Man kan inte dribbla med maktfrågan, Löfven

Igår skrev socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven en debattartikel i Dagens Nyheter. Han ville ha sagt att socialdemokraterna kan samarbeta med alla partier förutom sverigedemokraterna efter valet. Många tolkar det som att (s) vill gå ännu längre högerut. Man är redo att kompromissa om det mesta så länge man får sitta i regeringen efter valet. Och visst, Löfvens ord gör det ännu svårare att se skillnad på alternativen i svensk politik.

Andra anser att Löfvens syfte var att underminera ledarna för folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna. De partierna riskerar att åka ut ur riksdagen i nästa val och har satsat allt på ett kort – nämligen att hålla ihop den borgerliga alliansen med moderaterna. Om det leder till misslyckande så kan antagligen Jan Björklund, Annie Lööf och Göran Hägglund hälsa hem. De sitter knappast kvar som partiledare då.

Så var Löfvens utspel (ännu) ett svek mot arbetarväljarna eller ett genidrag? Antagligen både och.

Löfven tar med sig det sämsta från svensk fackföreningstradition till politiken. Små ledargrupper fattar besluten, överläggningar och förhandlingar sköts bakom lyckta dörrar. Fackliga företrädare tränas i att säga en sak åt medlemmarna och en annan åt arbetsgivarna, men inte hela sanningen åt någon part. Det ska trixas och manövreras.

Det är ett arbetssätt som emellanåt levererar resultat. Men på sikt förstör det organisationerna: det råder alltid förvirring, medlemsaktiviteten sjunker och till sist blir klyftan mellan medlemmar och ledare omöjlig att överbrygga. Det gynnar ”betonghäckarna” i arbetarrörelsen men medlemmarna hålls passiva, väntande på resultat, avtrubbade.

Gruvtolvans ordförande Jan Thelin säger i Aftonbladet 9 november att utspelet inte är likt Stefan Löfven. Men det är precis vad det är. Så var hela hans ordförandeskap i IF Metall: alla dörrar öppna, inga principer, kohandla om allt – inklusive medlemmarnas framtid. Det vet Jan Thelin om eftersom han är skolad i samma tradition.

Det må vara ”genialt” men i politiken kan fackliga manövrer bli ödesdigra. Man kan inte dribbla med frågan om huruvida vi ska ha borgerliga partier i regeringen eller inte! Där blir det geniala rent idiotiskt. Kanske lyckas Löfven splittra de borgerliga partiledarna, men minst lika mycket splittrar han de 1,8 miljoner väljare som lade sin röst på (s) i valet 2010.

Knegarkampanjen är hellre tydliga. Människor som sliter ut sig eller har underbetalda yrken, som går arbetslösa eller sjukskrivna, unga människor som har det mesta framför sig, kvinnor som kämpar för lika villkor, familjer som kommit till Sverige i flykt från fattigdom och krig – dessa måste bli av med den borgerliga regeringen, alla dess partier och hela den borgerliga politiken. Säg som det är, Löfven!

För att bli av med alliansregeringen lutar Knegarkampanjen åt samma håll som de flesta LO-distrikt, nämligen att socialdemokraterna och vänsterpartiet borde satsa mot regeringsmakten utan samarbete med vare sig miljöpartiet eller andra högerkrafter. Men vi gör det inte oreserverat. Knegarkampanjen kommer att föreslå sätt att övervaka, blockera och slå tillbaka varje försök från en (s)-ledd regering att fortsätta högerpolitiken om de vinner valet 2014.

Nästa år är det val till EU-parlamentet, riksdagen, landstingen och kommunerna. Det är en massiv valrörelse. Stefan Löfven och socialdemokraterna har inlett den med att blanda ihop alla korten – istället för att säga som det är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s