Vänsterpartiet luras

äldrevård

 

I början av juli, under förvalsrörelsen i Almedalen lovade Vänsterpartiet att de ska genomföra personalstyrd offentlig service. Partiledaren Jonas Sjöstedt sa till Sveriges Radio: ”Vi tror att det blir bäst om lärarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna själva får makt över sitt arbete. Därför vill vi ge ett väldigt kraftigt stöd för att bilda personalkooperativ, få inflytande inom den offentliga sektorn, och för att starta företag utan vinstintresse. Målet med att ta bort vinster i välfärden är inte att gå tillbaka till det gamla offentliga verksamheten, utan att skapa en ny personal- och brukardriven verksamhet”.

Det låter ju jättebra! Knegarkampanjen har i alla sammanhang drivit på för ökad makt för personalen i den offentliga sektorn och vi vill sätta upp standardkriterier för att komma till rätta med underbemanning, nedskärningar och budgetdiktatur, av vanvård, onödig byråkrati, nedläggningar i inlandet och glesbygden med mera. Vi vill också driva på för att personalen får facklig tid för att inspektera de egna verksamheterna och driva fram förbättringar och organisera fajter för bättre villkor. Tänk om man skulle kunnat göra gemensam sak med Vänsterpartiet, det hade ju varit trevligt och det hade ökat möjligheterna att få igång en förändring.

Sagt och gjort. Vi satte oss och läste vad förslaget går ut på. Och insåg att det inte alls handlar om någon storsatsning på personalen på golvet, inte på kooperativ och inte heller några kriterier för standardhöjningar för brukarna.

Istället går hela planen ut på att hjälpa enhetschefer i kommuner och landsting att lägga anbud på den egna verksamhet så att den blir ett slags kommunalt minibolag – intraprenad. Detta har prövats på olika håll och handlar väldigt sällan om att ge personalen mer att säga till om utan istället ökas chefernas makt. Det har heller inte bevisats leda till standardhöjningar.

Vänsterpartiet vill i och för sig underlätta ifall det finns personalkooperativ eller föreningar som vill ta över offentlig verksamhet men bara genom att göra det lättare att få statliga lån och stöd från en specialfond.

Hela poängen med förslaget är att Vänsterpartiet vill förbjuda vinstuttag i privata bolag som bedriver vård, skola och omsorg. På det viset vill de få bort giganterna som Aleris, Vardaga, Academedia m fl från upphandlingarna. Sen vill de förbättra lånemöjligheterna för enhetschefer och föreningar som vill ta över. Men de vill att hela upphandlingscirkusen ska fortsätta. Fast den driver fram korta avtalstider med byten av arbetsgivare och ändrade arbetsvillkor t ex vart tredje år.

Att Vänsterpartiet inte vill göra slut på upphandlingssystemet måste bero på att de inte vill ta strid mot EU-politiken. Lagarna som styr upphandlingarna är ju genomförda för att Sverige ska följa EUs direktiv om ”konkurrensneutralitet” – att alla bolag ska få konkurrera och lägga anbud på allt som finns. Och frågan är verkligen om Vänsterpartiet tror att ett vinstförbud ska gå att genomföra? Vad händer om Vardaga (fd Carema) stämmer t ex ett landsting till EU-domstolen och kräver att Sverige följer EU-fördragens regler om fri rörlighet för kapitalet och om konkurrensneutralitet för alla bolag, och stoppar vinstförbudet?

Vänsterpartiet vill dessutom skapa ett centrum för ”välfärdsutveckling” men det ska ske tillsammans Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som idag är ansvariga för de styrsystem och regler som gäller. Frågan är om de inte därigenom sätter bocken till trädgårdsmästare.

Vänsterpartiet har gjort en tupp av en fjäder för att framstå som personalens befriare i den plågade vård/skola/omsorgssektorn. Men arbetslagen på golvet är i deras förslag fortfarande helt sidsteppade, precis som de är idag i alla kommuner och landsting där Vänsterpartiet sitter med vid makten, t ex i Kiruna. Att de i budgetförslaget vill avsätta pengar till 24 000 nya anställningar inom vård/skola/omsorg förändrar inte detta, även om alla nya tjänster är välkomna. Men man ska ha i åtanke att det var drygt 100 000 jobb som försvann i den offentliga sektorn under 90-talskrisen.

Knegarkampanjen har krävt kortare arbetstid i kommunen, personalveton vid chefstillsättningar och 2 timmars facklig tid i veckan för all personal för att jobba med verksamhetsutveckling. Vi vill driva på för en personalinspektion av både brukar- och arbetsvillkoren och kriterier för brukarstandarden. Vi kräver att EU-fördragen rivs upp, upphandlingsraseriet stoppas och att statsskulden avskrivs så att medel kan frigöras för social upprustning. Vi vill att cheferna ska vara förtroendevalda.

Om Vänsterpartiet skulle slå in på en sådan väg skulle vi kunna snacka. Men nu verkar de mest försöka slå blå dunster i ögonen på alla anställda i kommuner och landsting om att de ska få mycket mer att säga till om på jobbet och att budgetdiktaturen ska bort. Så är det inte. Dessutom påstår de att satsning är kraftfull feministisk och en satsning på de offentliganställda, men förslagen gäller mest enhetschefer och deras motsvarighet i föreningar, kooperativ och icke vinstdrivande företag. Så var det med den kvinnopolitiken. Den verkar mest gälla cheferna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s