INSÄNT: Det är Abrahamsson som ska skämmas!

Jag läste Olov Abrahamssons ledare ”Stoppa kuppmakarna!” i NSD 13/1 och även hans svar till Jari Söyrinki. Om det inte var vardagsvillkor och politisk rörelsefrihet för ett stort antal industriarbetare som stod på spel, så hade man ju kunnat skrattat rått. Men nu sätter jag skrattet i halsen faktiskt.

Abrahamsson har mage att kalla Jari Söyrinki för kuppmakare. Det är faktiskt något oerhört. Jari Söyrinki blev vald som ordförande för underjordsarbetarna i Kirunagruvan pga missnöje med tidigare förtroendevalda, han blev tvungen att sätta sin plats i klubbstyrelsen i 12an på spel i konflikt med nuvarande ordförande Thelin för att klubben skulle försvara anställningarna för ”de 20” som LKAB ville avskeda för att de utfört beting upplagda av sina arbetsledare. Jari Söyrinki avgick från sitt uppdrag och begärde nytt årsmöte för att han ville dra in medlemmarna i klubbens liv när ordföranden och styrelsen gick bolagets ärenden, 30% av medlemmarna stödde en namninsamling för extra årsmöte som ombudsmännen arkiverade utan åtgärd. Han kandiderar nu i klubbordförandevalet, har informerat om det i god tid och kommer att ta fram en lista på åtgärder som han och flera med honom vill se genomförda. Var i herrans namn är kuppen?!?!?! Är föreningslivet så främmande för Abrahamsson efter alla år hos sossarna att han inte känner igen det när det rör sig framför hans egna ögon?

Jag har arbetat sida vid sida med Jari Söyrinki i Knegarkampanjen i drygt tre år och har undersökt vartenda steg som har tagits av honom själv och av hans motståndare sen klubbårsmötet 2013. Var och en kan läsa min rapport och mina slutsatser på Knegarkampanjens hemsida. Allt tal om kuppmakeri från Abrahamssons och Thelins sida faller tillbaka på dem själva som helt uppenbart vill ha ett fack som lägger sig platt för bolag och partier och säkrar deras egna positioner.

Abrahamsson rasar också om att Jari Söyrinki gick emot mediadrevet där bl a SvD:s tortyr- och krigsförespråkande ledarskribent Per Gudmundsson riktade avgångskrav och polisanmälningar mot en twittrande busschaufför och vänsterpartist i Pajala, numera förtroendevald i IF Metall. Tack för det beskedet! Hyckleriet hos dem som silar tweets och sväljer krigskampanjer blir bara grövre och det tränger in på arbetarrörelsens redaktioner.

Så var det det riktigt farliga. Att Jari Söyrinki stödde den ”världsrevolutionära processen” i arabvärlden. Detta anser Abrahamsson vara ett bevis på hans vänstersekterism. Det är ju bara det att för den läskunnige så var den revolutionära vågen i arabvärlden skriven på väggen av internationella högerekonomer flera år i förväg, den stöddes dessutom av liberaler över hela världen. Abrahamsson själv var dessutom emot NATO-bombningarna av Libyen, precis som vi i Knegarkampanjen. Kuriosa i sammanhanget är att det självutropade lilla Arbetarpartiet i Umeå som Abrahamsson stödjer sig på, var uttalade supporters till NATO-bombningarna i Libyen. Vem är det som Abrahamsson lierar sig med egentligen?

Skillnaden mellan Abrahamsson och oss i Knegarkampanjen var att när massakrerna på befrielsekampen i arabvärlden drog igång så upphörde socialdemokraternas stöd, medan vi såg nödvändigheten av revolutionerande lösningar på hela den samhällskris som revolterna i arabvärlden uttryckte, vi kände vår samhörighet med befrielsekampen och pekade ut arbetarrörelsens ansvar för att stödet uteblev. Knegarkampanjen har uttalat vårt stöd för arbetarrörelsen i Tunisien och Egypten, för de kämpande samordningskommitteerna i Syrien och vi har utväxlat solidaritet med aktiva medan Abrahamsson bara har beklagat sorgen. Socialdemokraterna var sist ut med att bryta med nyckeldiktatorn Mubarak i Egypten som fram tills han störtades av ”revolutionärerna” var medlem i Socialistinternationalen. Precis som Ben Ali i Tunisien. Och affärerna med Khadaffi i Libyen och Assad i Syrien var socialdemokraterna nöjda med ända tills folket reste sig. Så vem är det som har mest att skämmas för?

Nej, Olov Abrahamsson visar på vems sida han står i sina försöka att diskreditera Jari Söyrinki. Olov Abrahamsson är inget annat än en dräng åt partister, lokala och globala makthavare.

Det verkar vara dags för nya kvastar inom arbetarrörelsen i Norrbotten och det är väldigt uppmuntrande nyheter att Jari Söyrinki kandiderar för han är en kraft för medlemsstyre, väldigt trogen vanliga arbetares intressen och helt okorrumperad. Att han som väldigt ung bröt sig ur SKU i Malmfälten talar bara till hans fördel till skillnad mot sossar som ägnar sina politiska liv till att vifta med svansen på kommando. Det ska bli intressant att följa vad Jari Söyrinki och hans kamrater kommer att kunna uträtta och de är värda allt stöd och uppbackning.

Annika Blomberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s