Använd valet 2014 till att ändra styrkeförhållandena

Politisk Deklaration – ingress. Ladda ned hela texten här.

Det svenska klassamhället öppnar sig politiskt  – använd valet till att ändra styrkeförhållandena

14 september 2014 väljer invånarna i Sverige sina politiska ledare för kommande fyra år. I riksdagen,  landstingen och kommunerna ska nya majoriteter ta plats medan andra kliver åt sidan. Det kapitalistiska systemet dukar upp en marknadsplats, där partier erbjuder sina tjänster och tävlar om att få administrera det svenska samhället för en tid. Det är på många sätt en fars eftersom den verkliga makten i samhället – den ekonomiska makten – inte ställs i fråga. Men Knegarkampanjen kommer ändå att använda tillfället för att presentera en annan politik, organisera och bygga en rörelse omkring sig.

Den här deklarationen förklarar vad vi vill i och efter valet. Vi vill fälla alliansregeringen och bygga motmakter i arbetarmiljöerna. Utan en förenande klasskampsopposition kommer högervågen att fortsätta över Europa, och den ekonomiska krisen ge allt värre följder för maktlösa låginkomsttagare. Vi drar upp perspektiven för att ombilda Knegarkampanjen till en fast organisation, vilket skulle innebära en stort avancemang. Men viktigast av allt är att vi försöker förena socialistisk strategi med de omedelbara behov som maktlösa låginkomsttagare har.

Vårt samhälle är uppdelat i klasser och skikt med intressen som strider mot varandra. I ett sådant samhälle råder ständig konflikt. Tillhör du den nedtryckta majoriteten så gäller regeln, att förbättringar du tillkämpat dig idag försvinner imorgon. För att uppnå stabilitet, långsiktighet och fred måste klassamhället ge plats åt ett samhälle där människans skapande samverkan släpps fri. Därför måste varje omedelbar reform kopplas till en strävan att ersätta kapitalismen med ett jämlikt och fritt socialistiskt samhälle.

Deklarationen byggs ut i etapper. Med den här inledningen publiceras första delen, Arbetare enade mot borgerlig politik. Därefter följer ytterligare fem delar fram till maj varefter deklarationen färdigställs. Vi jobbar så för att kunna förankra och bearbeta dokumentet tillsammans med anhängare och sympatisörer. Deklarationen är både ett fundament för Knegarkampanjens valplattform (som presenteras 2014) och uppslag för att efter valet bilda organisationen Socialistiska Knegare.

Vi kommer att föreslå en specifik politik för internationella brännpunkter, men även för Malmfälten som har blivit en förstatligad slutända för kapitalismen. Där går den sociala nedrustningen mycket snabbt parallellt med att gruvindustrin levererar stora vinster rakt in i statskassan, medel som hade kunnat användas för att utveckla regionen. Malmfälten är en juvel i borgarnas krona – som vi vill bryta loss!

För en arbetarregering – fäll alliansen

Vårt ställningstagande i regeringsfrågan är invecklat eftersom den rådande situationen inte ställer klassfrågorna på ett entydigt sätt. Vår första uppgift är att fälla alliansregeringen och för den sakens skull kommer vi att driva kampanj med socialdemokrater, vänsterpartister och den allmänna vänstern. Det betyder att vi kommer att stå på samma torg och på flera punkter framföra samma kritik. Vi uppmanar till och med väljarna att rösta (s) för att bli kvitt Reinfeldt, trots att vi inte stödjer socialdemokraternas program. Vi har stora reservationer mot (s) som är fullt integrerade i EU-systemet, men vi tar ställning efter klasslinjerna i riksdagsvalet.

Men är inte socialdemokraternas och alliansens politik väldigt lika? Vad händer om socialdemokraterna tar med borgerliga partier i regeringen, till exempel miljöpartiet eller folkpartiet? Varför inte rikta rösten till vänsterpartiet istället? Är det möjligt att skapa en ren arbetarregering i Sverige, utan att samtidigt erövra den ekonomiska makten?

Regeringsfrågan ställer allt på sin spets och rymmer många möjliga scenarion. Knegarkampanjen kan bara slå fast att utgångspunkten för vårt valarbete är att få en (s)-ledd regering där inga borgerliga partier medverkar, att köra ut borgarna från makten i varje landsting och varje kommun. I den frågan har vi samma åsikt som majoriteten av LO-distrikten, som i en undersökning oktober 2013 ville se en regering enbart bestående av (s) och (v). Men vi kommer inte för en sekund tiga med vad vi anser förkastligt och förrädiskt med socialdemokraternas program, inte ens under valrörelsen. Vänsterpartiet i sin tur saknar förankring i fack och andra gräsrotsorganisationer och är därför på större avstånd från arbetarrörelsens fotfolk, samtidigt som deras politik är snarlik socialdemokratins. Därför ser vi inga fördelar med att uppmana till en röst på (v).
Knegarkampanjen vill inspirera till liknande kampanjer i industristäder och förorter. Det är en självklarhet för oss att använda mobiliseringen inför valet till att också skapa försäkringar mot en (s)-ledd regering: direkt efter valet kommer vi att försöka avslöja, bekämpa och blockera varje försök att fortsätta alliansregeringens politik.

Vi vill:

  • Fälla alliansregeringen med (s)-valsedeln
  • Skapa en rörelse som övervakar, blockerar och slår tillbaka varje ansats från en (s)-ledd regering att fortsätta högerpolitiken
  • Samla ett landsråd i arbetarrörelsen mot borgerlig politik under eftervalsperioden

***

Så hanterar vi maktfrågan i en tilltrasslad situation ett knappt år innan valet. Men utvecklingen i Europa har också visat ett annat scenario: under vissa givna omständigheter kan förutsättningarna för en arbetarregering uppstå. Det verkar osannolikt idag, men det skulle kunna ske även i Sverige under valåret.

Krisen i Grekland har gett upphov till en speciell situation där

  • den borgerliga ordningen börjat falla sönder och den ekonomiska krisen slagit till med full kraft mot befolkningen, vilket har lett till en ockupation från ”trojkan” EU-ECB-IMF,
  • aktiviteten från arbetar- och ungdomsrörelsen varit högintensiv och ihållande flera år på raken,
  • de traditionella politiska partierna har mer eller mindre försvunnit från den politiska kartan, samt
  • den explosiva framväxten av både ett nytt vänsterparti och det öppet fascistiska Gyllene gryning har ändrat styrkeförhållandena.

I det läget kunde grekerna i valet 2012 ha samlats bakom parollen om en arbetarregering – en regering mot den ockuperande trojkan, uppburen av arbetarrörelsens kämpande aktivitet. En arbetarregering av detta slag skulle samla alla inflytelserika arbetarpartier i en gemensam front mot trojkan, ställt in avbetalningarna på statsskulden och krävt en ny gemensam valuta för EU-området anpassad till de svagare ländernas ekonomi.

Det enda sättet den hade kunnat driva ett så konfrontativt handlingsprogram, hade varit om den stöddes av de breda massorganisationerna på arbetsplatser och i bostadskvarter – och drev mobiliseringen till punkten för att bilda ett klasskampsoppositionellt centrum för motståndet. Skulle det däremot ha blivit en strikt parlamentarisk koalition av de olika partierna på vänsterkanten, utan uppbackningen av fotfolket, då skulle det också ha blivit en koalition med trojkan istället för mot den.

Lägen som detta kan uppstå i den instabila världssituation som råder. I det fallet skulle inte Knegarkampanjen tveka inför att resa parollen om en arbetarregering i Sverige, som väljs för att i handling bekämpa den borgerliga politiken och bärs fram av en massrörelse av kamporgan, som ju längre utvecklingen går tvingas samordna sig och centraliseras bakom ett handlingsprogram. Vi skulle endast se öppningar i en sådan utveckling.

Avskriv statsskulden – satsa på social upprustning

Staten är ett verktyg i händerna på en klass eller skikt i samhället som använder den för sina  egna intressen. Men exakt vad är staten? Det är i första hand den organisation som förvaltar våldsmonopolet i samhället utifrån lagar och regler, alltså polisen och militären. Men det är också den byråkrati som bemannar myndigheter och departement och administrerar nationens politiska och ekonomiska liv.

I verkligheten har staten alltid spelat en roll i kapitalismen trots att liberala ideologer eftersträvat en ”fri marknad”. Staten har manipulerat konkurrensvillkoren för kapitalet genom riktade investeringar, skatte- och lönepolitik, bidragssystem med mer. I den meningen har statsorganisationen inte bara varit ett vapen i klasskonflikten mellan arbete och kapital – utan även i kapitalets inre tävlan. Vad som skett sedan 1970-talet är att staten, för att klara sina löpande utgifter (och snabbt växande behov bland befolkningarna), har börjat finansiera sin verksamhet med hjälp av belåning. Från 1990-talet har statens skuldsättning vuxit sig så stor att den dikterar hur offentliga medel från skatteinkomster och avgifter ska användas. Därmed har staten själv i allt högre grad kapitaliserats.

Kapitaliseringen av den svenska statsorganisationen sitter nära ihop med integreringen i EU. Med början i omställningen 1992, som definitivt avvecklade klassamarbetsmodellens ”välfärdsstat” och förenklade kapitalrörelser över landsgränserna, inleddes också skattesänkningar och nedskärningar i offentlig sektor. Staten lade beslag på medel från AP-fonderna och utförsäljningar av bolag. Kommuner och landsting drevs mot självfinansiering.

Idag har Sverige en statsskuld på omkring 1000 miljarder. Räntekostnaderna på statsskulden var 2012 cirka 29 miljarder kronor. Staten är underkastad samma ekonomiska lagar som de privata bolagen – fast med statens kapitalisering följer enorma konsekvenser när budget anpassas till skuldsättningen och räntor som ska betalas. Det är låginkomsttagarna som betalar detta genom nedskärningar och höjda avgifter på offentliga tjänster, samt ökad skuldsättning av de enskilda hushållen. Inte minst genom att kreditvärdigheten även styr kommuner och landsting.

Vi tar ställning både mot det borgerliga våldsmonopolet och det överstatliga EU-projektet, vilket kommer att framgå i kommande delar av deklarationen. Vi kommer också att förklara varför vi inte ser några långsiktiga framsteg i förstatliganden eller statliga omfördelningar – och hur ekonomisk makt skulle kunna användas av arbetarna för att börja riva ner klassamhället.

Men för att avbryta den destruktiva utveckling som statsorganisationens kapitalisering fört med sig, och frigöra medel för en samhällelig kampanj med sin början i omindustrialisering och social upprustning, så vill vi omedelbart:

  • Avskriva statsskulden
  • Överföra medlen från avbrutna räntebetalningar till ett samhälleligt investeringsmonopol
  • Inleda en investeringsoffensiv för omindustrialisering och social upprustning

***

Vi vill fälla alliansregeringen med dess hejdlösa sociala nedrustning och konstlade kapitalbildning, och vi vill avskriva statsskulden – det är vår politiska kurs när vi seglar ut i valrörelsen. Under kommande månader kommer vi förklara våra delmål och handlingslinjer i fråga efter fråga.

Knegarkampanjens förberedande utskott
Kiruna, 30 december 2013

Läs Arbetare mot borgerlig politik – del 1 av den Politiska Deklarationen

Arbetare enade mot borgerlig politik

Politisk Deklaration  – Del 1. Ladda ned hela texten här.

Knegarkampanjen föddes för att ena maktlösa låginkomsttagare. Vare sig du är anställd i hemtjänst, handel eller tung industri så är du en knegare – en som sliter utan makt att påverka, en som aldrig kan bli rik på att jobba. Vi ville samla knegarna för att trycka tillbaka Sverigedemokraterna och köra ut Reinfeldts regering.

2010 omvandlades kampanjen till en egen valkandidatur i Kiruna. Där presenterades tio krav som alla gick ut på att gruvbolagens vinster skulle användas till social upprustning av Malmfälten. Vi kallade dem välfärdskrav i den speciella situation där gruvdriften hotade – och hotar – stadens fysiska framtid. Om kraven genomfördes skulle de ha gynnat hela befolkningen.

I den meningen har Knegarkampanjen alltid varit en enhetsfront: mot den borgerliga politiken och mot de mäktiga bolag som ofta har större inflytande än någon politisk församling, vilket förstås är fallet i Malmfälten. Men vi har också påtalat att enheten bara kan smidas omkring industriarbetarnas självständiga aktivitet. Knegarkampanjen föddes i en gruva och har vuxit upp ur industrin. Det enda sättet att ena knegarna, är genom att industriarbetarna bildar ryggrad för en rörelse som gör sig oförsonlig till all borgerlig politik. Det kallar vi klasskampsoppositionell enhet.

I samma sekund som ett industrikollektiv tar en målmedveten och uthållig strid med spets mot den politiska makten – då har det uppstått ett nytt politiskt centrum för alla knegare i det här landet. Vi vill sporra en sådan klasskampsopposition och beväpna den med ett handlingsprogram. Ett sådant börjar med att ge svar på frågorna nedan – som är avgörande för arbetare inom tillverkning och reparation, utvinning och förädling samt transport och lager. Men förbättringar av detta slag skulle även välkomnas av miljoner andra maktlösa låginkomsttagare.

Fasta anställningar och sänkt pensionsålder

Knegarkampanjen vill ersätta osäkra anställningsformer med fasta anställningar. Mot arbetslösheten kräver vi beredskapsjobb organiserade i vakanspooler, kopplade till en samhällelig nödplan för omindustrialisering och social upprustning. Beredskapsjobb för genomsnittlig LO-lön ersätter bemanningsföretag. Vi motsätter oss höjd pensionsålder: 60 år ska vara allmän pensionsålder med rätt till frivilliga bonusanställningar efter det. Dagens pensionsnivåer kan säkras genom radikalt sänkt arbetslöshet och bättre arbetsmiljö. Vi vill se en omläggning av pensionssystemet med delfinansiering från brant progressiv beskattning på alla inkomster.

Facklig integration av sjukskrivna, arbetslösa och invandrade

Mot den misslyckade integrationspolitiken som gör hela stadsdelar och orter till språngbrädor för högerextremism, vill vi se ett fackligt ansvar för att hjälpa utsatta grupper till arbete och gemenskap. Vi underkänner myndigheternas hantering av sjukskrivna, arbetslösa och invandrade. Knegarkampanjen vill se tvärfackliga integrationskommittéer på varje ort som organiserar och utbildar arbetskraftsreserven, slussar ut den i arbete via beredskapsjobb och aktivt bemöter högerextremismen varhelst den visar upp sig. Facket ska ha vetorätt vid intag av entreprenad oavsett om den är svensk eller utländsk. Facket är arbetarnas inre försvarslinje – gemenskapen på jobbet är kollektivismens vagga.

Förtroendemannastyre på arbetsplatserna

Pampstyre trycker ner aktivitet och engagemang bland arbetarrörelsens fotfolk. Vi kräver att förtroendevalda ska kunna avsättas direkt vid maktmissbruk, leva på genomsnittlig arbetarlön och bära total redovisningplikt inför medlemmarna. Facken ska vara partipolitiskt oberoende. Förtroendemannastyre innefattar också att arbetare per löpande inspektionsrondor, enligt samma princip som fackets skyddsrondor, granskar företagens bokföring och investeringsplaner för att garantera driftens långsiktighet. I verksamheter som hotas av förändrad ägandeform (till exempel privatisering) kräver vi personalveto mot omorganiseringar, sänkning av brukarstandard och förändringar av löner och villkor.

Läs ingressen till den Politiska Deklarationen – Använd valet 2014 för att ändra styrkeförhållandena

Antifascism är självförsvar – hävda rätten till nödvärn och solidaritet

Den 15 december överföll nazistiska Svenska Motståndsrörelsen (SMR) en manifestation mot rasism i Kärrtorp utanför Stockholm. 30-40 nazister attackerade obeväpnade förortsbor med glasflaskor och knallskott. Vittnen har sett dem slå med knivar inlindade i platspåsar, för att på det sättet komma undan åtal efteråt.

I manifestationen deltog även aktiva antifascister som vant sig vid att köra bort nazister när de till exempel hotar mötes- och demonstrationsfriheten. Flera av dessa antifascister lever under permanenta dödshot och förföljelser – mycket för att de etablerade arbetarpartierna inte tar sitt ansvar och bygger ett organiserat motstånd mot högerradikalerna.

Tack vare antifascisternas försvar i Kärrtorp kunde nazisterna köras bort och manifestationen genomföras. Efteråt greps knappt 30 SMR-aktivister varav tre sitter häktade. Men i attacken skadades också en nazist. En antifascist – Joel – sitter nu häktad för att ha knivskurit honom.

34-årige Joel är aktiv antifascist sen länge och har levt många år under hot. Han har erkänt gärningen men hävdat nödvärn, vilket verkar obestridligt. Knegarkampanjen försvarar antifascisters rätt till nödvärn inför motståndare som uttryckligen vill döda arbetarrörelsens företrädare och våra organisationer, genomföra en nationell motrevolution uppifrån och etniskt rensa landet.

Samma dag som tusenden samlades i Kärrtorp, den 22 december, häktades Joel misstänkt för dråpförsök. Åtal ska väckas senast 3 januari. Men om inte nödvärnsrätten gäller i detta fall så är det fel på lagen, inte på handlingen. Knegarkampanjen har en beredskap att dra igång en kampanj för att garantera att Joel får den bästa försvaren och för hans frigivning, om åtal väcks. Vi hävdar för vår del rätten till nödvärn och arbetarrörelsens solidaritet! Frige Joel!

Kärrtorp visar vägen!

Den gångna helgen hölls två protester mot rasism och nazism i Stockholm. Den första hölls i  lördags då  nätverket Stockholm mot Rasism promenerade omkring på Södermalm. På Södermalm i Stockholm bor media- och kultureliten. Det är en välbeställd stadsdel som är populär att besöka på helgerna för att shoppa i småbutiker, promenera i mysiga kvarter, ta en öl, sippa på en latte eller två.

Stockholm mot Rasism består av SSU, Ung Vänster, LO-distriktet med flera och de hade fått ihop 2000 deltagare och satt facklor i deras händer. Flera artister och Aftonbladet var på plats och alla sa att ”nu måste det till en vändning” för läget börjar bli ”som på 90-talet” då flyktingförläggningar brann, fackledare mördades, Lasermannen sköt ned 11 mörkhyade innan han åkte fast, Vitt Ariskt Motstånd plundrade vapendepåer, rånade och mördade. Hatbrotten, särskilt mot svarta, radade upp sig.

I klippen från marschen på Södermalm i lördags kan man höra slagorden; ”kampen fortsätter, nazismen ska krossas”. Från talarstolen sades att ”vi vågar säga ifrån”, ”jag är här idag så att jag inte ska behöva komma nästa år för att jag inte gjorde tillräckligt i år” etc.

Snacka går ju. Om en enda fras som yttrades i denna demonstration var uppriktigt menad undrar man vad i hela fridens namn de gjorde där? Arrangörerna måste ju ha vetat att dagen efter hade ett annat nätverk, Linje 17, kallat till protestmöte mot nazism i förorten Kärrtorp. Detta efter att Svenska Motståndsrörelsen, som är den mest hårdföra och våldsamma nazistorganisationen i landet, etablerat en organiserad närvaro i Kärrtorp och kringliggande förorter utmed tunnelbanans linje 17.  Trakasserier, hakkors-klotter, misshandelsfall och till och med stridsträning i uniform på Kärrtorps IP har blivit vardagsmat. När Linje 17 kallade till möte vällde det in människor som inte var organiserade någonstans men som ville göra något. Ett datum spikades och informationen spreds. Det kan omöjligt ha undgått potentaterna i LO, Ung Vänster och SSU att denna protest skulle hållas och varför.

Så varför dirigerade inte Stockholm mot Rasism om sina planer till Kärrtorp för att där solidarisera sig med och förstärka den reella och pågående kampen mot i allra högsta grad aktiva nazister i lokalsamhället?

Om 2000-mannamarschen hade slutit upp i Kärrtorp istället för att lördags-strosa inne på Södermalm, hade nazistattacken i söndags aldrig inträffat. Dessutom hade nazisterna ställts inför en styrkedemonstration av ett sådant slag att de hade tvingats överväga sina planer att skapa ett fäste i Kärrtorp för sin Stockholms-lansering av terror.

Det som nu hände i frånvaron av arbetarrörelsens massorganisationer blev istället ett krigsliknande angrepp på en helt obeväpnad manifestation organiserad av ett nätverk av grannar. Sanningen har inget gemensamt med de rubriker som först kavlades ut om ”bråk”, ”uppgörelse” eller om en demonstration som ”urartade” utan det var ett ensidigt överfall.

Svenska Motståndsrörelsen skröt om attacken på sin hemsida och kallade det för ”konfrontation med svenskhatare” och man ska ha klart för sig att Svenska Motståndsrörelsen är en militärt tränad organisation. De ligger på träningsläger i Ungern och deras ledare är Klas Lund, känd från Vitt Ariskt Motstånd, dömd för dråpet på Ronny Landin, ihjälsparkad på en badplats 1986.

Trots deras farlighet så drevs nazisterna bort från Kärrtorp. Linje 17s manifestation kunde slutföras tack vare att antifascistiska aktivister konfronterade nazisterna fysiskt och tillsammans med de knappt 500 personer som samlats på torget drev dem på flykten. Se och lär! Istället för att producera högtravande floskler om människovärde och fördömanden av nazisterna i efterhand, ska man vara på plats och ta de risker som krävs för att driva bort dem.

Agerandet i Kärrtorp är ett exempel för arbetarrörelsen. Skanderar man ”inga nazister på våra gator” duger det inte att evakuera sig till observatör och sedan sätta sig och skriva ett uttalande dagen efter, som lokalavdelningen i Vänsterpartiet gjorde. Ett uttalande som till råga på allt vädjar till polisen att de ska köra bort nazisterna. Något som aldrig hänt och aldrig kommer att hända.

Polisen kommer aldrig att gå arbetarrörelsens ärenden. De har en helt annan uppdragsgivare – makthavarna – och deras i demokratisk ordning lagstadgade uppgift är att bevara den sociala ordningen där majoriteten inte är makthavare, utan maktlösa.

Arbetarrörelsen måste bygga upp sig själv igen och den kan göra det genom att faktiskt börja bekämpa högerradikalerna i såväl Sverigedemokraterna som Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen. Börja med att skydda och försvara de egna mötena och manifestationerna.

Knegarkampanjen uppmanar dessutom LO, (s) och (v) att under valrörelsen manifestera utanför varje valmöte i SDs regi och blockera varje möte som hålls av Svenskarnas Parti.

Inget drag hos Dragan!

Skärmavbild 2013-12-15 kl. 04.05.19

Onsdag 18 december demonstrerar vi tillsammans med Facebook-gruppen  ”Nej tack till strippklubb i Kiruna”. Det är samling kl 17 vid Folkets Hus och vi uppmanar våra sympatisörer att gå tillsammans med oss.

Vi kommer att göra plakat på tisdag 17 december från 17.00 på lokalen på Adolf Hedinsvägen 35 på temana Arbetarsolidaritet mot sex-exploatering och Kvinnor slår tillbaka och tar sin plats!

IMG_0810

Vi kommer under demonstrationen sprida material om sexindustrin, sälja t-shirts och knapparna ”Kvinnor ej till salu”

Insändare: Fackliga vänsterpartister ger medlemmarnas pengar åt (s)

Insänt till NSD

5 december skrev NSD om att IF Metall Malmfälten beslutat att öka anslagen till ”facklig-politisk samverkan” från 200 000 per år till 800 000. Jag var en av dem som argumenterade emot detta på representantskapet.

Jag röstade nej till att summan skulle höjas och jag föreslog att pengarna inte skulle reserveras för Socialdemokraterna utan användas för att driva medlemmarnas intressen i valet utan att ta ställning för något enskilt parti.

Det är kanske inte förvånande att socialdemokraterna på mötet ville att pengarna skulle gå till deras parti, men även vänsterpartister, bland annat (v):s fd. viceordförande i Kiruna, röstade för att pengarna enbart ska gå till Socialdemokraterna. Detta är alltså fackliga vänsterpartisters politik för valåret 2014 – att ge medlemmarnas pengar till Socialdemokraterna.

Erfarenheten visar att (s) sannolikt kommer att fortsätta den borgerliga politiken, bara lite mindre aggressivt än alliansregeringen. Därför gynnar det inte medlemmarna att överlämna pengar och avlönade valarbetare utan att ha ett självständigt program för vad som ska hända efter valdagen.

Samtidigt som man beslutade detta så minskades pengarna till arbetsmiljögruppen med 92 % – från 245 000 till 19 300. På min direkta fråga så svarade styrelsen att man inte kommer hinna använda mer. Är det försvarbart att som avdelningsstyrelse för över 6000 medlemmar säga att man inte hinner med arbetsmiljön för att det är valår?

Det är bra att facket engagerar sig i politiken. Men medlemmarnas pengar ska inte gå till enskilda partier, och engagemanget får inte innebära kompromisser med medlemmarnas säkerhet och hälsa. Så är det bara!

Tommy Hjertberg