket folk från PASOK (det gamla socialdemokratiska partiet) som är ute efter en plats hos vinnarlaget och det gäller att de ser upp så att de inte blir ytterligare ett exempel på en vänster som sviker vanliga arbetare och håller sig väl med den ekonomiska makten. Deras val att söka stöd hos högerpartiet ANEL, ger inte heller några trevliga signaler. Risken är stor att det enda som de kommer att göra är att lindra nöden något och inte genomföra en omorganisation av landet.

För att göra det skulle de vara tvungna att bryta med EU, gå ur eurosamarbetet och starta en självständig politik som bygger på att göra Grekland oberoende och med en ekonomi som bygger på landets rikedomar och uppfinningsrikedom. Grekiska vetenskapsmän och -kvinnor av alla de slag arbetar över hela världen och det finns ett enormt know how som kunde komma landet till del, för att bara nämna något. Jordbruk, småskalig turism, mineraler och metaller är andra områden som ger landet en möjlighet att stå på egna ben istället för att sugas ut av fd kolonialländer.

I dagsläget är vi svagt optimistiska men ganska rädda för ytterligare ett svek som kommer att tillfoga vänstern stor skada för många år framåt och öppna dörren på vid gavel för andra, mörka krafter som bidar sin tid och omorganiserar.

Inger Tzelalidou, Agrinio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s