Ingen lojalitet till sexpartiregeringen

I valet fick partierna utanför arbetarrörelsen fler röster än någonsin – drygt 62 procent. Men de parlamentariska förhandlingarna om vilka som bildar regering följer en annan logik.

Alliansen kunde inte kapitalisera på resultatet. Istället lyckades Socialdemokraterna som gjort ett uselt val bilda en minoritetsregering med Miljöpartiet med stöd från Vänsterpartiet. 23 oktober presenterade regeringen sin budget. Arbetare, arbetslösa och pensionärer fick små lättnader genom att exempelvis taket för a-kassan höjdes och pensionsskatten sänktes. Men i mångt och mycket var budgeten en fortsättning på Alliansens ”arbetslinje”.

Hur det sedan utvecklade sig är väl bekant: med hjälp av Sverigedemokraterna kunde Allianspartierna fälla regeringens budget, vilket utlöste en regeringskris och hot om extraval. Det var ett nytt drag i svensk politik. Men i hemliga förhandlingar slöts igår en överenskommelse som ställer in extravalet och markerar en ny, tillfällig period av att partierna tar på sig en gemensam tvångströja.

Avtalet från ovan har fått namnet ”decemberöverenskommelsen”. Det är en missvisande referens till Decemberkompromissen 1906 där arbetarrörelsen mot föreningsfrihet gav företagen rätten att ensamma leda och fördela arbetet. I den moderna ”decemberöverenskommelsen” finns inga liknande eftergifter från borgerligheten. Kinberg-Batra och hennes vänner tolererar Löfvens regering, men har samtidigt fått in ännu mer av sin politik i regeringsunderlaget.

Vi har nu en socialdemokratiskt ledd regering som tills våren jobbar med en budget lagd av Alliansen. Den har dessutom blivit bakbunden fram till 2022 på områdena för försvars-, energi- och pensionspolitik. Det liknar allt mer en sexpartiregering där endast Västerpartiet och Sverigedemokraterna lämnats utanför.

I sitt sommartal 10 augusti frågade sig Stefan Löfven:

”Vad vill egentligen Alliansen? … Du kan inte påverka deras politik. Så fort deras gemensamma valmanifest är lagt, slängs alla andra förslag över bord. Eftersom allianspartierna vägrar låta svenska folket säga sitt, eftersom de vägrar låta valresultatet påverka politiken, så gör det absolut ingen skillnad vilket borgerligt parti du röstar på. Du får ändå bara den gråa, själlösa massa som är bestämd på förhand.”

Dessa ord slår nu tillbaka mot Socialdemokraterna själva. Väljarna röstade inte för en sexpartiregering med fortsatt allianspolitik. Reinfeldts åtta år vid makten, valet 2014 och den utdragna budgetprocess som följt ger ett enda säkert besked: den socialdemokratiska idén om att värka fram reformer genom klassamarbete är död, och i den meningen är detta en regimkris som kommer att fördjupas. Den ”gråa själlösa massa” som nu samlats i en sexpartiregering – i strid mot arbetarrörelsens väljare – kommer inte att ge politisk stabilitet på längre sikt och fler ställen än riksdagen.

Det kan se ansvarsfullt ut från Löfvens sida. Men uppgörelser med Allianspartierna på så viktiga områden som energi och pensioner är kortsiktiga till sitt innehåll.

Knegarkampanjerna är ännu för små för att kunna påverka de här rörelserna. Men vi uttalar behovet av en självständig regering av enbart arbetarrörelsens partier, som bryter med EU och har mandatet från ett landsråd av delegater från Sveriges arbetsplatser.

Inget förtroende och ingen lojalitet till sexpartiregeringen!

Ideologisk upptrappning från höger

Så har då KD presenterat ett set urvalsmetoder för att slussa invandringen. FP och M uttalar snabbt sin uppskattning. Båda sakerna är i linje med Knegarkampanjen Kirunas valanalys. SD har fått rollen som den borgerliga skutans bakre roder, redo att backa upp en framtida Alliansregering.

På kort sikt är inte denna snurr så mäktig och förödande för invandrare och flyktingar. När Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder nivåindelar befolkningsgruppers formella status, så att samer, tornedalingar och judar görs utom-svenska, ingår det inget förslag till regeländring med avseende på stödform eller rättigheter inom det svenska samhället. Samma sak med KD-paketet, som trots mindre generositet föreslår en uppehållsgaranti om tre år.

Men det som pågår är en ideologisk upptrappning, som SD framkallat på högerradikaliserande grund. För att uppnå den eftersträvade ”svenskhet” där barn till svenskfödda föräldrar är mottot, måste hela inställningen spridas till Sveriges arbetarklass. Det blir mycket svårgenomförbart när importerade medborgare utgör 25% eller mer inom arbetslagen. ”Rör inte min kompis” är en inställning som ligger nära tillhands på landets arbetsplatser.

Men det finns en mer långtgående logik i den ideologiska upptrappningen. Det är att längre fram påföra arbetare våld på sig själva: få dem att vända ryggen åt ”invandrarfacken”, motsätta sig kollektiva kampformer och solidaritet, det vill säga bli korporativistiska. Mellan den upptrappade ideologin och en sådan realitet måste en para-militärt organiserad rörelse växa ut i samhällsbilden. Då skulle krypto-fascismen blir mer än en ideologisk kod.

Söder och SD, påhakade av KD och röster ur andra allianspartier, håller på att skapa atmosfären som eggar och legitimerar synen på medmänniskor som under-människor. Däri ligger den stora faran med pågående ideologiska upptrappning. I morgon – om ett tidevarv – kan det bli koden för uppmarsch och systematiserad pennalism av arbetskompisar på landets arbetsplatser, med svenskfödda arbetare som startelvor i landslaget mot invandrare och flyktingar.

Den högerradikala polen, SD, får sina politiska kusiner i Alliansen att öppna politikens Pandoraask.

Information till ortens gruvarbetare och media

18 december 2014

I februari ska styrelseledamöter och ordförande för IF Metalls klubb Gruvtolvan väljas. Det är val som påverkar hela Malmfältens och rentav Sveriges arbetarrörelse.

Den fackliga rörelsen och särskilt Gruvtolvan behöver rustas upp. Medlemmar behöver ett stärkt försvar och reformer som gör att insyn och inflytande ökar.

Därför kommer en lista med alternativa kandidater att presenteras i januari, samlade bakom en arbetardemokratisk plattform. Arbetet kommer att ledas av mig som själv kandiderar till klubbordförande.

Mer information följer längre fram.

Jari Söyrinki
Kommunpolitisk ledamot för Knegarkampanjen och tidigare ordförande för Gruvgruppen inom Gruvtolvan

Knegarkampanjen föreslår motorgård för ungdomar

Kiruna har många motorintresserade ungdomar, men det är brist på lämpliga ställen för dem att träffas och umgås, meka med bilar och liknande.

I stadsomvandlingens Kiruna borde finnas lokaler som kan användas för att öppna en motorgård för ungdomar. Därför föreslår Knegarkampanjen att kommunen ska öppna en motorgård för ungdomar.

Läs motionen i sin helhet här.

Insänt: Spotta inte på gruvarbetare!

Det skrivs mycket på nätet. Jag läser både det ena och det andra. Igår läste jag tex att gruvisar som strider för jobben och bekämpar Northlands och LKAB:s rovdrift är av samma sort som invandrarhetsare. Vi som kräver industrialiserad drift, transporter och vidareförädling av malmproduktionen, är alltså lika människofientliga som SD och fascistiska grupper?!?!

Det är en som heter Lundström skriver i tidningen Internationalen den 11/12 att ”Det är inget okänt fenomen att ekonomiska och politiska makthavare använder sig av det kapitalistiska systemets kris för att ställa människor mot människor. Vi har sett det när det gäller gruvboomen. Gruvmotståndarnas krav på ett långsiktigt miljömässigt hållbart nyttjande av markerna ställs mot gruvförespråkarnas tro på att kortsiktiga gruvjobb kan rädda bygden. SD använder sig av invandringen på ungefär samma sätt: vi kan rädda den sjunkande båten om vi bara gör oss av med dem som kliver ombord just nu.”

Grönvänstern menar alltså att vi är lurade när vi försöker organisera oss mot rovdriften med krav på att malmen faktiskt ska brytas på våra villkor och användas av samhället? Grönvänstern menar att vi springer globalkapitalets ärenden? Den inställningen, att spotta på gruvarbetare, hjälper inte till att binda samman kampen för miljön och arbetarrörelsen. Usch!

Jonte

Knegarkampanjens arvodeskritik får genomslag

Knegarkampanjens har hårt kritiserat de ökade arvodena för Vänsterpartiet och Moderaterna. Samtliga oppositionspartier stödde vårt motförslag när frågan behandlades i kommunfullmäktige, men arvodena drevs ändå igenom av kommunledningen.

Nu går även Moderaterna ut i NSD och tar ställning för att arvodena ska förändras i enlighet med Knegarkampanjens förslag, läs artikeln på: http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/overens-om-samordning-8940303.aspx 

Nu ställs frågan på sin spets mot Vänsterpartiet. Ska de fortsätta att försvara sina höga arvoden, trots att till och med delar av deras egen kommunledning ansluter sig till kritiken?