Sprid tågjobbar-andan i valrörelsen

Det kommer att finnas många skäl till att påminna om och lyfta fram pågående SEKO-strejk bland tåganställda när valrörelsens spurtveckor drar igång. Särskilt för partier som vill bilda regering. Det är inte bara Reinfeldt och Löfven som i praktiken tiger still. Faktum är att inget av nuvarande riksdagspartier, inte heller V (eller F!), tar ställning på det sätt som krävs när SEKO-medlemmar agerar banbrytare för att driva tillbaka den breda fronten av arbetsköparoffensiven. Striden som pågår och trappats upp är inte ”en affär mellan parter på arbetsmarknaden”, utan på en och samma gång en politisk strid om grundstenarna för ett uppbyggligt samhälle, på antingen arbetsköparnas eller arbetslagens villkor.

SEKO har, pressade av sina medlemmar, flera gånger höjt sig över andra fackförbund under de senaste åren, genom att ta ställning och göra sig aktivt på andra områden än sitt eget, särskilt gällande bemanningsföretag, a-kassan, individuell lönesättning och den konstlade kapitalbildningen som svällt upp inom alla former av social service.

Det som nu utlöst SEKO-striden är uppsägningsvarslet mot 250 personer inom Veolias tågtrafik.

öresundståg

Tågvärdarna i Skåne har organiserat sig och krävt att förbundet nu tar striden. Trafikbolaget försöker genomdriva ett slutgiltigt steg, som gör konkurrensen inom personalen stenhård och ytterst rivaliserande, samtidigt som det kan göras vinst trots att Veolia ryckte åt sig kontraktet genom att dumpa driftskostnaden med över 50 miljoner. I blixtbelysning klargör detta att obetalt arbete är källan till ”kapitalbildning”. Det räcker inte med ett engångsbidrag, från skatteförråden; själva driften måste pressa ned ”kostnaderna”. I båda leden – skatterna och de sammantagna arbetsvillkor – är detta en omskrivning för utsugning av samhällets upparbetade resurser.

Veolia vill i förlängningen kunna återanställa de nu varslade som timanställda och i allt övrigt placera dem i en väntekö. Detta står för ingenting mindre än alla arbetsköpares dröm och strävan: mindre arbetsstyrka ska klara kostnadstrycket. Därtill ska en reserv finnas uppknuten till bolagets verksamhet. A-kassereformerna, bemanningsföretagen och uttunnade kollektivavtal sköter resten: konstlad kapitalbildning kan alstras på det obetalda arbetets grund och produktiviteten från arbetslagen görs lika med uppdriven arbetstakt och arbetstider som inte annat än som klumpsumma hänger ihop med normalarbetsdagen om 8 timmar.

Sedan 2:a juni pågår nu en strejk bland tågpersonalen och varsel om upptrappade stridsåtgärder är satta till 17 juni, då den sk Kustpilen dras in i strejkfronten (Östergötland och östra Småland) och till 20 juni då 700 pendeltågsanställda i Stockholm varslats. Elektrikerna har varslat om sympatiåtgärder från 23 juni.

Tåglinjerna Malmö-Stockholm samt de i Öresundsområdet är redan uttagna. 75 000 passagerare tvingas dagligen använda andra transportmedel. Kommer dessa ”brukare” ställa sig solidariska, är en viktig fråga. Att busschaufförer, soparbetare, omsorgs- och sjukvårdspersonal och lärare inser vad som står på spel går tillbaka på egna erfarenheter.

På andra sidan samlar sig arbetsköparorganisationen Almega, som i påkostade annonser och propaganda hetsar mot strejkfronten. Varför? Därför att ALLA arbetsköpare vill uppnå detsamma och ännu mer åt samma håll, inom sina serviceverksamheter. Den här striden handlar om mer än till och med Vaxholmskonflikten (mer känd som Lavaldomen) 2004, då åsidosättandet av kollektivavtal blev ett faktum. Med Veolias offensiv tas nästa följdriktiga steg, nämligen att kollektivavtalen görs innehållslösa och förvandlas till töjbara ramverk. Det vill säga: inte bara arbetsköparens ensamrätt att leda och fördela arbetet, som varit utgångspunkten för alla kollektivavtal under alla år, utan även göra arbetslagen värnlösa och driva in den inbördes rivaliteten i villkoren. På den vägen kan den konstlade kapitalbildningen gå vidare i ett ytterligare kapitel, i landets alla serviceverksamheter som körs ut på lastbryggan för auktion till de som lovar lägsta driftskostnader. Rovdrift är inte bara mottot för råvaruindustrin, utan i högsta grad även bolagiserade serviceverksamheter, med det ”lilla” tillägget att arbetsproduktens brukare består av människor.

-För fackliga sympatiåtgärder som stärker strejkfronten!
-Verka för att SEKO-striden placeras i centrum av valrörelsen!
-Sprid tågjobbar-andan om att vägra daglöneri och att jobba obetalt!

__

På Facebook kan man följa pendlare som stödjer strejken:
https://www.facebook.com/stodsekostrejken

Tågförare och ombordpersonal på Öresundstågen har en egen blogg: http://oresundstagsbloggen.wordpress.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s