Öppet brev till Tomas Nilsson – gruvis till gruvis

[Skickad till NSD:s debattsida]

Heder åt dig som ryter till om väg E10! De tragiska olyckor som skett på sistone hade kunnat undvikas, precis som de flesta arbetsplatsolyckor. Därför är det så viktigt att nu gå från ord till handling.

Vi vet att infrastrukturen är eftersatt och att statens förhållande till Malmfälten (oavsett regering) har varit som att mjölka en kassako. Vi behöver bygga ut Malmbanan till dubbelspår med bättre driftsäkerhet. Ett brett bostadsprogram skulle också möta akuta behov. Samordning av gruvindustrin under fackligt överinseende gör det möjligt att kapa logistikkonstnader. Men vägen – den tar liv här och nu.

Jag skriver ett öppet brev till dig eftersom du är ordförande i IF Metalls avdelning 1, den organisation jag tillhör och varit förtroendevald i. Numera tillhör jag ”gruvoppositionen” men kan försäkra dig om vårt fulla stöd om du tar den här fajten. Från en gruvis till en annan vill jag dock varna för att leka med människors förhoppningar. När du sa ”nu kör vi” så reste sig Malmfälten. Nåja, nästan i alla fall. Vi längtar efter handlingskraft, något rejält i de här förbannade (ursäkta) stadsomvandlingarna, något som enar malmfältsborna. Vi är en rik gruvregion – med en sjunkande social standard.

Här i Kiruna har ”törnmanismen” (att hojta högt och sedan låta det rinna ut i sanden) en egen historia. Jag går inte in på det men kan nämna ett närmare exempel. Gruvtolvan var på tårna när landstinget började avveckla Kiruna sjukhus. Våra modiga skyddsombud satte ett kort skyddsstopp på gruvan som markering: vi krävde ett sjukhus som kunde ta emot skadade arbetare och ge dem akutvård.

Tunga förtroendevalda hotade därefter att stänga ner gruvan helt om landstinget fortsatte enligt plan. Det inspirerade kirunaborna som väntat på att någon skulle uttala det rätta allvaret. Tillsammans med sjukhuspersonalen fyllde vi mötessalarna och våren 2011 hölls den största demonstration i Kiruna sedan gruvstrejken 1969.

Tusentals människor var redo. Men när Kent Ögren drev igenom sin plan så var plötsligt ingen man av sitt ord. Sjukhuset demonteras nu bit för bit. Sjukhuskämparna säger bittert att motstånd inte lönar sig. Därför är ”törnmanismen” en större skada än att hålla tyst, och du gör en historisk insats om du bryter ovanan att hojta/glömma. När vi nu pratar vägfrågor: du har varvat upp kärran – lägg i en växel!

Under ”Kirunas heta vår” jobbade Gruvtolvan med stöd från välbesökta medlemsmöten för en 1-timmes regional politisk strejk mot social nedrustning. Ta vid där vi slutade – vi står bakom dig! Man kan inte vara alla till lags. Det skulle sätta fart på det ena och det andra, och det kan rädda liv på våra vägar och i våra sjukhussängar.

Jari Söyrinki

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s