Ingen lojalitet till sexpartiregeringen

I valet fick partierna utanför arbetarrörelsen fler röster än någonsin – drygt 62 procent. Men de parlamentariska förhandlingarna om vilka som bildar regering följer en annan logik.

Alliansen kunde inte kapitalisera på resultatet. Istället lyckades Socialdemokraterna som gjort ett uselt val bilda en minoritetsregering med Miljöpartiet med stöd från Vänsterpartiet. 23 oktober presenterade regeringen sin budget. Arbetare, arbetslösa och pensionärer fick små lättnader genom att exempelvis taket för a-kassan höjdes och pensionsskatten sänktes. Men i mångt och mycket var budgeten en fortsättning på Alliansens ”arbetslinje”.

Hur det sedan utvecklade sig är väl bekant: med hjälp av Sverigedemokraterna kunde Allianspartierna fälla regeringens budget, vilket utlöste en regeringskris och hot om extraval. Det var ett nytt drag i svensk politik. Men i hemliga förhandlingar slöts igår en överenskommelse som ställer in extravalet och markerar en ny, tillfällig period av att partierna tar på sig en gemensam tvångströja.

Avtalet från ovan har fått namnet ”decemberöverenskommelsen”. Det är en missvisande referens till Decemberkompromissen 1906 där arbetarrörelsen mot föreningsfrihet gav företagen rätten att ensamma leda och fördela arbetet. I den moderna ”decemberöverenskommelsen” finns inga liknande eftergifter från borgerligheten. Kinberg-Batra och hennes vänner tolererar Löfvens regering, men har samtidigt fått in ännu mer av sin politik i regeringsunderlaget.

Vi har nu en socialdemokratiskt ledd regering som tills våren jobbar med en budget lagd av Alliansen. Den har dessutom blivit bakbunden fram till 2022 på områdena för försvars-, energi- och pensionspolitik. Det liknar allt mer en sexpartiregering där endast Västerpartiet och Sverigedemokraterna lämnats utanför.

I sitt sommartal 10 augusti frågade sig Stefan Löfven:

”Vad vill egentligen Alliansen? … Du kan inte påverka deras politik. Så fort deras gemensamma valmanifest är lagt, slängs alla andra förslag över bord. Eftersom allianspartierna vägrar låta svenska folket säga sitt, eftersom de vägrar låta valresultatet påverka politiken, så gör det absolut ingen skillnad vilket borgerligt parti du röstar på. Du får ändå bara den gråa, själlösa massa som är bestämd på förhand.”

Dessa ord slår nu tillbaka mot Socialdemokraterna själva. Väljarna röstade inte för en sexpartiregering med fortsatt allianspolitik. Reinfeldts åtta år vid makten, valet 2014 och den utdragna budgetprocess som följt ger ett enda säkert besked: den socialdemokratiska idén om att värka fram reformer genom klassamarbete är död, och i den meningen är detta en regimkris som kommer att fördjupas. Den ”gråa själlösa massa” som nu samlats i en sexpartiregering – i strid mot arbetarrörelsens väljare – kommer inte att ge politisk stabilitet på längre sikt och fler ställen än riksdagen.

Det kan se ansvarsfullt ut från Löfvens sida. Men uppgörelser med Allianspartierna på så viktiga områden som energi och pensioner är kortsiktiga till sitt innehåll.

Knegarkampanjerna är ännu för små för att kunna påverka de här rörelserna. Men vi uttalar behovet av en självständig regering av enbart arbetarrörelsens partier, som bryter med EU och har mandatet från ett landsråd av delegater från Sveriges arbetsplatser.

Inget förtroende och ingen lojalitet till sexpartiregeringen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s