Arbetarrörelsens svar på Hebdo-massakern

Det sägs att alla är förlorare vid tragedier, men det stämmer inte. Attentaten och terroristjakterna i Paris är en framgång för jihadisterna, som oavsett om de kopplas till Al Qaida eller Islamiska staten visat sig kapabla till nya spektakulära aktioner i hjärtat av Europa.

Högern utnyttjar massakern

Det är också en framgång för floran av europeiska nationalister som rider på vreden efter massakern. Marine Le Pen, ledare för det högerradikala Nationella Fronten i Frankrike, krävde omgående en skrotning av Schengenavtalet, folkomröstning om dödsstraff och mer resurser till polisen.

Även svenska högerradikaler har i triumf försökt utnyttja situationen – inte för att motverka jihadism och politisk islam, utan för att komma åt invandring och religionsfrihet. Så kommenterade Björn Söder från Sverigedemokraterna ironiskt att ”fredens religion visar sitt ansikte”. Lars Vilks passade i namn av yttrandefriheten på att rita en rondellhund inför kamerorna.

Den tredje vinnaren efter attentaten Paris är repressiva organ i EU som söker större anslag och möjligheter att ingripa mot befolkningen med övervakning, inskränkning av friheter och förebyggande tillslag.

SD behöver jihadismen

Arbetare, invandrartäta förorter, religiösa och etniska minoriteter samt kvinnor som hotas av både högerradikala nationalister och religiösa fanatiker tillhör förlorarna. Friheten skärs av från flera vinklar. Trojkan av jihadister, högerradikaler och repressiva statsorgan gör det svårare att organisera, driva på för social förändring och kämpa om politisk makt.

Sverigedemokraterna behöver jihadister för sitt politiska projekt. En vanlig idé i nationalistfloran är att Europa hotas av muslimsk invandring och massfödsel, vilket kommer att försvaga eller utrota de euroeiska folken. Det är ett rasistiskt hopkok som vunnit mark bland infödda som fått se sina livsvillkor försämras, och söker såväl enkla förklaringar som botemedel. Trots 1,6 miljarder muslimer i världen, merparten sekulära, sprids nidbilden av svärdviftande erövrare.

Om USA, EU och i högsta grad Sverige verkligen ville besegra jihadismen skulle man bryta handels- och militäravtal med stater som sponsrar dessa rörelser, exempelvis Saudiarabien. Man skulle isolera Israel och verka för en binationell lösning mellan judar och palestinier. Man skulle skicka vapen till kurderna som bekämpar Islamiska staten i Syrien och Irak. Men det gör man inte.

Klassoberoende perspektiv

Jihadismen har istället blomstrat i ruinerna som ”kriget mot terrorismen” lämnat, och sedan reaktionära krafter kommit att dominera inbördeskrigen som den all-arabiska revolutionen fastnade i. Jihadismen måste konfronteras effektivt både i Mellanöstern och Europa, men det går inte så länge högerradikaler, ljusskygga polistjänster och imperialistiska krigsherrar styr utvecklingen.

Det kan verka orealistiskt med tanke på trögheten hos våra arbetarpartier, men arbetarrörelsen behöver ställa sig lika oförsonlig mot jihadister, högerradikaler och repressiva statsorgan. En oberoende arbetarrörelse kan med politiska alternativ släcka lyskraften hos dem som lovar ett paradis i livet efter, och dem som lovar föra tryggheten åter genom att ”rena folken”.

Vi ska bekämpa jihadister och högerradikaler med vårt eget politiska projekt – med motmakter och arbetardemokrati, med befriade zoner och självorganisering, med kvinnor i ledning och solidaritet mellan arbetarrörelse och förorter. De ska bekämpas politiskt, och där de löper linan ut med sin aggressiva retorik måste arbetarrörelsen möta dem med självförsvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s