Återuppta förhandlingarna – det måste till standardgarantier!

På Kommunstyrelsens sammanträde 19 maj om GP2-avtalet begärde Knegarkampanjens insynspolitiker Annika Blomberg att få beräkningsunderlagen som ligger till grund för miljardavtalet med LKAB.

annika

-Jag fick inte ens svar på min begäran, vare sig ja eller nej eller reda på vad som hindrar att vi får ut det. Alla frågar sig om miljardavtalet är bra eller dåligt. Ingen kan greppa nivån. Vi vill kunna ta välgrundad ställning till avtalet. Varför vill de mörka hur de räknat? Hur ska Kirunaborna veta om vi fått rimligt betalt för 56 000m2 lokalhyra plus mark och infrastruktur när de bara bollar med klumpsummor?

Knegarkampanjen kräver nu att det inarbetas standardgarantier i avtalet om GP2. Som avtalet ser ut för närvarande så har LKAB friköpt sig från allt ansvar och det finns inga garantier i avtalet om att den boendestandard och den servicenivå som finns fastlagd i Utvecklingsplanen verkligen kommer att infrias.

Det är orimligt att GP2-avtalet sätter ett tak för standarden i nya Kiruna. Om priserna rakar i höjden eller om det blir andra fördyringar – om pengarna helt enkelt tar slut – så har Kiruna kommun lovat att inte begära mer pengar från LKAB.

Det finns inte heller några garantier för att det verkligen byggs. Om exploatörer drar sig ur vet man inte vad som händer.

Det måste det till en standardgaranti som säger att LKAB bygger om ingen annan bygger och att det sker enligt den standard som slagits fast i Utvecklingsplanen. LKAB måste vara slutgarant för att Kiruna återuppbyggs.

– På kommunstyrelsen klubbade man också första utdelningen från GP2-avtalet. Det är 700 miljoner som ska betalas ut för att starta upp handelsgatan och torget med mera. Men det finns inte någon specifikation om vart pengarna exakt ska gå. Vem är det t ex som ska få pengarna för handelsgatan och hur mycket?

Ska det vara omöjligt att göra en investeringsbudget för dessa 700 miljoner innan beslutet klubbas, så att Kirunaborna kan försäkra sig om att prioriteringarna och nivån blir rätt?

På mötet framförde Annika Blomberg att det behövs standardgarantier i avtalet men ingen i kommunledningen bemödade sig ens om att svara. Hela frågan om standard och vad man faktiskt har lovat Kirunaborna i Utvecklingsavtalet var sorgligt frånvarande på hela mötet.

– Förhandlingarna med LKAB måste återupptas. Kommunledningen och borgaroppositionen ignorerar behovet av standardgarantier i avtalet. Utvecklingsplan måste bli av, Kiruna behöver social upprustning och LKAB måste ta sitt ansvar hela vägen tills detta är klart och inte köpa sig fria. Det måste till ett tillägg i avtalet annars kan vi inte rösta ja till det här, avslutar Annika Blomberg.

Vad innebär miljardavtalet med LKAB?

Den 14 maj presenterade Kiruna Kommun och LKAB det andra avtalet om stadsflytten, det så kallade GP2-avtalet som omfattar nuvarande stadskärnan. Avtalets värde är satt till 3,74 mdr kronor men vad innebär det i verkligheten? Är det ett avtal som säkrar att Utvecklingsplanen för nya Kiruna blir av? Först till de konkreta överenskommelserna:

•LKAB köper brandstationen, Bolagsskolan, Hjalmar Lundbomsskolan, fd Biblioteket och busstationen, gamla brandstationen, Tusen Toner, Centralgården, Folkets Hus, Simhallen (motsvarande ca 56 000 m2) och KBABs kommersiella lokaler, dvs Gallerian, Kupolen och kringliggande fastigheter fram till Folkets Hus-parkeringen plus ledningar, belysning, vägar, grönområden.

•Köpet genomförs 2015. Efter det hyr kommunen av LKAB.

•Betalningen på 3,74 mdr ska betalas ut enligt ett fastställt schema årligen fram till 2020

•Det finns ingen värdering av de olika fastigheterna i avtalet utan bara klumpsummor så man kan inte veta hur de räknat.

•Kommunen och KBAB anser att man därigenom fått råd att bygga upp motsvarande funktioner och tillräckligt med butikslokaler i den nya stadskärnan så att hela centrumhandeln kan flytta dit.

•Enligt kommunledningen ska hyrorna i dessa lokaler bli låga eftersom de blir gratis att bygga och ska drivas energisnålt. De har även ett avtal på gång med LKAB om en fjärrvärmesatsning. Köpet av de gamla fjärrvärmeledningarna är därför inte med i avtalet.

•GP2 sätter ett tak för LKABs ansvar och det är 3,74 mdr kronor som ska indexuppräknas vid varje utbetalningstillfälle. Kommunen har förbundit sig att inte kräva mer betalt i efterhand.

•LKAB ska avsätta 350 miljoner kronor på ett spärrkonto som ska förvaltas gemensamt med kommunen för ”oförutsedda utgifter” t ex om de måste sanera fastigheterna och marken som de köpt.

•Det finns inga lösningar för de boende i avtalet. Alla villkor för KBABs hyresgäster ska förhandlas efter valet 2014 med senaste startdatum december 2014.

•Inga detaljplaner inom GP2-området får överlåtas till LKAB innan förhandlingarna om KBABs hyresfastigheter och fjärrvärmen är klara, dvs tidigast 2015. Innan detaljplanerna överlåts måste LKAB ha börjat köpa upp fastigheterna som finns där.

•Bostadsrättsföreningar och villaägare nämns inte i avtalet. Kommunen anser att man inte får förhandla för dem, och de vill heller inte göra det.

•Resten av deformationsområdet ska också göras om till gruvstadsparker.

•Förhandlingarna om nästa etapp ska inledas senast under 2015 och vara klart 2018.

Vad innebär det här?

Knegarkampanjen ser att avtalet kommer att innebära en kick-start för byggandet av stadskärnan. Det är bra! Men i avtalet finns inte några garantier om vare sig bevarad eller höjd standard. LKAB köper sig fri via kontant-ersättning och kommunen tar istället över LKABs ansvar.

Kommunen i sin tur utfärdar inte heller några garantier om bevarad eller höjd standard – även om de har mycket förhoppningar om att de ska få låga hyror i allmännyttan genom att eliminera de egna byggkostnaderna och bromsa energipriserna. Men detta återstår verkligen att se och de boende i Kiruna fortsätter att sväva i ovisshet.

GP2-avtalet i nuvarande skick säkrar inte upp att Utvecklingsplanen kommer att genomföras. Den 2 juni ska kommunfullmäktige ta beslut och Knegarkampanjen vill att GP2-avtalet utvidgas så att standardnivån säkras och den sociala upprustningen som planeras i Utvecklingsplanen blir av.

Vi tänker aktivt driva på för att det ska finnas konkreta och bindande planer med specificerade budgetar och prioriteringsordningar som sätter Kirunaborna framför exploatörer och makthavare. Risken är annars stor att pengarna hamnar på villovägar i affärsuppgörelser, i kommunala budgetförhandlingar eller fryser inne om LKAB hamnar i kris.

Våra och många andra Kirunabors kunskaper ska inte överdrivas, men vår intelligens ska heller inte underskattas. Alltför många löften har brutits från makthavare, politiska partier och LKAB för att vi ska köpa grisen i säcken. Vi måste syna och driva på.

Gör valkampanjen till ett tryck på makthavarna.
Knegarkampanjen kompromissar inte.
Utvecklingsplanen ska genomföras!

Sparka miljardfuskarna!

Som näringsminister godkände Maud Olofsson att Vattenfall köpte det holländska energibolaget Nuon 2009. Affären har sedan dess kostat skattebetalarna 38 miljarder.

På denna usla affär har regeringen kokat en kryddig soppa. Vem visste och vem tar ansvar? Lögner och mörkanden har avlöst varandra. Till sist fick Maud Olofsson ta stegen in i Aktuellts studio (13 maj) och begå politiskt självmord för att rädda regeringen. Men det lär knappast att gå någon nöd på henne. Om Alliansen vinner valet går hon till historien som deras martyr – med den förmögenhet hon byggt upp som skatteavlönad politiker.

Kanske drar Fredrik Reinfeldt och Anders Borg en lättnadens suck. Regeringen har i åtta år jagat sjuka och arbetslösa i namn av att ”sköta finanserna”, och drivit in kilar mellan arbetande människor för att servera billig arbetskraft åt bolagen. Men själva vill de gå fria efter att ha svindlat bort 38 miljarder. Arbetare får sparken för att ta hem ett verktyg eller matvara från lagret de jobbar på.

Maud Olofsson och Lars Erik Aaro, VD för LKAB

Maud Olofsson och Lars Erik Aaro, VD för LKAB


Av en händelse satt Maud Olofsson själv i LKAB:s styrelse när man förra året sparkade 20 arbetare för ”miljonfusk” genom felaktiga tidstämplingar. Det visade sig senare att ”fusket” var känt och kanske organiserat av arbetsledningen själv, eftersom det rörde sig om ett betingsarbete.

Regeringen har fått sitt uppdrag av väljarna – och inför samma människor har de ljugit, fuskat och svindlat. Om de inte får sparken nu så måste de ”sägas upp” senast 14 september när Sverige går till val.

Vad gäller Maud ”martyren” Olofsson så är det dags att hon slevar i sig lite av sin egen soppa. Knegarkampanjen stödjer fullt ut IF Metall Malmfältens krav att hon sparkas från LKAB:s styrelse. Om ett påstått miljonfusk kan få 20 arbetare sparkade, borde policyn vara glasklar inför ett bevisat miljardfusk. Att facket varnade för henne redan 2012 styrker vår inställning att arbetare i framtiden ska ha vetorätt vid tillsättning av företagsledning.

Bojkotta EU-valet – för kampenhet i EU!

Deklarationen finns översatt till franska, klicka här.

De senaste årens utveckling med euro-krisen och bankräddarpolitiken i EU, har visat vad den reaktionära borgerliga och fördragsfästa politiken leder till inom EU-området. Grekland, Spanien och Portugal är tydliga exempel men även Irland och de baltiska länderna har gått igenom samma sak under EUs och internationella valutafondens överinseende. EU:s maktstruktur är i grunden utformad för att tjäna globalkapitalet. Detta har till och med förstärkts på senare tid.

EU-uppbygget fick sitt genombrott 1989 och har via dekret och undertecknade avtal inneslutit allt fler så kallade medlemsländer i en korporativt modell där storbolagen knyter upp regeringarna, de politiska partierna och de fackliga landsorganisationerna. Detta dirigeras av EU-kommissionen som inte är vald utan måste betecknas som en politisk junta, långt bortom insyn och kontroll av EUs innevånare.

EU-parlamentet

EU-parlamentet

Politiskt sett stärker EU-bygget allt mer ett oåtkomligt maktfäste, som pressar ned medlemsländernas arbetare och maktlösa låginkomsttagare närmare nyfattigdom, stegrad inbördes konkurrens på arbetsmarknaden och social nedrustning. Det sker i olika grad och hastighet i olika regioner, men dynamiken är densamma.

Om man synar EUs roll för storbolagen och krigsorganisationerna så ser man att det är ett imperialistiskt fort i nära och tätt samarbete med USA och NATO och den gemensamma krigsorganisationen tränar allt oftare på svenskt territorium.

Detsamma gäller den ekonomiska politiken och valutorna där euro-dollar-äktenskapet är standard på skuld- värdepappers- och valutamarknaderna och i finansinstituten. Det var inte av godhet som USAs centralbank krävde att EU skulle inrätta miljardstinna bankräddarfonder för att rädda euron. Det är heller inte av godhet som Europeiska Centralbanken hjälper USA att släppa ut nya doser dollar när betalningssystemet hotas.

Partierna som ställer upp i det svenska startfältet inför valet till Europa”parlamentet” deklarerar stora skillnader om vad de vill med EU, i olika delfrågor. Vad de inte säger är att EU-partiernas uppgift är att, via Europa”parlamentet”, ställa om de egna partierna på hemmaplan så att de blir smidiga och mjuka drivremmar i EU-systemet, nationellt och lokalt, och underlätta genomförandet av dekreten från EU som ju måste baxas igenom de nationella parlamenten för att få laglig ställning.

På det hela taget liknar partierna varandra när det gäller EU-regimen som sådan: de tänker inte undergräva den eller inspirera medlemsländernas befolkningsmassor till uppbrott och frigörelse från dess tvingande disciplin och överstyre. På sin höjd vill de flytta tyngdpunkten i EU-juntans dagordning och prioriteringar.

De som hävdar att de är EU-kritiska utnyttjar i själva verket systemet för sina egna ändamål, (v) för att driva fram mer överstatliga dekret och SD för att skaffa sig en tribun varifrån de kan slå mot minoriteter och mot arbetarklassen. I själva verket stärker de båda systemet.

Istället är det mest angelägna just nu att säga upp fördragen för att rädda kommuner och landsting undan kraven på att de ska drivas som kreditvärdiga bolag och möjliggöra storskaliga samhälleliga investeringsoffensiver i bostäder, infrastruktur, energiomställning, jobb och utbildning.

Inget parti är värt en knegar-röst i valet till Europaparlamentet. Inte ens en blank. Vi avvisar EU:s konstitution och maktstruktur eftersom den är ett enkelriktat redskap för globalkapitalet. Vi avvisar EUs alla fördrag.

Inom Knegarkampanjen driver vi vårt motstånd mot EU längs handlingslinjer för att skapa posteringar av kamp. Vi vill sprida fästen för ett kollektivistiskt samvälde – av arbetare och maktlösa låginkomsttagare – i en all-europeisk skala. De mest aktiva motståndarna till detta är SD, Front National, Jobbik med flera högerextrema EU-partier men bakom och ovanför dem, byggs det korporativa maktcentrat – EU-juntan – för att garantera storbolagens fortsatta koncentration av kapital och av makt.

Att rösta i EU-valet är låta sig vallas in och ge erkännande till EU som en legitim beslutsfattare och arena i kampen om makten. Att rösta i EU-valet är att rösta emot en klasskampsoppositionell enhet mellan Europas arbetarklass och för att förstärka kapitalets ok.

•Bojkotta valet till Europaparlamentet
•Riv upp alla EU-fördrag
•Bygg posteringar av kamp på arbetsplatser och i bostadskvarter för investeringsoffensiver; jobb åt alla, utbildning, bostäder, infrastruktur, energiomställning och social upprustning
•Slå tillbaka högerrebellerna

nicosia_0418

Stoppa fascistiska uppmarschen i Ukraina

Händelserna i Ukraina går tillbaka på, dels, en långvarig konflikt och polarisering inom landet, dels en ekonomisk härdsmälta med en stat på randen till konkurs och sönderrostade industristäder.

De jättelika manifestationerna under vintermånaderna i huvudstaden Kiev, Maidan, som drev bort den korrupta parasitregeringen Janukovytj uppnådde inte sina uttalade sk ”revolutionära mål”. Arbetarrörelsens ledning förhöll sig passiv eller stödde den flyende presidenten. I stället utnyttjade en kuppministär kaoset och oron till en politik för ”nationell samling”. Vid det tillfället var varken militären mobiliserad eller värnplikten återinförd. Istället släppte regeringen fram Högra sektorn – en fascistoid gruppering – att utgöra ställföreträdande polismakt i Maidans efterdyningar.

Landet är kluvet mellan det industrialiserade öst och det jordbruksdominerade väst. Bland arbetarna i öst finns en stark rädsla för vad ett närmande till EU skulle innebära för arbetstillfällena och livsmöjligheterna. Detta exploateras av det revanschistiska Ryssland – där Putin-regimen bedriver en hård repression mot arbetarrörelsen – som annekterade Krim och började understödja separatistiska krafter. Högra sektorns aktiviteter förlängdes därmed till östra Ukraina, även om det är reguljära militära förband som dominerat striden mot pro-ryska separatister den senaste tiden.

Stormakterna USA, EU och Ryssland har hittills avstått från att göra massiva insatser. Istället slöt de ett avtal i Geneve för att förhindra ett avbrott för de gemensamma affärsavtalen om rysk gas. Men upptrappningen i Ukraina har fortsatt och ett fullskaligt inbördeskrig hotar. Under ytan av nationalistisk retorik och chauvinism är konflikterna av social och klassmässig karaktär och handlar i grund och botten om människors kamp för överlevnad i strid med stormakternas uppdelning av råvarutillgångarna. Konflikten om Ukrainas territorium har tillåtits bli uppmarschområde för nationalister och fascistoida krafter på båda sidorna om gränsen som alltmer visar sitt rätta ansikte och striderna sprids nu västerut.

odessa

Den 2 maj attackerades och brändes fackföreningshögkvarteret i Odessa. Högra sektorn var djupt involverad i attentatet som skedde efter att oppositionella mot Kievregeringen tagit sin tillflykt dit efter konfrontationer med Högra sektorns fascistiska nationella marsch i Odessa samma dag. Den 1 maj hade dessutom arbetarorganisationerna trotsat ett demonstrationsförbud som utfärdats av myndigheterna på arbetarrörelsens dag och de menar att attacken också var en hämnd för detta. Arbetaraktivister och internationalistiskt orienterade anti-fascister mördades och brann upp i Odessa. T ex mördades Andrew Brazhevsky i vänsterorganisationen Borotba efter att ha hoppat ut från ett fönster på flykt från lågorna.

Kuppregeringen i Kiev gör allt för att knäcka och krossa separatisterna i öst, men ingenting har hittills framkommit om att de försöker arrestera eller straffa bödlarna i Högra sektorn, som erkänt sin medverkan i Odessa-attentatet. Av Putin-regeringen i Moskva har arbetare, anti-fascister och fackligt aktiva inte heller något att vänta. T ex har ledarskiktet för ryska Vänsterfronten tvingats i exil alternativt fängslats efter proteströrelsen i Moskva 2012.

Här i landet har allt fler människor börjat öppna ögonen för det fascistiska hotet, särskilt efter attacken på en fredlig demonstration i Kärrtorp i december, mordförsöken 8 mars i Malmö, vandaliseringen med hakkors och vitmakt-symboler på offentlig byggnader och genom intrånget i arbetarrörelsens 1:a majfirande i Jönköping. I Ukraina skyddas fascister av kuppregeringen och landet används som träningsläger för svenska nynazister som blir allt våldsammare och aktiva här hemma.

Därför måste den svenska arbetarrörelsen kräva:

• Inget diplomatiskt erkännande och nej till Carl Bildts omfamning av Kievs kuppministär
• Ut med alla säkerhetstjänster i USA:s och EU:s regi
• Demobilisering av den ryska militärmanövern
• Avbryt NATO:s aktivitet i luften, i Svarta havet och inflygningen av soldatförband i grannländerna

Första majhälsning

Knegarkampanjen riktar idag en hälsning till alla er arbetare – ni som är på jobbet, deltar i ett demonstrationståg eller sitter hemma med barnen. Idag ska världens arbetare känna stolthet för sin förmåga att skapa välstånd och hålla ihop.

Arbetarklassen är en stark förändringskraft. Vi står inför stora utmaningar:

• Att bli kvitt den borgerliga regering som urholkar levnadsstandarden med avseende på boendestandard, arbetsvillkor och trygghetssystem.

• Att genomdriva ett förtroendemannastyre i arbetarrörelsen – direkt avsättbarhet av förtroendevalda som missköter sig och arbetarlön åt alla representanter.

• Att pressa tillbaka den högerpopulism och nynazism som ger sig på de mest utsatta maktlösa låginkomsttagarna med demokratiska argument – och därför får ett växande stöd från polis, rättsväsende och media.

• Att lyfta fram kvinnorna i arbetarrörelsen, med början på arbetsplatserna, för att övervinna arbetarklassens splittring och ta itu med alla former av patriarkal befälsordning.

• Att knyta banden med arbetare i andra länder väl medvetna om att en seger i Sydafrika är en seger för oss och ett nederlag i Frankrike är ett nederlag för oss – vi måste finna former för internationell solidaritet i handling.

Första maj är en viktig dag, även om det idag mest ser ut som en likvaka i svenska småstäder. Vi måste ta den tillbaka från politiker och betalda funktionärer, som just nu dominerar tågen.