21 mars: Nationell tvärfacklig nödkonferens i Venezuela

Upprop för en nationell tvärfacklig nödkonferens i Venezuela 21 mars. Detta upprop lanseras av ett oberoende arbetarparti (PSL) som bedriver arbetaroppositionell verksamhet mot både den inhemska borgerligheten som samlas inom valalliansen MUD och mot chavismen och dess parti PSUV.  Uppropet lanseras efter en månad av våldsamma oroligheter i landet, som bl a föregicks av upptrappad repression mot oberoende arbetarledare och fack. I januari arresterades t ex 10 oljearbetare med fackledaren José Bodas i spetsen för att de spridit flygblad. Dessa har släppts men väntar fortsatta rättsprocesser. Uppropet publiceras här oavkortat som ett led i Knegarkampanjens internationella solidaritetsarbete. Vi kommer att undersöka möjligheterna att stödja initiativet praktiskt.

Alla till Fackliga och Folkliga Mötet i Caracas 21 mars
Av: Partido Socialismo y Libertad (PSL), Mars 04/03/2014

Logo PSL

Vi konfronterar pakten mellan Maduro-regeringen och Fedecámaras*

Efter nästan en månad av protester och marscher i det största städerna i landet, tar den venezolanska politiska processen en gir. Förra onsdagen den 26 februari samlade regeringen en nationell fredskonferens som kunde räkna med deltagande av Lorenzo Mendoza, ordförande för Grupo Polar, ordföranden för Fedecámaras Jorge Roig, ordföranden för Fedeindustria, representanter för katolska kyrkan, ledare för partier i oppositionen och ansvariga inom de privata mediebolagen, bland andra.

Inom ramen för den ekonomiska, sociala och politiska krisen har Maduro-regeringen passat på att öppna dialogen med företagarsektorn för att politiskt stabilisera landet, försöka isolera ultrasektorn inom MUD som bedriver kampanjen ”Utvägen”, för att försöka sluta konkreta avtal med företagarna genom att utnyttja fredsdiskursen som fasad för att fördjupa den ekonomiska anpassningsplanen. På samma vis söker Maduro att normalisera relationerna med USAs regering genom att ensidigt utnämna en ambassadör och utse en högnivåkommission för dialogen med imperialismen.

Nu står det klart att den kinesiska sagan om den ”mjuka kuppen” och det ”ekonomiska kriget” bara var detta; en diskurs för att samla ihop den folkliga chavistiska basen som är missnöjd med de låga lönerna, basvarubristen och den höga inflationstakten som förstör levnadsstandarden. Ett av de första avtalen som Fedecámaras undertecknade var konstitutionen för kommissionen för ”den ekonomiska sanningen”, med samma företagsledare som regeringen anklagade för att destabilisera och lansera ett ”ekonomiskt krig”. Sanningen är att 15 år av ekonomisk klassambarbetspolitik har fört in ekonomin i en återvändsgränd. Resultatet är lukrativa vinster för bankdirektörerna, för kommunikationssektorn, importörer och boli-borgerskapet**, för blandföretagen med transnationella oljebolag, där man diskret har belönat sig via valutan och växelhandeln utan några som helst planer eller kontroll. Självaste Rafael Ramirez*** erkände nyligen att han 2012 tillåtit portföljbolag att stjäla 20 tusen miljoner dollar via överfakturering vid importbedrägerier.

Samtidigt förnekar man arbetarna förhandlingar om kollektivavtalen alternativt bryter mot dessas klausuler, man höjer inte lönen utan nöjer sig med minimilönerna som ligger under inflationstakten, man bibehåller de otrygga tidsbegränsade anställningskontrakten i offentliga sektorn och kriminaliserar och förföljer de som kämpar, som t ex vår kamrat José Bodas och ytterligare 9 oljearbetare, arbetarna vid Transporter Camila i Guayana, Ruben Gonzalez från Ferrominera, arbetarna vid Civetchi liksom hundratals kämpar bland ursprungsfolken, bönder och i facken.
Redan har avtalet som regeringen ville ha med företagarna börjat visa sina effekter. Fredskonferensen som regeringen kallat ihop har avtalat om prishöjningar på kyckling med 40Bs/kilo, dvs 133%, och man har anmält att man ska genomföra liknande åtgärder för andra matvaror. Implementering av Sicad 2 innebär i sig själv en ny devalvering av valutan som överträffar inflationstakten med 100% och försämrar realinkomsterna ytterligare för arbetarbefolkningen. Maduro fortsätter att hota med prishöjningar på bensin vilket har gett honom applåder även bland internationella borgare som den senaste rapporten från Merrill Lynch visar.
PSL framför till de ärliga arbetarna i fabrikerna, kommunerna och universiteten, som fortfarande ställer sitt hopp till Maduro-regeringen, att metoden för att lösa problemen med varubristen, lönerna, inflationen, jobben och bostäderna inte är fredsavtal för att garantera stabiliteten för storkapitalisternas och de transnationella bolagens affärer. Dialogen borde ske med arbetarna och samhällena i städerna och på landsbygden, med facken, med talespersonerna för de kommunala råden, med bondeledarna som kämpar för sina ärvda jordar och sina rättigheter. Freden blir bara möjlig om man garanterar invånarna fullständiga politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

På grund av den inriktning som presidenten tryckte fast i kallelsen till konferensen, har MUD-sektorn under ledning av López och María Corina Machado – i brist på tydliga mål och konkreta resultat – kunnat ägna sig åt upprepade och vandaliserande aktioner som stora delar av befolkningen tar avstånd ifrån. Utöver det rättmätiga folkliga missnöjet med den ekonomiska krisen och regeringens repressiva åtgärder står det klart att ingen av sektorerna inom MUD varit förmögna att resa ett enda krav som kunnat samla eller mobilisera breda sektorer av samhället.
För att kunna konfrontera anpassningsplanen som kokas ihop vid fredsförhandlingarna mellan Maduro och företagarna, och förhindra att de försöker ta sig ur krisen genom att allt mer utmärgla befolkningsmajoriteten, är det nödvändigt att skapa öppningar där arbetar- och folkliga organisationer kan artikulera sig och som tillåter att de sätter sin dagordning, formulerar sina krav och sin handlingsplan, totalt oberoende från regeringen och MUD. I enlighet med detta kallar vår organisation till ett Fackligt och Folkligt Möte som ska hållas 21 januari kl 9 i Caracas.
Det är nödvändigt att höja vår röst mot inskränkningarna i de demokratiska friheterna, att en oberoende sanningskommission – med deltagande av människorättsorganisationer såsom Stödnätet för Rättvisa och Fred, Provea och Cofavic – undersöker övergreppen på mänskliga rättigheter som regeringen, dess organ för repression och para-polisen står för.

Vi kräver ovillkorliga frigivanden av alla som utsätts för juridiska processer för att ha protesterat. Vare sig Fiscalía General de la República eller Defensoría del Pueblo****  åtnjuter förtroende från den venezolanska befolkningsmajoriteten som har sett att de fungerar som utskott på regeringen, och vi kräver att nationella domaren Luisa Ortega Díaz och folkförsvarets Gabriela Ramírez avgår.

För att befolkningsmajoriteten inte ska tvingas fortsätta betala för krisen är det nödvändigt att ta fram en alternativ ekonomisk och social plan, som utgår ifrån en allmän ökning av lönerna. Förskingringen av över 20 miljarder dollar från staten genom överfakturering av importen borde bli föremål för en oberoende utredning och de skyldiga företagarna och byråkraterna dömas till exempelsättande straff. Företagen som dragit nytta av detta rån måste expropieras utan kompensation. Vi kräver också att minimilönen indexregleras mot kostnaden av en basvarukorg, att momsen avskaffas, att avtalen mot dubbelbeskattning elimineras, att betalningarna på utlandsskulden stoppas, att oljeindustrin nationaliserias – utan vare sig blandföretag eller transnationella bolag – och att basindustrin i Guayana räddas, under arbetarnas demokratiska administration.

Vi uppmanar studenterna att inkorporera dessa krav i sina mobiliseringar vid sidan av deras dagliga krav såsom höjning av utbildningsbudgeten, demokratiseringen av universitetsledningarna och genomskinlighet vad gäller utgifterna. På det viset skulle studenternas kamp kunna erövra sitt oberoende och inte användas som instrument av deras historiska fiender.

Detta är preliminära förslag som måste berikas av debattens hetta och utsättas för prov av arbetarklassen och det venezolanska folket. Tiden har kommit för att bygga vår utväg ur krisen, vilket vare sig regeringen, MUD eller företagarna har gjort.

Vi konfronterar pakten mellan Madura-Medoza-Fedecámaras. Vi kräver fullständig frihet för alla som gjorts till föremål för rättsprocesser för att ha protesterat. Vi kräver fullständig frihet för José Bodas och de 9 som arresterades. Vi kräver en sanningskommission – där människorättsorganisationer deltar – för att utreda dödsfallen bland demonstranterna. Vi tar initiativ till ett nationellt fackligt och folkligt möte/konferens för att diskutera en Alternativ Ekonomisk och Social Plan och en aktionsplan.

* Fedecámaras är den venezolanska arbetsgivarorganisationen

** Boli-borgerskapet avser den chavistiska byråkratin som uppgår till flera miljoner anställda och som har avsevärda förmåner och kontrollerar de statliga företagen

***Rafael Ramirez är det statliga oljebolaget PDVSAs ordförande och oljeminister i regeringen

****Rättskipande instanser

Ursprungligen publicerat på www.laclase.info. Översatt av Annika Blomberg. Finns också publicerat med spanskt tal och bilder här.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s